UU godkände grovt felaktig doktorsavhandling – hörselpatienter nekas verksam behandling

.

felaktig-o-manipulerad

ζ

Bakgrundsfakta om hörselproblem

EarVem berörs av detta inlägg? Bland annat de 6 – 8 % av befolkningen som är överkänsliga för ljud och de 15 % som har drabbats av tinnitus.

När patienterna frågar sin läkare om hjälp med att förbättra sin hörsel eller att förbättra sin balans så får de alltid svaret att de inte kan erbjuda någon verksam behandling, vilket är ett korrekt svar eftersom de vägrar att teckna vårdavtal med dem som kan erbjuda verksam behandling, som t.ex. AudioLaser-Kliniken (http://www.alir.nu/).

Detta inlägg visar att var femte svensk med hörselproblem förnekas den bästa och effektivaste vården, för att de som bestämmer hellre vill hålla på med det som fungerar sämre. Varför låter vi dumhet styra vården?

Hur länge till ska medborgarna acceptera detta; sämre livskvalitet och högre kostnad?

ζ

Tinnitus i Sverige

I Sverige har idag ca 15 procent eller 1½ miljon människor tinnitus. Av dem har 100.000 en tinnitus som allvarligt påverkar vardagen.

Mellan 1999 och 2005 ökade antalet 7-åringar som fått tillfällig eller permanent tinnitus från 12 procent till 61 procent enligt studier av Kajsa-Mia Holgers på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg.

Behandlingar

Behandlingar av tinnitus brukar ofta vara psykologhjälp för att hantera ljuden, stressen och oron den för med sig. Den psykologiska behandlingen kallas för KBT-terapi. I en del fall behandlas svårare tinnitus med TRT (Tinnitus Retraining Therapy)

Källa … Wikipedia

ζ

Stressat öra hör sämre

Allt fler drabbas av problem med hörseln. Det kan sägas vara en folksjukdom och problemen kommer att öka, spår världshälsoorganisationen WHO. Orsaken är inte bara buller utan också stress.

Tidig upptäckt och behandling är viktigt,

För att räknas som en folksjukdom ska 1 procent av befolkningen vara drabbad.

Hörselproblem är vanligare än så, konstaterar Dan Hasson, som är docent vid Karolinska institutet och Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet. Han ingår i en forskargrupp vid Centrum för hörselforskning vid Karolinska institutet.

– Vi har funnit att en tredjedel av de arbetande svenskarna har nedsatt hörsel eller tinnitus, säger han.

Nedsatt hörsel tillhör de tio vanligaste handikappande sjukdomarna i västvärlden och kommer att bli ännu vanligare, enligt WHO:s prognoser. I arbetslivet är hörselskador ett stort problem. De flesta som drabbas är i arbetsför ålder. Man ser också en klar ökning bland yngre och medelålders personer.

– Därför är det oerhört viktigt att vi blir bättre på att förstå hörselproblemen och hur de ska förebyggas och behandlas, säger Dan Hasson.

Läs mer …..SvD Näringsliv

ζ

Kommentar: Hörselskador går att framgångsrikt behandla med laser, men det är inte tjänstemännen (inkl. läkarna) i våra landsting intresserade av och att de därmed även bryter mot lag verkar de inte heller bry sig om.

Under arbetet med nedanstående vetenskapliga arbete har doktoranden varit förhindrad att ta del av vetenskapen vad gäller hörselskadebehandling, som kan ses som ett sätt att försöka rättfärdiga dagens behandlingsmetoder som ej fungerar och som saknar vetenskaplig grund. Detta drabbar självfallet patienterna som istället erbjuds psykologhjälp för att lära sig att försöka leva med sina problem.

SEK-hand-hSka vi medborgare som står för notan dubbelt upp, acceptera detta? Dels får vi inte verksam behandling och dels får vi betala dyrt för något som inte fungerar. Har vården förvandlats till lekstuga med välbetalda dumbommar?

Hög tid att ställa ansvariga till svars. Att kräva att ansvariga sjukvårdspolitiker gör sitt jobb!

Nedanstående doktorsavhandling är ett bra exempel på hur det går till i dagens Sverige.

ζ

skriva-tangentbord

Klagan som enkelt avfärdades med några tangenttryck – utan att beröra sakfrågorna

 ζ

Zazzio-IndienMichael Zazzio – reagerar på grova fel i doktorsavhandling
som leder till verkningslös behandling av hörselproblem.

Hörselbehandling:

Uppsala universitet godkände doktorand som skrev vetenskapliga felaktigheter.

Kan vi lita på de svenska universiteten och att deras forskning är den bästa och verkligen kommer patienterna till godo?

Michael Zazzio har nyligen visat att hörselforskning vid Uppsala universitet inte håller måttet och att universitetet publicerar vetenskapliga osanningar och rena sakfel.

förbjudet Ännu mer uppseendeväckande är kanske att en doktorand har förbjudits av sina universitetsanställda handledare att samarbeta med Michael Zazzio som själv är en erfaren privatpraktiserande kliniker med publicerad forskning inom området hörsel- och balansrubbningar.

Michael Zazzios specialkunskap inom just det område som doktorsavhandlingen gällde (hyperakusi – överkänslighet för ljud, d v s när ljud gör ont i örat innan ljudet blir högt – ett tillstånd som hundratusentals svenskar lider av) bekräftas av hans egen studie som för många år sedan godkändes och publicerades i internationell erkänd litteratur.

Hans studie uppvisar med god marginal de i särklass bästa behandlingsresultaten för hyperakusi. Michael Zazzio har och har med utgångspunkt från sin kunskap innehaft flera internationella uppdrag inom detta specialistområde och han var en av tio inbjudna huvudtalare vid den första internationella hyperakusiskonferensen, vilken hölls i London i mars år 2013.

I denna krönika redogör Michael Zazzio för en del av de uppenbara osanningar och felaktigheter som finns i doktorsavhandlingen och som han framförde till den medicinska fakulteten vid Uppsala universitet. Utredningen lades snabbt ned av universitetsledningen utan att doktorandens huvudhandledare, Lisa Ekselius, med något stöd av vetenskapliga fakta besvarade kritiken om de många sakfel och ogrundade påståenden som Michael Zazzio fann i doktorsavhandlingen om behandling av hyperakusi.

Denna krönikan erbjuder mycket intressant läsning om hur det går till i vårdsverige. Också viktig information för de cirka två miljoner svenskar som förnekas den bästa vården – på grund av dumhet och inkompetens.

  • Länk till den fullständiga krönikan på 20 sidor (pdf) … klicka här  (eller läs en kortare version nedan).

En verklighet som slår många detektivromaner; om fusk, jäv ,inkompetens och slöseri med livskvalitet och skattepengar. Detta är inget unikt, för så fungerar hela sjukvården, läs mer … Forskningsfusket

Inte alls konstigt att ohälsan och sjukvårdskostnaderna ökar epidemiskt.

Nedan följer en kortare version

 ζ

UPPSALA UNIVERSITET – KVALITETSSÄKRING SAKNAS
.

uppsala-universitet

.
Hörselskador och sjukdomstillstånd i örat, såsom tinnitus, hyperakusi med mera kan läka med hjälp av modern behandling som återfinns på många kliniker och sjukhus världen över.

Att den moderna behandlingen verkligen fungerar har bevisats i mängder av studier som har publicerats i erkänd, vetenskaplig litteratur.

De svenska landstingen fnyser dock åt den moderna behandlingsteknikens terapeutiska framgångar. Själva sysslar landstingen huvudsakligen med att dela ut hörapparater och rådgivning samt remittera till samtalsterapi och KBT (kognitiv beteendeterapi) som innebär att patienterna skall lära sig att leva med sina sjukdomssymtom.

Allvarligt klander och vetenskapligt grundad kritik riktade jag under november månad 2013 emot doktoranden och psykologen Linda Jüris, hennes tre handledare Lisa Ekselius (professor i psykiatri), Gerhard Andersson (professor i psykologi) samt Hans Christian Larsen (docent och läkare med specialisering i öron, näs- och halssjukdomar).

Det hela började i detta fall för snart tio år sedan. Jag hade av en hörselkonsulent fått veta att KBT-psykologen Linda Jüris under en av sina föreläsningar hade sagt att hon var den första i Sverige som forskade på hyperakusi.

Så var det inte – det var nämligen jag som var först. Jag kontaktade Linda Jüris och förklarade för henne att jag hade ett pågående forskningsprojekt som var fokuserat på behandling av hyperakusi och som skulle komma att leda fram till en vetenskaplig artikel om min behandlingsstudie. Jag frågade henne om hon och jag kunde samarbeta och utväxla information och kunskap. Som svar på det fick jag ett ”nej” som hon motiverade med att hennes handledare hade förbjudit henne att samarbeta med mig.

Det gjorde mig förbluffad – tacka nej till akademisk kunskap?

För några år sedan översände jag min vetenskapliga studie till Linda Jüris och frågade samtidigt vad hennes resultat var i den pågående studie som skulle ligga till grund för hennes disputation. Jag fick inget svar om vad de hade uppnått för resultat – bara att det såg bra ut. Hon lät meddela att jag fick vänta på resultaten tills doktorsavhandlingen blev klar.

Jag hoppades att hon och hennes handledare skulle snappa upp en del som jag hade funnit i min studie och beskrivit i min vetenskapliga artikel och jag skrev till Linda Jüris att jag förväntade mig att de skulle komma att referera till min studie och resultatnivån i den, vilket de inte gjorde.

AnnonsZazzio1Klicka på bilden ovan för att förstora den – Hemsida

Jag arbetar själv sedan 15 år på min privata klinik som har fokus på hörsel- och balansrubbningar och nästan lika länge har jag forskat. En mindre del av min forskning – den som hittills är helt klar – är publicerad i internationell, vetenskaplig litteratur.

Jag har utbildat läkare som från olika länder har kommit till min klinik för att lära sig de behandlingsmetoder som jag arbetar med. Jag har även själv arbetat utanför Sverige, såväl med patientbehandling som utbildning av läkare och jag har anförtrotts internationella förtroendeuppdrag i såväl internationella som nationella medicinska akademier och sammanslutningar.

I en spansk akademi har jag tilldelats ett livslångt medlemskap och har där även blivit utnämnd till vetenskapligt råd och medicinskt sakkunnig – båda delarna baserat på de upptäckter som jag har gjort inom det hörselmedicinska området och främst avseende hyperakusi (överkänslighet för ljud).

Jag har inbjudits för att hålla föredrag på sjukhus, större medicinska symposier, kongresser och konferenser och jag har vid de tillfällena aldrig mött någon forskare som har ifrågasatt mina behandlingsresultat eller min diagnostik.

Trots dessa faktiska och sakkunnigt baserade meriter vill inget av landets landsting samverka med mig och ingen landstingsanställd läkare har någonsin hört av sig till mig trots mina inbjudningar och trots att de själva inte har någon fungerande behandling att erbjuda de patientgrupper som jag undersöker och behandlar på min klinik.

Svenska patienter remitteras aldrig till min klinik. Samtidigt är det så att min vård av utländska patienter från EU-länder bekostas av sjukvårdssystemet i respektive utländsk patients hemland.

lagbok-klubbaDen svenska lagstiftningen är mycket tydlig när det gäller landstingens skyldigheter att ge prioriterade patienter adekvat sjukvård men sådana lagar bryr sig inte landstingsläkarna om eftersom de i och med en remittering skulle medge att de själva är helt odugliga när det gäller att ge patienter fungerande behandling.

Jag behandlar patienter som lider av hyperakusi (överkänslighet för ljud), tinnitus (öronsus), diplakusi (förvrängning av toner – det låter ostämt), distorsion (skrapande och oklar ljuduppfattning), plötslig dövhet (sudden deafness), akut hörselskada, åldersrelaterad hörselnedsättning, perforerad trumhinna (hål på trumhinnan), Ménières sjukdom, inflammation i hörselgången (extern otit), inflammation i mellanörat (medial otit), akut ansiktsförlamning, förlust av luktsinnet.

Alla patienter blir inte och kan inte erhålla läkning men det finns, när det gäller dessa patientgrupper, ingenting som ger ett bättre behandlingsresultat än de behandlingsmetoder som jag arbetar med.

För att komma till saken skall jag här ta upp en del av de oegentligheter som den förevarande doktorsavhandlingen innehåller och jag skall efter varje felaktighet kommentera hur det faktiskt ligger till.

En av de sekundära grunderna för den doktorsavhandling som jag nyligen har klandrat och kritiserat är att handledarna har använt sig av en doktorand för att själva profilera sig och sin egen forskning trots att de saknar kompetens inom det forskningsområdet.

De har med järnhand styrt doktoranden och på ett oacceptabelt sätt förbjudit doktoranden att inhämta inom området viktig kunskap – kunskap som doktoranden har erbjudits utifrån men som doktoranden har förbjudits att ta del av.

ζ

FELAKTIGHETER OCH OEGENTLIGHETER I DOKTORSAVHANDLING

I Linda Jüris doktorsavhandling fann jag en mängd felaktigheter och osanningar. Endast en del av dem har jag valt ut för publicering I denna krönika. Dessa felaktigheter är:

  1. Uppsalaforskarna påstår osant att det inte skulle finnas någon konsensusbaserad undersökningsmetod för hyperakusi. Detta upprepas i avhandlingens text. Enligt uppsalaforskarna finns det inte heller några fastställda riktlinjer för behandling av hyperakusi.
    .
    Det finns dock en undersökningsmetod/hörselmätmetod som har konsensusstöd bland många läkare som är specialiserade på just hyperakusi. Jag träffade ett knappt hundratal av dem vid en konferens i London i mars 2013 och ingen av dem var emot mätning av obehagsnivåer för ljud på 11 fasta ljudfrekvenser från 125 Hz – 8 kHz (svängningar per sekund). Någon annan svensk forskare än jag fanns det inte på londonkonferensen, där de absolut främsta auktoriteterna i världen föreläste.
    .
    När det gäller riktlinjer för behandling av hyperakusi så finns det visst riktlinjer. Min behandling utförs regelmässigt enligt ett fastställt behandlingsprotokoll som används på kliniker i flera länder, även i flera andra länder inom EU. På våra kliniker uppnås de bästa behandlingsresultaten.
    .
  2. Uppsalaforskarna påstår osant att en person med hyperakusi har reducerade obehagsnivåer samtidigt som hörseln tenderar att vara normal.
    .
    Genom detta påstående motsäger forskarna sig själva. Dels så var det så att 44 % av patienterna i studien hade hörselnedsättning. Flera patienter hade dessutom uteslutits ur studien på grund av att de hade för dålig hörsel. I verkligheten var det så att en majoritet av de patienter i studien som led hyperakusi hade en icke normal, nedsatt hörsel.
    .
  3. Uppsalaforskarna skrev: För att skilja mellan överkänslighet och fonofobi (rädsla för ljud) kan hyperakusi ses som en överkänslighet längs hela spektrumet av frekvenser medan fonofobi är en överkänslighet endast för vissa ljud, till största delen oberoende av deras intensitet.
    .
    Hyperakusi ör en sänkt irritations-, obehags- och smärttröskel för ljud. Ljud gör alltså ont vid låga volymer. Fonofobi är en sjuklig rädsla för ljud – något helt annat än hyperakusi. Att hörselforskare blandar ihop begrepp som på förhand är klart och tydligt definierade begrepp visar att de saknar nödvändig grundkunskap.
    .
  4. Uppsalaforskarna skriver: När en person kommer till en audiologisk avdelning med klagomål om överkänslighet mot ljud har personen normalt undersökts vid en öppenvårdsmottagning. Ett enhetligt förfarande på kliniken är anteckna patientens sjukdomshistoria och genomföra audiologisk mätning av patientens hörsel.
    .
    Under mina drygt 15 yrkesverksamma år inom audiologi så har det visat sig att det bara är några få procent (uppskattningsvis färre än 5 %) av hyperakusispatienterna som får sina obehagsnivåer uppmätta på sjukhusen. Smärtnivåerna mäts i stort sett aldrig upp på de svenska sjukhusen trots att det i forskning har visat sig att smärtnivåerna är mer tillförlitliga obehagsnivåerna. Det är dessutom extremt sällsynt att en patients hörsel undersöks på en vårdcentral.
    .
  5. Uppsalaforskarna skriver: Obehagshörseltestet har kritiserats för att inte vara tillförlitligt och även för att vara mycket obehagligt eller till och med smärtsamt för personer som lider av hyperakusi.
    .
    Uppsalaforskarna forskar på hyperakusi men klandrar den vedertagna definitionen av hyperakusi. Definitionen av hyperakusi är irritation, obehag eller smärta vid ljud som har en lägre ljudvolym än 90 dB (decibel). För att kunna avgöra om en patient är frisk eller sjuk så måste man mäta ljudnivåer och inget annat. Så, det finns ingen anledning att klandra hörseltesten när det gäller att mäta hörselskador. Däremot finns det en uppenbar anledning att mäta både obehagströsklar och smärttrösklar för ljud och det bör göras på alla de elva olika standardfrekvenser som kan testas med hjälp av vanliga hörseltestapparater. Uppsalaforskarna tar inte ens upp smärttestet till diskussion i sin avhandling eller i de studier som ligger till grund för doktorsavhandlingen. De utelämnar den säkraste mätmetoden – att mäta smärttrösklar.
    .
  6. Uppsalaforskarna skriver: Olika typer av behandling med ljudexponering används av olika kliniker. Openfield-ljudstimulering har möjligen visat sig vara användbar.
    .
    Ljudstimulering av openfield-typ har i en studie visat sig vara mer än fem gånger bättre än uppsalaforskarnas behandlingsstudie med KBT (kognitiv beteendeterapi) i kombination med ”normal ljudstimulering”. Trots att behandlingsresultaten är till klar fördel för openfield-behandling så beskriver uppsalaforskarna sin egen metod som ”lovande” medan openfield-behandling ”möjligen” skulle ha visat sig vara användbar.
    .
    Sättet som uppsalaforskarna uttrycker sig på är anmärkningsvärt och innebär att de menar ”Vi är bäst – alla andra är sämst!” Det låter som hämtat från en fotbollsmatch där det förlorande bottenlagets fans skriker att de är bäst trots att hemmamatchen mot serieledaren slutade med förlust med 7-1 för deras hemmalag. I matchen mot laserbehandling förlorade de med 32-1.
    .
  7. Uppsalaforskarna skriver: Kognitiv terapi betonar vikten av att förändra orealistiska tankemönster. ”Syftet med psykologiska insatser är inte att bota eller att eliminera inre buller utan att minska tinnitus relaterad stress och öka livskvaliteten”. Syftet med KBT är att öka livskvaliteten, skriver uppsalaforskarna i sin avhandling. Det huvudsakliga målet med KBT vid hyperakusi är att undvikande att isolera sig från omvärldens ljud.
    .
    I och med detta yttrande i avhandlingen visar forskarna att de studier som ligger till grund för avhandlingen baseras på att ljudterapi har en behandlingseffekt och att KBT inte har någon sådan effekt. Det stämmer mycket riktigt att ljudterapi har en sådan behandlingseffekt men ljudterapi är inte den bästa formen av terapi – bäst är helt klart laserbehandling i kombination med pulserande elektromagnetfältterapi och kontroll av fria radikaler.
    .
    Uppsalaforskarna nämner dock inte laserbehandling i sin avhandling utan utelämnar den i historiken om hyperakusi och hur det tillståndet kan behandlas och vilken behandlingsstrategi som hittills har visat sig vara bäst.
    .
    Genom att dölja sanningen har uppsalaforskarna visat att de försöker att göra sig ett namn genom att utelämna viktig information. Doktoranden själv – Linda Jüris – fick Michael Zazzios studie tillsänd sig flera år innan hennes egen disputation ägde rum vid Uppsala universitet. Hon tackade för den och skulle läsa igenom den, skrev hon.
    .
  8. Uppsalaforskarna skapade frågeformulär som komplement till hörseltesten. I frågeformulären ingick frågor som ”Hur stör din hyperakusi dig i dag? Hur socialt handikappande är du av din ljudkänslighet i dag? Hur rädd för/irriterad på ljud är du i dag”.
    .
    Min fråga är hur i hela friden en patient skall kunna göra en noggrann bedömning av sin hyperakusi med hjälp av ord? Det är ju faktiskt omöjligt. Med hjälp av hörseltestutrustning kan man avgöra var de olika gränserna ligger men med en verbal intervju eller om patienten ska sätta ett kryss på en 10 cm lång linje så blir en exaktare utvärdering av hyperakusi en faktisk omöjlighet. Patienter har normalt sett inte förmågan att skilja mellan frekvenserna såvida de inte har absolut gehör – något som är förunnat en mikroskopisk andel av befolkningen. Jag hoppas att alla som läser detta inser orimligheten i att med någon större tillförlitlighet göra en sådan utvärdering med hjälp av ett frågeformulär.

De hörseltest som utfördes av uppsalaforskarna var mycket begränsade. Obehag för ljud mättes av uppsalaforskarna endast på 6 av de 11 standardljudfrekvens som man normalt sett mäter på. Endast 3 av de 6 uppmätta ljudfrekvenserna låg till grund för bedömning av om de enskilda patienterna led av hyperakusi eller inte och det var då medelvärdet av dessa tre ljudfrekvenser som avgjorde om patienten betraktades som sjuk eller inte.

Så, en patient kunde vara mycket sjuk på en frekvens med helt frisk på de två andra men ändå betraktas som frisk. Framför allt så struntade uppsalaforskarna i att i sin studie mäta diskantljud.

De 4 ljusaste diskantfrekvenserna utelämnades i arbetet trots att det är vanligast att hyperakusispatienter i en övervägande del av sjukdomsfallen har problem med hörseln i just det frekvensområdet. Även basljud utelämnades trots att en betydande andel av patienterna har problem även i det registret. Dessutom mätte uppsalaforskarna hörselkapaciteten på 4 frekvenser.

Basljud och ljusa diskantljud utelämnades helt även vid denna mätning. Endast mellanregister och mörka diskantljud mättes. Om patienternas hörseln var för dålig så fick de inte vara med i studien. Detta ledde till att äldre människor knappt förekom i studien. Den äldsta försökspersonen var 62 år och forskarna hade satt den övre gränsen till 65 år. Trots det påstod uppsalaforskarna att ännu äldre patienter skulle komma att vara hjälpta av behandlingen. Detta påstods utan att några patienter äldre än 62 år hade behandlats med KBT-metoden.

Patientmaterialet var således extremt filtrerat och en majoritet av de lidande patienterna skalades bort från studien och patientmaterialet blev således extremt missvisande. Uppsalaforskarna skapade alltså ett eget urvalssystem som stred mot alla tidigare studiers urvalsmetoder.

Mina erfarenheter från drygt 15 års kliniskt arbete och forskning säger mig att uppsalaforskarnas sätt att filtrera patientmaterialet ledde till att behandlingsresultatet av den ljudbehandling och ljudtillvänjning som patienterna behandlades med ledde till ett uppenbart bättre slutresultat än om alla 11 standardfrekvenser hade mätts upp och legat till grund för utvärderingen. Ett sämre, genomsnittligt slutresultat hade forskarna med största sannolikhet även fått om det hade varit så att de patienter som hade nedsatt hörsel hade fått delta i studien.

ζ

FELAKTIGHETER I TABELLER

9. En tabell i doktorsavhandlingen saknade nödvändiga rubriker för att man skulle förstå siffrorna.

– Hur kan ett sådant fel tillåtas i en doktorsavhandling från ett svenskt universitet?

Jo, det beror helt sonika på att universiteten inte har någon som helst form av kvalitetssäkring.

Universitetsvärlden åtnjuter ett anseende som baseras på auktoritetstilltro – alla tror att det som man får fram på universiteten alltid är korrekt och sant och så extremt kompetent.

På en sida i avhandlingen fann jag en tabell där man beskrev hur många hyperakusispatienter i studien som led av obehag, irritation, smärta, rädsla eller som man beskrev det – ”annat” men talade inte om vad annat var för något.

En annan intressant sak i sammanhanget är att patienter inte med någon träffsäkerhet kan avgöra vilket av uttrycken obehag och irritation som ligger närmast smärta. Det är ungefär 50 % av patienterna som anser att obehag ligger närmast smärta och de andra 50 % anser att irritation ligger närmast smärta. Det tänkte forskarna tydligen inte på utan de bara körde på…

Uppsalaforskarna påstod i avhandlingen att patienterna hade lidit av hyperakusi i i genomsnitt 11,9 år.

Det fanns dock inte några flera år gamla mätvärden utan medelvärdet baserades på patienternas uppskattning av sitt sjukdomstillstånd men det talade uppsalaforskarna inte om i avhandlingen utan det inser man bara om man har branschkunskap – hyperakusi har nämligen inte mätts upp på svenska sjukhus så länge.

 ζ

KBT-BEHANDLING MINSKAR INTE NÄMNVÄRT SJUKSKRIVNINGEN

Före behandlingen var 42 % av patienterna sjukskrivna och efteråt var det 37 %.

Det innebär att 12 % av de sjukskrivna återgick till arbete – alltså en av åtta sjuka. Uppsalaforskarna redovisade inte om det var någon patient som blev frisk.

Som en jämförelse kan nämnas att i min egen hyperakusisbehandlingsstudie var det cirka 2/3 (67 %) som blev helt friska.

ζ

KBT-BEHANDLING MED MARGINELL EFFEKT

Uppsalaforskarna uppgav att 57 % av deras patienter fick en genomsnittlig förbättring på 6 dB (decibel) eller mer.

I min studie var det 85 % som fick en förbättring på 10 dB eller mer (eftersom decibelskalan är logaritmisk är 10 dB ungefär tre gånger så högt som 6 dB).

Uppsalaforskarnas genomsnittliga förbättring var omedelbart efter behandlingen 6,37 dB och i långtidsutvärdering 8,00 dB.

Mina resultat var omedelbart efter behandlingen 13,51 dB och i långtidsutvärdering 23,17 dB. Det innebär att min behandling enligt långtidsutvärderingen med avseende på tolererad ljudstyrka var mer än 30 gånger så effektiv.

Min forskning får stöd av en spansk studie med 15 dB förbättring omedelbart efter behandlingens avslutande. Både min och den spanska studien baseras på mer är fem gånger så många observationer som uppsalaforskarnas studie.

 ζ

UNIVERSITETSFÖRENINGEN FÖR INBÖRDES BEUNDRAN

10. I slutet av doktorsavhandlingen skriver doktoranden Linda Jüris i sitt tacktal:

”Jag har haft möjlighet att göra detta arbete tillsammans med många bra människor, vilket har varit ett stort privilegium, och jag kan inte tacka er alla tillräckligt! Först och främst, min handledare Lisa Ekselius, tack! Du är en bra förebild i vetenskapligt arbete, i klinisk praxis, och även i livet. Jag är så tacksam över att ha träffat och lärt känna dig. Och du ser bra ut också!”

Handledarna Gerhard Andersson, Lisa Ekselius och Hans Christian Larsen är kollegor med examinatorerna Helge Rask-Andersen, Åsa Nilsonne och Jerker Hetta och de har klara bindningar till varandra. Fem av dem har själva doktorerat vid Uppsala universitet och den sjätte (Åsa Nilsonne) är kollega och väl bekant både med huvudhandledaren Lisa Ekselius och examinatorn Jerker Hetta. Visar inte detta hur det går till att klia rygg på varandra inom universitetsvärlden?

 ζ

PATIENTERNA I RISKZONEN

läkarrockNu, när avhandlingen väl har prånglats ut i vårdsverige så kommer det troligtvis att medföra att patientföreningen HRF (Hörselskadades Riksförbund) köper avhandlingens slutsats att behandling kan vara till hjälp vid hyperakusi.

På HRF har de nämligen ingen egen kunskap och kompetens för att analysera forskningsresultat och behandlingsmetoder, har förbundet tidigare yttrat. ”Vi litar på läkarna” är ett annat yttrande som HRF har gjort. HRF:s tidning Auris har redan publicerat en artikel om doktorsavhandlingen om hyperakusi men inte ifrågasatt någonting i den.

Hyperakusispatienterna kommer nu att i ännu större utsträckning erbjudas KBT-vård och KBT-behandling som baseras på att patienterna skall tvinga sig själva att lyssna på obehagliga och irriterande ljud så att deras öron tränas att tåla något högre ljud.

gerhard-andersson-professorEtt stort problem som uppsalaforskarna har negligerat i sina studier och i sin avhandling är att det finns patienter som inte klarar av sådan ljudbehandling på grund av att de är alltför sjuka för det.

Flera av Gerhard Anderssons missnöjda patienter har kommit till min klinik när de inte har fått någon hjälp av landets KBT-mogul på hörselområdet.

De påstår att Gerhard Andersson har prackat på dem sin bok om KBT – behandling och uppmaningen dem att läsa den och att det kommer att hjälpa dem att bli bättre i sitt sjukdomstillstånd. De blev inte bättre av att läsa boken.

ζ

ETT FÖRSVARSTAL AV HANDLEDAREN LISA EKSELIUS

lisa-ekselius-text2I sitt försvar av doktorandens disputation författar professor Lisa Ekselius en rad personliga angreppspunkter mot mig men besvarar inte ett enda av de vetenskapliga sakargument som jag i mitt klander har framfört till Uppsala universitet.

Hon erkänner inte heller att hon och de andra handledarna förbjöd doktoranden att samarbeta med mig.

Lisa Ekselius skrev i sitt försvarstal att hon inte går in på några detaljer avseende hyperakusi – det som avhandlingen handlar om och som mitt klander huvudsakligen riktar sig emot.

Hade Lisa Ekselius haft goda kunskaper så hade hon naturligtvis inte behövt tveka över att gå in i en vetenskapligt baserad diskussion om de vetenskapliga sakfelen.

ζ

VAD JAG FÖRUTSADE OCH HUR LÄGET ÄR JUST NU

När jag skickade in mitt klander till Uppsala universitet så sa jag till flera välutbildade personer (professorer, docenter och läkare) att universitetet skulle komma att försöka att skyffla mitt klander under mattan och mörka hela affären. Så har det också blivit.

En universitetsprofessor inom ett annat område och som jag känner mycket väl och har träffat tiotals gånger fick höra det och hon läste igenom mitt klander och kommenterade det med orden:

”Det var ord och inga visor!”

En forskare och läkare med tre specialistkompetenser sa att han också förstod att de skulle komma att försöka göra det men att det bara är att stå på sig och tjata vidare på ledningen, försöka att få massmedial bevakning och förhoppningsvis nå ett resultat med hjälp av det. Han bekräftade att även han såg att mycket var felaktigt i doktorandens uppsats och att det förekom forskningsetiskt diskutabla saker i doktorandarbetet samt vid disputationen.

Att förbjuda en doktorand att inhämta kunskap var kanske det allvarligaste, sa han – i synnerhet med tanke på att Lisa Ekselius i en inspelad intervju år 2005 sa att man inte får styra doktorander utan att de är/skall vara fria att inhämta kunskap. Hennes beteende visar på despotisk styrning som tangerar ”mind control” (hjärntvättning) och indoktrinering.

munkavle2Den biträdande handledaren Gerhard Andersson har uppvisat liknande despotiska drag. Till programledaren Ulf Schenkmanis yttrade han år 2000 tillsammans med flera svenska hörselläkare att han skulle lämna studion och expertpanelen, i det direktsända specialprogrammet som handlade om tinnitus, om det var så att jag tilläts att få komma till tals i programmet.

Detta meddelade programsekreteraren strax innan jag skulle få berätta om laserbehandling vid tinnitus, något som enligt ”experterna” var ovetenskapligt trots att det fanns ett drygt dussintal publicerade studier och specialistlitteratur som visade att laserbehandling hade en dokumenterad, positiv behandlingseffekt. Programsekreterarens samtal med mig spelades in och har därefter återgivits i en C-uppsats vid Södertörns högskola år 2005.

ζ

VAD HÄNDER NU?

Vad som återstår är att universitets dekanus Sten Rubertsson (han som lade ned utredningen), som själv är intensivvårdsläkare, och rektorn Eva Åkesson som är kemist, själva läser igenom anklagelserna och på ett vetenskapligt sätt går igenom dem punkt för punkt och på ett vetenskapligt sätt bockar av varje genomgången detalj och noterar om mitt klander och mina påståenden har en vetenskaplig grund och/eller är befogade eller inte.

Vid en sådan genomgång skulle det genast visa sig att examinatorerna inte har haft tillräcklig kunskap för att bedöma doktorandens avhandling och disputation. Det är ju mängder av felaktigheter i avhandling som de har missat att kritisera och korrigera. Det skulle, vid en vetenskapligt genomförd analys, framstå som uppenbart att opponenten inte heller har haft adekvat kunskap för sin uppgift och att inte heller handledarna har varit tillräckligt kunniga.

Uppsala universitets dekanus för den medicinska fakulteten har med vänliga hälsningar redan svarat mig att den kritik som jag har framfört inte är av sådan art att den motiverar ytterligare åtgärder från universitets sida. Universitetet har alltså lagt ned utredningen utan att någon har kontrollerat om det verkligen är så att min kritik är saklig och har ett vetenskapligt stöd eller om jag bara skulle yra.

 ζ

BORTKASTADE PENGAR I UNIVERSITETSVÄRLDEN

SEK-sedlar-i-luftenI Sverige är det framför allt staten som via Vetenskapsrådet finansierar olika forskningsprojekt som bedrivs i universitetens regi. Det handlar om flera miljarder om året som går till forskning. Den i denna krönika aktuella studien har fått statligt forskningsanslag.

När en samhällsfinansierad studie eller avhandling presenteras så anser jag att man kan kräva att forskarna bakom studien/avhandlingen läggar alla kort på bordet och oegennyttigt går igenom de vetenskapliga studier som redan finns och i siffror jämför sin egen forskning med det som redan existerar. Samhällsfinansierad forskning skall vara ”kvalitetssäkrad och kvalitetsmärkt”.

Enligt min åsikt har Uppsala universitet i detta fall slösat bort pengar som kunde ha använts för bättre ändamål, till exempelvis för att utveckla någon form av kvalitetssäkring vid universitet eller ge svenska patienter sådan fungerande vård som de mest sannolikt blir friska eller lindrade av.

Jag är just nu själv involverad i ett medicinskt forskningsprojekt (dock inte inom området hörsel- och balansrubbningar) där jag är tilltänkt som handledare och gissa vid vilket universitet – jo, vid Uppsala universitet…

lådbil-rödMin egen jämförelse mellan KBT och den laserbehandling som jag arbetar med sedan drygt 15 års tid är att om jag kör omkring i en hypermodern sportbil som har en motor på 500 hästkrafter så trampar KBT:arna fortfarande omkring i sina hemsnickrade lådbilar, men de tycker ändå att de är bättre och de är övertygade om att de kommer att vinna racet.

  • Läs en mer fullständig krönika här … PDF

.
Michael Zazzio

Leg. ssk. och medicinsk forskare inom audiologi/otologi
Vetenskapligt råd och hedersledamot i den spanska akademin AENORTA
Styrelseordförande föreningen Sara / 2000-Talets Vetenskap
Bloggkatalog ... http://www.kostdemokrati.se/zazzio/

ζ

Läs mer

Forskningsfusk vid Uppsala Universitet om hyperakusi och tinnitus?

I slutet av oktober disputerade psykologen Linda Jüris och godkändes av examinatorerna och fick sin doktorshatt. Nyligen har det dock till rektor Eva Åkesson och professor Sten Rubertsson, ansvarig för medicinfakulteten, vid Uppsala universitet inkommit allvarligt klander som jämställer Linda Jüris doktorsavhandling ”Hyperacusis – Kliniska studier och effekt av kognitiv beteendeterapi” med forskningsfusk.

Läs mer … NATIONAL HEALTH FEDERATION – SWEDEN

ζ

Forskningsfusk vid Uppsala Universitet vid KBT mot hyperakusi

Framfuskad studie visar felaktigt att KBT skulle vara bra vid ljudöverkänslighet. Michael Zazzios hyperakusistudie visar på drygt 30 gånger bättre resultat, men den studien tar man ingen notis om.

Läs mer … Dagens Homeopati

ζ

Laserljus läker akut hörselnedsättning

Samtliga landsting har informerats

Alla landsting i Sverige (21 st) har uppvaktats med information om två nypublicerade studier.

Information har även skickats till enskilda ÖNH-läkare och till den svenska läkarföreningen för ÖNH-sjukdomar.

Det återstår nu att se om öronläkarna och landstingen väljer att följa svensk lagstiftning genom att snabbt agera till förmån för patienter som just har förlorat hörseln eller om ÖNH-läkarna och landstingen kommer att strunta i de nya rönen.

Svenska öronläkare anser inte att laserbehandling av olika typer av hörselnedsättning är en bra metod, trots att det finns många vetenskapliga studier som visat att den kan vara effektiv.

Här presenterar Michael Zazzio två nya studier som på ett övertygande sätt visar att laserbehandling är ett skonsamt och effektivt sätt att behandla hörselskador och Ménières sjukdom.

Läs mer … Kostdemokrati

ζ

 

3 svar på ”UU godkände grovt felaktig doktorsavhandling – hörselpatienter nekas verksam behandling”

  1. MANIPULERAD DOKTORSAVHANDLING GER STÖD FÖR VERKNINGSLÖS BEHANDLING.

    Doktorand förbjöds kontakt med ledande expertis inom området och förbjöds att ta del av forskning och erfarenheter inom området.

    Denna doktorsavhandling används nu som underlag för att neka två miljoner svenska patienter med hörselproblem en verksam behandling. Istället erbjuds KBT, där man ska försöka lära patienterna att mentalt kunna leva med sina öronsjukdomar.

    Vad det egentligen handlar om är att psykiatrins ”vaktposter” bevakar sina egna intressen och de får fritt spelrum då de inte hotar läkemedelsindustrin. Att ett par miljoner patienterna därmed förnekas en verksam behandling, det verkar inte bekymra läkare och professorer inom psykiatrin.

    En av fördelarna med att befinna sig på toppen av hierarkin är att man kan bära sig åt hur som helst, som att t.ex. manipulera och styra doktorander mot ett förutbestämt resultat. Saklig kritik kan man avfärda med ett par meningar. Man är ju ”kejsare” inom sitt ”kejsardöme” (som bekostas av medborgarna).

    Men det borde bekymra sjukvårdspolitiker, patienterna och skattebetalarna.

    Det borde också bekymra föräldrar till barn som etiketterats med diagnosen ”ADHD” för att sedan drogas ner med beroendeframkallande narkotika.

    Vart är vi på väg? … läs mer…



    Margareta Lundström skrev nyligen
    (länk):

    Här är ett paradoxalt exempel. Läkemedelsverket som skall stå som en garant för att inte farliga eller ineffektiva läkemedel kommer ut på marknaden finansieras av dem som de är satta att kontrollera, nämligen läkemedelsindustrin.

    Är det är rimligt att 10 % av alla barn har en neuropsykiatrisk problematik? En störning i hjärnan som dessutom betecknas som kronisk och bör hittas så tidigt som möjligt och som kräver livslång medicinering. Det handlar alltså om alla barn som blivit etiketterade med en bokstavskombination.
    .
    Själv skulle jag vilja säga till alla föräldrar:
    .
    Skydda era barn från dessa mörkrets män och kvinnor och låt dem inte sätta etiketter på era barn.

    – – –

    Professor Gerhard Andersson har prackat på patienterna sin bok om KBT–behandling med uppmaningen att läsa den och har sagt att det kommer att hjälpa dem att bli bättre i sitt sjukdomstillstånd. Deras hörselsjukdom blev dock inte bättre av att läsa boken.

    KBT förs nu fram som en universal behandlingsmetod, nu senast som en behandlingsmetod för patienter med IBS (ett par miljoner svenskar är drabbade av IBS), och även här påverkas inte läkemedelsindustrin (då det inte botar). Psykiatrin får ökade resurser och patienterna hålls sysselsatta. Vården ger sken av att göra något. Detta spektakel sker på patienternas och skattebetalarnas bekostnad, som förvägras en verkningsfull behandling och som står för notan.

    – KBT mot IBS … SvD

    Psykiatrin har blivit vår tids lekstuga där man kan uppnå en hög samhällsposition, en eller flera fina titlar och naturligtvis en bra lön. Det bästa är att man inte behöver prestera resultat (det mäts inte ens) och man kan t.o.m. fuska sig fram. Det allra värsta är dock att man genom sitt agerande förvägrar miljoner svenskar en verkningsfull behandling, vilket självfallet är helt oacceptabelt.

    Dags för folket att ta befälet och rösta fram kloka och kompetenta politiker i landstingsvalet, som i sin tur tar befälet över en sjukvård som idag mer liknar ”ego business”. En vård som nu håller på att krascha av brist på management.

    KBT mot hörsel- och magsjukdomar? Okunskapen verkar vara total.

    Albert Einstein (1879-1955):

    ”Bara två saker är oändliga, universum och mänsklig dumhet.
    Och jag är inte säker på det förstnämnda.”

    AVSLUTNINGSVIS. Det finns hjälp, men då måste landstingen börja följa lag och det kanske är för mycket begärt av institutioner som verkar stå över svensk lag?

  2. LEVER MED OLJUD

    Omkring var tionde person i Sverige har erfarenhet av tinnitus och för 100 000 personer gör oljudet det svårt att leva ett normalt liv. Hanna har lärt sig leva med sin tinnitus.

    Tinnitus kallas ljud som man hör men som ingen annan hör. Det kan tjuta, ringa, brusa, tuta eller låta som en kran som droppar. Det finns nästan lika många förklaringar på tinnitus som det finns personer som har det. Många av oss har någon gång hört ett konstigt ljud i öronen. För de flesta försvinner ljudet efter ett tag, men för Hanna höll det oönskade ljudet i öronen på att förstöra hennes liv.

    Jag har två olika ljud, jag hör både toner och ett brus, förklarar hon.

    Hanna, som är född och uppvuxen i Göteborg, har alltid hållit på med musik. Som liten sjöng hon jämt, på Hvitfeldtska gymnasiet gick hon musiklinjen och för knappt två år sedan kom hon in på Högskolan för scen och musik i Göteborg. Det var efter första terminen som problemen med hennes öron började på allvar.

    Jag har alltid varit ljudkänslig. Jag var ett öronbarn som ofta hade öroninflammationer och som inte tyckte om när det var för högljutt, men jag hade aldrig haft problem med tinnitus förut.

    Hon har fortfarande svårt att förstå vad som hände den där dagen under jullovet för drygt ett år sedan, när det helt plötsligt började brusa och klinga i hennes öron.

    Under hösten slog det ofta lock för öronen, särskilt när jag hade repat länge utan öronproppar. Jag var som lomhörd, ungefär som det kan kännas efter att man varit på en konsert eller ute på puben en kväll.

    Att hon fick tinnitus just då tror hon kan bero på en kombination av stress, dålig sömn och för mycket musik.

    Jag hade inte lyssnat på speciell hög musik men öronen var överansträngda av för mycket ljud. Jag spelade nästan dygnet runt och bodde praktiskt taget på skolan. När jag sedan slappnade av under jul sa mina öron ifrån.

    I samband med tinnitus blev Hanna även ljudöverkänslig. Så fort hon var i bullriga miljöer slog det lock för öronen. Hon tålde inte ljudet av vanligt trafik.

    Till slut blev en normal konversation smärtsam, till och med ljudet av en strömbrytare som slogs på gjorde ont. Det gick så långt att hon inte längre orkade vara bland folk, spela musik eller sjunga.

    Jag isolerade mig totalt och hade, när det var som värst, öronproppar i hela dagen. Det var världens kris, musiken var ju mitt liv, jag fick panik och visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag var säker på att jag inte längre skulle kunna leva ett normalt liv.

    Efter tre månader kom Hanna äntligen till en sjukgymnast som specialiserat sig på tinnitus.

    Det första hon sa till mig var att det kommer att bli bra, det var den bästa jag hade hört på länge.

    Man blir sällan helt botad från tinnitus men det finns mycket man kan göra för att lindra besväret. Tillsammans med sjukgymnasten har Hanna lärt sig acceptera sin tinnitus.

    Genom olika avslappningsövningar och terapier har jag lärt mig att ljudet jag har i mina öron inte är farligt och att man kan leva med det.

    Vi har främst arbetat på min ljudöverkänslighet. Hade jag inte fått hjälp så hade jag förmodligen fortfarande gömt mig undan ljud och inte kunnat leva ett normalt liv, säger Hanna som nu har tagit upp sina musikstudier igen.

    – – –

    Tinnitus är ett symtom

    Ordet tinnitus är latin och betyder ringande eller klingande. Det beskriver ljud man hör som inte kommer från någon yttre källa och som är ohörbart för andra.

    Tinnitus är ingen sjukdom det är ett symtom. Man vet inte exakt vad som händer i örat vid tinnitus. En teori är att skadade hårceller sänder falska signaler till hjärnan och att hjärnan tolkar dessa signaler som ljud trots att inga ljud hörs utifrån.

    Det finns många olika hjälpmedel för att lindra tinnitus som till exempel DVD och böcker med avslappningsövningar, appar som skapar antiljud i mobilen, högtalarkuddar, hörapparater och bettskenor.

    Det finns en tinnitusförening i Göteborg, http://www.tinnitusgoteborg.se

    Källa … GP 13 mars 2014

    – – –

    Kommentar

    Hundratusen människor med stora hörselproblem får av vården hjälp med att leva med sina problem, men förnekas en hjälp som skulle kunna lindra och t.o.m. helt ta bort problemen.

    Så har kan vi inte ha det bara för att några ”auktoriteter” tycker så.

  3. DET KOM ETT E-MAIL FRÅN EN LÄKARE SOM ARBETAR MED HÖRSELSKADOR – MED ANLEDNING AV MICHAEL ZAZZIOS FÖREDRAG I LONDON

    Ett informativt mail

    From: Antonio Denia Lafuente
    To: kostdemokrati.se
    Sent: Sunday, June 02, 2013 9:41 PM

    Subject: Michael Zazzio’s conference

    Comment for Kostdemokrati.se about Michael Zazzio’s conference at the 1st International Hyperacusis Conference in London on the 2nd of March.

    Con motivo del “1st International Conference on Hyperacusis” celebrado en Londres el 1 y 2 de marzo de 2013 Michael Zazzio presentó una ponencia sobre el efecto de la terapia laser en la hiperacusia (“Laser Therapy, rTMS/PEMFT and Antioxidant Therapy in the Treatment of Hyperacusis and other Inner Ear Disorders”). Esta se caracteriza por una hipersensibilidad a sonidos o ruidos ambientales que los hace intolerables deteriorando la calidad de vida de las personas que la sufren en diferentes grados. En este Curso Michael Zazzio presentó la terapia laser como una alternativa a otras terapias, describiendo su técnica con detalle y mostrando unos resultados con un alto grado de evoluciones positivas en un número considerable de pacientes. Dichos resultados llamaron la atención de la audiencia ya que constituyen una nueva opción para el tratamiento de un síntoma de difícil manejo. En el turno de preguntas que suscitó la ponencia y en algunos comentarios en relación a otras ponencias a lo largo del Curso, Michael Zazzio sugirió utilizar la terapia laser que actúa a nivel del oído interno tal y como expuso, en combinación con otras terapias que actúan a otros niveles relacionados con los mecanismos de la hiperacusia Una descripción amplia de la técnica y de sus resultados puede encontrarse en el artículo publicado por el autor de esta ponencia (Zazzio M. Pain threshold improvement for chronic hyperacusis patients in a prospective clinical study. Photomed Laser Surg. 2010 Jun; 28(3): 371-7. PubMed-ID: 19821704 [indexed on MEDLINE]).

    Dr. Antonio Denia Lafuente
    Belén Lombardero Pozas
    Unidad de Sordera y Vértigo
    Hospital Ntra. Sra. del Rosario
    Príncipe de Vergara 53
    28006 Madrid, Spain

    – – –

    Vi fick detta e-mail från Antonio Denia Lafuente, en läkare i Madrid som har varit Michael Zazzios elev och som var på den internationella hyperakusiskonferensen i London den 1-2 mars 2013. En läkare som vet vad han pratar om.

    Fritt översatt
    ——————————–

    Från: Denia Antonio Lafuente
    Skickat: Den 2 juni 2013 21:41:09
    Till: kostdemokrati.se

    Med anledning av den ”1st International Conference on Hyperakusis” som hölls i London den 1 och 2 mars, 2013, där Michael Zazzio presenterade en avhandling om effekten av laserterapi hyperakusi (“Laser Therapy, rTMS/PEMFT and Antioxidant Therapy in the Treatment of Hyperacusis and other Inner Ear Disorders”).

    Detta karaktäriseras av en överkänslighet mot omgivningsljud eller läten som medför en försämras livskvaliteten för dem som drabbats, i varierande grad. Under detta seminarium introducerade Michael Zazzio laserterapi som ett alternativ till andra terapier, där han i detalj beskrev de tekniska resultaten och visade på en hög grad av positiva utvecklingen hos ett stort antal patienter.

    I media väcktes frågor och kommentarer när seminariet pågick med anledning av att Michael Zazzio föreslog användning av laserbehandling som verkar på innerörat, i kombination med andra behandlingar som påverkar andra mekanismer vid hyperakusi En omfattande beskrivning av tekniken och dess resultat finns i artikeln av författaren till denna uppsats (Zazzio M. Pain threshold improvement for chronic hyperacusis patients in a prospective clinical study. Photomed Laser Surg. 2010 Jun; 28(3): 371-7. PubMed-ID: 19821704 [indexed on MEDLINE]).

    – – –

    Kommentar

    Internationellt intresse för en behandlingsmetod som vilar på vetenskaplig grund och som gett bra resultat, som ger hopp för hörselskadade.

    Men inte i Sverige där auktoriteter vill fortsätta med t.ex. kortison (som inte fungerar) och med KBT (för att patienterna ska lära sig acceptera sina problem). Sverige är på god väg att bli Europas U-land när det gäller att läka och bota. En utveckling som är oacceptabel. Det finns ingen anledning att fortsätta med det vi vet inte fungerar och samtidigt förneka hörselskadade en behandling som fungerar. Och för detta betala med skattepengar och ett onödigt lidande för tiotusentals svenskar.

    Hur tänker dessa ”auktoriteter” och varför låter vi dem styra vården?

    En politisk fråga! Dags att byta ut landstingspolitiker som inte begriper vad de finansierar.

    Sannolikt för att dessa auktoriteter inte kan något annat och de vill inte lära nytt. De är nöjda med den samhällsposition de byggt på lösan sand och vem vill erkänna att de har haft fel? Då offras istället patienter och skattepengar, av ren dumhet.

    Politikerna å sin sida väljer att lita på dessa auktoriteter och besvärar sig inte med att sätta sig in i ämnet (trots att hela vården håller på att rämna). Cirkeln är sluten.

    Så kan vi inte ha det!

Kommentera