Den gamle grisbonden visste hur kosten påverkar kroppen
01:06, 9 februari 2012 in Okategoriserade by Björn Hammarskjöld
Fått in en insändare i Land Lantbruk nr 4 2012 s 41.
- Vi vet att antalet nya fall av prostatacancer är ökande, går att se på Socialstyrelsens hemsida.
- Vi vet att mängden mjölk som vi konsumerar är i sjunkande, se Svensk mjölks hemsida.
Hur kan det då komma sig att en minskande mjölkkonsumtion är orsak till högre antal prostatacancer?
Den logiska slutsatsen av dessa två kurvor är givetvis att vi ska ÖKA konsumtionen av mjölk för att MINSKA antalet fall av prostatacancer.
Den andra slutsatsen man skulle kunna dra är att mjölkkonsumtion och prostatacancer inte har något med varandra att göra.
Den tredje slutsatsen som kan dras av många studier är att prostataförstoring och prostatacancer är orsakad av Livsmedelsverkets extrema högkolhydratkostråd som en del av det så kallade metabola syndromet med övervikt, hjärtsjuka, diabetes, (prostata)cancer och Alzheimer.
Vi vet att Nyckelhålsmärkningen kom 1990 och kurvan över prostatacancerincidenten ändrar lutning vid 1990 till en betydligt brantare ökning.
◊
.
Den gamle grisbonden visste hur man får en gris fet. Man gav grisen ”svinamad” som man sa i Skåne. Då inställer sig frågan vad ”svinamad” består av.I min ungdom på 50-talet var jag på somrarna med min farmors arrendator och han brukade ha en eller ett par grisar varje år. De kom som kultingar på våren och fick sedan gå ute och böka i marken och sedan fick de två gånger per dag kokt potatis och gröpe.
Gröpen (grovmalen, blötlagd spannmål) blev det ett par literskopor av och sedan ett par kg potatis. Och grisen åt med god aptit och växte bra i alla riktningar (gröpe innehåller i stort detsamma som fiberberikad pasta).
När grisen slaktades hade skinkan 2-5 cm eller mer tjockt späcklager. Det var en riktigt fet julgris.
Ser man på Livsmedelsverkets kostråd så finner man att kostråden i stort precis liknar ”svinamaden” som grisen åt för att bli fet. Mycket potatis och spannmål för att späda ut litet protein och fett.
Men bonden, han var självlärd han, har följt generationers kunskap om hur kosten påverkar kroppen. Så det är ingen som borde bli förvånad av att om man följer Livsmedelsverkets kostråd så ökar vikten.
Men Livsmedelsverket och Socialstyrelsen verkar sakna den gamle grisbondens kunskaper. Men det beror nog på att de studerat moderna böcker i stället för verkligheten. Men det finns faktiskt gamla hederliga böcker där grisbondens kunskap har tagits till vara och dessutom verifierats med experiment som otvetydigt visat att grisbonden hade rätt.
Björn Hammarskjöld
Barnläkare och biokemist
Margareta Lundström skrev 22:52, 9 februari 2012
Jag har ett barnbarn som för tillfället är au pair i Frankrike.
Här en kommentar från hennes arbetsgivare som besökt Sverige: ”Ni äter så konstigt i Sverige, ni har så mycket tillbehör till MATEN; potatis, ris och pasta och så ni fikar ni jämt”
(Dumma fransyskor, de vet inte att det är det som är maten enligt SVENSKA LIVSMEDELSVERKET och att fika kallas mellanmål och är påbjudet av samma verk )
Skall tilläggas att det handlar om en slank familj som äter sig mätt på MAT tre gånger om dagen och inte har något fikasug.
Janicke skrev 12:35, 11 februari 2012
Jag har för mig att jag har läst att cancerceller och cancertumörer, lever på och växer av kolhydrater och ingenting annat. Stämmer detta?
Björn Hammarskjöld skrev 13:23, 11 februari 2012
Janice, cancerceller har i de flesta fall dåligt till icke fungerande mitokondrier. Då har cancercellerna samma problem med energiförsörjningen som röda blodkroppar som saknar mitokondrier.
Celler utan mitokondrier använder den anaeroba (utan syre) förbränningen av glukos till mjölksyra med nettoproduktionen 2 ATP/glukos.
Den aeroba (med syre) förbränningen av glukos via ättiksyra i mitokondrierna ger 38 ATP-molekyler, alltså 19 gånger mer energi än den anaeroba förbränningen.
Så cancerceller behöver 19 gånger mer glukos för att må bra som en mitokondrieförsedd cell.
Så om man äter en kolhydratfattig kost så riskerar den stackars cancercellen att svälta ihjäl medan alla celler med mitokondrier lever gott på all ättiksyra som fett kan producera.
Detta är visat redan på 1920-talet av Nobelpristagaren Otto Warburg men vi verkar ha glömt bort denna basala grundkunskap nu.
Janicke skrev 13:13, 12 februari 2012
Tusen tack!
Det är så underbart med alla fakta och all kunskap som är tillgänglig tack vare experter som du som så frikostigt delar med sig.
Rolf Löfgren skrev 15:00, 13 februari 2012
Jacob Gudiol på sajten Träningslära hävdar att kopplingen kolhydrater > högt insulin > fetma, inte stämmer. Han anser att det är en stor fet lögn.
http://traningslara.se/pastaendet-att-insulin-gor-dig-fet-ar-en-stor-fet-logn/
Jag önskar att någon kunnig person sätter sig in i det han skriver och utvärderar det hela. För mig känns sambandet kolhydrater > högt insulin > fetma väldigt logiskt, men det kan ju vara fel ändå.
De rapporter som går att läsa på olika bloggar om fördelar med LCHF tyder dock på att det är sant.
Björn Hammarskjöld skrev 21:44, 14 februari 2012
Roffe, Guddi har fel.
Men det står i alla fysiologiböcker av gammalt snitt att glukos mer än 7 mmol/L frisätter insulin.
Insulin har många äss upp i rockärmarna för att normalisera P-glukos:
- Förlångsammad tarmpassage minskar upptaget per tidsenhet av kolhydrater, men det ger en glukoshöjning under längre tid.
- Ökad kroppstemperatur ökar förbränningen av glukos men det är bara 10 %/grad C
- Avstängning av fettnedbrytning till AcCoA är en viktig mekanism att stänga av konkurrerande AcCoA-produktion
- Nedbrytning av glukos till AcCoA ger ett överskott av AcCoA (hinner inte förbrännas i mitokondrierna) som polymeriseras till mättat fett i levern.
- Fett från kosten och från levern lagras i fettcellerna.
Glukos tvingas av insulin in i cellerna som efter ett tag blir fulla av glukos med tillhörande 190 vattenmolekyler per glukosmolekyl, drar tillbaka GLUT4-receptorerna för att slippa vattensprängas. Det kallas insulinresistens och bestraffas med extra tillförsel av insulin.
Så länge som glukosnivån i blodet är mer än 7 mmol/L så ska det finnas insulin i blodet. Så länge det finns insulin i blodet så hämmas fettnedbrytning och stimuleras fettuppbyggnad.
Så en stor kolhydratmängd ger en långvarig glukosstegring och därmed insulinsteging med en långvarig fettlagring, en låg kolhydratmängd i maten ger en kortvarig insulinstegring och mer tid till fettnedbrytning.
Allt detta och mer därtill står i riktiga fysiologi-, biokemi- och endokrinologiböcker.
Guddi tittar sedan gärna med tunnelseende/tunneltänkande mikroskop på en liten artikel i taget, uppfylls av storleken med hjälp av mikroskopet och verkar därför inte se helheten i flera olika källor samtidigt. Det krävs litet mer lateralt seende/tänkande för att inte tala om sfäriskt seende/tänkande.
Frank Nilsson skrev 10:19, 14 februari 2012
Hej Rolf!
Jag kommer att skriva en krönika om detta. Ämnet är stort och viktigt, så det kan ta ett tag innan den kommer.
mvh