”Hellre spela basket än sjunga i kör” – enligt ”Mulliga Barn” (del 3)

Mulliga Barn är grovt okunniga eller så slirar de medvetet på sanningen.

Tidigare avsnitt i serien ”Hellre spela basket än sjunga i kör”

  • Se Del 1 – Mulliga Barns föreläsning om viktnedgång för barn.
  • Se Del 2 – Simsalabim – det som gjort mig fet skall nu göra mig smal!

Något om Aspartam och BMI

Aspartam

ASPARTAM är ett konstgjort sötningsmedel som ersätter socker i livsmedel, framför allt i drycker. Under föreläsningen frågade en förälder om hur säkert Aspartam är.

.
– Malin Agn svarade att det inte finns någon studie som visar att Aspartam är farligt.

– Dr Mårild svarade lite svävande att ”det verkar som det höjer blodsockret, men det innehåller inga kalorier”.

Flera verkade missnöjda med svaren från experterna. Utan att vara expert lovade jag att skriva om Aspartam och även BMI som det också ställdes en fråga om.

”Det kan ju inte vara farligt frågar man sig, om det är tillåtet i livsmedel och i sådant som våra barn och ungdomar dricker och äter?

Man kan inte tro att en livsmedelstillsats som skadar hjärnan och nervsystemet är tillåten på marknaden? Eller……?”

Aspartam har en lång historia. Dess sötningsförmåga upptäcktes på 1960-talet. Men godkännandet av ASPARTAM är en lång och riktigt sjaskig historia.

“Malin Agn, initiativtagare till Mulliga Barn,
svarade en förälder att det inte finns någon
studie
som visar att Aspartam är farligt.”

.

Här en förkortad version om hur aspartam blev ”godkänd”:

Sanningen är att FDA*) avslog ansökan om godkännande av ASPARTAM inte en, utan flera gånger.

*) FDA =Food and Drug Administration, federal myndighet i USA som godkänner nya läkemedel och övervakar livsmedelssäkerheten.

Vetenskapliga data kunde inte visa att det var en säker produkt. Men FDA är en federal myndighet, som påverkas av de politiska vindarna och personer med inflytande i myndigheten har upprepade gånger anklagats för intressekonflikter av både ekonomisk och etisk karaktär.

År 1975 drog FDA slutsatsen att ASPARTAM inte bör tillåtas i livsmedel. Man begärde att ytterligare studier skulle genomföras. FDA: s nästa drag var att inrätta en offentlig utredning bestående av externa experter för att undersöka säkerheten hos ASPARTAM.

År 1980 avslog denna utredning enhälligt en begäran om att godkänna ASPARTAM. Då samlades en intern FDA panel. Denna förkastade också ett godkännande av ASPARTAM.

Så långt var det tre bakslag för ASPARTAM – fyra om man räknar med något som benämns Bressler rapporten.

Denna rapport upprättades 1977 efter att FDA forskare tittat på fältstudier av ASPARTAM. Bressler rapporten avslöjade bedrägeri och manipulation av data så allvarliga att FDA vidarebefordrade sina dokument till Chicago US åklagarmyndighet för åtal.

I grund och botten var resultaten av vetenskapliga fakta klara redan 1980, ASPARTAM var ett farligt konstgjort gift som kunde orsaka hjärntumör.

Företaget som försökte införa det i livsmedel stod under åtal för grovt forskningsfusk. Man skulle kunna tro att det skulle vara slutet för ASPARTAM. Men inte på långa vägar.

Det är ingen slump att FDA:s ordförande som stod i vägen för ett godkännande entledigades från sin post den dagen Ronald Reagan tillträdde som president. Hans ersättare blev Dr Arthur Hill Hayes, som i princip placerades där av Donald Rumsfeld, som hade ett stort politiskt inflytande. Rumsfeld i sin tur placerades som VD för GD Searle Company – tillverkaren av ASPARTAM.

Men även med en tillmötesgående ny FDA ordförande på plats, så avvisade FDA ett godkännande av ASPARTAM med en 3-2 .

Men Hayes utökade styrelsen med en ledamot, som var positiv till ASPARTAM. Resultatet av omröstningen blev då 3-3. Genom att ordförande Hayes själv (mot vedertagna regler) med sin röst bröt dödläget och så blev ASPARTAM godkänt. Allt till synes helt lagligt.

Hayes blev personligen rikligt belönat för sin insats. När Hayes lämnade FDA 1983 fick han ta emot anklagelser för att ha tagit emot gåvor från företag mot politiska favörer och för att ha godkänt ASPARTAM

– ◊ –

Professor Göran Petersson

Professor Göran Petersson, har under mer än 25 år svarat för både forskning och utbildning i kemisk miljövetenskap vid Chalmers. Så här skriver han i inledningen av sin rapport om sötningsmedel från 2012. Läs den!

SÖTNINGSMEDEL VÄRRE ÄN SOCKER

SÖTMA hot mot FOLKHÄLSA

För sötningsmedel förskjuts nu fokus från toxikologiska risker till mycket större risker med hög söthet. Efter sukralos finns det starka hälsoskäl att avveckla även aspartam, acesulfam K och sackarin samt att motverka introduktionen av stevia.
.

Rapporten belyser aktuella aspekter på sötningsmedel från svenskt perspektiv. Den kan jämföras med en internationell översikt för högintensiva sötningsmedel.

Göran Petersson uttrycker sig måttfullt som en sann forskare.

.
Då finns det många som uttrycker sig mera kraftfullt mot Aspartam som t.ex. den amerikanske neurokirurgen Russel Blylock som skrivit en bok som heter ”Exitotoxiner: The taste that kills”, som handlar om både Aspartam och MSG (glutamat).

The World’s #1 Natural Health Website

.

The Beverage that is Even WORSE than High Fructose Corn Syrup Soda  (länkGoogleöversatt)

[Drycken som t.o.m. är värre än läskedrycker sötade med HFCS]

Följande är översättning av en sammanfattning av en artikel av dr Mercola:.

  • Pepsi Next påstår sig ha 60 procent mindre socker utan att offra i smak. Hemligheten till att den behåller sin söta smak kommer från användningen av tre konstgjorda sötningsmedel: aspartam, acesulfamkalium, och sukralos.
    .
  • Aspartam (Nutrasweet och Equal) tros vara cancerframkallande och står för mer rapporter om biverkningar än alla andra livsmedel och kombinerade livsmedelstillsatser.
    .
  • Acesulfamkalium (acesulfam-K) har kopplats till njurproblem och sukralos (Splenda) har visat sig minska mängden välgörande mikroflora i tarmen med 50 procent, förutom att förknippas med många av samma biverkningar som aspartam.
    .
  • Tvärtemot vad många tror, har forskning visat att konstgjorda sötningsmedel kan stimulera aptiten, öka sötsug, stimulera fett lagring och viktökning. Lightläsk kan faktiskt fördubbla risken för fetma.

Jag påminner mig att jag hörde professor Göran Petersson en gång säga:

“Man trillar inte ner och dör efter en flaska Light läsk
utan det är det långvariga bruket som är allvarligt.”

Om man väljer att tro på ovanstående så tar Malin Agn och Dr Mårild ett väldigt stort ansvar med sina svar på frågan från en förälder om Aspartam var farligt.

– ◊ –

BMI (Body Mass Index)

BMI

Föreläsaren uppehöll sig mycket kring BMI d.v.s. Body Mass Index och utbredningen av fetma i världen. Det går lätt att dramatisera BMI med olika färger och staplar och diagram – med en bild på ett överviktigt barn och med en uppräkning av alla de sjukdomar, som barnet riskerar att drabbas av.

Jag tror inte att Dr Mårild menade att alla dessa sjukdomar kommer att drabba detta enskilda barn, utan att i gruppen överviktiga barn, finns risken för att någon eller några drabbas av någon eller några av dessa sjukdomar. Som förälder tänker man inte så, utan bilden blir ångestskapande.

Klart man skall tala klartext, men då måste man också kunna komma med lite hopp. De råd som slutligen kom, var bara en massa löjliga spektakel för att göra något så enkelt som att äta naturlig mat.

Orsaken till att vi använder BMI begreppet och till att vi vet att 60 % av amerikanska befolkningen är överviktigiga , kan vi tacka en belgisk astronom och matematiker för (1930).

Han funderade på om de lagar som styr universum, kunde tillämpas på människan. Ett exempel på vår besatthet i att vilja kontrollera, mäta och standardisera allt. Han hoppades att finna medelsnittsmänniskan genom att samla olika fakta och sammanställa det och räkna ut medelvärden.

Han satte det inte alls i samband med hälsa. Metoden föll i glömska tills försäkringsbolagen på 1950-talet letade efter metoder för att göra riskanalys för överdödlighet hos sina försäkringstagare.

Helt enkelt, vad skulle den enskilde betala för sin försäkringspremie för att optimera försäkringsbolagets vinst? Här föddes uppfattningen smal=frisk och troligtvis dess motsats fet=sjuk.

Ju längre man låg ifrån en 25-årings värden desto högre årlig premie måste man betala.

Så blev begreppet användbart inom demografin och medicinen.

BMI mäter INTE kroppsfett

BMI mäter inte kroppsfett utan det är en metod att mäta vikten per kvadratmeter, genom att använda en denna formel: Vikten genom längden i kvadrat. Med barn blir det lite mera komplicerat men det går tydligen.

Gränserna för vad som skall betraktas undervikt, övervikt och fetma, låter vetenskapligt och objektivt.

BMI gränserna är inte några gudomliga dekret utan de sätts av människor (precis som kolesterol- och blodtrycksgränser). Gränserna kan man höja och sänka och därmed åstadkomma stora demografiska förändringar för övervikt och fetma.

BMI gränserna har sänkts över tiden så fler människor betraktas nu som överviktiga och feta än tidigare och därmed också sjuka. Således kan man bli överviktig eller flyttas upp till fet på en natt utan att ha gått upp ett enda hekto.

WHO har klassat fetma som en sjukdom. Med de nuvarande gränserna riskerar jag själv att klassas som någon ”med ett tillstånd med ökade sjukdomsrisker” av mitt BMI värde att döma, men jag är i gott sällskap med varenda ishockeyspelare. Det är ju så att BMI inte kan skilja på fett och muskler.

Att fetma betraktas som en sjukdom öppnar nya möjligheter för dem tjänar pengar på sjukdom, nämligen läkemedelsindustrin.

De som utför fetmaoperationer har sedan en tid lobbat för att BMI gränserna för dessa operationer skall sänkas. Om så sker får man i ett huj en ännu större marknad.

Vad jag vill komma till är att BMI-värden är osäkra, värdeladdade, kan missbrukas och användas mot oss.

I USA kan man missa ett jobb om man uppger ett för högt BMI, då kan det lika väl handla om en person som är vältränad och muskulös, som en som har massor av bukfett.

Man kan bli nekad livförsäkring eller få betala extra höga premier av samma skäl, fast det handlar att man är atletiskt byggd och inte fet.

Jag mötte en ung normalviktig kvinna som berättade att hon av medicinska skäl ansökt om att få göra en bröstreducering. På remissen som skickades in angavs hennes BMI. Hon fick till svar att hon först måste gå ner i vikt innan hon kom i fråga för operation. Hon hade på sin normala kropp två stora tunga bröst som påverkade hennes BMI.

Själv gjorde jag en hälsoundersökning en gång. Mitt BMI beräknades, och man ville göra mig glad och sade att jag ligger under gränsen för övervikt. Bara genom att tala i de termerna så kände jag paniken att snart trilla över gränsen till överviktig.

En flicka i nedre tonåren får frågan av skolsköterskan om hon har problem med vikten

När mamman frågade skolsköterskan varför hon ställt den frågan svarade skolsköterskan att hon tittat på flickans BMI värde. Hade hon tittat på flickan hade hon aldrig behövt fråga. Flickan hade inte sett någon anledning att fundera över sin vikt tidigare, men nu fick hon det.

Det är naturligtvis nödvändigt att använda BMI vid stora demografiska undersökningar. Men när det gäller enskilda personer så undrar jag, vad är det för fel på ögon, sunt förnuft och personens egen upplevelse.

Om ni vill läsa mer om detta ämne så rekommenderar jag FETTPANIKEN av Marie Carlsson (förlag Ordfront). En mycket tankeväckande, insiktsfull och provocerade bok.

.
Margareta Lundström
Passionerad Sjuksköterska, farmor och mormor.

Kommentera