ELLER
Om de som tror att de har lösningen – men i själva verket är det de själva som är problemet.
ELLER.
Om hur utbildning hindrar människor att lära nytt.
ELLER
Om att priset på kunskap är så högt att man undviker att utsätta sig den – för att inte få sin världsbild krossad.
ELLER
Om att kunskap inte längre är kunskap om verkligheten utan vad som gäller som kunskap inom ens egen grupp.
ELLER
Om att man för skattepengar kan hålla igång en verksamhet och inte redovisa eller avkrävas resultat.
ELLER
Om elefanten som står mitt i rummet med ordet kolhydrater skrivet på kroppen som ingen vill se..
Alla rubrikerna ovan kan beteckna de två föreläsningar som jag hösten 2014 lyssnat på, och i bägge fallen var föreläsarna legitimerade ”auktoriteter” (specialister) inom vården.
En föreläsning riktade sig till föräldrar med överviktiga barn, som hölls av en läkare med fetma hos barn som specialitet, tillsammans med Malin Agn som representant för ”Sundare Barn”.
Den andra föreläsningen/informationen hölls av en dietist och riktade sig till småbarnsföräldrar.
Genom att läsa de brev som jag skrev till föreläsarna får du en bild av vad som förmedlas av offentligt avlönade högt utbildade personer, när det gäller att ta hand om överviktsproblemet och om kostråden som ges till småbarnsföräldrar.
Jag skickade för ett par veckor sedan följande två brev till respektive föredragshållare och berättade att jag skulle publicera dem på webben. Jag har utelämnat namnen på föredragshållarna då de inte utmärker sig inom sitt respektive skrå, utan de är snarare representativa för sina yrkesgrupper.
BREV 1
Till doktorn med fetma hos barn som specialitet.
Bästa NN,
Jag var en av de 30-40 personer som lyssnade på föreläsningen ”Hur man hjälper sitt barn med övervikt på rätt sätt till en sundare livsstil” arrangerad av en föräldraorganisation under hösten 2014
Här är mina tankar och synpunkter
Vem är jag? Jag är farmor och mormor till sex barnbarn och har erfarenhet av både diabetes och övervikt i min närhet. Jag är pensionerad sjuksköterska och har sysslat med undervisning och med forskning och utveckling inom industrin. Min erfarenhet använder jag i mina krönikor på Kostdemokrati.se. Vi som skriver där är oberoende och gör det helt ideellt.
Det är stigmatiserande att vara barn och överviktig och att vara förälder till ett överviktigt barn är skuldbeläggande.
Arrangören hade naturligtvis de bästa avsikter med föreläsningen och förväntade sig med rätta, att kunskapen om övervikt och nutrition finns i den skattefinansierade vården. Men jag har lyssnat och upplevt alltför många företrädare för den offentliga vården för att jag skall kunna påstå att så inte är fallet.
Tyvärr måste jag konstatera att detta tillfälle inte skilde sig från tidigare tillfällen. Doktorn presenterade de kända trossatserna och blandade ihop biologi med fysik. Malin Agn presenterade en märklig manipulativ metod. Det man presenterade var varken förenligt med vetenskap eller sunt förnuft men väl med industrins behov av att sälja billiga kolhydrater och konstgjorda fetter. Någon hjälp med vare sig övervikt eller sundhet fick man inte.
Föreläsarna hade inte lösningen – de är problemet!
Doktorn deklarerade att hon använder sig av Livsmedelsverkets kostråd och tallriksmodellen i sin behandling av feta barn och tillade att fetma betraktas som en sjukdom. Det påpekades också att Livsmedelsverkets kostråd är vetenskapligt förankrade. Det sista är ett aningslöst uttalande.
Myndigheternas kostråd som förmedlas till allmänheten vare sig man är sjuk eller frisk och skall självklart bygga på vetenskap. Livsmedelsverket kostråd ska betraktas som marknadsföring för de stora multinationella företagen och som jordbrukspolitisk propaganda (varför skulle vi annars ge barnen Kellogg’s cornflakes till frukost och breda margarin på brödet?)
När man ger råd om kost som tar hänsyn till annat än vår biologi ger det problem med logiken och förståelsen. ”Näringsvetenskapen” är en bransch som bygger på felaktiga grundantaganden och villfarelser. Som att vi blir feta av fett och att ett viktigt kroppseget ämne kolesterol är skadligt. En annan villfarelse är att konstgjort växtbaserat fett är hälsosammare än animaliskt fett.
Anpassning till Livsmedelsverkets ideologi
Anpassning sig till Livsmedelsverket ideologi kräver att man måste bortse från allt man vet om evolutionen, biokemi, fysiologi och endokrinologi.
Kort sagt vår biologi.
Man måste också blunda för nya koststudier som förkastar Livsmedelsverkets kostråd.
Man måste också ignorera:SBU:s rapport ”Mat vid diabetes” från 2010 där Livsmedelsverkets kostråd ansågs som ovetenskapliga och Socialstyrelsens beslut av 2008-01-16 att en lågkolhydratkost är i enlighet med «vetenskap och beprövad erfarenhet» för behandling av diabetes och övervikt.
Man måste också låtsas vara ovetande om att Livsmedelsverkets kostråd bara är rekommendationer och därför inte är ett hinder för att tänka själv.
När en ångestskapande bild av ett överviktigt barn i förevisades och det redogjordes för alla de sjukdomar som barnet riskerade att drabbas av, var min reflektion, att med fett på tallriken slipper man fett på magen. Överviktsstatistik visade att redan i vid två års ålder såg man att barn var överviktiga.
Tanken på den kolhydratrika och fettfattiga vällingen slog mig genast. Tänkte möjligen barnläkaren på det? (Inte som rekommendation men som en tankeställare skriver dr Hammarskjöld, barnläkare och biokemist: ”det är bättre med Sia-gräddglass än med välling, då den innehåller mer fett och mindre kolhydrater.”).
”Vi äter för mycket och rör oss för lite”
Medicinsk folklore som vi hört till leda. Det handlar om vad sm ligger på tallriken och inte mängden påstår jag. Dessutom hur många studier skall man behöva utföra och hur många människor skall behöva göra erfarenheten, för att man skall ta död på den bekväma myten att man kan motionera sig ner i vikt?
Motion är hälsosamt. Men man skall inte lura föräldrar och barn att de kan springa sig ner i vikt. Men hur känns det att tvingas hoppa och skutta när man är överviktig, lider av näringsbrist och är ledsen? Förresten, fetmaepidemin sammanfaller med en annan epidemi, ett nästan hysterisk fokus på träning och motion. Det är bara att se sig omkring och jämföra med några decennier bakåt i tiden.
Energin in och energi ut måste balanseras!
Hur då? För mig handlar metabolism inte om en balansvåg utan om biologi. Maten, är vårt bränsle för liv, men det har inte en hundraprocentig verkningsgrad. En del energi försvinner som värme, annan förbrukas i själva processen.
Kroppen hanterar dessutom fett, protein och kolhydrater på olika sätt. Energiladdade molekyler försvinner med svett, urin och avföring och måste räknas bort från intaget. Äter man mycket fett så försvinner energirika ketoner ut med urinen så kan hälften av fettvärdet försvinna.
Proteinet ska fungera som celltillverkare och reparatör och tillverka blod, hud och naglar.
Fettet ska tillverka hormoner och gallsyror. De livsviktiga fettsyrorna skall förse hjärna och nervsystem med energi. Barn skall dessutom växa på längden. Och över allt detta styr våra hormoner. Jag vill bara inte tänka på hur man dessutom skall räkna ut förluster med alla de variablerna.
Att fett har dubbelt så många kalorier som protein och kolhydrater påpekades. Det är korrekt att man kan utvinna ungefär dubbelt så mycket energi från fett jämfört med kolhydrater och protein, under förutsättning att man bränner det i ett slutet rum, en kalorimeter.
Jag undrar bara vad den upplysningen har att göra med hur man hjälper barn med övervikt?
Vi äter för mycket socker påpekades, med rätta. Vid varje föreläsning om övervikt fastnar man i godis- och läskträsket och så får man en syndabock. På det sättet slipper annat socker undan som; flingor, bröd, pasta, ris, potatis, frukt – det som Livsmedelsverket rekommenderar.
När diskussionen om hur många bitar eller hekton lösgodis föräldrar skall ge barnen låter det om det vore en föräldraplikt att förse barnen med något av det mest hälsovådliga marknaden kan erbjuda.
Skulle man ge en näve lösgodis till sin hund?
Bättre med godis än med läsk, menade doktorn. Eftersom godis i alla fall ger mättningssignal till hjärnan och då äter man mindre påstods. Jag kan förstå att det flytande sockret i läsken ger ett marginellt snabbare insulinsvar, men att hjärnan skulle få en mättnadssignal av godis var en ny teori. Uttalanden gör det inte lättare att vara förälder till ett överviktigt barn.
Kaloriöverkänslighet är ett nyord i som jag hörde för första gången.
Doktorn menade att för att avdramatisera övervikt, så skulle man tala om kaloriöverkänslighet, i analogi med andra typer av överkänslighet som allergi och astma. Jag trodde, och säkert många med mig, att det var en felsägning eller att jag hört fel. Kan man vara överkänslig för en energienhet? Det är många konstiga krumbukter man får göra för att anpassa verkligheten till en bluffteori. Men detta hjälper inte föräldrar till överviktiga barn.
Viktoperation är en mycket olycklig utväg, menade doktorn.
Det måste man ta till när man misslyckats med andra metoder. Det var en del av svaret på frågan om vilka resultat man kunde uppvisa. Resten av svaret var att man inte hade tid sammanställa sina resultat . Man får se resultatet på 10-15 år sikt inflikade en dietist.
Jag anser att det är höjden av hyckleri att beklaga att man måste amputera delar av ett friskt organ på ett barn, utan ens ha prövat att reducera eller utesluta kolhydrater och ersätta dem med naturligt fett; LCHF – kost. Vad är man rädd för? Dessutom hur kan man arbeta med ett perspektiv på 10-15 år?
Men överviktsenheten i staden är i ett inte särskilt hedrande sällskap med andra överviktsenheter inklusive professorerna Marcus och Rössner, som inte heller kan redovisa några resultat. Ingen politiker, myndighet eller arbetsgivare tycks heller kräva det.
Jag har inte hört en enda solskenshistoria från någon som arbetar med överviktsproblematiken inom den offentliga vården, och jag har lyssnat på många. Jo, en läkare berättade att en pojke hade lyckats vara hungrig en vecka. Det räknades som en framgång.
Har det möjligen slagit någon att man kanske använder fel metod?
DETTA HADE JAG VELAT HÖRA DOKTORN SÄGA
Vi behandlar X överviktiga barn om året genom att reducera eller utesluta kolhydrater och ersätta dem med naturligt fett. Y barn går ner i vikt efter Z månader och Q barn behåller sin vikt efter XY år.
Vi har lärt föräldrar och barn att vi har tre huvudnäringsämnen;
- KOLHYDRATER
- FETT
- PROTEIN
Vi har förklarat vilka livsmedel som innehåller dessa näringsämnen.
Vi har lärt dem att;
- Protein är livsviktigt. Får Ditt barn inte tillräckligt med några av de livsviktiga aminosyrorna i kosten, som bygger upp proteinet, då drabbas barnet av bristsjukdomar. Protein måste hela tiden omsättas i kroppen för uppbyggnad, för reparation och för tillverkning av hormoner och enzymer.
- Fett är livsviktigt. Fett består av fettsyror och några av dem kan vi inte tillverka själva, utan de måste komma från kosten. Fett håller barnet mätt länge. Fett är det bränsle kroppen föredrar. Fett ger uthållig energi (därför laddar ett ökande antal idrottare med fett). Fett i kosten gör att barnet kan utnyttja sina egna fettlager. Fett ger en jämn insulinnivå i blodet. Fett behövs för hjärna och nervsystem. Fett behövs för stabilisera varenda cell i kroppen. Utan tillräckligt med animaliskt fett kommer barnet att drabbas av sjukdomar.
- Kolhydrater kan vi leva utan. Kroppen klarar av att tillverka blodsocker av protein och fett. Alla kolhydrater som barnet äter blir socker.
För högt blodsocker är dödligt. När blodsockret stiger rycker hormonet insulin ut för att se till att det sjunker och blir till energi i cellerna och att en del av det deponeras i lever och muskelceller.
Överskottet av blodsockret omvandlas till fett och lagras i fettcellerna. Där stängs det effektivt in så länge barnet fortsätter att fylla på med kolhydrater som stimulerar ny insulinutsöndring.
Kolhydrater gör barnet snabbt hungrigt igen. Efter en blodsockertopp får insulinet blodsockret att dyka under det normala värdet. Då uppstår ett oemotståndligt sug efter något att äta. Så är barnet inne i en ond cirkel.
Det är inte farligt att äta lite kolhydrater.
Huvudregeln är att satsa på att hålla en låg insulinnivå.
Det finns ingen sjukdom som beror på brist på kolhydrater. Men många av de kroniska moderna sjukdomar som vi i dag plågas av beror till stor del av för mycket kolhydrater och de lätthärsknande växtoljorna och margarinerna som orsakar kaos och inflammation i kroppen – de som Livsmedelsverket tycker vi skall ge till våra barn. Därför måste vi ersätta energin från de rekommenderade sockerarterna som gör barnet överviktigt och som orsakar inflammation, med naturligt fett som energikälla.
Livsmedelsverkets råd om tre kolhydratrika mål om dagen och mellanmål har gjort barnen till ”betare”, som hästar och kor som oavbrutet måste beta sin stärkelse för få i sig tillräcklig med näring och energi. Mellanmål är ett skapat behov och gynnar bara livsmedelsindustrin.
Är det någon som känner till något överviktigt vilt djur?
Så kunde doktorn ha hänvisa till denna artikel
[…] ”Att fetma – och diabetesepidemierna beror på kostråden är uppenbar därför att man i mer än 20 experiment har lyckats lindra eller bota fetma och åldersdiabetes genom att minska radikalt på kolhydraterna med den så kallade LCHF-dieten.” […]
…skriver Uffe Ravnskov med dr. docent, Tore Scherstén professor emeritus, Karl Arfors professor och Ralf Sundberg med.dr docent i en artikel Göteborgs-Posten 2014-10-26
Och detta
I mycket fattiga områden i världen, där västerländsk matkultur trängt in, kan man se överviktiga mammor med utmärglade barn som stannat i växten. Är det någon som tror att mammorna tar maten från barnen eller frossar i feta kotletter eller motionerar för lite? Nej, mammorna har bara tillgång till billiga kolhydrater och barnen får inte det viktiga fettet och proteinet för att kunna växa och utvecklas.
50 års propaganda
Efter 50 års propaganda har det bitit sig fast i vårt kollektiva medvetande att lösningen på överviktsproblemet är att äta mindre och springa mer.
Så flyttas fokus från den verkliga orsaken till både övervikt och ökad ohälsa. Nämligen det stora folkhälsoexperimentet, som utan hederligt vetenskapligt stöd och under stora protester startade på 1970-talet med de amerikanska kostråden.
Då demoniserades naturligt fett och butikshyllorna översvämmade av billiga kolhydrater och av växtoljor. Så när kurvan för fettkonsumtion sjönk steg viktkurvan i befolkningen i motsvarande grad.
På 1980-talet när vårt Livsmedelsverk införde nyckelhålsmärka livsmedel fördubblades övervikten och diabetes trefaldigades på bara tjugo år.
Tror vi fortfarande att Livsmedelsverkets råd bygger på vetenskap?
KOSTRÅDEN SOM FÖRELÄSAREN TYCKTE VAR BRA OCH ANVÄNDBARA.
Åtta dietister och en sjukgymnast har för Västra Götalandsregionens räkning formulerat en broschyr med kostråd för överviktiga barn. Jag förstår deras vånda för att få till detta dokument. Kostråd som enligt min mening är en perversion av riktig mat.
När man tittar på illustrationerna i broschyren och läser råden och försöker att föreställa sig att äta morots- och gurkstavar med lättfilsås eller fiskpinnar med fiskinnehåll på 39 gram eller en middag bestående av enbart smörgås (för att få ihop de rekommenderade kolhydraterna), då kan man tala om barnmisshandel.
Vilken vettig förälder skulle bry sig om ett sådant enfaldigt dokument?
Malin Agn
Så till Malin Agn. Om hennes familjeliv är som hon framställer det, så handlar det om att bedra och manipulera barn. Om hennes beskrivning är sann, så kommer hon att stå till svars inför sina barn när det växer upp och inser att deras mamma manipulerat dem att äta det som de går upp i vikt av, att de inte fått äta sig mätta, att de blivit snuvade på de för hjärna och nervsystem så viktiga mättade fetterna och blivit lurade att tro att man kan springa och hoppa sig ner i vikt.
De kommer inte heller att glömma hur det kändes att hoppa och skutta när man var överviktig och hungrig. Om dessa barn verkligen existerar, så tycker jag oändligt synd om dem.
Malin Agn är en smart marknadsförare och har vid alla fyra tillfällena som jag lyssnat på henne haft en läkare eller dietist vid sin sida. Ingen har av dem har reagerat på hennes befängda budskap. Inte ens när hon trosvisst försäkrat att Aspartam är ofarligt.
Ingen av de medicinska experterna har då rört en min. Jo, professor Mårild mumlade något som bara den uppmärksamme kunde uppfatta; ”att det kanske höjer blodsockret.” Det kan man beteckna som ett rejält understatement. (Aspartam, som aldrig skulle ha blivit godkänt, men som ändå blev det, med hjälp av pengar och politiskt inflytande, är den farligaste livsmedelstillsatsen på marknaden idag, och som står för över 75 procent av alla biverkningar som rapporteras till FDA.)
Vem håller i tåtarna?
Att Malin Agn behöver medicinskt utbildade personer vid sin sida för sin trovärdighet, det förstår jag. Men det är en gåta för mig varför läkare och dietister på orten där hon framträder så beredvilligt och okritiskt ställer upp?
Hon får både läkare, dietister företag och ideella organisationer att ställa upp.
Vad är hennes agenda!
Vem håller i trådarna?
Inte heller Malin Agn tillstod att hon har framgång med sin metod.
SLUTLIGEN, TILL DOKTORN OCH DEN NÄRVARANDE DIETISTEN
Marknadsför man en riktigt bra historia kan man vara säker på att den berättas vidare oberoende av om den är sann eller inte. Handlar den om sjukdom och död så blir det ändå bättre fart på den. Media älskar denna typ av historier.
Historien om sambandet mellan mättat fett, högt kolesterol och hjärt-kärlsjukdomar är en sådan historia. Den är lätt att visualisera. Fett gör dig fet. I fett finns kolesterol som proppar igen dina kärl. Vem som helst kan ju begripa detta!
I synnerhet fattade spannmåls- och växtoljeindustrin snabbt mytens potential.
När han som själv lanserat myten erkände att den var falsk var det försent. Bollen var i rullning. Sedan dess har alla som hjälpt till att sprida den anpassat verkligheten till myten. Myten har varit astronomiskt lönande för Big Agra och Big Farma, d.v.s. jordbruksindustrin, delar av livsmedelsindustrin och läkemedelsindustrin.
Men också för reklamindustrin, bantningsindustrin, bantningsprofessorer (läs Rössner, Marcus, Hellenius) media, brödraskapet av forskare som upprätthåller myten eftersom den genererar generöst med forskningsmedel samt de yrkesgrupper som satsat sin yrkeskarriär på myten:
Tjänstemännen på Svenska Livsmedelsverket (som uppburit lönande konsultuppdrag från livsmedelsindustrin), dietister och kostchefer (som på vanliga löner bidragit till att sprida myten)
Efter 50 år ser vi resultatet. Det är därför som denna föreläsning kommit till stånd.
Men medicinen man använder är densamma som gjort barnen feta!
Jag vet att det är mycket begärt men jag gör det ändå;
Ta risken, läs oberoende forskare och författare, klipp banden med myndigheterna och riv muren.
Ni har massor av stöd utanför muren av människor som insett att vi inte blir feta av fett och som återfått hälsan genom att göra tvärtemot Svenska Livsmedelsverkets kostråd.
Ni har förtroende hos allmänheten, ni är engagerade, lyssnande, empatiska, välutbildade och ni ser problemet. Ni kan göra under, bara ni slutar att harva med era medicinska myter?
Men gör det nu! Snart faller korthuset!
– slut första brevet –
BREV 2
Brevet till dietisten som gav kostråd till småbarns-föräldrar.
Bästa NN,
Jag heter Margareta Lundström och är pensionerad en sjuksköterska. Jag har arbetat med undervisning och med forskning och utveckling inom industrin.
Några reflexioner från mötet på biblioteket den 30 oktober.
Dietistkåren är en stor felanvänd begåvningsreserv. Ni har stort förtroende bland allmänheten. Ni är alltid väl förberedda, ni är engagerade och pedagogiska. Vilken nytta ni skulle göra för folkhälsan om ni upphörde att vara megafoner för industrin och livsmedelsverket.
Gör palatsrevolution, tänk själva och kapa banden till Livsmedelsverket och läs oberoende forskare.
Uppmärksamma småbarnsföräldrar på att Livsmedelsverkets kostråd ska betraktas som marknadsföring för de stora multinationella företagen.
Varför skulle man annars rekommendera majsflingor till frukost och margarin på brödet?
Uppmana till att kräva riktiga kontrollerade oberoende vetenskapliga bevis av myndigheterna när de lägger sig i vårt privatliv, som t.ex. vad vi skall äta. Uppmana att tänka:
Vem tjänar på detta?
Vem har finansierat de studier som man hänvisar till? Tala om för människor att bara för att en studie kommer från fina universitet så kan det vara den värsta skräpstudien (man får det svar man vill ha om man betalar för det)
Förklara för kostansvariga på skolor, sjukhus och äldreboende att det är att ringakta barnen, de sjuka och de äldre att servera dem en kemisk smörimitation och mjölk där man tagit bort det oumbärliga fettet.
Informera om de livsviktiga animaliska fetterna, naturligt fet mjölk, grädde, smör, ister, ost, fläsk och kött och fisk. Förklara att de innehåller stabila fetter och utgör därför ett viktigt byggmaterial i alla våra celler och att de ger oss vårt behov av livsviktiga omega-3 och omega- 6 fettsyror.
Förklara varför naturbeteskött är så viktigt. Tala om för föräldrarna att ge barnen ohomogeniserad mjölk. Tala om för dem hur de sönderslagna fettkulorna i homogeniserad mjölk skadar våra blodkärl.
Varna för alla växtoljor. Förklara att kroppen inte är avsedd att hantera lättoxiderande växtoljor med sitt överskott inflammationsdrivande Omega-6 fettsyror. Växtoljor som redan är härskna när de står på butikshyllan. Tala om för dem att i motsats till smör kan man inte med lukt eller smak avgöra om en växtolja är härsken. Varna för den genmanipulerade intensivt processade och hårt marknadsförda rapsoljan.
Berätta att det inte finns så mycket oliver i världen att det motsvarar all olivolja på butikshyllorna. Uppmana dem att ifrågasätta vad plastflaskorna märkta olivolja innehåller som står i butiken och som borde förvaras kallt och i mörka glasflaskor.
Naturligtvis så får man påminna om att ingen växtolja utom kokosoljan tål att upphettas.
Ta det försiktigt när du berättat för föräldrarna om vad margarin innehåller och hur det tillverkas.
Förklara varför naturligt smör, ister och kokosolja är det bästa fettalternativet.
Gör föräldrar medvetna om den förföriska och förljugna reklamen med vajande gula raps och solrosfält som skall sälja kemiska industriprodukter, smörimitationer i designade förpackningar.
Förklara skillnaden mellan den långkedjade animaliska Omega-3 fettsyran och den kortkedjade Omega-3 fettsyran från växter. Att möss kan tillgodogöra sig Omega- 3 fettsyran från växter, betyder inte att människor kan det.
Förklara vilket livsviktigt biologiskt ämne kolesterolet är. Att det inte bara finns i blodet utan i varje cell i kroppen där det hjälper till att bilda cellmembran, hormoner, D-vitamin och bidrar till hjärn- och nervfunktion. Och att kolesterolet är en antioxidant som håller cellmembranen rena från ”fria radikaler”.
Berätta att i fattiga länder med kort livslängd har man lågt kolesterol i blodet.
Varna för allt socker i form av sötsaker, bröd, pasta, ris, flingor och för dolt socker i matvaror; senap, ketchup, buljonger, såser och charkuteriprodukter. Tala om att hjärnan behöver socker, men att vi inte behöver äta det eftersom levern tillverkar glukos av fett och protein.
Förklara att alla kolhydrater blir till socker i kroppen och att överskottet omvandlas till fett.
Förklara på viket sätt socker bidrar till ”karamellisering” eller glykosylering genom att bilda föreningar med proteiner som medför sjukdomar i hjärta och kärl och påskyndar åldrandet. Berätta att en människa överlever 30 dagar utan mat, 5 dagar utan vatten, 5 min utan syre men kan leva ett helt liv utan socker.
Varna bestämt för nyckelhålsmärkta produkter och förklara hur förödande de har varit för utvecklingen av fetma och diabetes.
Tala om för dem som blivit skrämda för det näringstäta röda köttet att det har vi ätit i ett par miljoner år och vi finns kvar som art. Förklara för dem att det är samma röda kött i ett kycklinglår. Men betona gräsbeteskött.
Tala om att frukt skall betraktas som godis. Berätta att våra fruktätande släktingar aporna, får diabetes i fångenskap. Deras nedärvda konstitution tål inte den moderna förädlade söta frukten. Tror vi att våra barn är mer motståndskraftiga än aporna?
Tala samtidigt om att man klarar sig utan frukt så länge man äter riktigt kött, animaliskt fett och grönsaker och låter bli spannmål som dränerar koppen på vitaminer och mineraler.
En stark varning måste utfärdas för spannmål eftersom uppfattningen är att vi ”alltid” ätit bröd”. Tala om att gluteninnehållet har tiofaldigats i vetet under de senaste 50 åren och dess lämplighet som människoföda har aldrig testats.
Förklara att glutenintoleransen i Sverige och Finland är nu så omfattande att man närmast ser det som något normalt att både barn och vuxna har problem med magen.
Varna för risken för Diabes-1 och glutenintolerans.
Berätta att introduktionen av spannmål i människans kost är något väldigt nytt i vår historia. När det skedde så öppnades Pandoras ask för alla de kroniska sjukdomar som vi nu uppfattar som ”naturlig del av livet”. Påminn samtidigt om vad vällingen består av.
Tala om att ”det är bättre med Sia-gräddglass än välling, mindre socker och mera fett” som barnläkaren Björn Hammarskjöld provocerande säger.
Förklara för föräldrar att det inte är konstigt att barnen inte blir är mätta efter en burk av industrins barnmat. Upplys dem om att industrins barnmatsburkar är skandalöst innehållsbefriade och energifattiga och tala om för dem att inte lita på industrins försäkringar. Säg till föräldrarna att lägga en stor klick smör i burken. Så får barnet både näring och håller sig mätt.
Berätta vad barnläkaren och biokemisten Björn Hammarskjöld räknat ut
”En 135g barnmatsburk innehåller mer än 100 g vatten utspätt med lite mat. Energitätheten i barnmatsburkarna ligger runt 70kCal/100 g jämfört med smör som har 730kCal/100 g och vispgrädde med 375 kCal/100 g.
En burk med köttfärssås med spagetti innehåller 10g kött och 8,5 g kolhydrater (=20g pasta+grönsaker) samt 3,5g fett per 100g. Ur energi synpunkt som om Du skulle ge barnet med 4g smör och 8ml vispgrädde.”
Bengt Vessby, köpt ”margarinprofessor”
Berätta för föräldrarna om Svenska Livsmedelsverket. Berätta om ett par inflytelserika personer på Svenska Livsmedelsverket som haft ett väldigt destruktivt inflytande på folkhälsan.
Först den adjungerade professorn Bengt Vessby, som var medförfattare till en studie som visade att fleromättade fetter negativt påverkar diabetes typ 2. Men det hindrade honom inte från att som SLV:s kolesterolexpert hårt marknadsföra margariner. Be föräldrarna fundera över om de tror om det kunde ha någon betydelse att han uppbar arvode från två margarinbolag.
Sedan om Nils-Georg Asp, professor i näringslära. Kolhydrat och fiberexpert som rekommenderade diabetiker att äta en kost med 60 E% kolhydrater. Kan det bero på att Nils-Georg Asp stod på Südsuckers avlöningslista och hade andra lönande uppdrag för livsmedelsföretag och läkemedelsindustrin, samtidigt som han var avlönad av oss skattebetalare?
Det blir smärtsamt att berätta att läkare, diabetessköterskor och dietister har förmedlat hans och livsmedelsverkets kostråd till sockersjuka i decennier utan att ifrågasätta dem.
Nils-Georg Asp stod på Südsuckers avlöningslista och hade andra lönande uppdrag för livsmedelsföretag och läkemedelsindustrin, samtidigt som han var avlönad av oss skattebetalare.
Berätta vidare:
Att Livsmedelsverket är en liten, liten kvist på en gren, Nordiska Närings-rekommendationerna, NNR. Den grenen sitter på större gren, Swedish Nutrition Foundation SNF. Denna gren sitter i sin tur på ett jättelikt träd, Interntional Life Sciences, ILSI, vars rötter sträcker sig över hela klotet.
Att ILSI, Interntional Life Sciences är en global industrifinansierad organisation förklädd till forskningsinstitut, med syfte för att säkerställa industrins inflytande över den mat som vi skall äta, vilka miljögifter vi skall utsättas för och vilka läkemedel som ILSI bedömer som ”ofarliga”.
ILSI2ILSI är en extremt försåtlig skapelse med sina rötter i tobaksindustrin och kemiindustrin/läkemedelsindustrin.
Syftet är att skriva ut frisedlar till miljöfarliga och ohälsosamma produkter på uppdrag av sina finansiärer, de stora multinationella företagen. Detta hindrar inte ILSI att framställa sig som en oegennyttig stiftelse som med hjälp av förment vetenskap vill bidra till det allmännas bästa.
För att få kontroll över kostråden i Europa har man bildat EURRECA ett nätverk under EU är som koordineras av ILSI-Europa. Den förment oberoende stiftelsen Swedish Nutrition Foundation, ett litet mini-ILSI finansierat av ett fyrtiotal livsmedelsföretag med verksamhet i Sverige. En liten spelare men med ett stort inflytande på de svenska kostråden.
Att de i ILSI ingående företagen är oöverskådligt lång, men inbegriper bl.a. följande: Nestlé, Groupe Danone, Coca-Cola Europe, Mars, Kellogg Europe, Tate & Lyle Speciality Sweeteners, Ajinomoto Europe, Procter & Gamble, Südzucker, Consultant for Cargill, Kraft Foods, Valio, Syral, RHM Technology, National Starch Food Innovation, Danisco, Ferrero Group, Frito Lay Europe, Royal Numico, Masterfoods, Campina, Friesland Coberco Dairy Foods, Marks & Spencer, Confederation of Food and Drink Industries of the EEC (CIAA) – Coca-Cola Services, European Snacks Association (ESA), Liaison Centre for the Meat Processing Industry in the European Union (CLITRAVI), Dr. August Oetker Nahrungsmittel KG, m.fl.
Gemensamt för dessa företag är att de kan räknas in bland stärkelse- och snabbmatsfabrikörers skara och att de tjänar astronomiskt på att vi gått på ”fett och kolesterol myten.”
Observera att ingen akademisk forskare som sitter i ILSI:s styrelse skulle kunna sätta sig emot dessa ekonomiska muskler, särskilt inte som de finansierar all vetenskaplig forskning på livsmedels-, och läkemedelsområden och vars finansiella stöd universiteten är beroende av.
Livsmedelsverket kan betraktas som en marionett i sammanhanget.
Att det är dessa internationella och kommersiella krafter som styr vad vi skall äta och de har så stora ekonomiska resurser att de kan köpa allt och alla.
Det bästa för folkhälsan vore om man fråntog Livsmedelsverkets uppdraget att ge kostråd.
Att vi som medborgare fortfarande kan välja vad vi betalar för. Men det gäller att skaffa sig kunskap.
Att man har ansvar för sitt barn och men måste inse att industrin ansvarar för sina aktieägare.
Två uttalanden som du gjorde som jag gärna vill kommentera
Det första är:
”om man vill ha korta barn så skall man äta LCHF”
Först måste jag säga att jag hellre vill ha korta friska barn än långa sjuka. Men visst, längd är ett mått på välstånd. Välnutrierade kroppar växer.
Precis på samma sätt som kroppslängden minskade när vi gick från ett jägarsamhälle till ett agrarsamhälle. Men det tycks förhålla sig så, att det går en gräns där kroppslängd blir ett problem.
Vårt tillväxtsystem verkar ha blivit överhettat under de senaste decennierna Barn är större redan när de föds, de blir längre och kraftigare och verkar nå puberteten tidigare. Detta har en gemensam nämnare nämligen tillväxtsystemet. Barnen har kroniskt höga insulinnivåer i kroppen, som triggar igång tillväxtfaktorn IGF-I. Bromssystemet IGFBP-I som hindrar kroppen från att växa slås ut när insulinnivåerna stiger i kroppen, vilket ger tillväxtfaktorn IGF-I fria händer att växa och dela sig.
Detta kan härledas till vår höga konsumtion av socker och snabba kolhydrater. För vissa barn startar det redan i fosterstadiet. Eftersom mammorna redan på mödravårds-centralen får Livsmedelverkets råd som baserar sig på insulinhöjande kolhydrater och reducering av fett.
Har du någon annan förklaring? Så är jag intresserad.
Det andra är ditt uttalande om kostrådgivare, i samband med att du nämnde LCHF, som har en dags eller högst en veckas utbildning.
Ibland kan det faktiskt vara en fördel att inte vara utbildad. I synnerhet om hela utbildningen bygger på felaktiga antaganden och när utbildningen inte syftar till folkhälsa utan handlar om ett socialt ingenjörsarbete.
Att genomföra en reform anpassad till jordbrukspolitikens och livsmedels- och läkemedelsindustrin.
Att förmå människor att frångå sina tidigare matvanor, med hjälp av en sedan länge motbevisad hypotes om det påstådda farliga fettet. Men felet är inte dietisternas utan deras lärares. Resultatet av detta gigantiska folkhälsoprojekt ser vi nu.
”Det enda som stör mitt lärande är min utbildning”
lär Albert Einstein ha sagt.
Det kan jag verkligen stryka under på själv. Den person som fick mig att ifrågasätta min utbildning och mitt förstånd, hade inte en enda dags formell utbildning i nutrition.
Men han var skattejurist och van att gräva och ta fram sanningar. Och si, sanningen fanns och mängder av läkare, forskare och lekmän fanns under allt bråte som myndigheter det medicinska etablissemanget, läkemedelsindustrin och alla andra som tjänade på att dölja sanningen, hade gömt undan under de senaste 50 åren.
Han som gjorde denna bedrift heter Lars-Erik Litsfeldt och skrev boken ”Fettskrämd ” år 2005.
Slutligen
Slutligen tror jag inte att man som dietist framför allt är rädd för att vi är så många som äter LCHF-kost, utan för att man är rädd för att det är i överensstämmelse med vår biologi.
Det vågar man inte tänka på, hellre då att ta alla chanser att raljera över LCHF dess företrädare. Det bjuder vi gärna på.
Margareta Lundström