Claude Marcus, Stephan Rössner och Mai-Lis Hellenius är några svenska professorer som verkar enligt devisen att man biter inte den hand som föder en.
De är så ivriga företrädare för de officiella kostråden i den allmänna debatten, att man misstänker att denna opinionspåverkan också ingår som en dold agenda i de uppdrag de har från läkemedelsföretag och livsmedelsföretag.
Vilka dokumenterade bindningar har de? Låt oss titta på var och en av dem.
Claude Marcus
Claude Marcus är professor i pediatrik (barnhälsovård) och huvudman för Rikscentrum för svår övervikt hos barn, som våren 1997 startades vid Huddinge universitetssjukhus med stöd av Socialstyrelsen.
Som sådan har han inte mycket av resultat att uppvisa utan säger sig vara glad om patienterna inte ökar ytterligare i vikt under behandlingen.
Claude Marcus bindningar är enligt egen jävsdeklaration:
- Nationella expertgrupper: NCFFs vetenskapliga råd (Nationellt centrum för främjande av god hälsa hos barn och ungdom).
- Vetenskapliga råd: Itrim, McDonald’s Sverige AB, Swedish Nutrition Foundations nutritionsråd.
- Konsultuppdrag: Wasabröd AB, Venderfalks reklambyrå.
- Föreläsningsarvoden från ett flertal läkemedelsföretag för enskilda presentationer..
Claude Marcus utför även uppdrag åt Coca Cola och Viktväktarna.
Studie: Gastric Bypass på 90 barn och ungdomar
Han driver nu ett “försök”, där man genomför viktoperationer på ungdomar, naturligtvis helt utan vetenskaplig evidens. Claude Marcus studie går ut på att se vad som händer om man skär sönder magen och tarmarna på 90 överviktiga barn och ungdomar mellan 13 – 18 år.
Citat:
Dessa 90 operationer på barn och unga skedde på sjukhus i Sverige år 2011. Det görs inte i ett koncentrationsläger eller i ett hemligt ”laboratorium”, utan i någorlunda öppenhet. Och vi är många som är medvetna om detta.
Och värst av allt; Claude Marcus understår sig, att kritisera Nola Skogs LCHF – läger för ungdomar där man talar med barn och föräldrar om matvanor.
Världen måste ha blivit galen.
Samma Claude Marcus har i ett debattprogram uttryckt:
”Nej, det är inte bra med LCHF”.
”LCHF är en olämplig extremkost … man orkar mindre och man blir faktiskt litet dummare av den kosten”.
”Barn bör inte äta denna kost. Jag tycker det är vanvård att ge barn den här typen av extremkost”.
Att Claude Marcus tycker att det inte är bra med LCHF förstår man naturligtvis. Det stör naturligtvis affärerna för de företag han företräder.
Att man skulle bli dum av LCHF motsägs rätt elegant av Mattias Ribbing, svensk minnesmästare, som slagit alla sina rekord på strikt LCHF!
”Alla mina nuvarande minnesrekord är tagna på strikt lågkolhydratkost. Jag har bevisat för mig själv att hjärnan inte behöver kolhydrater i kosten för att kunna prestera på absolut toppnivå. Tvärt om, så orkar jag numera mycket mer.”
♣
Man tar sig slutligen för pannan inför påståendet att det skulle vara vanvård av barn, att ge dem den näringsrika LCHF-maten, när man vet att han själv utan att blinka och i rent experimentsyfte, som en modern doktor Mengele, låter skära sönder magarna på ungdomar!
Stephan Rössner
Professor i hälsoinriktad beteendeforskning vid institutionen för medicin, Huddinge.
Rössner har lett verksamheten vid överviktsenheten vid Huddinge sjukhus.
I ett ögonblick av klarsyn beskrev han sin egen gärning som kostprofet:
”Det är inget mindre än 25 års massivt professionellt misslyckande”, suckade han.
Ändå är hans budskap löjligt enkelt: ”Spring mer, ät mindre.”Detta var 2005. Nu har ytterligare sju år lagts till detta misslyckande.
Albert Einstein hade ett klassiskt citat som väl passar in:
”Höjden av dumhet är att göra samma sak om och om igen och samtidigt förvänta sig ett annat resultat”
Men egentligen är nog Rössner inte dum, utan bara skrupelfri och girig.
En titt på hans egen slarviga jävsdeklaration från Karolinska Institutet kan ge en ledtråd:
”Konsult för diverse läkemedelsföretag: NOVO, GSK, Pfizer, Astra”
Han glömmer förstås en del, t.ex. att han är också kopplad till Cambridgemetodens bantningsprodukter och affischnamn för Aftonbladets Viktklubb, säkert ett både lönsamt och lättsamt uppdrag!
Mai-Lis Hellenius
Hellenius är professor i kardiovaskulär prevention vid Karolinska Institutet och överläkare på Livsstilsmottagningen vid Hjärtkliniken, Karolinska Universitetssjukhuset.
Förutom sin forskning vid Karolinska driver hon också i Hjärtlungfondens regi sidan webbbaserade livsstilskurser.
Hon tycker liksom Claude Marcus och Stephan Rössner att riktig mat är farlig:
”LCHF är den farligaste modedieten vi haft på länge … Många vill ner i vikt till vilket pris som helst och med den här dieten kan priset bli mycket högre än vad man hade
trott” (DN 2012-02-02)”
När hon talar om faran med LCHF är det nog kanske ändå inte patienternas hälsa hon i första hand tänker på, utan sina honorar från läkemedelsindustrin.
Ur hennes jävsdeklaration klipper vi följande:
”Deltagit i referensgrupp gällande behandling av höga blodfetter för Astra Zeneca samt MSD 2007-2009.”
Under de senaste fem åren har jag vid många tillfällen deltagit som inbjuden föreläsare på vetenskapliga möten såväl internationellt som nationellt och då erhållit tillfälliga arvoden av företag t ex Pfizer, Merck Sharp and Dohme, Sweden (MSD), Astra, Sanofi-aventis, Schering-Plough, COOP, Unilever, Sveriges Försäkringsförening, AFA, Nordea, Posten, m fl.
Samtliga arvoden insättes på ett forskningskonto på Karolinska Institutet.
”Har även författat patientinformationsmaterial som givits ut av Pfizer, Astra, MSD och Schering-Plough för vilket jag erhållit tillfälliga arvoden.”
Det verkar också som om det till svenska media utgått något slags påbud, att varje artikel eller studie måste kommenteras av någon ”auktoritet” knuten till Livsmedelsverket eller industrin. Ofta är det någon av ovanstående professorer.
Få vet att de talar i egen sak!
Det är en skam för svenska media och den svenska journalistkåren, att dessa industrins köpta propagandister gång på gång tillåts framträda med sina skamlösa budskap, utan att det visas vilka intressen de verkligen företräder!
En och annan ljusglimt kommer dock, som nu senast i en ledare i NT (Norrköpings Tidning): Heder åt en sådan redaktör!