Striden om maten missar evolutionen

Vad har evolutionen med maten att göra? Är vi anpassade för att äta den mat vi äter idag? Dagligen översköljs vi i medierna av nya dieter, och det må vara LCHF, varannandagsfasta, nordisk medelhavsmat eller något annat. Men vad är då bra människoföda? Det är här evolutionen kommer in i bilden, skriver arkeologen Göran Burenhult och docenten Staffan Lindeberg.

Varför matar inte djurskötarna på zoo sälarna med gräddbakelser? Varför får inte girafferna falukorv – eller tigrarna pizza? Jo, därför att alla djurskötare, zoologer och evolutionsbiologer i världen vet att dessa djur under årmiljoner utvecklat sin matsmältningsapparat och ämnesomsättning till den typ av föda som var tillgänglig i deras ursprungliga miljö. Varför tänker inte dietister likadant?

Tänk efter. När du sväljer en tugga är ditt matsmältningssystem och din ämnesomsättning i princip den samma som hos en människa för 100.000 år sedan. De enzymer och receptorer som tar hand om maten är desamma. Om du då äter något som detta system inte är anpassat till, vad händer då? Förr eller senare kan det bli problem. Det mesta vi äter idag har aldrig varit basföda under människans evolution fram till de gemensamma förfäderna till jordens nu levande befolkningar. Omkring 80 procent av västvärldens födointag idag är artfrämmande för människan. Varför är detta inte intressant för kostforskarna?

De samhällen som i modern tid har fortsatt att äta ursprunglig människoföda har sluppit många av våra vanligaste sjukdomar, som hjärt-kärlsjukdomar, diabetes, högt blodtryck, osteoporosrelaterade frakturer och flertalet cancerformer. Trots att de ofta uppnår hög ålder. Varför är detta inte intressant för den medicinska vetenskapen?

”De samhällen som i modern tid har fortsatt att äta ursprunglig människoföda har sluppit många av våra vanligaste sjukdomar, som hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes, högt blodtryck, osteoporosrelaterade frakturer och flertalet cancerformer. Trots att de ofta uppnår hög ålder.”

Alla inser att sådana folkgrupper inte är anpassade för vår typ av mat. När de börjar äta den så får de också alla våra folksjukdomar – överallt på jorden samma mönster. Varför blundar vi för det?

Och de som mot bättre vetande hävdar att vi andra har anpassats till den nya maten, menar de att vi skall ha andra kostråd än dessa folkgrupper?

Människans matsmältningsapparat och ämnesomsättning formades för över 30 miljoner år sedan då tidiga former av apor blev primater, som för omkring 20 miljoner år sedan utvecklades till människoapor, hominoider. Kännetecknande för våra förfäders kost, till skillnad från djurexemplen ovan, är att den är mycket rikt varierad, med en animalisk del bestående av termiter, maskar, larver, fågelungar, fågelägg och (oftast små) däggdjur. Den vegetabiliska delen består av frukt, rotfrukter, rotknölar, rötter, lökar, nötter, blad, knoppar och blommor.

Att vår matsmältningsapparat och ämnesomsättning utvecklats mot en så rikt varierad föda är den direkta anledningen till att den moderna människan senare från sitt afrikanska urhem skulle kunna sprida sig över hela jorden och anpassa sig till radikalt olika naturgeografiska miljöer.

Människan kan, som fångstfolk i arktiska regioner, leva väl på 90 procent animalisk och 10 procent vegetabilisk föda, eller som rotfruktsodlare i tropikerna på 80 procent vegetabilisk och 20 procent animalisk. Det är den totala frånvaron av mejeri- och spannmålsprodukter, liksom raffinerat fett, socker och salt, som är gemensamt för alla dessa ursprungliga samhällen och vår egen mångmiljonåriga evolution. Alla saknar de våra stora folksjukdomar, de finns bara i sentida jordbrukssamhällen – kan det verkligen vara en tillfällighet?

Vår matsmältningsapparat och ämnesomsättning är alltså utvecklad under årmiljoner – vi har odlat spannmål och producerat mejeriprodukter endast under några få årtusenden. Moderna DNA-analyser visar att det inte skett någon förändring i vår genetiska uppsättning de senaste 40 000 åren – mindre än 0,02 procent. Det är först de senaste trettio generationerna som bröd och andra spannmålsprodukter, liksom mejeriprodukter, tagit en större andel av det totala födointaget i vår moderna värld. Bröd och müsli i den formen vi intar idag är helt moderna företeelser – vitt mjöl har endast funnits i 120 år.

En föreställning på modet är att vi blir sjuka av för mycket kolhydrater. Varför negligeras därvid våra och andra forskares observationer att ursprungsbefolkningar med rotfrukter som basföda och extremt högt kolhydratintag slipper diabetes och hjärt-kärlsjukdomar?

Eller de som hävdar att mycket fett eller protein är farligt, varför bortser de från att arktiska fångstfolk och andra samhällen med högt protein- och fettintag är lika friska?

Varför dessa evinnerliga strider om fett mot kolhydrater, eller kött mot växtföda, utan att ens snegla mot det faktum att inget av detta varit konstant under vår evolution?

Det mesta talar för att dessa stridigheter missar målet. När nutida mat orsakar nutida sjukdomar så sker det sannolikt till stor del via andra mekanismer. Biologiskt aktiva ämnen i maten rubbar tarmfloran, bryter ner skyddsbarriärer i tarmen och blodkärlen och blockerar eller aktiverar myriader av receptorer i kroppens intrikata endokrina och metabola system.

“Biologiskt aktiva ämnen i maten rubbar tarmfloran, bryter ner skyddsbarriärer i tarmen och blodkärlen och blockerar eller aktiverar myriader av receptorer i kroppens intrikata endokrina och metabola system.”

Det stora flertalet av sådana störande ämnen finns i växtriket – och de har inte uppkommit av en slump. Fråga växtekologerna. En växt kan inte springa undan när vi försöker äta upp den. Så den får skydda sig på annat sätt. Allra starkast skyddar växten sina fröer – sin avkomma – genom att anrika skyddsämnen där i särskilt hög koncentration.

Enkel logik och evolutionär teori. Som alla tror på men ingen tillämpar. Istället uppfattas östrogenliknande ämnen från sojaböna av naturromantiker som naturlig människoföda eftersom den finns i naturen. Bara för att nämna ett exempel.

Så när vi står där, undrande, i livsmedelsbutiken, vad skall vi välja? Det säkraste är nog att gå förbi hyllorna med paketerad ”functional food”, liksom mjölk- och brödavdelningarna, direkt bort till den mat som liknar det som har utgjort basföda i människans ursprungliga miljö: rotfrukter, grönsaker, frukt, bär, nötter, ägg, fisk, skaldjur och kött.

Men föreställningen att bröd och mjölk inte skulle vara artfrämmande föda är stark. Hittills mycket starkare än nyfikenheten.

GÖRAN BURENHULT
professor emeritus i arkeologi vid Uppsala Universitet Campus Gotland

STAFFAN LINDEBERG
läkare och docent i allmänmedicin vid Lunds Universitet

Källa … SvD

Artikelns förtjänster

Artikelns stora förtjänst är att den lyfter fram evolutionsperspektivet. Att det ”inte skett någon förändring i vår genetiska uppsättning de senaste 40 000 åren – mindre än 0,02 procent”, är ett tungt argument i debatten och bör vara utgångspunkt för värderingen av de många motsägande och ofta vinklade studier som åberopas i debatten.

Tveksamheter

Påståendet att människan levt som ”rotfruktsodlare i tropikerna på 80 procent vegetabilisk och 20 procent animalisk” föda kan möjligen gälla idag, men knappast för 40 000 år sedan, Ingen forskning stöder att människan odlade för 40 000 år sedan.

Påståendet verkar vara kopplat till Lindebergs forskning på ön Kitava i ögruppen Trobianderna utanför Nya Guinea. De människor han studerade var nutida s.k. hackejordbrukare, som naturligtvis inte visade vad som åts för 40 000 år sedan. De verkade dock hålla sig friska på sin kost, som innehöll en försvarlig del kolhydrater, dock ej från spannmål.

Emellertid tycks Lindebergs redovisning av deras kostvanor något skruvad, eftersom han inte redovisade vad som gjordes av de många grisar som sprang fria på ön. Att dessa grisar inte lämnades att självdö, framgår av att de till och med blir konstföremål, vilket tyder på att de värderas högt.

På nätet visas också i bild hur dessa grisar slaktats och förberetts för stekning inför en fest. Så varför redovisar inte Lindeberg detta i sin forskning?

Skräcken för mättat fett.

Det hela tycks bottna i att Lindeberg tidigt anslöt sig till det rådande paradigmet om att mättat fett är farligt, vilket också verkar vara ursprunget till hans aversion mot mjölk. I artikeln jämställs ju mjölk med spannmål, som orsak till vår tids kostrelaterade sjukdomar, men är det rättvist?

Vegetabilier innehåller gifter; lektiner, som ska skydda växten mot svampar och skadeinsekter. Människan har inget egentligt inbyggt försvar mot dessa, vilket i sig är ett tecken på att vi inte egentligen är växtätare. Lektiner kan tränga igenom tarmväggen och ge en läckande tarm, vilket gör att proteinrester också kan tränga igenom tarmväggen och ge allergiska reaktioner.

Mjölk däremot, är animalisk föda och saknar sådana gifter.

Människans magtarmkanal klarar heller inte att bryta ned växtcellernas cellvägg, som består av cellulosa. Att vi ändå kan tillgodogöra oss näring från vegetabilier, beror på att vi lärt oss hantera eld, för att koka sönder växternas cellväggar, varvid cellinnehållet (i första hand stärkelse) frigörs.

Vi har alltså inte gjort någon anatomisk anpassning för att komma åt växternas näringsämnen, vilket också det är ett bevis på att vegetabilier inte är en artegen föda för oss.

Färskmjölk och industrimjölk

Att många också i vårt land har problem med den homogeniserade, pastöriserade och på andra sätt manipulerade industrimjölken är inget att förvånas över, men att som Burenhult och Lindeberg dra all mjölk över en kam leder vilse. Många som inte kan dricka industrimjölken kan utan problem dricka färskmjölk.

Trots detta vill vi inte varna för den fetare varianten av industrimjölken. Den är som föda ändå överlägsen mycket man hittar på hyllorna och de stora hälsoproblemen kommer utan tvekan med margarinerna och spannmålen.

Det bästa är naturligtvis att få tag på färskmjölk hos någon bonde, vilket inte är gjort utan ansträngning. I andra hand kan man välja ohomogeniserad mjölk i butik. Den kan dessutom ha litet högre fetthalt än den standardiserade industrimjölken.

De som märker att de mår bättre när de låter bli mjölk bör självfallet inte dricka mjölk. Sannolikt klarar de inte av att bryta ner mjölksockret (laktos) eller mjölkprotein (kasein). Man kan vara ”allergisk” mot mjölk precis som mot andra livsmedel, speciellt den homogeniserade och pastöriserade industrimjölken, där man idag kan köpa den icke homogeniserade i de flesta livsmedelsaffärer (t.ex. Åsens Gammaldags).

Observera att Åsens Gammaldag Lantmjölk har en fetthalt runt 3% (motsvarar vanlig standardmjölk) och att Åsens Standard har en fetthalt på 1,5% (som motsvarar mellanmjölk). Tyvärr har Åsens ännu inte mjölk med naturlig fetthalt runt 4%.

MJÖLKREVOLUTIONEN

Mjölk ger upphov till många former av mat, smör, grädde,fil, yoghurt, många slag av ostar m.m. och som ingår i vår matlagning. Naturligtvis har matindustrin förvanskat också många av dessa produkter, men det får vi väl i så fall med förenade krafter försöka ändra på.

För den som ytterligare vill sätta sig in i mjölkproblematiken rekommenderas Fredrik Coltings utmärkta bok ”Mjölkrevolutionen”.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Related Posts

Fyll i vad du vill söka på och tryck "Enter"

Till toppen