Partille Tidning medverkar i en osaklig ”häxjakt” på sanningssägare
Värsta sortens journalistik visar nu Partille Tidning prov på, som på falska grunder kränker och anklagar en världsberömd cancerläkare från Italien som har fräckheten att utveckla behandlingsmetoder som inte gynnar världens mest lönsamma industri – läkemedelsindustrin. Artikeln ger läsarna en partisk, vinklad och osaklig bild och således lurar journalisten sina läsare.
Någon ansvarig på tidningen borde lära reportern Olof Lönnehed att veta hut. Lära honom respekt för normer, rättesnören och respekt för andra människors rättighet att framföra sina åsikter. Han bör också få en reprimand för att han framför direkta felaktigheter som sanningar och för att han jämställer en läkare som vigt sitt liv åt att behandla cancer med rasistiska organisationer och som han indirekt anklagar för mord. Han konfronterar också ledningen för Partille Kulturum på falska premisser och lurar sina läsare.
Om journalisten Olof Lönnehed lyckas med sitt uppsåt, att blockera mer effektiva behandlingsalternativ av cancer, så kommer han att ha mångas lidanden och död på sitt samvete. Förutom att han bidrar till vårdens kollaps.
Dylika reportrar bör placeras i karantän för att undvika spridning av dålig och mycket farlig journalistik som hotar hela samhället. Och för att inte underminera tidningens framtida trovärdighet
Artikeln i Partille Tidning …. Omstridd cancerläkare föreläser på Kulturum
Det som borde få alla medborgare att reflektera är att etablerade forskare och läkare inte ens vågar testa om det är sant det som cancerläkaren från Italien säger, att cancer är en svampinfektion och att cancertumörer kan lösas upp på mindre än en vecka med hjälp av natriumbikarbonat. Det är ju synnerligen enkelt att verifiera eller falsifiera.
Men detta är något som vården under 20 års tid till varje pris undvikit att göra.
Tänk om bakpulver skulle göra operationer, cancermediciner och strålning mer eller mindre obsoleta.
Tänk om marknaden för världens mest lönsamma läkemedel – cancermediciner – skulle gå upp i rök.
Tänk om alla cancerforskare skulle tvingas att tänka om.
Tänk om de flesta cancerpatienter blir friska och inte heller behöver mediciner mot biverkningar.
Även om det bara fungerar för en minoritet skulle det vara värdefullt. Tullio Simoncini påstår dock att 99 % av all bröstcancer kan kureras, utan operation, cellgifter eller strålning. Vilket är lätt att kontrollera, men det görs inte.
De har nogsamt undvikit att göra detta under 20 års tid.
HAR VÅRDEN BLIVIT VANSINNIG?
Att cancerindustrin prioriterar förtjänst framför sina patienters hälsa bekräftades nyligen då läkemedelsindustrin dömdes att betala ut ett skadestånd på 60 miljarder kronor för att man hade mörkat att en diabetesmedicin ökade risken för cancer. Ett läkemedel som 3.000 svenskar använde förra året.
Detta borde ha gett KRIGSRUBRIKER i media, men det sopas under mattan.
Ställ gärna frågan till er själva varför inte svenska cancerläkare och forskare tidigare har åkt till Italien på studiebesök och varför de nu startat en ”häxjakt” inför Tullio Simoncinis Sverigeturné. Vad är de så rädda för?
Är de rädda för att bli avslöjade, att de under 20 år underlåtit att erbjuda cancerpatienter den bästa vården? I så fall finns det skäl att känna både rädsla och skam. Då har man ett stort lidande och många liv på sitt samvete.
Chefredaktören för tidningen 2000-Talets Vetenskap Ingemar Ljungqvist pratar om Dr Simoncini.
Forskningsfusk utgör bevisligen grunden för en stor del av dagens vård
Läkemedelsindustrin styr idag sjukvården och läkare som hotar dess lönsamhet löper stor risk att förlora sin läkarlegitimation, utan saklig grund. Om man däremot följer strömmen (dvs. rättar sig efter läkemedelsindustrins direktiv) då krävs grov oskicklighet och grova felbehandlingar för att man ska riskera att förlora sin legitimation. De flesta medborgare är omedvetna om detta faktum.
Doktor Annika Dahlqvist som vägrade att ge sina diabetespatienter råd som gjorde dem sämre var ytterst nära att förlora sin läkarlegitimation, trots att hon hade vetenskapen på sin sida och trots att hennes patienter blev bättre. Det hindrar dock inte vården att än idag behandla diabetespatienter på ett felaktigt sätt som saknar vetenskapligt stöd …. Vårdsveriges största skandal.
Man skulle kunna säga att om en läkare förlorar sin legitimation på fabricerade grunder, så är detta ett bevis på att läkaren framför något som hotar läkemedelsindustrins monopol på sjukdomar och läkemedel.
I detta avseende utgör cancerläkaren Tullio Simoncini ett trefaldigt hot; han använder inga dyra cancermediciner (cellgifter), fler verkar bli fria från cancertumörer och färre får återfall. Behandlingen ger inte heller några direkta biverkningar, varför det inte heller behövs mediciner mot det.
Partille Tidning går ut och kallar honom ”bluffdoktor” och jämställer hans föreläsning med ljusskygga sammanslutningar (som rasistiska organisationer). Men i det här fallet är det den svenska sjukvården och dess företrädare som är ljusskygga och som inte ens vågar utvärdera Tullio Simoncinis rön. De forskar hellre på patenterbara cellgifter som ger miljardintäkter och som ger bidrag och forskningsanslag – större anslag ju fler som får cancer.
Sjukvårdens uppträdande idag är slående likt då Louis-Pasteur2Louis Pasteur på 1800-talet med hjälp av sitt mikroskop hade observerat det som vi i dag kallar bakterier. De franska läkarna ville dock inte komma till Pasteurs laboratorium för att se det som de själva inte kände till och som de därför förnekade existensen av.
Historien upprepar sig nu i modern tid. Om man inte tittar så har man inte sett och då kan man med emfas och auktoritet hävda att det inte finns, i kraft av sin samhällsposition och sina titlar.
Sakfrågor behöver vårdens ”auktoriteter” överhuvudtaget inte befatta sig med och tur är väl det, då man helt verkar sakna kunskaper om frågekomplexet som sådant.
Denna okunskap måste också till varje pris döljas, vilket sker med hjälp av härskarteknik. Istället för att debattera sakfrågan så kallar man det för ”kvalificerat lurendrejeri”, i kraft av sin samhällsställning, sina titlar och sin ”expertis”. Medan man i själva verket är novis inom detta nya fält.
Observera att ”Giro di Svezia” syftar till att den skattefinansierade sjukvården ska öppna sina ögon och på ett objektivt sätt testa och utvärdera Tullio Simoncinis framsteg. Det krävs samverkan med sjukvården för att metoden framgångsrikt ska kunna tillämpas.
Dagens cancervård misslyckas idag med att rädda i snitt 68 cancerpatienter per dag (50 % dör) och Tullio Simoncini påstår sig kunna rädda 80%, vilket skulle innebära att ytterligare 40 cancerpatienter skulle överleva varje dag.
DETTA VILL SVENSK FORSKNING OCH SJUKVÅRD INTE ENS TITTA PÅ.
Mörka krafter vill uppenbarligen att allmänheten ska förbli oupplysta goda patienter och Partille Tidning upplåter medialt utrymme för dessa krafter. På något annat sätt är det svårt att tolka den motvillighet läkare och forskare har mot att testa det man kan se med blotta ögat.
Partille Tidning verkar sakna policy för vad olika verksamheter och organisationer tillåts skriva i tidningen. Det bör tidningen snarast ta fram annars kan det ju bli så att tidningen i kommande nummer bereder plats för rasistiska sekter och partier som okritiskt tillåts framföra sina åsikter och idéer via sina ”experter”.
Tidningen som gratis distribueras till samtliga hushåll inom kommunen har ett samhällsansvar och utgör inte vilken ”blaska” som helst. Om inte saklighet och objektivitet bejakas, så riskerar tidningen att förlora sin legitimitet som kommuntidning.
OBS! Endast en upplyst allmänhet kan ändra på den enkelriktning mot lönsamhet som idag råder inom cancerforskningen och inom cancervården. Kom själv och se med egna ögon det våra forskare och läkare inte vill se. Alternativet är att vi alla blir grundlurade och till slut får vi alla en cancerdiagnos och blir kunder hos världens mest lönsamma industri.
Skolexempel på dålig och skadlig journalism
En felaktig, skadlig och kränkande artikel för den utpekade.
Men även skadlig för medborgarna och för samhället i stort.
Den italienske doktorn Tullio Simoncini hävdar att cancer är en svamp och att den kan botas med natriumbikarbonat och han kommer att föreläsa om detta med ord och bild. Observera dock att han inte själv behandlar cancer, det gör legitimerade läkare i Italien.
Hundratals patienter har genom denna metod blivit kvitt sin cancer, men det struntar svenska forskare och läkare i. De bryr sig inte ens om att utreda om det finns sanning i detta, vilket skulle vara lätt att ta reda på.
KORT SAGT SÅ BRYR DE SIG INTE
– Kvalificerat lurendrejeri, säger Mikael Nilsson, cancerforskare vid Sahlgrenska.
Forskare i Göteborg fick november 2001 dela på 33,4 miljoner kronor från Cancerfonden, varvid Mikael Nilsson beviljades 1,5 miljoner kronor för att identifiera nya biomarkörer för thyroideacancer. Och det är möjligt att han vet mycket om sköldkörtelcancer, men när det gäller Tullio Simoncinis forskning så verkar han vara novis, vilket bekräftas av följande:
Enligt Simoncini kan ett extra intag av bikarbonat bryta ner cancern så som det bryter ner svamp. – Det är ren gallimatias, summerar cancerforskaren Mikael Nilsson.
Nu lägger forskaren Mikael Nilsson ord i mun på Tullio Simoncini som aldrig har sagt eller påstått detta. Det vet ju alla som kan något att det inte går att påverka blodets Ph genom att äta bikarbonat, så visst är det gallimatias (men dessa ord kommer ju från professor Mikael Nilsson).
Behandling av cancertumör med bikarbonat
Den metod som Tullio Simoncini berättar om är att lokalt skölja över cancertumören med en lösning med bikarbonat som på mindre än en vecka kan lösa upp tumören. Detta är ingrepp som ofta bara kan utföras av kvalificerad sjukvårdspersonal.
Resultat är synnerligen enkelt att kontrollera. Men det synes inte Mikael Nilsson och hans kollegor alls vara intresserade av, att vare sig verifiera eller falsifiera. Misstanken är att det allvarligt skulle kunna störa ”business as usual”.
Det uppstår ett löjets skimmer över professorn och läkaren Mikael Nilssons uttalande när han påstår att:
Enligt Simoncini kan ett extra intag av bikarbonat bryta ner cancern så som det bryter ner svamp. – Det är ren gallimatias, summerar cancerforskaren Mikael Nilsson.
Ett uttalande som visar att Mikael Nilsson inte alls har satt sig in i frågan och således inte verkar ha en aning om vad han pratar om. Den tiden är förbi när det räckte med titlar och auktoritet, idag måste man också läsa på och kunna något.
Vår uppmaning till professor Mikael Nilsson och hans kollegor är att åtminstone se filmen på 4½ minut nedan (eller klicka på bilden ovan eller klicka här), med risk att professor Mikael Nilssons och hans kollegors cirklar rubbas.
Cancer ökar epidemiskt, medan cancerforskarna vaskar guld.
Ledande forskare, läkare och professorer verkar inte bry sig eller anstränga sig då de har sitt på det torra. Ju fler som får cancer ju större satsningar sker på cancerforskningen som är mångas levebröd.
Här passar ordspråket ”den enes död, den andres bröd” – bokstavligen.
Under inslaget på 4½ minut berättar Tullio Simoncini att 99% av all bröstcancer kan kureras utan operation, utan kemoterapi och utan strålning.
Att verifiera eller falsifiera detta påstående är synnerligen enkelt, men istället går professor Mikael Nilsson ut i pressen och pratar gallimatias.
Medan Mikael Nilsson och hans kollegor forskar vidare med skygglappar på, så får mer än 23 svenska kvinnor bröstcancer – varje dag, året runt.
DE VILL INTE ENS SE, HÖRA ELLER TALA OM ANNAT ÄN DEN ”FORSKNING” DE SJÄLVA HÅLLER PÅ MED – SOM KNAPPT LEDER FRAMÅT.
OM MAN BEAKTAR ANNAN MEDICINERING INOM VÅRDEN GÅR DET ISTÄLLET BAKÅT:
Bikarbonat orsakar inte cancer, men i studier har visats att kemoterapi kan göra det …
Även bestrålning kan ge cancer.
I Sverige skriver legitimerade läkare ut statiner till 380.000 svenska kvinnor och detta kan rubriceras som ”legitimerat kvacksalveri” då det inte finns några som helst kliniska studier som stöd för detta.
Doktor Björn Hammarskjöld skriver:
Bara se vad som händer om man tar ett kolesterolprov. De som har högsta kolesterolvärdet lever längst och är friskast.
Mer än 90% av alla över 65 har ett totalkolesterol som är över 5 mmol/L (godtycklig gräns satt av läkemedelsindustrin, normalt kolesterol är 4-8,8).
Därför ska de med högsta kolesterolvärdet äta kolesterolsänkande statiner och få trötthet, demens, infektioner, muskelvärk, muskelsvaghet, hjärtsvikt, impotens och diabetes bland alla andra biverkningar för att en man av 400 ska få sin hjärtinfarkt uppskjuten mindre än två dagar. Och alla går på detta utan att tänka efter före.
Tänk efter före!
Prostatacancer
För män gäller ungefär det samma som för kvinnor, fast nu pratar vi prostatacancer som också har utvecklats epidemiskt, med flera hundra procent. Även här säger sig doktor Tullio Simoncini ha en lösning som fungerar i verkliga livet på män med prostatacancer (metoder som svenska forskare, läkare och professorer inte ens vill titta på):
Här råder jämlikhet för män och kvinnor inom sjukvården.
Fakta
Bröstcancer är en av de vanligaste dödsorsakerna hos medelålders kvinnor i Sverige. Den relativa överlevnaden i sjukdomen tio år efter diagnosen är dock betydligt bättre i dag än för 40 år sedan, drygt 80 procent. Medianåldern hos dem som får bröstcancer är drygt 60 år, färre än 5 procent är yngre än 40 år. År 2011 ställdes 8 382 bröstcancerdiagnoser hos 7 619 kvinnor och 45 diagnoser hos lika många män. En av nio kvinnor i Sverige riskerar att få bröstcancer innan 75 års ålder.
Källa: Socialstyrelsen … Rapport (pdf sidan 20)
Partille Tidnings journalistik
Om vi tillämpar den journalistik vad gäller bröstcancer så tar svenska legitimerade läkare livet av 1.600 kvinnor varje år, för att de vägrar att utvärdera annat än det de själva väljer att forska på. Efter GIRO DI SVEZIA kan de inte längre hävda att de inte visste.
Det är nu upp till folket via sina förtroendevalda politiker i landsting och på riksplanet att vi handfast tar tag i problematiken och att vi fortsättningsvis slipper trångsynthet och gallimatias från de som borde veta bättre. För varje dags extra dröjsmål dör svenska medborgare en masse.
HÖG TID ATT VI UTVÄRDERAR – VERIFIERAR ELLER FALSIFIERAR – OCH SLUTAR ATT TRAMSA.
De som ansvarar för cancerforskningen och behandling av cancer i Sverige har inte bara ansvar för det de gör, de har har även ansvar för det de underlåter att göra. Och förhoppningen är att vi efter GIRO DI SVEZIA ser mindre av trångsynthet och fler öppna sinnen.
Svenska forskare blundar och hoppas kanske att det ska blåsa över
Men det kommer istället att öka till orkanvindar, ända tills forskning och vård styrs över i medborgarnas och samhällets tjänst. Det finns inte längre utrymme för privata lekstugor med höga löner och hög status, utan idag ställs det också krav på resultat.
Och att medvetet motarbeta lösningar ger RÖTT KORT.
Observera att Tullio Simoncinis behandlingsmetoder är enkelt att testa – men svenska forskare, läkare och professorer vägrar hårdnackat, sedan tjugo år tillbaka, att göra så.
Lösningen på detta är omplacering av dessa forskare, läkare och professorer till en tjänst där de inte gör skada. Och media bör konsultera expertis som kan något, eller låta bli att skriva, om de värnar sina läsarnas förtroende.
Pris som ”Årets förvillare”
Partille Tidnings artikel passar bättre på föreningen VoF:s hemsida (lobbyorganisation för läkemedelsindustrin), en organisation som förra året kom på andra plats som ”Årets förvillare”.
På första plats kom Livsmedelsverket som med sina kostråd förser sjukvården med patienter, som lyckats trefaldiga diabetes och fördubbla övervikt på bara 20 år (också en kost som främjar cancertillväxt).
Och när sakliga argument tryter tar man till brösttoner:
Ute på djupt och grumligt vatten
Nu befinner sig forskaren Mikael Nilsson ute på djupt och grumligt vatten. Om man utger sig för att vara expert på cancer så bör man hålla sig till sanningen, annars seglar man ju under falsk flagg. Att förtiga väsentlig information i detta sammanhang är likvärdigt med att ljuga, alternativt sakna kunskap och kompetens.
Mikael Nilsson påstår att det inte finns några kliniska studier på de behandlingsmetoder som Tullio Simoncini förespråkar och det är helt korrekt. Vad han underlåter att säga är att det inte finns några kliniska studier på operation, strålning eller cellgifter heller. Det går nämligen inte att utföra RCT-studier på cancer.
Däremot går det att utföra kontrollstudier och frågan är varför inte Mikael Nilsson och hans kollegor gjort en sådan studie. Inom en vecka kan resultat utläsas, men detta har man nogsamt undvikit att göra under 20 års tid, medan cancerforskningen i stort sett stått och stampat på samma fläck när det gäller att minska dödligheten i cancer, som under denna tid ökat epidemiskt med flera hundra procent.
Här kan man tala om att ”kasta sten när man själv sitter i ett glashus”
Grundlös anklagelse
I Sverige dör 25.000 svenskar varje år av sin cancer efter att ha behandlats med sedvanlig operation, strålning och med cellgifter. Det innebär att i snitt dör 68 svenskar om dagen på grund av sin cancer, efter att operation, cellgifter och strålning misslyckats.
I artikeln anklagas Tullio Simoncini för att ha tagit livet av patienter med ovetenskapliga metoder.
Med samma resonemang tar svenska legitimerade läkare livet av i snitt 68 cancerpatienter per dag, med ”vetenskapliga metoder”, som inte är mer vetenskapliga än Tullio Simoncinis, då de inte heller har genomgått några kliniska studier.
Begreppet ”Vetenskap och beprövad erfarenhet” är ett begrepp som är högst ovetenskapligt och som används godtyckligt, som det passar. Denna fråga har Michael Zazzio noggrant utrett och t.o.m.utlyst en belöning på 10.000 kronor om någon kunde definiera detta begrepp på ett objektivt och vetenskapligt sätt (klicka på löpsedeln till höger för att läsa mer). Ingen klarade dock detta.
Mikael Nilsson och hans kollegor inom cancerforskningen måste betraktas som part i målet och det verkar som om de vill fortsätta med det de håller på med och kanske även vara med och dela på 355 miljoner kronor, så mycket anslår nämligen Cancerfonden till forskningsprojekt under 2014. Och nu mer cancer, ju större anslag.
Dessa forskare verkar inte kunna något om bikarbonat och att hundratals patienter i Italien blivit botade intresserar uppenbarligen inte dessa forskare, trots att det är synnerligen enkelt och billigt att testa. De har vägrat under 20 års tid och istället sysslar med ting som gynnar läkemedelsindustrin.
Varför de inte har testat dessa lovande rön som funnits tillgängliga under 20 års tid har de inget bra svar på. Istället slingrar de sig och notan för denna trångsynthet hamnar hos folket.
Partille Kulturum kan känna stolthet och Partille Tidning bör känna skam
Cancerläkare Tullio Simoncini kom på natriumbikarbonats läkande förmåga av en ren slump (även antibiotika upptäcktes av en ren slump). Han provade på olika sjukdomstillstånd och fann att det fungerade över all förväntan.
Men till hans stora förvåning ville inte kollegorna varken se eller lyssna, och istället frystes han ut. Han förstod inte varför de agerade på detta sättet och han tog detta mycket hårt. Han tog tjänstledigt för att läsa filosofi och psykologi för att bättre förstå varför och därefter orkade han ta nya tag. Men ju längre han kom i sin forskning ju hårdare blev förföljelsen, där även myndigheter deltog (de synes vara ”kapade” av läkemedelsindustrin även i Italien) .
Lyssna själv på en spännande historia och få kunskaper som kanske kan rädda dit eller närståendes liv, information som svensk sjukvård vägrar ett ens testa, vilket ju är synnerligen enkelt och billigt att göra.
Klicka på radion och lyssna när chefredaktören på 2000-Talets Vetenskap intervjuas om Tullio Simoncini (38½ minuter). Då får ni en bra beskrivning om vad det handlar om till skillnad från det trams som Partille Tidning levererat.
Partille Tidning attackerar Partille Kulturums ledning på falska premisser
Partille Kulturum kan känna stolthet över att en världsberömd cancerläkare kommer till Partille och delger sina rön, upptäckter och resultat. Tullio Simoncini behandlar idag inga patienter, utan det gör legitimerade läkare i Rom. Det är ofta en kvalificerad behandling som kräver legitimerad och väl utbildad sjukvårdspersonal.
Mycket pekar på att doktor Tullio Simoncini levererar en viktig pusselbit när det gäller att behandla cancer och det likställer Partille Tidning med rasistiska organisationer och vill sätta munkavle på Tullio Simoncini.
Har tidningens reporter Olof Lönnehed förlorat allt förnuft, vett och sans, eller vinklar han och ljuger han medvetet?
Detta är positiva nyheter för cancerpatienter och för vården i stort, då nuvarande forskning och behandlingsmetoder ger ett relativt dåligt resultat och då kostnaderna för cancervården skenar iväg inom den svenska sjukvården. Men det verkar svenska forskare och läkare strunta blankt i.
Varför bry sig – vården brukar ju alltid få det den kräver av sjukvårdspolitikerna – så verkar ansvariga forskare, läkare och professorer inom vården resonera.
Sverige är ett U-land
Sverige är ett U-land när det gäller alternativmedicin och det gör att vi tappat vår ledande ställning inom hälso- och sjukvård. Det slår också hårt mot Sveriges patienter som är hänvisade till skolmedicinens monopol, trots att det finns billigare och mer effektiva metoder.
Om ni lyssnar på radiointervjun så kan ni höra Ingmar Ljungqvist berätta att det i Italien byggs sjukhus där patienterna får tillgång till både skolmedicin och alternativmedicin, som betalas lika med allmänna medel. Italien tar ledningen medan vi backar in i framtiden.
Att svensk sjukvård kollapsar är en styrd process, där både alternativvård och förebyggande arbete effektivt har blockerats av läkemedelsindustrins medlöpare. Svaga politiska motkrafter har lämnat fältet öppet att roffa åt sig av skattemedel, utan hänsyn till hur det drabbar enskilda medborgare och samhället i stort.
Detta monopol försvaras av Partille Tidning med bistånd av Mikael Nilsson som fått utrymme att anklaga Tullio Simoncini för både det ena och det andra, som t.o.m. får Instagram att blekna (fast där kan de åtminstone skylla på ungdomligt oförstånd).
Det finns inget försvar för detta rigida monopol på forskning och behandling som läkemedelsindustrin lyckats tillförskansa sig, som t.o.m. vägrar att testa nya lovande rön (som synes ge bättre resultat utan dyra cancermediciner, utan strålning och utan påvisbara biverkningar).
Hur många liv hade kunnat räddats om inte Partille Tidning tagit parti för ett orimligt monopol, som bromsar ny kunskap? Tar tidningen ansvar för detta?
Mikael Nilsson och hans kollegor är part i målet och vill självfallet fortsätta inom sin profession med sin forskning och kanske de även vill vara med att dela på Cancerfondens tilldelning på 355 miljoner kronor under 2014 (läs mer…) Tullio Simoncinis forskning skulle ju rubba dessa cirklar. Märkligt är dock att ”forskare” inte visar större intresse än så för att finna botemedel mot cancer.
Mikael Nilsson har flera år i rad fått mer än en halv miljon i anslag per år för sin forskning om ”Tidiga effekter av DNA-skada efter joniserande strålning och oxidativ stress i sköldkörtelns follikelcell” så man kan säga att det ligger i hans intresse att dessa cirklar inte rubbas, läs mer … 28 miljoner från Cancerfonden till forskare vid Sahlgrenska akademin
Strax därefter beviljades Mikael Nilsson 1½ miljon för identifiera nya biomarkörer för thyroideacancer (sköldkörtelcancer) … Forskare i Göteborg får dela på 33,4 miljoner kronor från Cancerfonden
Ju fler som får cancer ju större bidrag och större anslag, därmed inte sagt att detta påverkar professor Mikael Nilssons agerande, men det är märkligt att han utan att kunna något attackerar cancerläkaren Tullio Simoncinis forskning, som går tvärtemot hans egen.
Sjukvården – den sista Sovjetstaten
Vården har utvecklats till ”en stat i staten” som omsätter 10% av Sveriges BNP, som gör lite som den vill och där svenska medborgares liv synes väga lätt. Kostnaderna för sjukvården har hittills fördubblats vart tionde år, och är nu på väg att fördubblas redan efter åtta år. År 1950 fanns det 5.000 läkare och knappt några köer och idag finns det mer än 35.000 läkare och långa köer (befolkningen har bara ökar med 35%). Det är lätt att inse att vården lider av ett allvarligt strukturfel som måste åtgärdas.
Vi måste sannolikt bilda en ny oberoende organisation utanför skolmedicinens revir som består av oberoende expertis, för att kunna hjälpa hälso- och sjukvården på rätt kurs igen. Idag manövrerar de som om de vore kapade av pirater, av läkemedelsindustrins lobbyister.
Läkemedelsindustrin ska serva hälso- och sjukvården och inte som idag styra hela sjukvården. Här måste ansvariga politiker ta sitt ansvar och ta befälet! Annars går vi ju på grund.
Det som är förvånande är den låga sak-kompetensen bland ledande forskare, läkare och professorer inom hälso- och sjukvården. Ute på den konkurrensutsatta marknaden, där resultat räknas, hade de inte alls platsat.
Men inom vården trillar skattemedel in med ett urverks precision oberoende av resultat, och kunderna placerar man i köer. Det finns heller ingen uppföljning eller feedback värd namnet så här kan nästan vem som helst göra karriär, bara man är följsam och inte utmanar för då blir det bom-stopp på karriären. Då sitter istället läkarlegitimationen löst.
Därför kan inte vården själva lösa sina problem, det behövs en extern oberoende professionell kraft och endast ansvariga politiker kan skapa denna och de gör ingenting förrän folket kräver det.
Således folkets ansvar att ta befälet! Vilket känns skönt och faktiskt möjligt.
Om vi misslyckas har vår välfärd nått sin vägs ände.