Snart börjar semesterperioden, och redan nu duggar larmen tätt om vikariebrist inom sjukvården. Det gäller i stort sett alla personalkategorier, men främst sjuksköterskor.
De senaste veckorna har vi fått veta att till exempel Sahlgrenska saknar 150 sådana, medan man inom NU-sjukvården uppenbarligen kallt räknar med personalbrist och överbeläggningar. På andra håll lockar man med höga vikarielöner: Vårgårda kommun erbjuder 25 000 kronor, medan Hallands landsting viftar med en bonus på 9 000.
I Dalarna har landstinget skrivit kontrakt med 14 bemanningsföretag för att säkra personaltillgången, rapporterar dt.se. Företagen annonserar nu efter sköterskor och erbjuder 30 000-45 000 i månadslön – som givetvis landstinget i slutändan måste betala.
Än så länge är det billigare för landstingen att avlöna ett antal vikarier extra under några månader än att höja sköterskelönerna generellt. Det lär dock inte fungera i långa loppet: problemet växer av flera orsaker.
De låga lönerna – med knappt 22 000 kronor som ingångslön – lockar inte unga som ska välja utbildning. På flera håll i landet är det kris på skolorna, med många lediga platser i vård- och omsorgsprogrammen.
Nyutbildade sköterskor tackar nej till svenska sjukhus, de tar hellre bättre betalda tjänster hos privata aktörer – eller i till exempel Norge. Men det handlar inte enbart om pengar, utan även om arbetsmiljön i den offentliga sjukvården. Den kännetecknas på många håll i landet av personalbrist, överbeläggningar, stress, slitsamma arbetsuppgifter, med mera, med mera.
Samtidigt ökar sjukvårdsbehoven, inte minst beroende på en ökad medellivslängd som leder till att vi får fler gamla som av åldersskäl kräver mer vård.
Problemen är inte nya, och sjukhusledningar och landsting försöker bemöta dem med rationaliseringar, sammanslagningar och omorganisationer – som i åtskilliga fall inte gagnar vare sig personal eller patienter.
De växande problemen visar dock att detta inte på långa vägar är tillräckligt – och det gäller inte enbart under semestertiden. Överhuvudtaget känns det som om den offentliga sjukvården i Sverige är på väg mot en kollaps.
Sjuksköterskor har demonstrerat under parollen ”Inte under 24 000″ för att få upp sina löner. Det är ett skäligt krav, och om lönerna för ”fotfolket” höjs växer säkerligen också intresset för att arbeta inom vården. Men ska vi möta det växande behovet av sjukvårdpersonal krävs mer än så.
Utöka utbildningsmöjligheterna. Arbeta hårdare för att få unga och arbetslösa att söka sig till sjukvården. Förstärk bemanningen, så att de anställda kan arbeta utan att hela tiden stressa och slita ut sig.
Undvik centraliseringar som innebär långa resor mellan sjukhus och hem för såväl personal som patienter. För att nämna några exempel.
“Den offentliga sjukvården i Sverige är på väg mot en kollaps.”
Hur vi än vänder på problemet hänger svensk sjukvård på dess personal. Personal kostar. Det är en kostnad vi måste ta om vi vill ha en sjukvård värd namnet. Men om inget görs kommer vi snart inte att ha det.
Källa: GT – Expressen
Kommentar
Så länge som Livsmedelsverket tillåts producera diabetiker och överviktiga på löpande band genom sina kostråd, så länge som Socialstyrelsen tillåts rekommendera sockersjuka en extrem högkolhydratkost, och så länge som vården envisas med att enbart ordinera läkemedel eller operation, så länge kommer krisen att förvärras och denna utveckling är under acceleration.
Intressant att notera är att Vårdförbundet börjat agera mot de orimliga arbetsvillkor som uppkommer när vården fungerar allt sämre. När ingen annan verkar bry sig.
Men vem tar patienternas parti?
Vårdkrisen är en management- och en politisk fråga som har mindre med medicin att göra. Med politiskt engagemang skulle det gå att relativt enkelt avsevärt sänka sjukvårdskostnaderna OCH förbättra folkhälsan.
Detta nödvändiga arbete kommer INTE vården självmant göra! De saknar tillräckliga kunskaper och erfarenheter om hur det ska gå till. De saknar därtill incitament att agera och det synes som om de tänkte ”att det ordnar sig nog på något sätt, det brukar det göra”. Men den tiden är förbi. De saknar också helhetsbilden och helhetsansvaret.
Helhet
Det är viktigt att arbeta med helheten (inte med en pusselbit i taget), där en viktig del är ett brett och kostnadseffektivt förebyggande arbete, som även involverar kommuner. Idag verkar det som om majoriteten av ansvariga nöjer sig med att titta på, och för detta uppbära en bra lön och bra pensionsvillkor. Så varför bry sig?
Den billigaste och den mest effektiva vården är den som inte behövs, varför det är viktigt att det förebyggande arbetet sker på ett korrekt sätt. Bara genom att befria Livsmedelsverket från uppdraget att utfärda (destruktiva) kostråd skulle vi ta ett sjumilasteg framåt och på köpet direkt spara 40 miljoner kronor inom Livsmedelsverket (40 tjänster).
Sedan måste sjukvården börja följa lagen, vilket innebär att tillämpa metoder som uppfyller kravet på “vetenskap och beprövad erfarenhet”. Vilket för en lekman är en självklarhet och vilket INTE görs idag inom vården. Behandling är t.ex. diabetiker och överviktiga är idag en skandal OCH ett lagbrott [*].
Friska diabetiker (som numera räknas i tusental)
Socialstyrelsen, Livsmedelsverket, dietister, läkare och sköterskor agerar som de ”tre små aporna”. De varken hör, talar eller ser det som händer runt om dem. De kör på i sina gamla hjulspår trots att de därmed bryter mot grund- och patientsäkerhetslagen, trots att de därmed lotsar in patienterna in i ”naturalförloppen”, vilket innebär att de sänker patienterna och hela sjukvården.
GODA NYHETER (för diabetiker).
”Jag var diabetiker i 17 år ända till min fru för tre år sedan läste en bok skriven av en skattejurist. Efter den händelsen är jag bara en potentiell diabetiker.”
När det gäller diabetes är inte vården smartare än en femteklassare, vilket är märkligt och högst anmärkningsvärt, då det finns kunskaper och erfarenheter i överflöd. Auktoriteter inom vården vill helt enkelt inte, då de har en egen agenda som de följer och agerar efter. Många högt uppsatta tjänstemän inom vården har också bevisligen uppnått sin inkompetensnivå, varför de med ”näbbar och klor” nu försvarar sin samhällsposition, hur fel de än har.
Viktoperationer är ett exempel på att vansinne tagit sig in i sjukvården. Vanligt folk förstår att det är tokigt att sköra sönder magen och tarmarna för att gå ner i vikt. Vanligt folk förstår att magen har en funktion och att vi behöver magen och tarmarna för att må bra.
För att citera Dalai Lama:
”Ego business” styr vår värld (vår vård).
Läkemedel utgör 62.000 gånger större risk att döda dig än kosttillskott. Läs mer… . Risken att dö av kosttillskott kan jämföras med att träffas av en meteorit eller av blixten. Men kosttillskott bekämpas aktivt (med hot och lagstiftning) för att de gör folk friskare och de hotar därmed läkemedelsindustrins intäkter (världens mest lönsamma industri, alla kategorier). Allt medan våra politiker passivt och bekvämt bara glider med.
Men detta kommer inte att ske så länge dagens sjukvårdstjänstemän, under inflytande av läkemedelsindustrin, får bestämma dagordningen. Då blir det ”business as usual”.
Endast kompetenta förtroendevalda kan se till att lösa upp denna ”Gordiska knut” och det är folkets skyldighet att välja politiker som klarar detta, samt ställa krav på dagens ansvariga politiker.
Om trycket från folket uteblir, då tar trycket från kommersiella krafter kommandot och tyvärr är politiker i detta avseende inte hårda som diamant, de är människor som tar intryck (särskilt om de saknar sakkunskap inom området).
De kroniska sjukdomarnas negativa inverkan på människors hälsa håller på att urholka ekonomin i EU:s medlemsländer. EU-parlamentet fastslog i mars 2012 att ökningen av fetma och diabetes är den allvarligaste utmaningen för folkhälsan.
Kronisk sjukdom som diabetes, fetma och KOL är i dag den vanligaste orsaken till att individer inte är i aktivt arbete.
Mötet i Köpenhamn resulterade i att EU kommer att fastställa en åtgärdsplan, en ”Copenhagen Road Map”. Varje medlemsland ska sedan utifrån denna göra sin egen karta utifrån sitt utgångsläge och sina lokala förutsättningar.
Man betonade att diabetes inte längre är den enskilda individens problem, inte heller bara sjukvårdens problem, utan är ett problem som kräver insatser från hela samhället.
Nu måste också Sverige ta stafettpinnen och initiera nationella handlingsplaner [vilket självfallet inte ska utformas av de som ställt till det, då de bevisligen visat sig sakna den kompetensen].
Om …
Dagens politiker bär ansvaret för utvecklingen inom hälso- och sjukvården, både resultatmässigt och ekonomiskt, och kraschen kan komma redan inom ett år.
Om inte ansvariga politiker kommer till insikt om att det är en politisk fråga och agerar, då kommer det att gå för vården, hälsan och samhällsekonomin som det gick för Mamma Mu när hon åkte rutschkana, en färd som slutade med en ljudlig krasch och med ett väldigt splash, som inte gick någon obemärkt förbi.
[Mamma Mu är inte bara stor i Sverige. Idag finns hon på 30 olika språk. Störst är hon i Tyskland. De senaste länderna Mamma Mu har sålts till är Ryssland, Litauen och Polen. Mamma Mu-böcker, vänliga, lite tokiga och livserfarna. Bra för barn runt 4 år och för andra som tappat kontakten medverkligheten].