Kalorier kostar – en ESO-rapport om vikten av vikt

Sammanfattning: Vi kommer inte ifrån fysiologins, biokemins och hormonlärans grundläggande kunskaper. Eftersom författarna synes sakna dessa basala kunskaper har därför denna ESO-rapport totalhavererat.

Kalorier kostar – en ESO-rapport om vikten av vikt

Varför är regeringen passiv när det gäller att åtgärda en galopperande ohälsa i form av diabetes och övervikt? Diabetes har trefaldigats och fetma fördubblats på bara 20 år, sedan Livsmedelsverket introducerade sin extrema fettsnåla högkolhydratkost, sedan nyckelhålet kom 1989.

En förklaring är att regeringen väljer källor som missleder dem, som t.ex. nedanstående ESO-rapport som gör gällande att beskriva överviktsproblematiken och hur den skall bemästras. De som utger sig för att vara ”experter” ger uttryck för att i själva verket vara noviser på kost och hälsa. Deras expertis verkar snarare ligga på konsten att skriva rapporter som ger ett vederhäftigt intryck, även om sakinnehållet i väsentliga stycken är direkt felaktigt. Detta tillsammans utgör en förrädisk kombination i denna viktiga fråga.

”ESO arbetar med analysunderlag inför framtida
finanspolitiska och samhällsekonomiska utmaningar”

En av författarna är LO-ekonomen Dan Andersson som tillsammans med medförfattaren Anna Fransson (utredare LO) uppenbarligen har väsentliga kunskapsluckor inom ämnesområdet kost, hälsa och om vad som orsakar övervikt. Bland annat vill de införa en fettskatt (läs mer…), ett förslag som ytterligare skulle späda på övervikten och ohälsan.

Vare sig de är medvetna om det eller ej, så springer de den sämre halvan av kost- och läkemedelsindustrins ärenden. De borde istället värna medborgarnas och samhällets intressen och lyssna mindre på råd från ekonomiska särintressen (det har vi redan tillräckligt av).

Detta verkar vara en direkt parallell till vad som utspelade sig för 35 år sedan i USA, vilket har fått katastrofala följder vad gäller folkhälsan och sjukvårdskostnader.

Kostråden i USA,” U.S. Dietary Goals”, utarbetades 1977 av arbetsmarknadsjournalisten och vegetarianen Nick Mottern (också novis vad gäller kost och hälsa). Det saknades helt evidens för de förslag han kom med; t.ex. är siffran maximalt 10 energiprocent mättat fett helt taget ur luften. Men har var duktig på att skriva och på att lobba han också.

Skillnaden är att det då saknades erfarenhet och resultat. Idag är resultatet tydligt och avskräckande, men det verkar som om resultatet av dagens kostråd gått utredarna helt förbi; ett trefaldigande av diabetes och en fördubbling av fetma på bara 20 år i Sverige, sedan nyckelhålsmärkningen introducerades 1989.

Nu  vill utredarna att vi ska fortsätta på samma väg. De rekommenderar mer av det vi nu vet inte fungerar, vilket är både både en smula märkligt och anmärkningsvärt.

Vad vet de och hur tänker dessa LO-utredare?

Regeringen måste välja sina informationskällor med bättre omsorg om de inte skall förvärra situationen, om de istället vill åtgärda ett allvarligt  samhällsproblem.

Risken är stor att de ritar om den politiska kartan till sin nackdel, om de fortsätter att förvärra folkhälsan, öka sjukvårdskostnaderna  och om de fortsätter att stödja särintressen som lever på ohälsa.

Eftersom utredarna uppenbarligen saknar basala grundkunskaper i ämnet, precis som var fallet med arbetsmarknadsjournalisten Nick Mottern, tog jag mig tid när ESO-rapporten publicerades och författade grundläggande kompletteringar, enligt nedan, som jag skickade. Responsen var ungefär som att ropa ut i öknen,  jag fick inget svar alls.

Anna Fransson
utredare LO

Kalorier kostar – en ESO-rapport om vikten av vikt – ladda ner här…
Rapporten offentliggjordes torsdagen 26 april 2011.

Dan Andersson, LO-ekonom

Jag skickade mina kommentarer till Dan Andersson, men har ännu inte fått något svar.

◊ ◊ ◊

Mina kommentarer med anledning av rapporten;

”Kalorier kostar – en ESO-rapport om vikten av vikt

Rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi 2011:3″

[http://www.eso.expertgrupp.se/Uploads/Documents/ESO_2011_3_till_webben.pdf ]

Kommentarer och förtydliganden till ESO-rapporten

Inledning

Förordet till rapporten är en utmärkt sammanfattning av rapporten. Där står många kloka åsikter, men det finns också antaganden och spekulationer som saknar grund i nuvarande kunskapsbas.

Jag vill därför söka klarlägga vissa felaktigheter i rapporten så att rapporten stämmer med nuvarande kunskap.

Det centrala budskapet i rapporten sammanfattas av ordföranden sålunda:

”Den grundläggande förklaringen till att genomsnittsvikten ökat är mycket enkel; vi tar in mer kalorier än vad vi förbränner. Detta förklaras i sin tur av flera samverkande faktorer som t.ex. ökad tillgång till billiga kaloririka livsmedel och minskad fysisk aktivitet. En i sammanhanget nödvändig men också svår fråga, är att avgöra om det finns tillräckligt goda skäl för det offentliga att försöka styra denna utveckling. Och, om det finns motiv för ingripanden i människors levnadsvanor, vilka åtgärder är då mest ändamålsenliga?”

Här finns en alltför förenklad bild av den vetenskapliga grund vi står på så att bilden som målas upp blir en vrångbild och söker beskriva en verklighet från en helt felaktig kunskapsbas. I och med att denna vrångbild ligger till grund för resonemanget blir hela slutsatsen felaktig.

Jag vill därför söka förklara grunden till det rapporten vill peka på, nämligen folkhälsan och varför folkhälsan ser ut som den gör samt även att vi kan dra några ekonomiska slutsatser baserade på nuvarande befintlig men ofta förbisedd kunskap.

Vi kommer inte ifrån fysiologins, biokemins och hormonlärans grundläggande kunskaper. Eftersom författarna synes sakna dessa basala kunskaper har därför denna ESO-rapport totalhavererat.

Sammanfattning:

Termodynamikens lagar gäller även människan och hennes ämnesomsättning.

– Energin är oförstörbar.

– Verkningsgraden är aldrig 100 %.

Därför kan vi i biologiska system ha en verkningsgrad från noll till uppåt 50-70 %. Resten blir värme.

Makronäringsämnena protein och fett är livsnödvändiga och oskadliga för oss. Vi måste äta protein och fett för att överleva.

Kolhydrater saknar det kriteriet, dessutom är kolhydrater i större koncentrationer än 6 mmol/L i blodet toxiska, giftiga. Mikronäringsämnen som vitaminer och mineraler finns i mångfaldigt större mängd i animaliska produkter än i vegetabilier.

Obesitas- och diabetesepidemin har skapats av okunniga politiker då McGovernkommittén i USA 1977 på politiska grunder beslöt att fett är farligt.

Energiförlusten från fett i maten måste ersättas och kolhydrater var det billigaste alternativet. Man tog ingen hänsyn till att animaliskt fett är atoxiskt, medan kolhydrater är toxiska.

Ät protein och fett, man är mätt och håller sin vikt stabil på lång sikt och får dessutom i sig alla mineraler och vitaminer i en perfekt anpassad form och mängd (djuren har samma behov som vi).

Ät kolhydrater (också kända som socker) och kroppens alla försvarsmekanismer inklusive insulin måste göra allt för att söka normalisera blodsockernivån. Insulin stoppar fettnedbrytning och stimulerar omvandling av kolhydrater till fett som lagras.

Resultatet av en kolhydratrik mat blir att man går upp i vikt och tvingas äta mer, eftersom kolhydraterna delvis omvandlats till fett och lagras. Fettet, vår normala energikälla, blir inlåst av insulin och när energin vi ätit tagit slut i förtid på grund av omvandlingen till fett tvingas vi av kroppen att äta. Vi är tvungna att äta mer och går upp i vikt av hormonellt orsakade skäl.

När kroppen inte orkar ta hand om alla kolhydrater som man äter havererar systemet och det kallas för diabetes, kroppen klarar inte av att ta hand om allt socker=kolhydrater som man äter.

Det finns ingen fysiologisk orsak till att beskatta riktig mat innehållande (animaliskt) protein och fett. Dessa ämnen gör att vi mår bra och är viktstabila och friska.

Kolhydrater har helt andra egenskaper och på grund av deras giftighet är de orsaken till många ”civilisations”sjukdomar.

Men jag tror på att utbildning av myndigheter, vård och till sist allmänheten löser problemet med övervikt, diabetes och andra ”civilisationens” sjukdomar med stor sannolikhet på en förvånansvärt kort tid, utan statens vare sig piska eller morot.

Det handlar alltså INTE om att den genomsnittlige medborgaren har bristande självkontroll och överskattar sin kontrollförmåga, samtidigt som kostnaderna för den enskilde att informera sig om olika produkters näringsvärden och effekterna på den egna hälsan kan vara för stora.

Det handlar om att bygga in kränkande särbehandling i teorier, hypoteser och studier genom att påstå att den genomsnittlige medborgaren har bristande självkontroll och överskattar sin kontrollförmåga. Med andra ord anklagas den genomsnittlige medborgaren för lögn. Är det för att ”forskaren” ska klara sitt eget skinn?

Att (vilja) äta sig mätt kan knappast vara ett karaktärsdrag, inte heller att låta bli. Med andra ord, att låta bli att äta sig mätt kan aldrig vara god karaktär. Det kallas att svälta sig.

Om god/bra karaktär är att kunna stå ut med hunger, svält, äta mindre än vad kroppen behöver. I så fall har alla svältande i U-länderna en utomordentligt god karaktär.

Det måste betraktas som förmätet att påstå att förmåga att utstå hunger är ett positivt karaktärsdrag och oförmågan att utstå/tåla hunger vore ett dåligt och oönskat karaktärsdrag. Detta framför allt eftersom vi styrs av homeostasen i kroppen.

Den finala slutsatsen blir att vi måste skola om oss alla till att äta en god mat som vi gjorde före 1977. Den gamla hederliga svenska husmanskosten och det hederliga gamla franska köket bör utgöra den kost vi äter. Då slipper vi övervikten i samhället beroende på toxiska vegetabilier som lurar vår homeostas.

Bakgrundsfakta

Grundläggande termodynamik

Termodynamikens första lag att energin är oförstörbar stämmer. Vi kan överföra energi i en form till annan form och all energi finns kvar. Det är oomtvistligt att om vi tar in mer energi än vi förbränner så går vi upp i vikt. Det är oomtvistligt att om vi tar in mindre energi än vi förbränner så går vi ner i vikt.

Men då tar vi inte hänsyn till termodynamikens andra lag, att vi inte kan överföra energi i en form till en annan form utan att det blir överföringsförluster. Det är därför vi inte kan göra en evighetsmaskin. Det finns moderna elmotorer som har mer än 90 % effektivitet att överföra elektrisk energi till mekanisk energi. Detta system är lätt att mäta och räkna på.

Biologiska system innehåller många fler faktorer så att de är i praktiken omöjliga att räkna på. Vi kan inte ens räkna kalorier med hjälp av biologiska system, vi använder empiriska beräkningar som inte är fullständigt kända. Dessa empiriska system kan vara goda approximationer men de är definitivt inte sanningen på grund av att det finns för många okända och många gånger sam- och/eller motverkande faktorer.

Vi kan enklast se det på två olika individer.

Den ena är smal som en sticka trots att vederbörande äter många mål mat med precis vad som helst på tallriken och sitter framför en dator nästan hela den vakna tiden av dygnet. Individen förblir smal, åtminstone på medellångt tidsperspektiv.

Den andra individen är överviktig, har ett fysiskt aktivt arbete och tränar dessutom regelbundet flera gånger i veckan och äter små portioner på regelbundna tider.

Här är det fysiologi, biokemi, hormonlära och genetik som styr vikten hos de båda individerna. Den första har helt klart en låg verkningsgrad på maten medan den andra har en betydligt högre verkningsgrad.

Många gånger har en individ det första beteendet i sin ungdom, men några dekader senare fungerar individen enligt den andra individens mönster. Det är kroppen som styr hur mycket vi väger. Men vi kan också hjälpa kroppen att styra vikten beroende på den mat vi äter, mer om detta senare.

Grundläggande fysiologi, biokemi, hormonlära, näringslära och genetik.

Födan delas upp i makronäringsämnen och mikronäringsämnen.

Det finns bara tre makronäringsämnen;

  • Protein
  • Fett
  • Kolhydrater

Det är dessa som vi består av, bygger upp med och som utgör våra energikällor. Det finns många fler mikronäringsämnen. Dessa delas upp i vitaminer och mineraler, vi behöver dem i små mängder. Brist på både makro- och mikronäringsämnen kan leda till sjukdom och död. Både makronäringsämnen och mikronäringsämnen får vi i oss via födan.

Protein

Protein består av byggstenar, aminosyror. Proteiner bygger vi själva, varje cell har ett komplett maskineri för att tillverka alla proteiner vi behöver när vi behöver det. Proteiner är stabila och har mycket lång hållbarhet. Proteiner används både som byggstenar i cellerna och som enzymer och har även andra funktioner.

Proteiner finns i många olika storlekar och former från dipeptider (två aminosyror) till stora proteiner med flera hundra aminosyror. Dessutom kan flera olika proteiner samverka och koppla ihop sig som i insulinmolekylen (två proteiner) och hemoglobinmolekylen (fyra proteinmolekyler)

Vi kan själva tillverka ungefär hälften av aminosyrorna, de andra tiotalet aminosyror måste vi tillföra via födan i form av fullvärdiga animaliska proteiner.

Protein är livsnödvändigt, essentiellt, men vi behöver bara äta omkring 1-2% av våra proteinförråd på 5-10 kg i kroppen för att må bra. Det motsvarar ett dagligt behov om 0,5-1,5 g protein per kg kroppsvikt.

Protein kan brytas ned till enskilda aminosyror och återanvändas i kroppen. Aminosyror kan också brytas ned till kväve och kolhydrater, och kolhydraterna kan sedan tjänstgöra som reservbränsle i kroppen, se nedan.

 ◊

Fett

Animaliskt fett = stabilt kroppseget fett

Fett har en mycket komplex sammansättning och olika fettet utgör byggstenar i kroppen. Samtliga cellmembraner består till stor del av fetter. Fetternas egenskaper bestäms av hur de ser ut och sammansättningen av fetter bestäms av kroppstemperaturen, fetter måste ha ungefär samma smälttemperatur som kroppstemperatur.

Fiskar, som lever i kalla vatten, har en låg smälttemperatur med mycket fleromättat fett, medan alla däggdjur med samma temperatur i kroppen har en mycket likartad fettsammansättning som passar våra 37ºC. Tropiska fetter som kokosolja har en betydligt högre smälttemperatur på sina fetter, de lever i en högre temperatur.

Fettsyror, triglycerider och lipider

Fetter delas in i fettsyror, triglycerider, lipider med flera ämnen. Fettsyror består av kolkedjor av varierande längd, från en till 24 kolatomers längd.

Mättade fettsyror är i princip helt raka och ju längre de är desto högre smälttemperatur. Mättade fettsyror är stabila och svåroxiderade.

Enkelomättade fettsyror har en så kallad dubbelbindning mellan två näraliggande kolatomer. Kolkedjan får en knäck så att den blir böjd. Dubbelbindningen kan sitta mellan nästan vilka kolatomer som helst vilket innebär att trots samma antal kolatomer så får fettsyran olika egenskaper beroende på var någonstans på fettsyran dubbelbindningen sitter. Sedan kan de två kolatomernas varsina enda väteatomer sitta riktade åt samma håll och kolkedjan blir böjd (cis) eller de två väteatomerna kan sitta på var sin sida av dubbelbindningen (trans) och den raka kolkedjan böjs av litet och böjs sedan tillbaka igen.

Detta innebär att en transfettsyra till egenskaperna liknar en mättad fettsyra, men vår kropp finner den konstig eftersom den har en knick vid mitten som gör att fettsyrans två delar är parallella men något sidoförskjutna vilket förändrar egenskaperna på molekylär nivå.

Fleromättade fettsyror har flera omättnader och kan ha upp till sex omättnader. Fleromättade fettsyror är alltså böjda på flera ställen och kan se ut som en boll på grund av alla omättnader.

Omättade fettsyror är lättoxiderade och är därför inte lika stabila som mättade fettsyror, de härsknar.

Triglycerider består av en glycerolmolekyl som kan koppla till sig tre lika eller olika fettsyror och kan ge triglycerider med olika egenskaper beroende på var på glycerolmolekylen de tre olika fettsyrorna sitter.

Detta utnyttjas av margarinindustrin som numera gör margariner med omestrade fetter. Det vill säga man kopplar bort fettsyrorna från sin naturliga och av kroppen noga kontrollerade plats på glycerolet för att sedan låta fettsyrorna kopplas tillbaka igen på slumpmässigt olika ställen på glycerolmolekylen.

Naturliga animaliska fetter som finns i smör, grädde, ister, tran och andra animaliska fetter innehåller samma fetter i ungefär samma proportioner som både vi och alla däggdjur har i kroppen.

Alla våra cellmembraner består av fett. Våra fettdepåer i kroppen finns där för att vi behöver dessa fettdepåer som energikälla och som skyddande lager mot stötar och andra mekaniska skador.

Både mättade fetter och enkelomättade fetter kan vi tillverka själva i levern om det finns tillräckligt med energi i kroppen. Men vi kan inte tillverka fleromättade fettsyror. Så fett är livsnödvändigt för oss att äta för att vi ska få tillräckligt med energi samt för uppbyggnad av kroppen.

Som 70 kg människa har jag omkring 15 kg fett ombord. 7 kg är mättat animaliskt fett, 7 kg är enkelomättat animaliskt fett och 0,8-0,9 kg fleromättat av omega-6-typ och omkring 0,2-0,1 kg omega-3 [borde istället vara lika mycket omega-6 som omega-3].

Fett är livsnödvändigt, essentiellt, för både energiproduktion som reparation och uppbyggnad i kroppen men vi behöver bara äta omkring 1-2 % av våra fettförråd på mer än 15 kg i kroppen för att må bra. Det motsvarar ett dagligt behov om 2-4 g fett per kg kroppsvikt.

Kolhydrater

Kolhydrater består av socker i olika former varför socker och kolhydrater är helt synonyma begrepp och helt utbytbara mot varandra. Alla sammansatta sockerarter kan brytas ned till enkla sockerarter. Levern kan göra alla sockermolekyler vi behöver i tillräcklig mängd, så det finns inga krav på livsnödvändighet bland kolhydraterna.

Vi har helt små förråd i kroppen, i blodet hos 70 kg människa finns hälften så många gram glukos som blodsockervärdet i mmol/L. Har jag 5 mmol/L i blodet finns det 2,5 g glukos i hela blodvolymen. Vi kan lagra ungefär 500 g glukos som glykogen i lever och muskler, sedan är våra förråd fulla.

Vi behöver minst 3 mmol/L glukos i blodet för att röda blodkropparna ska kunna lämna ifrån sig syret från hemoglobinet till cellerna i kroppen. Är det mindre än 3 mmol/L så slutar hemoglobinet att lämna ifrån sig syret, vi kvävs inuti kroppen trots att det finns mer än tillräckligt med syre i omgivningen. Hjärnan är det organ som först tar skada så inom fem till 10 minuter med lågt blodsocker så skadas hjärnan och individen riskerar att dö snart efteråt.

Har vi ett blodsocker över 6 mmol/L så tar hemoglobinet skada av att glukos kopplas till hemoglobinet så att hemoglobinet inte kan fungera. Mängden glykosylering (sockring) av hemoglobin mäts med blodprovet HbA1c. Normalt ligger det under 50 mmol/mol (gamla värdet 4,5 %).

Stiger blodsockret upp över 30-40 mmol/L (motsvarar 15-20 gram glukos i hela blodvolymen) så riskerar vi att dö i sockerförgiftning. Enstaka personer med diabetes har visats klara till och med över 50 mmol/L (=25 g glukos) och överlevt tack vare behandling.

Vi kan se på andra djurarter hur de kan hantera stora mängder kolhydrater. Gräsätande kor har en 100 L stor jästank installerad efter matstrupen och före tunntarmen och låter mikroorganismer bryta ned cellulosan (linjära polysackarider) till korta fettsyror med 2-6 kolatomers längd.

Dessa fettsyror är vattenlösliga och kan därför tas upp direkt i blodet för transport till levern där de kan byggas om till andra behövliga molekyler som aminosyror, fett, kolesterol och mycket annat som kon behöver. Dessutom är fettsyrorna upphovet till ättiksyra, den näst kortaste fettsyran med två kolatomer, som vi utnyttjar som bränsle i de allra flesta cellerna. Mer om ättiksyra nedan.

Hästen och gorillan, två andra vegetarianer, har en stor blindtarm respektive en stor grovtarm som fungerar som jästank. Men även dessa kan låta mikroorganismer göra jobbet och bryta ned cellulosan till korta fettsyror. Sedan äter alla dessa vegetarianer vitaminer och mineraler som de sparar i köttet och fettet i helt korrekta mängder.

Vitaminer och mineraler i grönsaker finns till en tiondel eller en tusendel så mycket som i kött, fisk, ägg och fett.

Människan är ett rovdjur. Det syns på vårt tarmpaket. Vi har en liten magsäck, en kort grovtarm och en relativt grovtarmen lång tunntarm. Tarmlängden motsvarar den hos vargen. Vi har en för kort grovtarm för att bryta ned cellulosa, trots att vissa med hjälp av råttförsök har hypotesen att vi på samma sätt som råttorna ska kunna bryta ned cellulosa (fibrer). Men detta är motbevisat genom att mäta vätgasutsöndringen hos människa som ätit fibrer. Det bildas vätgas då bakterierna bryter ned cellulosa. Det saknas vätgasutsöndring hos fiberätande människa, ett gott tecken på att fibrerna inte kunnat brytas ned.

Kolhydrater är INTE livsnödvändigt, essentiellt, vi kan använda kolhydrater som reservenergi i små mängder i kroppen, men vi behöver bara äta omkring 1-2 % av våra kolhydratförråd på mindre än 0,5 kg i kroppen för att må bra. Det motsvarar ett dagligt behov om mindre än 0,3 g kolhydrater per kg kroppsvikt eller omkring 20 gram till vuxen.

Även ett nyfött barn får inte mer än 3-4 gram mjölksocker per dag och det räcker för att barnet ska tredubbla sin kroppsvikt under första levnadsåret.

Ättiksyra

Ättiksyra är den centrala molekylen i vår ämnesomsättning.

Protein kan brytas ned till kolhydrater, kolhydrater och fett kan brytas ned till ättiksyra eller egentligen acetylcoenzym A eller AcCoA eller aktiverad ättiksyra.

AcCoA används som bränsle i nästan alla celler, undantagen är få som exempelvis röda blodkroppar. Detta beror på att vi har små energifabriker i cellerna kallade mitokondrier. Dessa mitokondrier tar in AcCoA, kopplar ihop med oxalättiksyra till citronsyra som med hjälp av syre kan förbränna de två kolatomerna från ättiksyran till koldioxid, vatten och energi. Detta är den allt dominerade energikällan i alla celler med mitokondrier.

AcCoA kommer i främsta hand från nedbrytning av fett, men vid brist på fett kan AcCoA komma från socker och protein, med dessa AcCoA-källor är att betrakta som nödproviant. Finns det inte tillgång på AcCoA och syre som bränsle så kan vi ställa om ämnesomsättningen i kroppen så att vi kan förbränna kolhydrater och/eller protein i stället.

AcCoA används förutom som bränsle också som källa till ett stort antal olika nytillverkade molekyler i kroppen. Vi kan av AcCoA göra kolhydrater, fett, kolesterol och en stor mängd andra molekyler. Vår lever är otroligt duktig.

Fett och protein kan vi äta utan att det skadar oss och överskott tas om hand på bästa sätt och vi blir mätta länge.Kolhydrater däremot ställer till problem genom sin giftighet och måste omedelbart brytas ned och förbrännas eller lagras, annars riskerar individen att dö i sockerförgiftning. Se nedan om insulin.

Insulin, vårt underbara katastrofförebyggande hormon.

Mat vi bör äta – ger ett stabilt blodsocker och låga insulinnivåer

Vi kan äta kött, fisk, ägg och fett så mycket vi önskar. Vi får i oss alla näringsämnen som vi behöver. Vi blir mätta och behöver aldrig vara hungriga med denna kost. Vi har tillräckligt med nedbrytande enzymer så att vi kan tillgodogöra oss alla dessa näringsämnen vi behöver. Djuren vi äter har varit duktiga på att samla ihop alla vitaminer och mineraler de behöver. Och vi behöver samma mineraler och vitaminer i samma mängder som våra bytesdjur. Så detta är egentligen den ideala kosten.

Mat vi bör undvika eller äta LITE av – höjer blodsockret och ger höga insulinnivåer

Kolhydrater, det tredje av våra makronäringsämnen, har helt andra egenskaper och effekter på vår kropp än protein och fett. Varför har vi system för att reglera mängden blodsocker i blodet så noga? Vi har inget som reglerar protein och fett tillnärmelsevis så noga som glukosregleringen.

Som vanligt är det så att ”för mycket och för litet skämmer allt”. Har vi för litet glukos i blodet så mår våra röda blodkroppar dåligt och orkar inte transportera syre och koldioxid. Detta gör att vi mår dåligt, vi kan dö av för litet glukos i blodet. Har vi för mycket socker i blodet så kan vi få kärlskador på sikt, vid mycket höga blodsockernivåer, mer än 30-40 mmol/L eller 15-20 gram, kan vi också dö.

Därför har vi en mycket noggrann kontroll av glukosnivån i blodet. Glukosnivån ska normalt ligga mellan 3-6 mM. Det går att översätta till hälften så många gram glukos i blodvolymen hos en 70 kg människa. Så det finns normalt 1,5-3 g glukos i hela blodvolymen hos en normalstor människa.

De flesta av våra celler innehåller mitokondrier (cellernas energifabriker) och kan därför med hjälp av syre förbränna ättiksyra till vatten, koldioxid och energi i form av ATP (AdenosinTriPhosphate) i citronsyracykeln.

Både fett, protein och glukos kan brytas ned till ättiksyra som utgör cellernas normala bränsle. Ska man vara riktigt petig så är det AcetylCoenzym A, eller förkortat AcCoA, ättiksyra bundet till Coenzym A. Men för oss räcker det att veta att det är ättiksyra.

Ett litet antal celltyper som röda blodkroppar och ett fåtal andra saknar mitokondrier och måste utan tillgång till syre därför bränna glukos till mjölksyra. Dessa celler kräver alltså glukos för att leva och överleva.

Glukos och andra sockerarter är giftiga för oss i större mängder. Vi får skador på kärl och vävnader om glukosnivån är högre än 6 mM. Andra enkla sockerarter som fruktos är lika giftiga men vi brukar inte bry oss om att mäta dem, våra blodglukosmätare mäter bara glukos.

Så vi har vanligtvis inte en susning om hur mycket andra sockerarter vi har i blodet. Men eftersom de flesta enkla sockerarterna finns i mindre mängder och kan omvandlas till glukos betyder detta normalt sett inget. Alla enkla sockerarter, det finns ett tjugotal olika enkla sockerarter med mellan tre och sju kolatomer, som vi behöver, inklusive glukos med sex kolatomer, kan vi vid behov tillverka själva i levern.

Äter vi ”för litet” kolhydrater så tillverkar levern så mycket socker vi behöver. Stiger glukoshalten för mycket på grund av leverns produktion tar bukspottkörteln och släpper loss litet insulin och blodsockerhalten sjunker igen.

Detta glukos-insulinsystem fungerar som en fin precisionsvåg, något gram glukos för litet eller för mycket balanseras snabbt av lever och bukspottkörtel i samarbete.

Balans

Vi har något som kallas homeostas, balansområde eller reglerområde, för hela vår kropps alla funktioner och system. Homeostasen försöker se till att allt balanserar nära mitten av reglerområdet trots att vi utmanar systemet från olika håll. Äter vi för mycket salt kissar vi med lätthet ut överskottet, äter vi för litet salt sparat njurarna allt salt de kan för att behålla nivån av salt i blodet men man dör om man inte får tillräckligt med salt. Det är lika med alla våra system, de försöker få kroppen att hela tiden vara i balans.

Då vi äter litet kolhydrater, 7 g vetemjöl med 73 % kolhydrater motsvarar 5 g glukos (SLVs databas). Det första som händer är att glukosnivån i blodet ökar. 5 g glukos ger en snabb blodsockerkoncentrationsökning med 10 mmol/L från 5 mmol/L till 15 mmol/L.

Katastrofhormonet Insulin

När glukosnivån stiger inser kroppen omedelbart att det är en sockerkatastrof på gång. Kroppens försvarsmekanismer träder i kraft, socker är giftigt om vi får för mycket i blodet.

Därför mobiliseras insulin, ett anabolt (kroppsbyggande), underbart katastrofförhindrande hormon för att snabbast möjligt försöka få ned glukosnivån till oskadliga nivåer, vi tål inte mer än några få gram glukos utan att blodsockret stiger för mycket. Redan fem gram är för mycket.

Insulin, vårt underbara katastrofförebyggande hormon, har många olika sätt att påverka vår kropp för att söka minimera skadeeffekterna av socker.

Bland det insulin kan göra finns följande:

  1. Vårt insulin stänger av alla konkurrerande energikällor för att kunna maximera förbränning av socker. Fettnedbrytning, som normalt genererar den största mängden ättiksyra kan konkurrera med tillförda kolhydrater som energikälla, stängs av. Proteiner bryts ned till kolhydrater som också konkurrerar med tillförda kolhydrater som energikälla. Så då ser insulinet till att stänga av alla konkurrerande energikällor. Kroppens alla celler ska bränna ättiksyra från socker, inget annat.
    .
  2. Insulin minskar magsäckens tömningshastighet, det kommer inte ut så mycket socker per tidsenhet. Kommer sockret ut för fort hinner bukspottkörteln inte göra tillräckligt med insulin.
    .
  3. Insulin hämmar alla katabola (fettnedbrytande) hormoner som adrenalin, noradrenalin, ACTH, glukagon, sköldkörtelhormoner, tillväxthormoner, vasopressin, melanocytstimulerande hormon, könshormoner. Dessa hormoner skulle annars kunna öka fettnedbrytningen som skulle ge mer ättiksyra från andra källor än glukos.
    .
  4. Ämnesomsättningen ökar för att snabbare bryta ned glukos till ättiksyra (egentligen acetylCoenzym A, AcCoA) för att i cellernas energifabriker, mitokondrierna, förbränna maximalt med ättiksyra från kolhydrater.
    .
  5. Genom att ämnesomsättningen, metabolismen, ökar så stiger också temperaturen i kroppen för att snabbare förbränna mer ättiksyra.
    .
  6. Detta räcker inte, det är fortfarande för mycket glukos i blodet. Då glukos bryts ned till ättiksyra hinner inte alltid mitokondrierna med, det blir för mycket ättiksyra varför levern polymeriserar ättiksyran till mättade fettsyror som bland annat palmitin- och stearinsyra, nyttiga mättade animaliska fettsyror. Levern ägnar sig åt lipo(neo)genes, nybildning av fett. Men levern, som gör jobbet, kan inte lagra hur mycket fett som helst. Levern transporterar därför med hjälp av VLDL fettet från levern till fettcellerna så att levern slipper bli förfettad.
    .
  7. Inte heller detta räcker för att få ned P-glukos i tillräcklig grad tillräckligt fort, insulin försöker då tvinga in glukos i alla celler den kan få in glukos i. Insulin knackar på hos cellens insulinreceptorer och cellen öppnar snällt cellmembranet och glukosmolekyler får komma in i cellen.
    .
  8. Men varje glukosmolekyl är omgiven av 190 vattenmolekyler så cellerna blir ganska snabbt fulla av både socker och ännu mer vatten. Efter ett tag protesterar cellen mot denna tvångsmatning, cellen försöker skydda sig själv från att vattensprängas och drar därför tillbaka sina insulinreceptorer. Vi kallar detta cellens egna skydd mot för mycket vatten för insulinresistens. Och vi bestraffar omedelbart cellen genom att injicera mer insulin.
    .
  9. Vi kan lagra glukos i form av glykogen men vi kan bara lagra högst omkring 500 g glykogen i muskler och lever, sedan är förråden fulla. Sedan kan vi inte få in mer glukos i glykogendepåerna.
    .
  10. Inte ens allt detta räcker, vi har kvar en hög blodkoncentration av glukos (mer än 11 mM eller mer än 6 g i hela blodsystemet hos en 70 kg tung person) och njurarna hjälper till genom att filtrerar bort överskottet på glukos, vi blir törstiga eftersom glukosen kräver 190 vattenmolekyler runt sig och vi får en glukosuri (socker i urinen) och polyuri (stora mängder urin).
    .
  11. Sedan börjar kroppen som en sista utväg att bränna glukos till mjölksyra för att göra av med ännu mera socker.

Anaerob (utan syre) förbränning av en glukosmolekyl till mjölksyra genererar 2 molekyler ATP (cellens energigivande molekyl).

Aerob förbränning (med syre) av glukos (via ättiksyra och med hjälp av mitokondrierna) ger 38 molekyler ATP.

Med andra ord går det åt 19 gånger så mycket socker vid anaerob förbränning för att få en viss mängd energi och är en genväg för att snabbast möjligt normalisera mängden glukos i blodet. Men det blir lika mycket mjölksyra som det var glukos. Det är då som diabetiker typ 1 kan få en ketoacidos (ketoner och acetonlukt, för mycket glukos och mjölksyra i kroppen), inte alltid förenlig med överlevnad.

Vi kan använda alla dessa olika mekanismer för att vi snabbast möjligt ska söka normalisera glukoskoncentrationen i blodet till icketoxiska nivåer mellan 3-6 mmol/L eller 1,5-3 gram glukos i hela blodvolymen om 5,6 L.

Som synes gör kroppen allt för att försvara kroppen mot en alltför hög glukosnivå, mer än 6 mM är toxiskt, giftigt, mer än 30-40 mmol/L glukos i blodet dör vi av.

Så insulin är ett underbart och livsviktigt kroppsbyggande hormon som har en mängd olika metoder att söka normalisera mängden glukos i blodet för att skydda oss från skador och död.

 ◊

Makronutienter

Tittar vi på hur mycket av de tre makronäringsämnena vi har i kroppen så finner vi att vi har 5-10 kg protein i kroppen, vi har 10-20 kg (eller mer) fett i kroppen och vi har ungefär 0,5 kg kolhydrater i kroppen.

100 g protein och 230 g fett samt 10-100 g kolhydrater per dag ser ut att vara en bra fördelning av energi.

Protein i upp till 100 g per dag påverkar inte P-glukos speciellt mycket (överskott på protein bryts ned till kolhydrater och därigenom bland annat till glukos). Vi har 5-10 kg protein i kroppen så det verkar som om vi behöver äta/förnya 1-2 % av vårt proteinförråd varje dag.

Fett i tillräcklig mängd (230 g/d) påverkar över huvud taget inte P-glukos eller insulinmängd. Fett ger långtidsmättnad, flera timmar, kanske hela dagen. Vi har 10-20 kg fett i kroppen så då kan vi äta 1-2 % av våra fettförråd varje dag.

Kolhydrater har vi futtiga 0,5 kg i lever och muskler. Äter vi mycket futtiga mängder, mindre än 10 g per måltid, påverkar inte P-glukos speciellt mycket även om man saknar det mesta insulinet. Det blir då 1-2 % av kolhydratförrådet som vi kan tänkas äta varje dag.

Med dessa gamla kunskaper så kommer man fram till att vi verkar behöva förnya 1-2 % av våra förråd av de tre makronäringsämnena per dag.

Vi kommer att må bra, får i oss de livsnödvändiga makro- och mikronäringsämnena protein, fett, mineraler och vitaminer. Kött, fisk, ägg och fett innehåller alla de mikronäringsämnen som våra bytesdjur har samlat ihop åt sig själva i perfekta mängder.

Äter vi kolhydrater i större mängder så minskar vi mängden livsnödvändiga ämnen vi behöver, vi kan drabbas av bristsjukdomar (vitaminbrist, mineralbrist, proteinbrist och fettbrist).

Livsmedelsverket rekommenderar oss att äta ”tomma kolhydrater”

Till och med Livsmedelsverket kallar kolhydrater för ”Tomma kalorier”. Men de kräver att män ska äta 480 g glukos om dagen. . .

Sedan har vi ett problem till med kolhydrater. Äter vi mer än omkring 100 g per dag så kommer kroppen, med hjälp av insulinet, att bygga om kolhydraterna till fett som lagras. Kroppen känner sig lurad, blodsockret sjunker mycket tidigare än beräknat på den mängd energi i form av kolhydrater den ätit och är hungrig för tidigt. Äter mer kolhydrater för att stilla hungern och samma visa upprepas.

Så ju mer kolhydrater du äter desto mer lagras som fett och du blir hungrigare.

Det handlar alltså INTE om att den genomsnittlige medborgaren har bristande självkontroll och överskattar sin kontrollförmåga, samtidigt som kostnaderna för den enskilde att informera sig om olika produkters näringsvärden och effekterna på den egna hälsan kan vara för stora.

Det handlar om att bygga in kränkande särbehandling i teorier, hypoteser och studier genom att påstå att den genomsnittlige medborgaren har bristande självkontroll och överskattar sin kontrollförmåga. Med andra ord anklagas den genomsnittlige medborgaren för lögn. Är det för att klara ”forskarens” eget skinn?

Att (vilja) äta sig mätt kan knappast vara ett karaktärsdrag, inte heller att låta bli. Med andra ord, att låta bli att äta sig mätt kan aldrig vara god karaktär. Det kallas att svälta sig.

Om god/bra karaktär är att kunna stå ut med hunger, svält, äta mindre än vad kroppen behöver. I så fall har alla svältande i U-länderna en utomordentlig karaktär.

Det måste betraktas som förmätet att påstå att förmåga att utstå hunger är ett positivt karaktärsdrag och oförmågan att utstå/tåla hunger vore ett dåligt och oönskat karaktärsdrag.

”Korrelation är skilt
från kausalitet”

Det handlar om svält

Det handlar om metaboliskt (ämnesomsättnings-) orsakad svält som måste kompenseras. Samtidigt ger den av glukos förhöjda insulinnivån en inlåsning av energin som inte kan frisättas från de stora energilagren i form av fett. Man är tvungen att äta mer, i första hand kolhydrater, på grund av vår ämnesomsättnings prioritering av att normalisera blodsockerhalten vilket gör att socker omvandlas till fett med ökande vikt som följd.

Detta är precis det som den gamle grisbonden visste av erfarenhet, ge kolhydrater och grisen brev fet.

Det handlar inte om att den genomsnittlige medborgaren rör sig för litet. Detta är precis det som William Banting gjorde, åt kolhydrater, rodde två timmar om dagen och gick ändå inte ner i vikt.

När Banting slutade att ro och åt en lågkolhydratkost med mera fett så normaliserade han sin vikt.

All denna kunskap är befintlig kunskap som vissa verkar ha bortsett från av olika skäl. Vi har nu visat att vi har återerövrat denna gamla hederliga kostkunskap att vi ska äta en kost rik på nyttigt animaliskt fett, normalt med protein samt endast smärre mängder kolhydrater.

Då slipper vi i de flesta fall att vara hungriga.

Då slipper vi i de flesta fall att svälta.

Då slipper vi i de flesta fall onödig övervikt.

Då slipper vi i de flesta fall diabetes.

Då slipper vi i de flesta fall cancer.

Då slipper vi i de flesta fall Alzheimer

Då slipper vi i de flesta fall ännu fler civilisationssjukdomar

Fysiologisk kost

Äter vi protein och fett från animalier så har vi system för att bryta ned protein och fett så att vi kan ta upp dessa ämnen och samtidigt får vi i oss adekvata mängder mineraler och vitaminer. Vi äter tills vi blir mätta och vi äter inte förrän vi blir hungriga igen. Vi äter det vi behöver äta, livsnödvändiga livsmedel. Vi mår bra och håller vikten.

Bra exempel

Bra exempel på denna typ av kost är den mat som samer beskrevs äta 1732 (av Carl von Linné i hans Lappländska resa), inuiter på 1930-talet, maassaier med flera naturfolk.

Även William Banting beskrev 1865 en liknande kost.

Liksom marinläkaren Julius Lagerholm, sjukhusläkare vid Flottans sjukhus i Karlskrona 1904 såväl som professor Karl Petrén i Lund 1923.

Så den gamla hederliga svenska husmanskosten och det gamla franska köket är också bra exempel på en bra kost för en jägare som vi människor onekligen är.

 ◊

Fysiologisk kost har 10-20 % av all energi (energiprocent, förkortas E%) i form av protein, högst 10 E% i form av kolhydrater samt resten (70-90 E%) i form av animaliskt fett. I gram räknat blir det omkring 4 hg kött eller fisk om dagen, upp till ett kg grönsaker och ett kvarts kg fett om dagen.

Kolhydratrik kost

Våra hälsovårdsmyndigheter har uppmärksammat att befolkningen alltsedan 1980-talet har ökat i vikt, fått mera diabetes med flera sjukdomstillstånd. Livsmedelsverkets Nyckelhålsmärkning infördes 1989 och förändringen märktes tämligen omgående med än mer ökad ohälsa.

Bakgrunden är att 1977 kom McGovernkommittén via ett politiskt beslut fram till att fett var farligt eftersom enligt Ancel Keys Six countries studie från 1953 mer fett i maten var korrelerat till ökad mängd hjärtinfarkt i sex länder. 1957 avslöjade Yerushalmi och Hilleboe att Keys hade ”glömt” att ta med de övriga 16 länderna där det 1953 fanns statistik avseende fett och hjärtinfarkt. Hade Keys tagit med alla 22 ländernas statistik fanns det ingen linjär korrelation längre.

Eftersom det bara finns tre makronäringsämnen som ger oss energi, mängden protein kunde inte röras vetenskapligt så om man minskade mängden fett i maten måste man öka den tredje komponenten, kolhydrater.

Det fanns många som motsatte sig denna idé med dessa personer tystades snart av ekonomiska skäl, följde man inte paradigmet att fett var farligt blev det inga mer forskningspengar.

Vi har mycken kunskap inom nutritionen som mödosamt har forskats fram under de två senaste århundradena. Det var den tiden som fanns, innan de moderna molekylärbiologiska verktygen som aminosyrasekvens och DNA-sekvens existerade. Men dessa pionjärer använde all sin kunskap och lärde sig ständigt nya fantastiska saker inom fysiologi, biokemi och hormonlära.

Grisbonden visst hur man fick grisen fett

Det var till och med så att en hel del kunskap fanns även som allmän kunskap i befolkningen. Som exempel kan nämnas att alla grisbönder visste hur man skulle få en gris riktigt fet till julen. Man gav helt enkelt kokt potatis och gröpe (grovmald, ofta blötlagd, spannmål), alltså kolhydrater i riklig mängd. Dagens grisbönder vet hur man får en mager gris till dagens julbord: Bonden ger protein och fett i form av sojaprotein och majsolja.

Livsmedelsverkets kostråd verkar vara helt ofysiologiska med 16 E% protein, 25 E% fett och 60 E% kolhydrater. Det innebär extremt mycket kolhydrater och för litet fett. Det blir 4 hg kött om dagen, 67 g fett om dagen och 375 g kolhydrater om dagen. Män rekommenderas 480 gram kolhydrater (= socker) per dag!

Kolhydrater i form av grönsaker blir mer än 75 hg (>7,5 kg) grönsaker. Byter man ut grönsakerna mot potatis i ställer blir det 2,5 kg potatis om dagen eller drygt 1 kg pasta eller ris om dagen. Det blir ansträngande för kroppen

Socialstyrelsen har två olika och varandra uteslutande kostråd.

Det ena kostrådet är identiskt med Livsmedelsverkets gamla kostråd med 50-60 E% kolhydrater. Dessa kostråd som SBUs rapport Mat vid diabetes från 2010 visade helt sakna vetenskaplig evidens.

Det andra kostrådet är Socialstyrelsens beslut av den 16 januari 2008 där Socialstyrelsen fann att en kolhydratfattig kost var i enlighet med vetenskap (evidensgrad A) och beprövad erfarenhet.

Så då finns det två vägar att gå då det gäller kostråd.

Antingen följer vi Socialstyrelsens och Livsmedelsverkets kostråd som visades helt sakna vetenskaplig evidens eller också följer vi Socialstyrelsens beslut av den 16 januari 2008 där Socialstyrelsen fann att en kolhydratfattig kost var i enlighet med vetenskap (evidensgrad A) och beprövad erfarenhet.

Det blir bara en väg kvar att gå om vi ska följa Socialstyrelsens krav och Patientsäkerhetslagens 6 kapiten 1 § och det är att följa vetenskap (evidensgrad A) och beprövad erfarenhet och äta en lågkolhydratkost.

Att vården rekommenderar patienter att äta enligt Livsmedelsverkets kostråd är alltså lagbrott och bör anmälas till Socialstyrelsens Tillsynsenhet.

Den kvarvarande vägen är:

Socialstyrelsen och sjukvården rekommenderar en kolhydratfattig kost i enlighet med vetenskap (evidensgrad A) och beprövad erfarenhet.

Som bonus får vi en befolkning som inte behöver så mycket sjukvård, inte behöver så mycket mediciner. Med andra ord blir det en stor samhällsekonomisk vinst. Det blir en stor folkhälsovinst.

Det viktiga i dagsläget är att utbilda våra myndigheter och vården i fysiologi, biokemi, hormonlära och genetik samt i en optimal kost (O-kost eller OK) så att dessa organisationer i sin tur kan utbilda befolkningen i sin helhet.

Men det är ett svårt uppdrag att utbilda myndigheterna och vården på grund av den långa tid (34 år) som har gått med dessa ofysiologiska kolhydratrika kostråd.

Då sluppe vi den på en vrångbild baserade föreslagna fettskatten och andra onödiga pålagor.

Sedan finner jag litet småfel här och var:

Avsnitt 2.1

Att mäta fetma.

De gränser för övervikt och fetma som finns med BMI>25= övervikt innebär att nästan samtliga ishockeyspelare är överviktiga eftersom de brukar ha ett BMI omkring 27-28.

Så noggrannheten för BMI kan kanske anges med två siffrors noggrannhet, men absolut inte med fyra siffrors noggrannhet som visas i tabeller.

Enligt gängse statistikregler börjar man alltid alla diagram vid 0 och skalar Y-axeln i enlighet med de absoluta värdena. Vissa diagram är vridna 90º varvid X-axeln får motsvarande egenskaper. Se exempelvis figur 2.5

Tabell 2.1

Man kan inte jämföra 20-åringar 1980 med 20-åringar 2005.

Man måste jämföra 20-åringar 1980 med 45-åringar 2005.

Det är samma population även om det inte är samma individer.

Då ser man att längden skiljer sig marginellt, mycket mindre än slumpfelen.

Vikten synes öka för 20-åringarna att vid 45 års ålder väger män 14 kg mer. Men det är då som kroppen bygger muskler hos en man och sekundära könskaraktärerna hos kvinnor som ökar med knappt 10 kg under 25 års tid.

Sedan ökar kroppslängden enligt tabellens rubrik (högraste spalten) med Kg i stället för cm. Och förkortningen för kilo, ett tusen, skrivs k, inte K enligt SI-systemet.

Procentuella förändringar i längd är endimensionellt linjära medan motsvarande viktförändringar är tredimensionella varför man inte kan jämföra procentuell ändring av längd med procentuell ändring av vikt utan att ta hänsyn till viktens tredimensionella karaktär.

Figur 3.1

Oförklarat hack i kurvan för BMI år 2006

Sidan 77

En individ som väger 70 kg och har ökat sitt kaloriintag som genomsnittet (drygt 140 kcal under en 25-årsperiod) måste varje dag gå 2,5 kilometer i raskt takt för att förbränna det högre intaget av kalorier.

Medelhastigheten vid promenaden blir 2,5 km/48’ = 3 km/h. Normal gånghastighet är 5-6 km/h.

77 MET-skalan (Metabolic Equivalents) visar kaloriåtgången vid några olika sysselsättningar.

Monteringsarbete och svetsning kräver mer energi än att köra bil eller att skriva på dator. 1

MET = 1 kcal per kg kroppsvikt och timma. 1 MET är ungefär förbrukningen vid att sitta helt stilla och vila. Arbetare i varuproduktionen ges 3 enheter enligt den så kallade METskalan vilket motsvarar monteringsarbete. Arbetare i tjänsteproduktionen ges värdet 2,5 vilket ungefär återspeglar omsorgsarbete eller butiksarbete. Tjänstemän i båda sektorerna får 1,5 enheter vilket motsvarar skrivbordsarbete (vid dator).

Källor: PRC Report and Tools (2009), samt SCB (ULF).

Korrigering

MET stämmer inte med de uppgifter som finns i andra källor.

Normal energiförbrukning vid rask promenad är ungefär 175 kcal/h. MET ger ungefär dubbla energiförbrukningen. Dessutom kan man på grund av termodynamikens andra lag inte göra en sådan jämförelse.

Motion ger endast en ökad hunger utan att ge viktminskning. Se Good Calories, Bad Calories av Gary Taubes, 2007, A Knopff Publishing Co, NY, NY, USA liksom William Bantings bok/häfte om övervikt från 1865.

5.6 Självkontroll

Brist på självkontroll i konsumtionen är det femte och sista exemplet på motiv för statliga interventioner. Frågan är om individer som har hög vikt är rationella och kalkylerar med nyttan av konsumtion i dag mot onyttan längre fram i form av ohälsa eller kortare livslängd. Eller om individer mer generellt har självkontrollproblem (eller tidsinkonsistensproblem).

S 109

Detta anser jag vara förutfattade meningar. Att orättfärdigt anklaga människor för lögn är otillständigt när man inte har samtliga fakta på bordet. Obesitasforskare har en tendens att anse att alla överviktiga ljuger om matintaget i stället för att själva ha tillräcklig kunskap i ämnet de arbetar med. Detta verkar bero på att man söker förklara/försvara sin egen otillräcklighet genom att lasta över sin egen skuld till misslyckandet på offret. Brukar kallas kränkande särbehandling.

Einstein lär ha sagt att den som framhärdar med åtgärder som man lätt kan konstatera inte fungerar är ”insane” (torde bäst översättas med ordet ”vansinne”)

S 127

6.5 Folkhälsoundersökningar

Det vägval vi har valt att diskutera i detta avsnitt är om sjukvårdens knappa resurser ska inriktas mot överviktskliniker och kirurgisk behandling av individer med fetma eller om det också är motiverat med breda folkhälsoundersökningar. Denna fråga är under beredning och diskussion inom sjukvården. Vi menar att den vuxna befolkningen återkommande behöver undersökas så som sker i Västerbotten. Motiven för detta framkommer vid en genomgång av den s.k. preventionsparadoxen och en redovisning av utvecklingen av blodtrycket i befolkningen.

Folkhälsoundersökningar kan närmast beskrivas som värdelösa och upptar bara värdefull sjukvårdstid helt i onödan. Detta beror på homeostasen, den självreglering som kroppen har att alltid försöka hamna så nära regleroptimum som möjligt till dess att systemet havererar. Då blir det mätbart, men då är parametern inte längre kontrollerad av homeostasen. Med andra ord har vi tappat kontrollen.

Gastric Bypassoperation

Det är besynnerligt att sjukvården rekommenderar obesitaskirurgi före försök med en fysiologiskt korrekt bantning. Alla svältkurer är i praktiken en lågkolhydratkost men patienterna går hungriga genom livet och det står inte ens den mest självkontrollerande stoikern ut med. Ancel Keys svalt 32 ”frivilliga” vapenvägrare 1944. Två av dem blev psykotiska och blev inlagda på psykiatrisk klinik på grund av den svält de utsattes för.

Om vi i stället ger en fysiologisk kost med normalt med protein, mycket litet kolhydrater och tillräckligt med fett mår de bra och de flesta brukar gå ned i vikt. En del är extremt känsliga för kolhydrater, oftast de som har jo-jo-bantat upp sig till tresiffriga vikter. Andra tål mer kolhydrater utan att gå upp i vikt igen.

S 130 ff

6.6 Slutsatser

1. Ökningen i barn och ungdomars vikt har planat ut men på en betydligt högre nivå än tidigare. Humankapitalet består inte bara av kunskaper utan också av hälsa. Vi menar att den infrastruktur som finns i form av MVC, BVC, förskola, skolbespisning samt skolhälsovård bör användas för att sänka genomsnittsvikten i befolkningen. Det bör ske genom vägning, rådgivning och information och genom att erbjuda förutsättningar för sunda kost- och aktivitetsvanor.

Detta är den metod som har använts under alla dessa år utan att man har uppnått sina mål. Einstein lär ha sagt att den som framhärdar med åtgärder som man lätt kan konstatera inte fungerar är ”insane” (torde bäst översättas med ordet ”vansinne”)

2. Motion bör vara en naturlig del av vardagen men även på annat sätt bör förutsättningarna för vardaglig kaloriförbränning förbättras. Det betyder att den fysiska strukturen, miljön, tryggheten och trafiksäkerheten bör underlätta förutsättningarna för att gå eller cykla i vardagen. Investeringar i cykelvägar är bara ett exempel på åtgärder som kan vara motiverade.

Jag har varit med vid ryttartävlingar för ponnies sedan 1990. På 90-talet var det ytterst få ridtjejer som var annat än rent ut sagt magra. Idag är det i storleksordningen 25 % av ridtjejerna som kan betraktas som överviktiga. Dessa ridtjejer har definitivt inte minskat sin aktivitet under åren som gått.

Även detta har visats ett antal gånger inte fungera. Varför framhärdar man då med åtgärder som man lätt kan konstatera inte fungerar?

3. Normer styr befolkningens konsumtion och det ger argument för paternalistiska konsumtionsskatter, s.k. sin taxes. Även om det finns goda argument för likformig beskattning så är behovet av ökade skatteinkomster för att finansiera åtgärderna vi nämnt ovan motiv i sig för konsumtionsstyrande skatter. Framför allt så bidrar skatter till att påverka befolkningens och företagens normer.

Även detta har visats ett antal gånger inte fungera. Varför framhärdar man då med åtgärder som man lätt kan konstatera inte fungerar?

4. En fjärde slutsats är att det råder en osäkerhet kring befolkningens hälsoliteracitet – kunskapen om den egna hälsan. Det går också att ifrågasätta hur rationell befolkningen är när det gäller konsumtionen av kalorier. De tänkbara förslag som beskrivits ovan har det gemensamt att de riktar in sig på att fungera förebyggande mot övervikt och hälsa.

Det finns en motsättning mellan förebyggande åtgärder och åtgärder som inriktar sig på dem som redan har övervikt och fetma, i och med att utgifterna för de förebyggande åtgärderna tas från att hjälpa de mest akut sjuka.

Det handlar om hur långsiktigt samhällets beslutfattare tänker. Om ambitionen är att minska framtida kostnader och inte minst öka det framtida välståndet, menar vi att det är rimligt att ansvaret vilar bredare än på bara sjukvården. Omfattningen på problemet med övervikt och fetma gör det till en fråga om den långsiktiga humankapitalförsörjningen.

Det handlar sålunda om bättre infrastruktur för aktivitet i vardagen, det handlar om skatter som kan påverka intaget av kalorier och inte minst om normer och förhållningssätt till livsmedel. Men det handlar också om att hälso- och sjukvården bör få resurser för och uppdraget att arbeta förebyggande med breda hälsoundersökningar och rådgivning för ökad folkhälsa. Minskad genomsnittlig vikt i befolkningen kan leda till en sammanpressad sjuklighet, dvs. kortare tid av sjuklighet, vilket bromsar kostnadstrycket på sjukvården.

I ett första steg bör det utredas ordentligt vilka kostnader och vilka intäkter som är förknippade med olika åtgärder för att förebygga övervikt och fetma, sett ur olika tidsperspektiv. Först då går det att värdera åtgärder på olika områden mot varandra.

Även detta har visats ett antal gånger inte fungera. Varför framhärdar man då med åtgärder som man lätt kan konstatera inte fungerar?

Det handlar alltså inte om att den genomsnittlige medborgaren har bristande självkontroll och överskattar sin kontrollförmåga, samtidigt som kostnaderna för den enskilde att informera sig om olika produkters näringsvärden och effekterna på den egna hälsan kan vara för stora.

Det handlar om att bygga in kränkande särbehandling i teorier, hypoteser och studier genom att påstå att den genomsnittlige medborgaren har bristande självkontroll och överskattar sin kontrollförmåga. Med andra ord anklagas den genomsnittlige medborgaren för lögn. Är det för att ”forskaren” ska klara sitt eget skinn?

Att (vilja) äta sig mätt kan knappast vara ett karaktärsdrag, inte heller att låta bli. Med andra ord, att låta bli att äta sig mätt kan aldrig vara god karaktär. Det kallas att svälta sig.

Om god/bra karaktär är att kunna stå ut med hunger, svält, äta mindre än vad kroppen behöver. I så fall har alla svältande i U-länderna en utomordentligt god karaktär.

Det måste betraktas som förmätet att påstå att förmåga att utstå hunger är ett positivt karaktärsdrag och oförmågan att utstå/tåla hunger vore ett dåligt och oönskat karaktärsdrag. Detta framför allt eftersom vi styrs av homeostasen i kroppen.

Den finala slutsatsen blir att vi måste skola om oss alla till att äta en god mat som vi gjorde före 1977. Den gamla hederliga svenska husmanskosten och det hederliga gamla franska köket bör utgöra den kost vi äter. Då slipper vi övervikten i samhället beroende på toxiska vegetabilier som lurar vår homeostas.

.
Mora den 2 maj 2011

Björn Hammarskjöld

F.d. överläkare i pediatrik
Filosifie licentiat i biokemi
Molekylärbiolog
Mikrobiolog

4 svar på ”Kalorier kostar – en ESO-rapport om vikten av vikt”

  1. VÄGS ÄNDE ÄR NÅDD!

    ”Kalorier kostar – en ESO-rapport om vikten av vikt” – en strategiskt viktig utredning, vår regerings underlag för att bemästra en ohälsoutveckling, nödvändigt för att kunna utveckla och försvara dagens välstånd som alltför många tycks ta för givet.

    Regeringen lutar sig dock mot utredare som är okunniga om ämnet de utreder. Utredarnas expertis verkar snarare ligga på konsten att skriva rapporter som ger ett vederhäftigt intryck, även om sakinnehållet i väsentliga stycken är direkt felaktigt. Detta tillsammans utgör en förrädisk kombination i denna mycket viktiga fråga. Utredarna har, medvetet eller ej, blivit den sämre halvan av kost- och läkemedelsindustrins hantlangare.

    Regeringen bör välja sakkunniga och tillförlitliga källor om de inte vill rita om den politiska kartan, till sin nackdel. Den sakkunskapen finns bl.a. inom Team KOSTDEMOKRATI.

    Att välja att blunda för verkligheten är också ett val, vars resultat är givet. Alarmklockorna ljuder för fullt och det är svårt att förstå hur denna utveckling gått ansvariga politiker förbi. Den statliga kon har mjölkats så hårt på skattepengar att den står inför en kollaps, läs mer…

    För ett och ett halvt år sedan uppmärksammade Björn Hammarskjöld denna brist på sakkunskap hos anlitad ”expertis”. Han författade och skickade ett underlag i hopp om täcka dessa kunskapsluckor. Men det verkar som om denna information hamnat i utredarnas ”cylinderarkiv”.

    Nu är denna informativa skrift tillgänglig för vetgiriga medborgare och för makthavare som är intresserade av verkligheten och av resultat. Konsekvensen av felaktiga kostråd är katastrofala för enskilda medborgare och för samhället i stort. Därför är det väsentligt att makthavare börjar göra rätt.

    Själv har jag jobbat med verksamhetsutveckling ”på riktigt” och utredare som hade levererat material av denna kvalité i ”verkliga livet” (konkurrensutsatta sektorn där resultat räknas), de hade inte blivit långvariga.

    Men inom den offentliga sektorn kan vilket trams som helst få förekomma, gång på gång, tills skattepengarna ta slut, en vägs ände som vi redan kommit fram till. Ekvationen som den ser ut idag är olösbar, läs mer…

    Om detta får fortsätta går missnöjespolitiker en gyllene framtid till mötes, medan etablerade politiker får sätta sig på åskådarläktarna. Notan som blir astronomisk får medborgarna stå för.

    Tack Björn för att du delar med dig av dina kunskaper och för att du rör om i en sunken gryta.

  2. Hej Björn och tack för ditt insiktsfulla inlägg, mycket upplysande.
    Själv kommenterade jag utredningen då den kom i min blogg under rubriken ”Fettskatt – övervikt som räkneoperation” http://bertillind.wordpress.com/2011/05/03/fettskatt-%E2%80%93-overvikt-som-rakneoperation/, då jag tog fasta på att det är ett par ekonomer som får stå för all ”klokskapen”.
    Vad vet ekonomer om mat och hälsa? Inte så mycket, därför frågar de i stället Stephan Rössner och låter hans sedan länge misslyckade forskning få stort utrymme i den här utredningen.
    Jag avslutar som jag gjorde i blogginlägget: Vi som hittat LCHF vet vad som behöver göras; Skrota Livsfarliga verket. Sätt munkavle på Rössner, Använd inte ekonomer att utreda hälsofrågor, Minska kolhydratanvändningen till 10% av dagens intag, Ät naturlig mat, Ät mera fett 😉

Kommentera