En svensk kvinna, bosatt i Argentina i 40 år, driver en gård på Pampas med 320 SRB kor (Svensk Rödbrokig Boskap) och 20 fjällkor, tillsammans med sin son.
Hon oroar för i utvecklingen av jordbruket i Argentina, med sina monokulturer, djurfabriker, genmanipulerad gröda och kemikalieberoendet.
Hon skriver mycket om sin oro i den lokala pressen i landet.
Artikeln nedan är ursprungligen skriven på spanska och har publicerats i Argentina. Jag har översatt den till svenska för jag tycker att vi har all anledning att dela hennes oro för utvecklingen när det gäller hur vår mat produceras.
Vi har också en skyldighet att lära oss av historien och inte lämna över en förgiftad öken till våra barn och barnbarn.
Så här skriver Elisabeth Avendaño:
”Samla inte skatter här på jorden där mal och mask förstöra och där tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.
Ingen människa kan tjäna två herrar, ty antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.”
(Matt 6, 19-21, 24)
Den bördiga halvmånen
Arkeologerna har påvisat att i den bördiga delen mellan floderna Eufrat och Tigris som kallades Mesopotamien, nuvarande Irak, bedrevs en intensiv monokultur av vete med hjälp av konstbevattning under nästan 1000 år.
Efter denna period blev jorden utarmad och så lättrörlig att vind, vatten och erosion helt enkelt förflyttade denna tidigare så ovanligt bördiga jord ut i Röda Havet.
Mesopotamien eller ”den bördiga halvmånen”, har tack vare intensivt jordbruk under århundraden förvandlats till den öken vi ser i dag. Svälten drev människor att flytta och lämna städer och jordar.
Detta verkar ha gett upphov till vår kristna religion. Hungersnöden tvingade Abraham att lämna Babylonien med sitt folk och bosätta sig i Palestina.
Men det är en annan historia …
Jag tror inte att vårt nuvarande jordbruk i Argentina, som till stor del också bygger på avverkning av skogar och på monokultur, ger upphov till någon ny religion…
”Nu verkar det som om den gud vi tillber är Mammon, girighetens och de materiella rikedomarnas gud.”
Hur förklarar man detta absurda begär att utvinna större och större skördar, snarare än att vårda jorden och bevara den för kommande generationer…?
Om man reser söderut från Bahia Blanca, kommer man förbi stora inhägnade områden med staket som verkar nya, men där istället för grödor och betesmark nu bara finns nakna stenar. Monokultur av vete och ständiga plöjningar har gjort att vindarna fört bort jorden och bara lämnat stenar kvar.
Men människor har lärt sig att låta bli att vända på jorden och utsätta den för effekterna av erosionen. Så uppfanns det som nu kallas ”Labranza Cero” (=noll plöjning).
Med denna teknik vänds inte jorden utan växtrester som stjälkar och blad lämnas kvar på marken efter skörd. Men i vissa fall görs rullar eller balar av växtresterna vilket gör att de multnade resterna inte får lov att återvända till jorden.
Experterna vet att Superfosfat, kväve och andra konstgjorda gödningsmedel inte på långa vägar kan ersätta det som spannmålsodling och kött och mjölk produktion tar ut av jorden. Detta resulterar så småningom i alltmer utarmade jordar.
Vi talar dag med stolthet om vilken hög teknisk nivå våra agronomer och jordbrukare har. ”Hög teknisk nivå” innebär i många fall endast att utvinna alltfler ton spannmål med hjälp av sofistikerade maskiner och ett batteri av ständigt nya generationer av bekämpningsmedel och konstgödsel.
Som ”hög teknisk nivå” upplevde vi för flera år sedan ytterst giftiga bekämpningsmedel som t.ex. Dieldrin (insektsmedel) som blev förödande för den lokala faunan. Jag minns hur de eleganta ”saxstjärtarna” (Tijeretas) föll från himlen förgiftade av Dieldrin från grannens solrosfält. Fåglarna visste naturligtvis inte att fjärilarna de åt var förgiftade med detta kraftfulla gift.
Organofosfater och andra mycket giftiga bekämpningsmedel blev även slutet för små jordugglor och en variant av rapphöns, som också livnär sig på insekter – båda är för ekosystemet mycket viktiga djur.
I dag är det ingen tvekan om att de kemikalier som används på grödorna i allmänhet är mycket mindre giftiga för miljön än för några år sedan. Men det är fel att tro att de är så ofarliga som fabrikanter och de sojaodlande bönder försöker få oss att tro.
”Vi måste inse att den massiva propagandan om fördelarna med att odla genetiskt modifierade grödor är finansierat av stora företag som Cargill och Monsanto. Detsamma gäller propagandan om vikten av att vi måste producera mer och mer för att föda jordens växande befolkning.”
Laboratorierna säljer ”paket” bestående av utsäde och tillhörande jordbrukskemikalier och med stor förtjänst. Även om företagen förnekar det, så bryts dessa kemikalier högst sannolikt inte ner, utan de blir kvar i jorden. Där upptas de av växterna, av gräs och spannmål och äts av betande djur.
Besprutning GMO-majs med glyfosat
Dessutom har redan resistens mot glyfosat och andra bekämpningsmedel konstaterats hos både insekter och vissa ogräs. I många länder på det norra halvklotet är man mer medveten om problemet och mer uppmärksam på frågan om bekämpningsmedel i livsmedel och mer intresserad av att vårda sin miljö.
Flera länder har förbjudit användning av soja eller majs som importerats från vårt land, just för risken för att de innehåller glyfosfat (Round Up) eller andra bekämpningsmedel. Dessa misstankar är väl grundade…
Även frukter, som t.ex. argentinska päron, har fått importförbud av flera länder p.g.a. spår av giftiga bekämpningsmedel. Dessa omsorger om vår hälsa åtnjuter inte vi…
Vi måste ha klart for oss att Roundup är ett ” sine qua non” för ”noll bearbetning”. Utan detta besprutningsmedel skulle odling utan plöjning vara praktiskt omöjligt. Då skulle alla typer av ogräs hämma utvecklingen av de odlade växterna.
Detta skulle påverka avkastningen mycket negativt. Det är obestridligt att nya tekniker som genmodifierade grödor och hela batteriet av insektsmedel och ogräsmedel med varierande toxicitet kraftigt ökar avkastningen.
Frågan är om ändamålet helgar medlen?
Allt är inte rosor vid användningen av Roundup och andra bekämpningsmedel…
Trots att det finns många oberoende studier som visar på negativa effekter både på miljön och på människans hälsa, ignoreras eller förlöjligas dessa studier av företagen och även av de spannmålsodlare som besprutar med olika typer av kemikalier.
Det finns mängder av oberoende studier som visar att personer som är utsatta för kemiska bekämpningsmedel, så småningom får skador av dessa.
Det har protesterats och det har drivits kampanjer, som varnar för farorna. Det har rapporterats om spår av kemikalier i jorden i vattnet och även i bröd. (rapport från Danmark).
Men lobbygrupper och propaganda som finansieras av företagen blir allt starkare. Bakom dyra reklamkampanjer ligger naturligtvis enorma ekonomiska intressen. Inte bara från tillverkare och odlare utan även från regeringen, som får stora skatteintäkter av det spannmål som produceras och speciellt av det som exporteras.
Vi vet att säden som exporteras från vårt land inte alls är avsedd att minska världens hunger – och några skeppslaster av sojabönor och majs skulle inte heller på sikt innebära någon lösning för de länder som lider av hungersnöd.
Spannmålet vi exporterar är avsett för att göda stutar (oxar), svin eller höns på andra kontinenter och de höga exporttullarna göder vara politikers privata konton….
Här upprepas ständigt parollen: ”Vi är världens kornbod” och att det är vår moraliska plikt att producera mer och mer åt en ständigt växande befolkning i världen.
Om man ser lite bortom propagandan är det lätt att se att dessa argument är lika ologiska som meningslösa och att allt går ut på att få oss att producera mer och mer.
Det tycks finnas ett omåttlig begär att bygga upp privata förmögenheter. Politikerna behöver pengar för att köpa röster och för att fylla sina egna bankkonton. De stora laboratorierna vill tjäna ännu mer.
Våra skördar löser inte alls problemen för de svaga i samhället, för de fattiga, för underbetalda arbetare eller for pensionärerna.
Det är bra att industrin har råd att kan finansiera ytterligare forskning. Men önskvärt vore att denna forskning verkligen siktade på att minska hungern i världen istället för att dölja de negativa effekterna på miljön och på människors hälsa. Det kan bli mycket svårt att i framtiden vända på de negativa effekterna av all denna besprutning.
Innan vi försöker lösa problemet med överbefolkning och svält i resten av världen, genom att producera mer och mer spannmål, bör vi först granska oss själva för att bestämma vilken typ av land vi vill lämna över till våra barn och barnbarn.