Lars Dahméns försvarsadvokat polisanmäls
I det mål i Helsingborgs tingsrätt där Anders Sultan har väckt åtal om tryckfrihetsbrott mot den ansvarige utgivaren för Helsingborgs dagblad, Lars Dahmén, har försvarsadvokaten Ulf Isaksson och dennes assistent, jurist John Olsson, påstått att Anders Sultan inte har följt patientsäkerhetslagens 5 kapitel då han ger kostnadsfria råd på facebooksidan Kolloidalt silver 2.0.
Advokaterna skrev i sitt yttrande till Helsingborgs tingsrätt i mål B 1890-15, aktbilaga 68, sidan 21, följande ordalydelse i en av sina punkter i försvaret av Lars Dahmén som helt plötsligt vändes till ett angrepp på Anders Sultan:
”Anders Sultan utgör inte någon hälso- och sjukvårdspersonal. Han får därmed inte, enligt kap 5, 1 § p 5, lämna skriftliga råd eller anvisningar för behandling, såsom han gjort i Facebook-gruppen ”Kolloidalt Silver 2.0”.
Advokaterna har uppenbarligen inte begripit innebörden av ordet yrkesmässig (motsatsen till ideell). Men yrkesmässigt menas ”mot betalning”. Om man inte tar betalt av dem som man ger råd till på Facebook, så kan begreppet yrkesmässigt inte vara uppfyllt. Det är, för dem som saknar medicinsk legitimation och som tar betalt för en undersöknings- eller behandlingstjänst i sig, som utför tjänsterna yrkesmässigt. Den som inte tar betalt gör det ideellt och då är det tillåtet att till exempel undersöka och behandla barn eller behandla cancersjukdomar.
Mårten Kivi, kansliråd på Socialdepartementet, har svarat följande i april år 2014:
”1 § LYHS (som motsvarar 5 kap. 1 § första stycket patientsäkerhetslagen) anger regeringen följande (s. 156):
1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller den som yrkesmässigt undersöker annans hälsotillstånd eller behandlar annan för sjukdom eller därmed jämförligt tillstånd genom att vidta eller föreskriva åtgärder i förebyggande, botande eller lindrande syfte.”
Regeringen skriver (s. 156):
”Paragrafen har sin motsvarighet i 1 § kvacksalverilagen. Här beskrivs när bestämmelserna i kapitlet är tillämpliga. I 1 § första stycket kvacksalverilagen anges att en förutsättning för att lagen skall vara tillämplig är att någon utför undersökning, behandling etc. mot ersättning.”
Patientsäkerhetslagen gäller endast om undersökning och behandling görs MOT ERSÄTTNING det vill säga MOT BETALNING. Att i offentlig handling utpeka någon som brottslig är grund för åtal i Brottmål avseende grovt förtal. Maximistraffet för grovt förtal är två års fängelse.
Brottsbalk (1962:700)
Brottsbalken
ANDRA AVDELNINGEN – Om brotten – 5 kap. Om ärekränkning
1 § Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter. Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.
2 § Är brott som i 1 § sägs att anse som grovt, skall för grovt förtal dömas till böter eller fängelse i högst två år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om uppgiften genom sitt innehåll eller den omfattning i vilken den blivit spridd eller eljest var ägnad att medföra allvarlig skada.
5 § Brott som avses i 1–3 §§ får inte åtalas av någon annan än målsäganden. Om brottet riktar sig mot någon som är under arton år eller om i annat fall målsäganden anger brottet till åtal, får dock åklagaren väcka åtal om detta anses påkallat från allmän synpunkt och åtalet avser:
Förtal och grovt förtal.
Polisanmälan
Anders Sultan polisanmäler tisdagen 27 oktober advokaterna Ulf Isaksson och John Olsson på advokatbyrån Danowsky & Partners i centrala Stockholm.
En logisk konsekvens av advokaternas förtal, baserat på deras egen vantolkning av lagen, skulle – om det skulle vara så – att alla småbarnsföräldrar med barn under åtta år, inte ens får titta på barnens skrubbsår och ej heller ta tempen på dem när de är varma och känner sig sjuka. Febernedsättande medel skulle småbarnsföräldrar inte heller få ge sina barn vid hög feber, utan att vara brottsliga och riskera ett års fängelse.
Socialstyrelsens Lisa van Duin är den jurist på Socialstyrelsen som först påstod att det kunde vara ett brott att ge medicinska råd på Facebook. Hon har tidigare även påstått att terapeuter utan legitimation inte skulle få undersöka cancer och hon har senare även hävdat att medicinskt legitimerad personal inte får behandla med alternativmedicinska metoder. Lisa van Duins yttranden strider mot såväl lagstiftningen som vägledande domar i Högsta förvaltningsdomstolen. Lisa van Duin är en av Socialstyrelsens främsta experter.
Anders Sultan kommer i sin polisanmälan att ange brottet till åtal. Om allmän åklagare inte anser att åtal för detta brott anses påkallat från allmän synpunkt väcker åtal mot advokaterna så planerar Anders Sultan att själv göra det med Michael Zazzio som juridiskt ombud, precis som Michael Zazzio är i de för tillfället pågående åtalen och tvistemålen mot tidningarna Helsingborgs Dagblads och Sydsvenskans ansvarige utgivare.
Advokaterna har fått i uppdrag av domstolarna att försvara Lars Dahmén i brottmålen. Advokaterna arvoderas av staten i det fall att Lars Damén fälls till ansvar för brottet grovt förtal. Om Anders Sultan förlorar målen, så riskerar han att tvingas betala hela rättegångskostnaden.
– – – slut pressmeddelande – – –
Patientsäkerhetslagen, svar från Regeringskansliet
Från: Mårten Kivi
Till: Michael Zazzio (Anders Sultans juridiska ombud i åtalet mot Lars Dahmén och juridiskt sakkunnig i NHF Sweden).
Hej Michael,
Återkommer härmed efter kontakt med berörda kollegor med anledning av ditt mail nedan angående 5 kap. 1 § respektive 7 kap. 23 § i patientsäkerhetslagen (2010:659). Vänligen ha i åtanke att regeringen eller Regeringskansliet inte har i uppgift att tolka eller tala om för rättstillämpande myndigheter hur lagstiftningen ska tillämpas, utöver vad regeringen har anfört i proposition till riksdagen.
Återkopplingen nedan utgår således från förarbeten till förarbeten till lagstiftning.
Vänliga hälsningar,
Mårten Kivi
Kansliråd
Enheten för folkhälsa och sjukvård
Socialdepartementet
5 kap. 1 §: Bestämmelserna i 5 kap. patientsäkerhetslagen stammar ursprungligen från lagen (1960:409) om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område och huvudsakligen från 4 kap. lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, LYHS.
De ändringar som motsvarande bestämmelser i 5 kap patientsäkerhetslagen genomgått har ingen betydelse för den fråga som ställts. Förarbetena till LYHS, prop. (1997/98:109) Yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område återfinns på: http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Propositioner-och-skrivelser/Yrkesverksamhet-pa-halso–och-_GL03109/
Regeringen skriver (s. 103):
”Patientsäkerheten är en väsentlig utgångspunkt vid regeringens ställningstagande. Skyddet för patienten måste emellertid vägas mot bl.a. närings- och yrkesfriheten. Dessa rättigheter har ett starkt och numera grundlagsreglerat skydd. Inskränkningar i rättigheterna får dock ske om väsentliga allmänna intressen kräver det. Ett sådant intresse är hälso- och sjukvården. (…).
En annan väsentlig utgångspunkt är den enskildes frihet att välja behandlingsform. Det är viktigt att från samhällets sida visa respekt för människors önskan att själv välja vårdgivare och behandlingsmetod. Denna frihet måste i sin tur vägas mot intresset av att upprätthålla ett gott skydd för den enskildes säkerhet i vården.”
I författningskommentaren till bestämmelserna 4 kap. 1 § LYHS (som motsvarar 5 kap. 1 § första stycket patientsäkerhetslagen) anger regeringen följande (s. 156):
”1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller den som yrkesmässigt undersöker annans hälsotillstånd eller behandlar annan för sjukdom eller därmed jämförligt tillstånd genom att vidta eller föreskriva åtgärder i förebyggande, botande eller lindrande syfte. Bestämmelserna gäller dock inte den som enligt 1 kap. 4 § tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen.”
Regeringen skriver (s. 156):
”Paragrafen har sin motsvarighet i 1 § kvacksalverilagen. Här beskrivs när bestämmelserna i kapitlet är tillämpliga. I 1 § första stycket kvacksalverilagen anges att en förutsättning för att lagen skall vara tillämplig är att någon utför undersökning, behandling etc. mot ersättning. I förslaget har detta begrepp ändrats till att gälla den som yrkesmässigt vidtar undersökning, behandling etc. (…). Utgångspunkten är att det är tillåtet för var och en att vara yrkesverksam på hälso- och sjukvårdens område och i samband därmed tillämpa t.ex. alternativmedicinska behandlingsmetoder. Denna frihet begränsas av bestämmelserna i detta kapitel.”
Ovan bestämmelse ringar alltså in vilka personer och vilken typ av verksamhet som de efterföljande bestämmelserna riktar sig mot. Vidare skriver regeringen att för personer som utövar yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område utan att vara hälso- och sjukvårdspersonal begränsas verksamheten främst av förbuden i 4 kap. 2 §. 4 kap 2 § LYHS (som i sak motsvarar 5 kap.
1 § andra stycket patientsäkerhetslagen) löd (s. 156-157):
2 § Den som utövar verksamhet som avses i 1 § får inte:
- Behandla sådana smittsamma sjukdomar som enligt smittskyddslagen (1988:1472) är anmälningspliktiga sjukdomar.
- Behandla cancer och andra elakartade svulster, diabetes, epilepsi eller sjukliga tillstånd i samband med havandeskap eller förlossning.
- Undersöka eller behandla annan under allmän bedövning eller lokal bedövning genom injektion av bedövningsmedel eller under hypnos.
- Behandla annan med användande av radiologiska metoder.
- Utan personlig undersökning av den som sökt honom eller henne lämna skriftliga råd eller anvisningar för behandling, eller …
- Prova ut eller tillhandahålla kontaktlinser.
Det är alltså dessa specifika åtgärder som enligt bestämmelsen är förbjudna för annan än hälso- och sjukvårdspersonal att yrkesmässigt utföra. Punkten 2 som frågan handlar om här har av lagstiftaren begränsats till ”behandla” medan däremot punkten 3 även omfattar ”undersöka”.
7 kap. 23 §:
Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 12 § LYHS, med den ändringen att Inspektionen för vård och omsorg (IVO) ska vara skyldig att agera även mot personer som inte tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen och som bedriver verksamhet som avses i 5 kap. Förarbetena till patientsäkerhetslagen, prop. 2009/10:210 Patientsäkerhet och tillsyn återfinns på: http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Propositioner-och-skrivelser/Patientsakerhet-och-tillsyn_GX03210/
Av propositionen framgår (s. 142-143):
”Enligt förarbetena är det övergripande syftet med patientsäkerhetslagen att rikta fokus mot vårdgivarnas ansvar för patientsäkerheten. IVO:s tillsynsansvar omfattar dock även hälso- och sjukvårdpersonalens yrkesutövning. Om IVO upptäcker att en enskild yrkesutövare inte fullgör sina skyldigheter enligt patientsäkerhetslagen eller annan författning ska myndigheten vidta åtgärder.”
IVO har stor frihet att själv avgöra vilka dessa åtgärder bör vara. Olika vägar står tillbuds om det rör sig om legitimerad eller icke-legitimerad personal. Generellt bör dock gälla att ett ingripande kan inskränka sig till en påpekande om att vårdpersonalens handling inte stämmer överens med gällande lagstiftning. Det kan handla om att IVO har en kontakt med arbetsgivaren om att vårdpersonalen behöver råd och stöd och att det ska finnas riktlinjer för arbetet så att den enskilde får möjlighet att uppfylla de krav som ställs. Har en enskilde begått ett brott i sin yrkesutövning som kan föranleda fängelsestraff ska IVO anmäla yrkesutövaren till åtal. Yrkesutövare som inte tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen står inte under IVO:s tillsyn. Det kan ändå finnas omständigheter som gör att myndigheten får kännedom om missförhållanden inom verksamhet som inte står under dess tillsyn. Det är då enligt regeringens mening rimligt att IVO vidtar åtgärder för att vinna rättelse och, för det fall att någon har begått en straffbelagd handling, gör anmälan till åtal.
– – – slut e-brev från Regeringskansliet – – –