Insektgift orsakar bidöd

Massdöden bland bin i stora delar av världen kan ha orsakats av vanliga bekämpningsmedel inom jordbruket.

Det hävdas i två nya studier i tidskriften Science. Sannolikt drabbas de flesta pollinatörer på liknande sätt, vilket är illavarslande ur såväl ekonomisk som ekologisk synvinkel.

BEKÄMPNINGSMEDEL som pekas ut tillhör gruppen neonikotinoider. De introducerades på 1990-talet och används på många olika typer av grödor för att bekämpa skadeinsekter. Ett av medlen, imidakloprid, är ganska flitigt använt i Sverige.

”En oerhört stor mängd av våra vildbin har drabbats”

I en fransk och en brittisk studie har forskarna studerat hur imidakloprid, och en annan neonikotinoid, thiamethoxam, påverkar honungsbin och humlor. Humlor som fått i sig små mängder av giftet vägde tio procent mindre än artfränder som inte utsatts för giftet, ett tecken på att de samlat in mindre med föda än normalt. Ännu värre var att de producerade 85 procent färre drottningar (!) det följande året.

I DEN FRANSKA STUDIEN konstaterades att honungsbin som utsatts för giftet löpte två till tre gånger större risk att dö än normalt. Orsaken är sannolikt att många av bina tappar sin förmåga att orientera och hitta hem, en effekt av att neonikotinoiderna angriper insekternas nervsystem.

De senaste åren har massdöden bland honungsbin orsakat stor oro i USA och i flera europeiska länder. Samtidigt har en kraftig tillbakagång noterats hos humlor och andra vilda pollinatörer.

– En oerhört stor mängd av våra vildbin har drabbats. Många av dem är nu uppförda på hotlistan, säger Lars-Åke Janzon, biolog på Riksmuseet.

FORSKARNA BAKOM studierna anser att gifterna är i en möjlig huvudorsak till de senaste årens massdöd. I Sverige, där våra tama bin klarat sig relativt bra, är åsikterna dock blandade.

– Jag tror att neonikotinoiderna är en underskattad faktor. De är mycket obehagliga och de blir allt vanligare. Men den viktigaste orsaken till bidöd i Sverige är parasitangrepp, inte bekämpningsmedel, säger Ingemar Fries, professor vid Lantbruksuniversitetet.

Källa: GP (finns också på SVT med en kortfilm)

Kommentar

Flera forskare på SLU är förespråkare för GMO och då är det naturligt att inte vilja tro att växtgifter slår ut nervsystemet på bin (även lantbrukare som arbetar med giftet riskerar allvarliga nervskador). Istället beror bidöden, enligt SLU-forskare, främst på en massa andra orsaker.

GMO-grödor är ju helt beroende av att man dödar alla konkurrerande växter med växtgifter. GMO-grödor måste ständigt stöttas med växtgifter och allteftersom resistensen ökar bland andra växter måste dosen växtgifter ständigt ökas, tills det inte går längre.

Vi finner bidöden alarmerade och om våra bin skulle slås ut skulle de slå hårt mot jordbruket och vår förmåga att försörja oss.

Den väg som GMO-förespråkare på SLU förespråkar är en återvändsgränd, som i värsta fall hotat hela mänskligheten och vår miljö. Det är beklagligt att nuvarande regering inte förstått detta, utan sålt ut vår vetorätt om GMO till EU.

Vår regering sköt sig själv i foten, när de tog ett GMO-beslut som inte är förankrat hos folket. De ha uppenbarligen lyssnat på SLU-forskarna och ignorerat folkets visdom.

Anm. Det har visat sig att ogräs anpassar sig mycket snabbt och att besprutning med växtgifter därför måste mångfaldigas, vilket är rakt motsatt vad som var tänkt. Även superogräs utvecklas, ibland tjocka som basebollträn, som gör att skördetröskorna går sönder. Dessa ogräs har djupa rötter och är mycket svåra att bli av med.

Några egentliga fördelar med GMO finns inte, som inte kan uppnås med traditionell växtförädling. Endast ett fåtal företag blir snabbt rikare och några forskare får sin forskning finansierad.

Däremot ät det ett extremt dyrt och livsfarligt experiment på mänsklighetens och miljöns bekostnad. Regeringen borde lyssna nedåt, ty ytterst är det folket som bestämmer i en demokrati.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Related Posts

Fyll i vad du vill söka på och tryck "Enter"

Till toppen