Mitt namn är Ashley Adair, och jag har nu lidit i fem år av biverkningar på grund av något som jag trodde skulle hjälpa mig.
Jag fick Gardasil vaccinet eftersom folket och läkare runt om mig intalade mig att:
”OH! Detta vaccin är det bästa som hänt inom den medicinska industrin!”
Självklart föll jag och min mamma för detta mycket övertygande kampanjbudskap, som så många andra. Jag vill nu berätta om den mörka sidan av detta vaccin.
Innan HPV vaccinet, var jag ett energiskt barn. Jag gick i skolan åtta timmar om dagen, gick sedan till ett tretimmars gymnastikpass, och avslutade med läxor på sena kvällen. Mina helger fylldes med gymnastikpass. Efter gymnastiken gick jag direkt in som ”cheerleader”, vilket tog ytterligare ett par timmar. Jag bodde i princip på gymmet och älskade varje sekund av det, jag kände mig välsignad.
Jag var ett kärnfriskt och energiskt barn som levde livet.
Gardasil
Jag fick min första injektion med Gardasil april 2008. Sprutan gjorde mer ont än en vanligt. Jag fick en mild ömhet och rodnad efteråt. Då tänkte jag inte så mycket på symptomen. Jag kände en lätt trötthet och mycket ont i halsen. Jag kunde inte räcka ut tungan, men jag bara viftade bort det som en allergisk reaktion mot klor, eftersom jag simmade en hel del.
Mardrömmen startade juni, 2008. Jag fick den andra sprutan, och jag märkte att det gjorde ont, lite mer än efter den första. Jag grät lite, vilket inte är likt mig. Jag blev yr, men efter 30 minuter gick det över..
Redan nästa kväll berättade jag för min mamma att jag kände mig mycket sjuk. Jag grät av smärta och mitt bäcken och mina ben kändes helt döda. Jag hade feber och jag var väldigt illamående. Såsom föräldrar gör, så tog min mamma mig till akuten. Läkaren lyssnade när jag talade om mina symptom och berättade att jag hade ett magvirus som de inte kunde göra något åt och skickade hem mig.
Nästa dag var jag så utmattad att jag sov till klockan tre på eftermiddagen. Min mamma kom hem från jobbet och när jag gick utomhus märkte jag att jag hade någon form av utslag över hela min kropp. Det såg ut som om någon hade tagit en fin tuschpenna med lila färg och prickat det över mig. Min mamma tog mig genast till min ordinarie barnläkare och han kunde inte räkna ut vad som orsakade detta. Han tog en massa blodprover på mig och vi åkte hem. Senare skulle vi få reda på resultatet av alla prover. Min mamma fick ett telefonsamtal omkring klockan 09:00. Ett av de läskigaste telefonsamtal hon någonsin har fått.
Min läkare berättade för henne att jag behövde komma tillbaka till ER ASAP. Han berättade för henne att mina blodvärden var kritiska och mina utslag var petekier utslag. Mina röda blodkroppar och vita blodkroppar var helt utplånade. De berättade för mig om jag skulle stå på händerna skulle mitt tandkött börja blöda och jag skulle förblöda. Om jag fick en vanlig förkylning skulle min kropp inte kunna kämpa emot och jag skulle dö. Under de kommande sex veckorna fick jag många olika sorters utslag, drabbades av en extrem trötthet, ledvärk, smärta i benen, smärtor i skuldror, yrsel och jag hade lågt blodtryck.
Jag gick slutligen till en specialist på infektionssjukdomar och han berättade för mig att jag inte skulle ta den tredje sprutan, om jag ville leva.
Ett falsk hopp om förbättring
Jag började äntligen bli bättre. Vid 15 års ålder hade jag fortfarande inte fått igång min menstruationscykel. Jag gick till en OB / GYN och han satte mig på preventivmedel för att starta igång min menstruation. Det borde varit en varningsklocka, men vi tänkte inte på det. Jag fick aldrig min energi tillbaka.
Sedan började problemen komma tillbaka igen. Jag fick ett hemangiom på min läpp som är mycket märkligt eftersom det är mestadels mindre barn som får ett hemangiom, inte vuxna. Efter att detta hände, blev jag allvarligt sjuk. Jag missade veckor av skolan, i flera omgångar.
Jag höll på att få svår bronkit och jag kunde inte längre bara inte vifta undan det. Jag var också tvungen att gå till doktorn eftersom jag var väldigt deprimerad. Jag fick recept på Zoloft. Lyckligtvis var mina lärare förstående och arbetade med mig och jag tog mina A:s och B:s.
Under dessa fem år efter HPV-vaccinationen har jag haft sömnproblem, alltid känt mig energiifatig och haft vad jag trodde var växtvärk.
I juni 2012 blev min ”växtvärk” värre i mina knän och ben. Så min mamma tog mig till läkaren och de kunde inte riktigt lista ut vad som var fel. De satte mig på mig ett stödbandage på ett knä, gav mig medicin och skickade hem mig. Jag mådde inte alls bra och min läkare tog ännu mer blodprover på mig. Vi fann då att jag hade hypotyreos, så nu har jag medicin för det också.
Jag fick 8 epidural steroid injektioner, och ingen fungerade. Jag fick också nyligen diagnosen fibromyalgi, men min fibromyalgi är fortfarande under utredning. Min Epstein Barr-IgG är 544,0 och det normala är 16,0 och lägre. Och mina blodvärden är hela tiden kritiska. De kunde inte få blodet att koagulera, så de fick trycka länge. Jag testade också positivt för atypisk ANCA.
Jag vill skapa något gott av något fruktansvärt
Från juni 2012 – till nu (augusti 2013), möter jag varje dag med svår smärta. Min smärta sitter i min rygg, i bäckenet, i höfter, på baksidan av benen och i knäna. Mina ben blir också mörklila, nästan svarta, och det rusar hela vägen ner till mina fötter. Jag gjorde en MRI för min rygg och fick reda på att jag saknar en äggstock och har en utväxt på min livmoder. Naturligtvis, gick jag till OBGYN för det, där gjorde han en ultraljudsundersökning och kunde inte hitta utväxten eller min äggstock. Han kastade ur sig att det inte spelade så stor roll. Jag är nu osäker på om jag har en äggstock eller en utväxt. Jag har upptäckt att jag i denna situation, att läkarna verkligen inte kommer att försöka hjälpa mig. De verkar inte vilja tro på mig eller så skickar de iväg mig till en annan läkare när de inte vet vad de ska göra.
Jag har också förlorat kontakten med familjemedlemmar på grund av mina problem. Inte alla tror mig eller förstår vad jag går igenom. Men nu vill jag berätta vad som hände mig, så att inga fler flickor eller pojkar behöver gå igenom samma helvete som jag tvingas genomlida, varje dag.
Jag vill skapa något bra av något fruktansvärt.
Ashley Adair
Kommentar
Vi verkar inte ha lärt oss någonting av svininfluensan, ett värdelöst experimentvaccin när det gällde att skydda, men som gav neurologiska skador i form av bland annat narkolepsi hos hundratals ungdomar. Vad som händer med fem miljoner medborgare på sikt är det ingen som vet.
Det vi vet är att det gav klirr i i miljardklassen hos vaccintillverkarna som självfallet friskrivit sig från allt ansvar för biverkningar. De bara cachar in och våra aningslösa och okunniga tjänstemän finansierar med skattemedel. Våra förtroendevalda politiker gör som tjänstemännen säger, de är ju ”experter och dem måste man ju lita på”. Medan de i själva verket inte har en aning om vad de sysslar med (de litar i sin tur på den information som de får av tillverkarna).
Nu ska 400.000 svenska tjejer vara ”försökskaniner” för experimentvaccinet Gardasil (enligt artikeln ovan) som inte verkar ha några positiva effekter alls, men som har ruggiga biverkningar. Dags för svenska folket att vakna upp och ta ansvar för sin egen och sina barns hälsa. Vem vill ta den risken – för ingenting?
I bästa fall händer ingenting (åtminstone inget man märker).
I sämsta fall smäller det direkt, som för Ashley Adair (eller efter 10 – 20 – 30 år).
Experimentvaccinering handlar om business och biverkningar ger merförsäljning av andra läkemedel. Våra myndigheter spelar med i detta monopolspel med skattepengar och endast vi själva kan parera detta vansinne som nu med full kraft drabbar våra tjejer och deras möjligheter att bli mammor framöver. Detta bara för att en skrupelfri vaccinindustri ska tjäna några skattemiljarder.
På sikt måste inkompetenta myndighetspersoner ersättas med professionella som arbetar i medborgarnas och samhällets tjänst, som utgör motkraft när skrupelfria aktörer vill komma åt våra skattepengar. Tills dess måste vi själva ta det ansvaret.
”Sanningen måste förvärvas av varje enskild människa. Vill du veta något måste du själv se på alla premisserna, själv lyssna på alla argumenten och sedan själv avgöra vad som verkar mest logiskt. Det går lätt snett om du ber auktoriteterna göra arbetet åt dig.”
Uffe Ravnskov, med. dr., docent
APPENDIX
Ensam är inte stark – men tillsammans väger vi tungt
Vi måste organisera oss i organisationer som verkar i folkets tjänst och en sådan organisation är DiOS. Låt oss börja med att ta livtag på diabetes och rädda vården. Observera att ALLA hushåll borde vara medlemmar och ta fighten för att rädda vården (inte bara diabetiker).
Ta fighten och teckna medlemskap här och just nu för bara en tia i månaden (DiOS bjuder på tre månader). Visa att du aktivt stöder arbetet med att RÄDDA VÅRDEN, på folkets villkor (baserat på vetenskap).
DiOS (Diabetesorganisationen i Sverige) är en ideell organisation som fullt ut arbetar i medborgarnas intresse. Genom att ta fighten mot diabetes så tar vi också fighten mot fetma, cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, njursjukdomar, demens, ögonsjukdomar, nervskador, cirkulationssjukdomar som ofta leder till amputation, med flera andra kost- och diabetesrelaterade sjukdomar. Trycket på sjukvården skulle minska markant. Således goda skäl för ALLA hushåll att ta denna fight.
Enkelt och snabbt. Man fyller i ett formulär och betalar in 150 kronor på bankgiro och så är man medlem t.o.m. hela 2014. Diabetiker får dubbel nytta, får tillgång till bra information och kan ställa frågor på forum.
En skrupelfri läkemedelsindustri och dess medlöpare behöver en motkraft och endast folket kan skapa denna. Alternativet är att bli överkörd vilket kan ta sig fruktansvärda uttryck, som narkolepsi eller som i artikeln ovan. Och våra diabetiker har det inte mycket bättre, vilket kostar skattebetalarna skjortan.
Vad det gäller vacciner så måste vi tillsvidare själva läsa på och inte okritiskt lita på ”experter” som bevisligen inte har en susning om vad de håller på med (men de verkar tro det). Våra ”experter” synes helt lita på tillverkarnas försäkringar och verbala garantier om produkternas förträfflighet och ofarlighet. Och våra politiker litar på tjänstemännen. Gång på gång blir vi grundlurade!
Om vi inte organiserar oss så kommer kommersiella särintressen att fortsätta med sina affärer och lura de flesta, vilket får stora samhälleliga konsekvenser, som vi alla får vara med om att betala.
Mycket bättre att lösa grundproblemet.