Oj – det blev fel

Har våra förtroendevalda politiker och
våra
högre tjänstemän blivit stolliga?
.
Efter det helt osannolika framträdandet i Aktuellt nyligen – 11 juli 2019 – finns det anledning till följande repris:
.
I juni 2014 förklarade läkarna tvärsäkert att jag snart skulle dö i cancer (skivepitelcancer med spridning till lymfan) – om jag inte gick med på deras föreslagna behandling, som innebar ett fullkomligt brutalt och allvarligt handikappande kirurgiskt ingrepp – med efterföljande strålning och/eller cellgiftsbehandling. Den alternativa metod jag själv föreslog – ändrad kost och tillskott av några vitaminer och mineraler – log man milt överseende åt, och man förklarade att jag skulle vara död inom några månader.
.
Om jag varit riktigt medveten om gällande lagstiftning, så hade jag förstås hoppats på symtomlindring. Nu var jag så naiv att jag trodde det skulle vara tillåtet att bota sin egen sjukdom, och jag gick medvetet in för detta – att bota min cancer.
.
Och sedan omkring tre år måste nu läkarna konstatera, att man inte längre ser några tecken på cancer hos mig! Det måste betyda att jag brutit mot lagen och botat min cancer med en alternativ metod. Herre Gud, vad gör jag?
.
Skall jag anmäla mig själv för detta flagranta lagbrott – och till vilken instans anmäler jag? Vänder jag mig till den lokala polismyndigheten, eller bör kanske Riksåklagaren direkt bli inkopplad i ett så här allvarligt fall?
.
Sedan undrar jag också, om de som sålt aprikoskärnor, gurkmeja, D-vitamin, selen, magnesium, kolloidalt silver och andra produkter skall anses delaktiga i mitt brott? Det kan i så fall bli en omfattande brottsutredning, eftersom jag använt mig av flera olika leverantörer – både på nätet och i fysiska hälsokostbutiker.
.
Den som möjligen tror att jag bara är en skämtare, som vill raljera om ett allvarligt ämne, kan nu sedan en tid läsa hela min absolut autentiska historia i den nyligen utkomna boken ”Och cancern bara försvann” (Karneval förlag). Man kan även använda sig av följande länk för att förbättra sina kunskaper på området >>> klicka här
.
Men fortfarande behöver jag goda råd. Snälla – kan någon hjälpa mig? Jag vill ju absolut vara laglydig. Men kanske skulle jag ändå hellre avtjäna ett fängelsestraff än att dö i cancer!
.

Sven Erik Nordin

.

PS. Tidigare inlägg >>> Skäms SVT >>> klicka här

Läkemedelsverket är läkemedelsindustrins intresseorganisation

Läkemedelsverket är ju läkemedelsindustrins egen intresseorganisation – och på denna myndighet bryr man sig aldrig om att kolla vetenskapliga fakta. Det viktiga för dem trycks vara att förhindra ”illojal konkurrens ” från naturliga medel. Deras ”godkända läkemedel” förorsakar tusentals dödsfall varje år. INGEN har så vitt man vet avlidit av CBD-oljepreparat!

– Svenska influencers marknadsför kontroversiell cannabisolja >>> klicka här

Sven Erik Nordin

PS. Inga dödsfall från kosttillskott men 783000 dödsfall av läkemedel >>> klicka här

Läkemedelsverket släpper igenom livsfarliga läkemedel och jagar ofarliga kosttillskott – för att de gör oss friskare. Gissa vem det gynnar?

Folkets hälsa väger lätt mot industrins
vinstintressen hos våra valda politiker.

Jag har tidigare skrivit om att myndigheter och vården medvetet bryter mot lagen – utan konsekvens (mer än för patienterna). Slutsatsen är att våra folkvalda politiker ha gett dem tillstånd till att bryta svensk lag >>> PDF

Således kan vi även räkna in regeringen som en av läkemedelsindustrins intresseorganisationer och hur detta maktövertagande gick till finns väl beskrivet i en bok (som alla bör läsa för att förstå vad som händer).

 

”Och cancern bara försvann”

.
Nu finns äntligen min bok att köpa – ”Och cancern bara försvann”.
.
Det är en detaljerad berättelse om min egen cancerhistoria, baserad på dagboksanteckningar och mina sjukhusjournaler. Därutöver innehåller boken en del medicinhistoria och försök till förklaring av det globala bedrägeri den officiella sjukvården är en del av – just när det gäller cancer och andra s.k. kroniska sjukdomar.
.
Boken går att beställa via förlaget – Karneval t.ex. via denna länk:
men kommer väl att finnas också i vanliga bokhandeln eller via Bokus och andra distributörer.

Oj – det gick fel! (apropå Kav-utredningens sanslösa betänkande)

Oj – det gick fel!

(Apropå Kav-utredningens
sanslösa betänkande)

I juni 2014 förklarade läkarna tvärsäkert att jag snart skulle dö i cancer (skivepitelcancer med spridning till lymfan) – om jag inte gick med på deras föreslagna behandling, som innebar ett fullkomligt brutalt och allvarligt handikappande kirurgiskt ingrepp – med efterföljande strålning och/eller cellgiftsbehandling. Den alternativa metod jag själv föreslog – ändrad kost och tillskott av några vitaminer och mineraler – log man milt överseende åt, och man förklarade att jag skulle vara död inom några månader.

Om jag varit riktigt medveten om gällande lagstiftning, så hade jag förstås hoppats på symtomlindring. Nu var jag så naiv (eller snarare rejält påläst) att jag trodde jag skulle kunna bota min cancer.

Och sedan omkring tre år måste nu läkarna konstatera, att man inte längre ser några tecken på cancer hos mig! Det måste betyda att jag brutit mot lagen och botat min cancer med en alternativ metod. Herre Gud, vad gör jag?

Skall jag anmäla mig själv för detta flagranta lagbrott – och till vilken instans anmäler jag? Vänder jag mig till den lokala polismyndigheten, eller bör kanske Riksåklagaren direkt bli inkopplad i ett så här allvarligt fall?

Sedan undrar jag också, om de som sålt aprikoskärnor, gurkmeja, D-vitamin, selen, magnesium, kolloidalt silver och andra produkter skall anses delaktiga i mitt brott? Det kan i så fall bli en omfattande brottsutredning, eftersom jag använt mig av flera olika leverantörer – både på nätet och i fysiska hälsokostbutiker.

Snälla – kan någon hjälpa mig?

VAD HÄNDER OM DU SJÄLV BOTAR DIN CANCER!

VAD HÄNDER OM DU SJÄLV BOTAR DIN CANCER!

Om man tackar nej till läkarnas brutala cancerbehandling (kirurgi, strålning, cellgifter) – vad händer då? Jo, det kan jag berätta, eftersom jag gjorde just det.

Efter att jag fått min cancerdiagnos, så förklarade läkarna att jag bara hade månader kvar att leva, om jag inte ställde upp på deras behandlingsförslag – ett omfattande kirurgiskt ingrepp, med efterföljande cellgiftsbehandling – vilket jag alltså vägrade göra. I stället ändrade jag min kost (till sockerfri sådan) och började med ett antal tillskott av vitaminer och mineraler, samt andra kända anticancerämnen (gurkmeja, ingefära, kolloidalt silver, vissa alger mm).

Det första som hände var nu att specialisterna på universitetssjukhuset tog sin hand ifrån mig, så jag fick gå på kontroller på mitt hemsjukhus. Också där vidhöll läkarna, att jag var döende i cancer och omedelbart borde opereras på det stora sjukhuset. Och till och med sedan man via olika undersökningar till sist måste konstatera, att man inte längre såg någon cancer hos mig, så ville man påstå att det var omöjligt (!!)

Då hävdade de i stället att jag aldrig haft cancer. Detta påstod även några av de läkare som varit tvärsäkra på min diagnos!

Men det mest plågsamma var kanske reaktionen hos vissa vänner och bekanta, som började betrakta mig som galen. Hur kunde jag bara ifrågasätta läkarnas bedömning! Några ville till och med beskylla mig för att vara en fara för min omgivning, eftersom kanske andra kunde ta efter mitt exempel och avstå från traditionell cancerbehandling!

Priset i oförskämdhet tog för övrigt professor Dan Larhammar vid Uppsala Universitet (numera preses i Kungliga Vetenskapsakademin). I en kommentar skrev han att ”Nordin låter påskina att han skulle ha haft cancer”…

Men svaret på rubrikens fråga är alltså: Du kan bli ifrågasatt, idiotförklarad och närmast föraktad av både läkare och privatpersoner. Och i stället för att bli nyfiken på hur man lyckats bota en livshotande cancer, så försöker många att bortförklara det hela som tillfälligheter och lägger ner mycken möda på att få en att inse hur illa man burit sig åt!

Många tycks anse, att det är bättre att dö av oduglig traditionell cancerbehandling än att överleva med hjälp av någon alternativ metod!

Vem kollar läkemedelsbolagen?

Idag har skolmedicin monopol på våra liv och skattepengar – trots att den knappt fungerar vid kronisk sjukdom och trots att den idag är vår tredje dödsorsak. Har våra politiker och myndigheter blivit galna – när de jagar det som håller oss friska och ser mellan fingrarna när det gäller industrimedicin? Gissa vem som står för notan!


Vem kollar läkemedelsbolagen?

Före 1966 gav de flesta läkemedelsföretag ut egna kataloger med beskrivningar av sina läkemedel. Det innebar att läkare och apotek kunde ha ett femtiotal olika kataloger att bläddra i.

Men 1966 kom alltså en katalog, med samtliga tillverkares produkter samlade på ett ställe – nämligen FASS (Farmaceutiska Specialiteter i Sverige) – en av Läkemedelsföreningens Service AB utgiven informationsdatabas avsedd för läkare, tandläkare, sjuksköterskor, farmaceuter och annan sjukvårdspersonal som hanterar läkemedel.

FASS i bokform kom alltså ut första gången 1966. Upplagan 2015 var den sista tryckta versionen av FASS. I fortsättningen kommer FASS endast att finnas tillgänglig via elektroniska kanaler.

Läkemedel för behandling av djur finns i ”FASS Vet”.

Sedan 2001 finns FASS och FASS Vet som en del av Läkemedelsportalen Fass.se. Där hittar man också de uppgifter som finns i det informationsblad (bipacksedeln) som medföljer varje läkemedelsförpackning.

Fass.se uppdateras dagligen och sägs förse vård, omsorg, apotek, patienter anhöriga och allmänhet med aktuell information om läkemedel. Fass.se anses f.n. vara världens mest besökta webbplats för läkemedelsinformation.

Fram till den 1:a januari 2004 delades ansvaret för texterna i FASS av företagen och en medicinsk expertgrupp. Numera är det varje enskild producent som själv ansvarar för texten i FASS! Detta har bl.a. medfört att vissa läkemedel med samma aktiva substans kan klassificeras olika av olika tillverkare.

Med kännedom om läkemedelsbolagens i övrigt fullkomligt samvetslösa metoder för att öka försäljning och användning av de egna produkterna kan man undra hur objektiva och korrekta deras uppgifter i FASS verkligen är! När det gäller produkter som sannolikt står för minst 1/3 av samtliga dödsfall i vårt land (och hela Västvärlden) – alltså ”läkemedel” – borde en oberoende myndighet för granskning av uppgifterna i FASS vara självklar!

CANCER-REKLAM

CANCER-REKLAM

Ovanstående kommer massmedia aldrig att informera om … klicka här

I Dagens Nyheter kommer då och då påkostade bilagor från cancerindustrin – förklädda till ”information” om nya tekniker och medel för att bota cancer. I söndags var det dags igen. Den skarpögde kunde längst upp på första sidan läsa, att hela publikationen var ”En annons från Radiumhemmets forskningsfonder”. Alltså i sin helhet en ANNONS – och ingen objektiv information!

Här framträder nu ett antal forskare och företrädare för olika forskningsprojekt – och FÖRETAG – i den särdeles lukrativa cancerbranschen.

Man kan konstatera, att knappt en enda rad i denna publikation handlar om att FÖREBYGGA cancer. Och det är ju självklart. Alla de forskare och företag som framträder här har ju sitt levebröd av sjukdomen cancer. Varför skulle man såga av den gren man sitter på!

Genomgående förklarar man med imponerande ordkaskader olika oerhört sofistikerade metoder för att förfina diagnostik, individualisera behandlingar eller hitta mer effektiva kombinationer av läkemedel. Bitvis går forskningen ut på att se vilka patienter som kan ha nytta av en behandling – för att undvika dyra och plågsamma insatser hos patienter som inte har någon nytta av den. Jaha, och vad gör man med dem som inte kan behandlas? Gissningsvis inskrivning i palliativt team, med smärtlindring i väntan på den oundvikliga döden!

Hela tiden undviker man sorgfälligt också det faktum att cancer formligen har exploderat det senaste århundradet – ungefär i samma takt som vår kost, den allmänna förgiftningen av vår miljö och den industrialiserade världens livsstil förändrats. Detta utesluter självklart våra gener som initial orsak till cancer – eftersom vårt genom i princip varit detsamma i åtskilliga tusen år. Ändå ligger tonvikten på cancerforskningen i mycket hög grad på just genetiska lösningar.

Varje tänkande människa borde inse, att den första metoden att undvika lidande och död i cancer måste vara att FÖREBYGGA sjukdomen! Och hur gör man det? Jo självklart genom att ändra vår kost och vår livsstil, och genom att så långt möjligt undvika alla gifter (och skadlig strålning). Strålningen är nu närmast omöjlig att undvika – och kommer definitivt att bli det efter införandet av 5 G.

Gifterna är i dag också närmast omöjliga att undvika, eftersom de finns i nästan all mat vi köper, och då får man i stället försöka med ”avgiftning”. Där har vi hjälp av våra naturliga avgiftningssystem (lever, njurar, hud, lungor), men det tycks också vara så, att vissa vitaminer, mineraler och vegetabiliska produkter har en förmåga att bidra genom att binda till sig både tungmetaller och andra toxiska ämnen och få ut dem ur kroppen via vårt naturliga ”avloppssystem”.

Sammanfattningsvis: Vi kan genom att se till att få i oss nödvändiga vitaminer, mineraler och aminosyror – samt att undvika ”gifter” – dramatiskt minska risken för cancer. Dessutom har också sedan många år funnits naturliga, ”icke farmakologiska” metoder att bota redan uppkommen cancer. Problemet är bara att inget läkemedelsföretag kan ta patent och tjäna pengar på sådana metoder. Därför stöder de självklart inte heller någon forskning på detta område. Läs gärna också här: http://www.svaradoktorn.se/426070622

Den aktuella DN-bilagan var en utmärkt illustration till hur ”vetenskapen” förhåller sig till sjukdomen cancer.

Sven Erik Nordin


Kommentar

Varför arbeta förebyggande när man kan sälja behandlingar som kostar 3,5 miljoner kronor per behandling … klicka här

Träffande satir (där man t.ex. kan byta ut ordet ”förkylning” mot ”cancer”):

Upprörande brev från läkare

Upprörande brev från läkare

Jag fick 2017 ett upprörande brev från dottern till en cancersjuk kvinna. Hon berättar om det brev hon fått från den läkare som hade ansvaret för behandlingen av hennes mor. Med hennes tillåtelse återger jag läkarens brev – och mina egna kommentarer. Detta därför att det obegripligt nog fortfarande tycks vara lika aktuellt.

Det svar din läkare gav dig gör mig närmast ursinnig, och om jag officiellt skulle uttrycka min ärliga mening, så vore risken att åtalas för ”ärekränkning” sannolikt betydande. Läkaren verkar vara en av dessa ”vetenskapliga fundamentalister” som tappar all sans, när de konfronteras med ”alternativa metoder” och deras rigida världsbild därmed hotas. Och möjligheten att din mor skulle kunna botas från sin cancer med hjälp av en sådan metod skulle förstås innebära en känslomässig katastrof för denne läkare!

Mitt problem är, att minsta antydan till råd från min sida kan innebära åtal för ”vållande till annans död” – om nu din mor skulle dö, vilket väl trots allt kanske är en realistisk möjlighet – särskilt om hon ”behandlas” av den läkare du kommunicerat med. Han (eller om det är en hon; för enkelhets skull väljer jag att kalla läkaren han) kan däremot ta livet av hur många patienter som helst utan risk, så länge han håller sig inom ramarna för ”guide lines”.

Men jag skall försöka att inte bli alltför mångordig. Om man nu skall titta på det svar du fick (om det verkligen var skriftligt, så behåll det som ett illustrativt exempel på den sorgligt omfattande okunskap som råder hos vissa läkare på detta område!).

Först: ”Det du läser på nätet kan du glömma”…

Vilket fullständigt horribelt påstående! Att en uppgift skulle vara sann eller falsk beroende på i vilket medium den förekommer är naturligtvis helt orimligt! Ungefär som att säga, att det man får veta via TV är falskt, men det som sägs i radio är helt OK… Eller att det som skrivs på vitt papper alltid är sant, medan det som skrivs på grått papper alltid är falskt. Endast en läkare kan inom sin disciplin komma med en sådan befängd idé. Om en bilmekaniker eller trädgårdsodlare skulle få samma råd, så skulle det självklart för de flesta framstå som precis så orimligt som det är!

Sedan detta med D-vitamin. ”Att ta litet från oktober till maj” kan tydligen vara acceptabelt – men höga doser kan vara skadligt. Jovisst, höga doser av vad som helst kan vara skadligt! Men den ”maxdos” som under årtionden rekommenderats inom sjukvården har varit 400 IE. Det värdet visade sig komma från Vietnamkrigets dagar, då den amerikanska armén rekommenderade den dosen till sina stridande soldater där. Sedan har uppenbarligen ingen brytt sig om att kontrollera ursprunget, så denna dosering har levt vidare…

Numera vet man (fast uppenbarligen inte denna läkare), att dosen 400 IE knappt gör någon skillnad. Man måste upp i dagliga doser på kanske 3000 IE eller mer för att det skall märkas (själv tar jag 7500 IE varje dag – halva dosen under juni-juli). Och jag vet de som använt 10 000 IE dagligen i flera år utan några biverkningar! Viktigt i sammanhanget är för övrigt också, att man samtidigt har en adekvat mängd av magnesium i kroppen.

Påståendet ”någon effekt på metastastillväxt har det inte” är helt enkelt fel. Hur kan en läkare påstå något sådant? Modern forskning visar att just D-vitamin kan ha avgörande betydelse vid behandling av cancer! Men denna läkare verkar inte särskilt angelägen om att uppdatera sina kunskaper. Han vet ju redan allt – så varför skulle han?

”Silver är fullständigt vansinnigt, då det skall utsöndras via njuren, samma väg som terapin tar, och på lång sikt även utan cytostatika kan vara skadligt för njuren”…

Han skriver ”njuren” – men jag hoppas att han åtminstone vet att vi har två njurar… Och att han kallar cellgifter för ”terapin” får mig att undra ytterligare hur han tänker…

Vad han sorgfälligt undviker (förutom att ”terapin” går via njurarna) är ju det faktum att även alla andra farmakologiska produkter (”mediciner”) skall utsöndras via njurarna. Och då handlar det verkligen i högsta grad om ”gifter”.

Per definition består de flesta mediciner också av för den mänskliga organismen helt nya molekyler, som vi aldrig tidigare under evolutionen varit utsatta för. Annars hade de inte kunna patenteras av något läkemedelsbolag. Men det innebär alltid en risk, och det är egentligen inget att förundras över, att ”mediciner” (legalt förskrivna av läkare) är den direkta orsaken till omkring vart tredje dödsfall i västvärlden – inkl. Sverige.

D-vitaminet däremot (som ju egentligen i sin förrådsform i kroppen närmast måste betraktas som ett hormon) är minst sagt bekant för kroppen – och helt avgörande för vår överlevnad. Att det skulle vara farligt (inom rimliga gränser) förefaller minst sagt otroligt!

”Det finns inga mirakelkurer – bara dumheter”…

Ja, att det finns ”dumheter” är allt mer uppenbart, ju längre man läser hans brev! Vad som kan kallas ”mirakelkurer” är förstås sedan en definitionsfråga. Men apropå vad han påstår om just D-vitamin och silver, så kan jag ju berätta om den kvinna i 70-årsåldern som för fem år sedan fick diagnosen cancer i bukspottkörteln (som ju är en av de mest dödliga cancerformerna). Dessutom hade hon metastaser i levern och en njure.

Diagnosen var kristallklar. Alla symtom stämde exakt, och biopsier bekräftade sjukdomen. Läkarna förklarade att de inget kunde göra, och hon skrevs in i palliativa teamet på hemorten. Det var bara smärtlindring som gällde i avvaktan på den oundvikliga döden.

Men sedan jag lyckats övertala hennes dotter (som är sjuksköterska) att läsa in sig på detta med D-vitamin och kolloidalt silver, så började hon ge sin mor 6000 IE D-vitamin dagligen, och 15 ml kolloidalt silver fem ggr per dygn (utan läkarnas vetskap). Inom några månader var hon cancerfri och kunde skrivas ut från palliativa teamet (vilket man i detta team aldrig tidigare upplevt). Kvinnan bodde inte långt ifrån min bostad, och jag träffade henne regelbundet. Och hon levde alltså fem år – cancerfri. Sedan avled hon av helt andra orsaker.

När jag berättade detta för en av mina läkare, så blev jag beskylld för att ljuga. ”Annars skulle det vara ett mirakel” – var hans kommentar. Just det – det finns mirakel!

”De som tror på mirakel är antingen ute efter att tjäna pengar, eller själva sjuka och behöver något att tro på för att inte känna sig maktlösa eller lågbegåvade”…

Jag skulle vilja tillägga, att framför allt den senare delen av meningen mycket väl kan stämma in på dem som oreserverat tror på skolmedicinens cancerbehandling. Den som anser att cellgifter och strålning (som båda i sig är cancerframkallande) kan vara en framgångsrik metod för att behandla cancer har ett avsevärt logiskt problem att lösa!

Anledningen till att dessa metoder åtminstone temporärt kan minska cancertillväxten är det faktum att cancerceller s.a.s. är mindre robusta och känsligare än vanliga celler. På sikt är den typen av behandling däremot sannolikt helt beroende av den placeboeffekt läkarnas auktoritet kan erbjuda. Men generellt räknar man med att cytostatika långsiktigt ”botar” högst 3 % av patienterna…

”Alla gifter som finns, närmare 400 st, har provats i olika experiment…”.

Men Herre Gud! Är människan helt okunnig? Varifrån får han siffran 400? Det finns hundratusentals ”gifter” – och fler tillkommer varje dag, huvudsakligen via vår kemiska industri! Och att läkemedelsindustrin har utfört experiment! Jovisst, och vad driver dem att ”experimentera”? Jo, naturligtvis vinstintresse!

Och om de skulle hitta någon ”naturlig” ingrediens, som vore verksam mot cancer, så skulle de göra allt för att dölja detta – för att inte gå miste om något av sina astronomiska vinster från traditionell cancerbehandling. Och inte bara ”dölja” – de skulle aktivt undanröja denna ingrediens och försöka få den förbjuden. Detta har bevisligen hänt ett antal gånger (t.ex. när det gäller Laetrile, Essiac Tea, Hoxseys metod etc.)… Att i detta sammanhang hänvisa till läkemedelsbolagen är oerhört naivt och okunnigt och tyder inte på någon vidare begåvning…

”Nästan alla metaller har visat sig ge inlagringssjukdomar och på sikt funktionsnedsättning!”

Att dra ”nästan alla” metaller över en kam och komma med sådana påståenden är mycket märkligt. Alla vet ju (hoppas jag) att metaller som bly, kvicksilver, kadmium, uran m.fl. har allvarliga skadeverkningar på den mänskliga organismen.

Däremot visar all erfarenhet, att just silver verkar totalt ogiftigt för alla däggdjur (inkl. människan) även i ganska höga doser. Och den form av kolloidalt silver som saluförs i Sverige (10 ppm) har inte i något enda fall kunnat visas ha medfört allvarlig skada för någon. Vad som skadas av kolloidalt silver är sjukdomsalstrande mikrober (bakterier, virus, amöbor, samt encelliga svampar och parasiter) – och cancerceller!

”Det allra mest korkade är en teori om att man skulle kunna minska metastastillväxt genom ketogen kost. Det är riktigt dumt”…

Ja, här tar han i så han storknar”.

Om det är något som är ”riktigt riktigt dumt”, så är det nog att förneka de positiva effekterna av ketogen kost! Och att en kolhydratfattig kost genom en minskad glukoshalt (och därmed minskad insulinhalt) också skulle kunna (och bevisligen kan!) minska möjligheterna för cancercellers tillväxt är verkligen inte långsökt! Men den här läkaren har kanske inte ens hört talas om Nobelpristagaren Otto Warburg (Nobelpriset i medicin 1931), som redan på 1920-talet visade hur extremt beroende av socker (glukos) cancerceller är – på grund av sin avvikande metabolism…

Deras defekta mitokondrier kan inte få sin energi genom att förbränna glukos med syre – som vanliga celler. I stället är de i hög grad hänvisade till fermentering (jäsning) av glukos, vilket är en mer primitiv och ineffektiv metod. Därför behöver cancerceller åtminstone 20 ggr mer glukos än andra celler. Dessutom kan de flesta vanliga celler klara sig utmärkt på ”ketoner” (förenklat en nedbrytningsprodukt av fett) som ersättning för glukos. Den förmågan har alltså inte cancerceller – vilket alltså sannolikt är en förklaring till att ketogen kost motverkar cancer. Det här har också på olika sätt bekräftats av modern forskning. Det är för övrigt också ett iakttagbart faktum att cancerpatienter med högt blodsocker har en betydligt sämre överlevnad än de med lägre blodsockerhalt.

Det sista – att ni bara skall ställa in er på din mors död – tycker jag möjligen är det allra värsta.

Lika väl som det finns en ”placeboeffekt”, så finns också den negativa motsvarigheten, en ”noceboeffekt”. Den innebär t.ex. att läkare i kraft av sin auktoritet kan bestämma när en patient skall dö. Om läkaren säger, att någon sannolikt skall leva i två månader (t.ex.), så kommer patienten med stor sannolikhet att dö inom två månader (plus minus två veckor). Läkarna hävdar förstås att detta beror på deras goda prognostiska förmåga.

Men forskningen säger något annat. Det blir en ”självuppfyllande profetia”. Om man TROR att man skall dö, så dör man! Och om man TROR att man skall överleva, så ökar chansen att överleva dramatiskt. Men detta tycks övergå de flesta läkares fattningsförmåga! I princip innebär det här alltså, att läkarna omedvetet förkortar livet på sina patienter!

(Modern avled en tid efter att detta brev skrevs!)

Öppet brev – igen – till Livsmedelsverket

Öppet brev – igen – till Livsmedelsverket

I juni 2018 – och vid flera tillfällen sedan 2016 – har jag skrivit brev till Livsmedelsverket med i stort sett samma lydelse som det följande – utan att få något meningsfullt svar. Nu försöker jag igen – och hoppas på bättre gensvar. Man tycks på denna myndighet ha en märklig policy – nämligen att skrämma oss för garanterat verksamma – och oskadliga – ”icke farmakologiska” botemedel mot sjukdom.

Man varnar oss t.ex. för att äta aprikoskärnor ”för dessa kan innehålla cyanid”… Högst två kärnor per dag – ”för det kan ha råkat komma med någon bitter kärna”…

Jag och min fru har nu under snart fem års tid ätit 10 – 15 BITTRA aprikoskärnor dagligen. Den enda ”biverkan” jag erfarit är att min enligt läkarna obotliga cancer försvunnit!

Livsmedelsverket har också lyckats få bort krossade linfrön från butikshyllorna – ”för att de innehåller cyanid”. Produkten har funnits och använts av människor under många år, utan några allvarliga biverkningar.

När det gäller detta är det fullkomligt rätt att både bittra aprikoskärnor och linfrön innehåller cyanid – men i en kemiskt bunden form (Amygdalin eller vitamin B-17), som i rimliga mängder inte kan skada människor!

Amygdalinmolekylen består av fyra komponenter: Två delar glukos, en del vätecyanid och en del Benzaldehyd. Vätecyaniden är som bekant ett extremt farligt gift i sin fria form (en gas som förr kallades cyanväte och gav poeten Dan Andersson en för tidig död; han övernattade i ett hotellrum, där man använt cyanväte mot vägglöss och inte vädrat ut ordentligt), och även Benzaldehyd är livsfarligt. Dock är båda dessa ämnen, när de är kemiskt bundna i amygdalin, helt ofarliga (i rimliga mängder).

Men nu kommer finessen: Det finns ett enzym som heter beta-glukosidase, och det kan lösa upp den kemiska bindningen och frigöra både cyaniden och Benzaldehyden. OCH – detta enzym finns nästan enbart i cancerceller! När amygdalinet kommer i kontakt med en cancercell, så frigörs alltså både cyanid och Benzaldehyd, och dessa båda ämnen är tillsammans mer giftiga än summan av de båda ämnena var för sig. Man får en s.k. synergieffekt – och cancercellen dör!

För säkerhets skull finns i kroppens övriga celler enzymet Rhodanese! Detta enzym bryter ner vätecyanid och Benzaldehyd till två andra ämnen – Thiocyanate och bensoesyra – som faktiskt är gynnsamma för friska celler! Så om cyanid och Benzaldehyd frigörs i kroppen utanför cancercellerna, så är det ingen fara. De tas om hand och oskadliggörs av enzymet Rhodanese!

Känner ni på Livsmedelverket inte till det här – eller vill ni påstå att beskrivningen är felaktig?

Nämnas kan för övrigt också, att Dr Johanna Budwigs framgångsrika anticancerdiet har linfröolja som en huvudkomponent!


KOLLOIDALT SILVER

När det sedan gäller kolloidalt silver slår ni nästan knut på er för att tala om hur farlig denna produkt är. På er hemsida excellerar ni i svepande och fullständigt osakliga formuleringar. Där finns uttryck som ”kan vara”, ”kan bli”, ”är troligen”, ”skulle kunna”, ”det finns uppgifter om”… Inte en enda solid vetenskaplig referens!

De som försöker demonisera kolloidalt silver kallar ofta silver för en ”tungmetall”, för att få oss att associera till kvicksilver, bly, uran, kadmium och andra metaller med kända toxiska effekter… Rent tekniskt är det i någon mening korrekt, eftersom man som ”tungmetaller” räknar dem som har en densitet över 5 g/kubikcentimeter. Men dit hör de flesta metaller – utan att vara ”giftiga”. Många är helt ogiftiga för människokroppen – och dit hör definitivt silver. När någon kallar silver för ”en giftig tungmetall” så är det helt enkelt en gemen lögn! Folk har i århundraden ätit med silverbestick – och vad jag vet har detta aldrig i historien resulterat i någon ”silverförgiftning”.

Kolloidalt silver har använts i mer än 100 år – och så sent som 1974 fanns det fortfarande ett ”godkänt läkemedel” innehållande kolloidalt silver, registrerat i FASS. Kolloidalt silver användes tidigare rutinmässigt av svenska läkare mot ”förkylningar” och andra infektioner – utan några rapporterade biverkningar. De problem man i dag brukar hänvisa till är ”argyri” (blåfärgning av huden), vilket aldrig visats uppstå av normal dosering av kolloidalt silver (10 PPM), utan uppstått av silvernitrat eller andra silversalter – ofta i höga doser.

Intressant är i detta sammanhang också Wikipedia.

Så här skriver Wikipedia om kolloidalt silver (en fullkomligt amatörmässig text):

”Kolloidalt silver är silver i kolloidal, det vill säga mycket finfördelad, form. Generellt kan dock sägas att ”kolloidalt silver” inkluderar alla produkter med silver i någon koncentration, upplöst i destillerat vatten. Silverpartiklarna i kolloidalt silver kan vara små, mindre än 1000 nanometer. Silverpartiklar i denna storlek kan frigöra stora mängder silverjoner. Silverjoner är den giftigaste formen av silver, och är bland de mest toxiska tungmetallerna (min fetstilsmarkering). Silver i fast, metallisk form är däremot ett tillåtet färgämne med E-nummer E-274.”

Om man sedan tittar på Wikipedias egen text om ”tungmetaller”, så finns det kanske anledning att bli litet förvånad. Så här skriver man:

”Tungmetall är en föråldrad term som inte rekommenderas av den internationella kemiunionen IUPAC (International Union of Pure and Applied Chemistry), eftersom den anses meningslös och vilseledande. Även på svenska anser man att användningen bör fasas ut.

En av omkring 40 förekommande definitioner är: en metall eller legering som har en densitet som är högre än 5 g/cm3. Det har de allra flesta metallerna. Järn har exempelvis 7,87 g/cm. Bland metaller med en lägre densitet (lättmetaller) kan nämnas aluminium, beryllium, kalcium, magnesium, natrium, strontium, cesium och barium.

Ofta används termen tungmetaller i betydelsen tunga och särskilt miljöfarliga metaller. Detta är fel, eftersom det inte finns något samband mellan metallers densitet och deras miljöpåverkan.

De mest omtalade beträffande miljöfarliga grundämnen är bly, kvicksilver, kadmium och uran. Det stämmer visserligen att de flesta tunga metaller och deras kemiska föreningar är giftiga, men det finns även flera livsnödvändiga metaller – järn, zink, koppar, krom, mangan, molybden, nickel), liksom det finns giftiga eller miljöfarliga lätta metaller (exempelvis beryllium, strontium). Oftast är mängd och halt avgörande om en metall ska klassas som livsnödvändig eller skadlig. Ibland spelar kvoten mellan olika metaller roll. Det brukar ha en avgörande betydelse i vilken kemisk form metallen finns i.”

Om någon går in och ändrar den första, gravt felaktiga texten om kolloidalt silver, så raderas den – ofta inom en halvtimme – och ersätts av den felaktiga igen. Vad har Livsmedelsverket för synpunkter om detta? Och vilken av Wikipedias texter anser Livsmedelsverket vara korrekt? Båda kan ju inte vara det!

Även här kan jag referera till personlig erfarenhet. Under de senaste fyra åren har jag inmundigat uppemot ½ dl kolloidalt silver dagligen, förutom utvärtes behandling mot nagelsvamp och vid uppkomna sårskador för att förhindra infektioner. Hittills inga märkbara biverkningar!

Om man går till kände näringsspecialisten Peter Wilhelmssons bok ”Näringsmedicinska Uppslagsboken”, så kan man där bl.a. läsa följande:

Kolloidalt silver är ett av de mest effektiva ämnen som finns för att ta död på mikroorganismer – bakterier, svampar och även virus. Vid kontakt med kolloidalt silver får mikroorganismerna sin metabolism förstörd, och de allra flesta dör inom 6 minuter. Bakterier kan inte utveckla resistens mot kolloidalt silver. Det beror på att silver inte förgiftar, utan kväver dem.

Kolloidalt silver kan vara räddningen, när allt fler bakteriestammar utvecklar resistens mot antibiotika.. Antibiotika dödar ett halvt dussin sjukdomsalstrande organismer, medan kolloidalt silver dödar mer än 650 sådana. Dessutom förstör antibiotika nyttiga enzymer, vilket kolloidalt silver inte gör.

Biverkningar:

Den enda biverkning som kan drabba människor som konsumerar silver är ett ”förgiftningstillstånd” kallat Argyria, som missfärgar huden och ger den en gråaktig ton.

Argyria kan inträffa, om man i kroppens vävnad ansamlar ca 10 GRAM silver. Detta förutsätter att silverpartiklarna är så stora att de fastnar i kroppens cellmembran. Korrekt tillverkat kolloidalt silver består av partiklar som är så små att de inte utgör något hot. De passerar in och ut ur kroppen utan problem. Intag av 10 ml kolloidalt silver med styrkan 10 PPM ger ett tillskott av 100 mikrogram silver, vilket motsvarar vad vi fick i oss via kosten för 100 år sedan (då våra åkerjordar inte var lika utarmade som i dag).

Interaktion med läkemedel: Teoretiskt kan tetracykliner, metyldopa, penicillamin, ciprofloxacin, norfloxacin, och ofloxacin tas upp sämre, om de ges samtidigt med kolloidalt silver.

Interaktion med näringsämnen: Ingen känd. Det går bra att kombinera kolloidalt silver med näringsämnen för att motverka infektioner. Oftast kombineras det med flera av följande: A-vitamin, C-vitamin, Zink, Selen och L-lysin.

Interaktion med andra metaller: Inga kända.

Absorption: Kolloidalt silver tas upp snabbt i munhålan och i matsmältningssystemet.

Så långt alltså Peter Wilhelmsson …


Som av en händelse tycks samtliga av de tre här nämnda produkterna vara verksamma mot cancer! Har Livsmedelsverket en uttalad önskan att förhindra ”naturlig” bot mot denna sjukdom?

Det verkar uppenbart att sådant som den faktiska, empiriska verkligheten inte nämnvärt besvärar Livsmedelsverket, när man drar sina slutsatser och ger rekommendationer!

Min fråga är nu: Vidhåller Livsmedelsverket sin inställning till aprikoskärnor, krossade linfrön och kolloidalt silver – och vilka vetenskapliga studier stöder ni er i så fall på?

Sven Erik Nordin
Hemsida … http://www.svaradoktorn.se/
Krönikor … http://www.kostdemokrati.se/svenerik/

.

Broschyr om kolloidalt silverklicka här

Den tveksamma nyttan av att skriva ”öppna brev”

Den tveksamma nyttan av att skriva ”öppna brev”

Jag har skrivit ett antal ”öppna brev” de senaste tre åren. De har bl.a. riktats till Livsmedelsverket, till Cancerfonden, till professor Dan Larhammar (numera ordf. i Kungliga Svenska Vetenskapsakademin) – och senast till Hjärnfonden. Scenariet har blivit detsamma i varje enskilt fall – med liten variation för hur länge jag fått vänta på ett första svar…

Det kommer först en sorts bekräftelse på att man ”mottagit mitt meddelande”. Därefter följer ett allmänt hållet och oftast sakligt fullständigt innehållslöst svar. Om man sedan är envis och kräver konkreta svar på högst relevanta frågor – så blir det helt tyst! Detsamma gäller framför allt de nämnda fonderna, där det kan vara svårt att bara hitta en adress att skriva till. Deras hemsidor är helt inriktade på hur man skall bete sig för att skänka pengar. Någon kommunikation i övrigt tycks inte intressera dem.

Man blir bara så trött. De som handskas med miljoner – ofta skänkta av generösa och godtrogna människor – tycks inte känna något ansvar för att redovisa vart pengarna tar vägen, och vilka principer som styr. De sanslöst höga lönerna för fondernas ledningspersoner kan också störa en smula (Generalsekreteraren för Cancerfonden t.ex. 1,2 miljoner i årslön). Men det kunde man stå ut med, om bara pengarna i övrigt användes på bästa möjliga sätt. Det tycks inte alltid vara fallet!

Jag väntar fortfarande på ett konkret och meningsfullt svar från Hjärnfonden. Fast det har inte gått så många månader än, så jag får väl ge mig till tåls…

När det gäller Hjärnfondens syn på detta med Azheimers sjukdom – som var anledning till mitt brev – kan det också finnas skäl att erinra sig en pinsam upplevelse i TV.

Jag beskrev den för ca 2 ½ år sedan – men tyvärr är situationen närmast lika aktuell i dag – förutom att t.ex. gurkmejans oerhört potenta effekt sedan dess har bekräftats av ytterligare forskning.

Det hela beskrivs här … Svara doktorn