(och om klimateffekten)
REPLIK | Äta nötkött
”Nötköttet största klimatboven”, var rubriken på en artikel där tre Chalmersforskare presenterade en ny rapport (Brännpunkt 3/5).
Maten och livsmedelskedjan från jord till bord ansvarar enligt flera studier för cirka 30 procent upp till hälften av den globala uppvärmningen. Viktigt att äntligen detta får komma fram på ett tydligt sätt. Men då måste det bli rätt.
Djurhållningen och vår alltför höga köttkonsumtion har ett betydande ansvar för detta, men att avskaffa korna och ersätta nötkött med kött från enbart enkelmagade djur som svin och kyckling vore en än större katastrof.
Ett resurshushållande jordbruk bygger på humusuppbyggande vallodling (ängsodling) med kvävefixerande grödor och vars fodervärde förädlas av betesdjur som kor och får.
Ökad vallodling innebär att kolbindningen i marken ökar. Vallens humusuppbyggande egenskaper kan eliminera klimatbelastningen från idisslande djur. Det gäller då särskilt de nötkreatur som ej drivs till överproduktion med hjälp av för mycket kraftfoder i form av spannmål och importerat sojaprotein.
Korna och andra idisslare som får och getter äter de fiberrika, bördighetsskapande vallfoderväxterna som klöver och gräs som långsiktigt är nödvändiga för att upprätthålla humusbalansen i jordarna. Korna förädlar det för oss människor ej ätbara till både mjölk och kött och recirkulerar tillbaka värdefull organisk gödsel.
Foderproduktionen till djur som uppföds på konventionellt odlad spannmål belastar däremot klimatet genom framställning av konstgödsel och andra insatsvaror som kräver fossil energi. Ensidig spannmålsodling utan vallodling är förödande för klimatet också genom att humusförrådet i marken bryts ned och kolinnehållet bidrar till den globala uppvärmningen samtidigt som jordarnas bördighet avtar.
Mycket av dagens spannmålsodling går till dagens ensidiga och till vissa regioner koncentrerade slaktsvins- och kycklingproduktion vars gödselöverskott dessutom övergöder haven med reaktivt kväve och fosfor som utöver skadorna på den biologiska mångfalden rankas som ett av vår tids största miljöproblem.
Jag har tillsammans med forskare i de olika länderna runt Östersjön under lång tid genomfört studier av resursanvändning och miljökonsekvenser i olika odlingssystem sammanfattade i boken ”Morgondagens jordbruk” (Agriculture for the future) utgiven av Södertörns högskola. Här framgår det att det är valet av odlingssystem som är avgörande – något man missar i konventionella klimatkonsekvensanalys.
För att komma till rätta med både klimatfrågan och övriga miljöproblem behövs ett jordbruk baserat på lokala och förnyelsebara resurser och då intar vallodling och till denna anpassad grovfoderbaserad djurhållning en central roll. Studier av verkliga gårdar i hela Östersjöregionen och matkonsumenter i samverkan (så kallade food societies) i Östersjöprojektet Beras visar att det är åtgärderna tillsammans, alltså mat från ett fullt genomfört ekologiskt kretsloppsjordbruk, ökad närhet mellan produktion, förädling och konsumtion, ökad vallodling och en kraftfullt minskad köttkonsumtion med cirka 80 procent från huvudsakligen enkelmagade djur, som sammantaget skulle kunna eliminera matens belastning på klimatet och också få odlingsmarken och maten att räcka till alla.
.Artur Granstedt, docent vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, och Helsingfors universitet samt koordinator för EU-projektet BERAS Implementation vid Södertörnshögskola.
Källa: SvD Opinion
Mer i ämnet
”Nötköttet är den största miljöboven” Forskare: Vi bör byta vanor.
En annan forskare intervjuades i radio häromdagen med anledning av artikeln, och tyckte att vi äter för mycket kött. Hon tyckte att i stället för att ha en köttfri dag i veckan (som propageras för), så borde man bara ha en dag med kött i veckan.
Lika intelligent som att föreslå att vegetarianer ska äta kött sex dar i veckar, för att rädda miljön. Argument för detta finns i boken ”Vegomyten : maten, rättvisan och en hållbar framtid” av Lierre Keith. En bok värd att läsa av alla som är intresserade av ett hållbart samhälle.
Men självfallet ska man själv få bestämma vad man ska äta, även inom skolan, sjukvården och inom äldreomsorgen. Det ska inte vilsna forskare bestämma över.
”Svenska bönder bör producera mer kött”.
REPLIK LRF: Måste se till helheten.
KOMMENTAR
Trevligt med många kloka ord från SLU, levererat av docent Artur Granstedt.
APPENDIX
Debattinlägg 2 – Klimatet
I artikeln ovan hänvisas ofta till klimateffekten, där teorin är att koldioxid stänger inne värmen och att det medför en icke önskvärd uppvärmning av jorden.
Enligt fysiska lagar är detta en omöjlighet, dels för att koncentrationen är mycket låg, under 400 ppm (parts per million) och dels för att koldioxid endast kan återemittera strålning inom ett mycket begränsat frekvensområde, vilket innebär att bara en bråkdel av strålningen studsar tillbaka. Läs mer … Plancks strålningslag och Svartkroppsmodellen.
Einstein uttryckte att man ska förenkla så mycket som möjligt, men inte mer. Här synes man har passerat denna gräns för att så många människor som möjligt skall bibringas en uppfattning om att förstå.
[På samma sätt förenklade kostforskarna sitt budskap till att man blir fet av fett, vilket är lika sant som att man blir grön av grönsaker. Enkla budskap går hem hos politiker som ansvarar för tilldelning av pengar, då det ger en uppfattning om att förstå. Även till folket är det lättare att saluföra enkla förklaringar som låter bra.]
Ungefär som att plocka bort alla glasrutor i ett växthus och hävda att värmen studsar tillbaka via ramverket (!).
Däremot har vattenånga stor reflekterande verkan (ska vi beskatta vattenånga?).
Koldioxid benämns ofta som ”växthusgas”, men är i själva verket en livsnödvändig gas. I växthus strävar man efter att dubbla koldioxidhalten, för då växer det mycket bättre, växterna mår bättre och är friskare. Växterna omvandlar koldioxiden till syre som bland annat däggdjur och fiskar behöver för att överleva. Ett vinna-vinna scenario.
Intressant att notera när man studerar historiken är att först ökar temperaturen på jorden och cirka 800 år senare ökar även koldioxidhalten, när haven värmts upp. När vattnets temperatur ökar så kan nämligen inte haven binda lika mycket koldioxid i flytande form, varför gashalten av koldioxid i luft ökar, cirka 800 år senare (!).
På 1970-talet sjönk temperaturen trots att koldioxidhalten ökade kraftigt och forskarna befarade och varnade för att en ny istid skulle starta redan år 2000. Nu har de dock gjort en ”kovändning” och det verkar som om detta är glömt. Folkets minne är kort.
Forskarna verkar vara vindflöjlar som pekar åt det håll som ger forskningsanslag, vilket industrin och politiska vindar bestämmer.
Idag är det politiskt självmord att inte instämma i kören, då kören utgörs av majoriteten av väljarna. Här gäller det att gå försiktig fram.
Istider
Den äldsta kända istiden inträffade för 2 300 miljoner år sedan. Perioder av istider har sedan dess varit en naturlig del av jordens historia. Någon regelbundenhet för deras uppträdande är dock svår att finna.
Klimatet styrs till största delen av solens aktivitet och jordens bana. Tre astronomiska cykler styr variationer av solens instrålning. De orsakas av jordbanans ellipticitet (100 000 årig cykel), jordens avstånd till solen under olika årstider (19 000 – 23 000 årig cykel) samt jordaxelns lutning i förhållande till den inkommande solstrålningen (41 000 årig cykel).
I marina borrkärnor har man funnit att glaciärvariationer för mellan 2,5 miljoner år sedan och 800 000 år sedan följde cykeln på 41 000 år. Under denna period inträffade ett 40-tal (mindre) istider. De senaste 800 000 åren har däremot dominerats av cykeln på 100 000 år. Under dessa senaste åtta istider fördubblades landisarnas volym och vid deras maximala utbredning var så mycket vatten bundet i glaciäris att havsytan sjönk med 100 – 120 meter och de nedisade områdena blev kraftigt nedpressade av isen tyngd.
Vegetations- och klimatbältena komprimerades och försköts söderut, många växt- och djurarter dog ut och halten av de flesta växthusgaser blev extremt låg.
De senaste istiderna kännetecknades av ett flertal kallare och mildare faser, benämnda stadialer resp. interstadialer. Dessa faser kan kan vara orsakade av de två kortare astronomiska cyklerna. Den mest omfattande nedisningen har alltid inträffat i slutet av varje istid, varefter en mycket snabb övergång till nästa värmeperiod skett.
I en istidscykel på 100 000 år omfattar vanligtvis värmetiden enbart 10 000 – 20 000 år. Studier visar ett klart samband mellan solens aktivitet och uppvärmningen av jorden, vilket är logiskt. Detta kan vi inte göra så mycket åt.
Klimatet har alltid varierat både på kort och lång sikt och det kan vi som sagt inte göra så mycket åt, mer än att anpassa oss. Jorden flyger som en kanonkula i världsrymden med en medelhastighet på 107 000 km/h runt solen och det är ganska fantastiskt att klimatet är så stabilt som det är.
Så avslöjade jag klimatbluffen
En av mina tidiga mentorer sa alltid att man skall se upp när hela fårskocken går åt samma håll. Klimatdebatten har fått mig att förstå vad han menade. Den är ett skolexempel på hur man med desinformation skapar en masspsykos där små barn ligger sömnlösa av oro på nätterna.
Det skriver miljödebattören LARS BERN, Ingenjörsvetenskapsakademin.
”Globala uppvärmningen har naturliga orsaker”
Gunnar Franzén, professor i naturgeografi.
Människan vill att allt skall vara statiskt, men jorden består av mycket mer än människor. Ser man det i ett geologiskt perspektiv är nuvarande uppvärmning småpotatis. Om tusen år kanske människan lyckats häva en istid.
Det är farligt om koldioxidhalten blir för låg. Just nu är koldioxidhalterna väldigt låga, geologiskt sett.
Klimathotet en bluff?
Hade förmånen att träffa docent Fred Goldberg, som ifrågasätter om inte klimathotet är en bluff.
Docent Goldberg menar att det inte är koldioxiden som skapar klimatförändringarna utan solens aktivitet i kombination med kosmisk strålning, att de temperaturhöjningar vi nu upplever ligger inom ramen för de naturliga förändringar som sker över tiden och att det inte är något som människor kan påverka. Det har funnits såväl varmare som kallare perioder sedan den sista istiden, men det framkommer exempelvis inte i Al Gores numera så berömda film.
Det råder också en stor missuppfattning bland människor vad som är växthusgaser. Många tror att den dominerande växthusgasen är (i huvudsak består av) koldioxid, men i själva verket är 98% av växthuseffekten orsakad av vattenånga och endast 1% av koldioxid. Av koldioxidens andel står i sin tur mänsklighetens utsläpp för bara 1%, något som haven och biomassan på jorden absorberar på 12 dagar, menar Goldberg. Även om koldioxiden skulle skapa växthuseffekten så är alltså mänsklighetens påverkan så oerhört liten att den inte märks.
Slutsats
Mycket talar för att vi borde lägga kraft, energi och pengar på verkliga miljöproblem och kanske mindre på den så kallade ”växthuseffekten” som vi svårligen kan påverka.
Men det har byggts upp en miljardindustri runt denna teori, politiska grundfundament vilar på denna teori och majoriteten av folket tror att det är så, varför det lär dröja innan vi kan byta spår. Det kanske behövs en ny istid?
Helt säkert är dock att GMO och giftiga kemikalier redan idag hotar vår existens. Även experimentvacciner och överförskrivning av läkemedel utgör stora risker. Vi kanske skulle satsa våra begränsade resurser på riktiga hot istället för på vilda teorier där konsensus uppnås genom handuppräckning inom FN:s klimatpanel (Intergovernmental Panel on Climate Change, förkortat IPCC).
Deras jobb hänger på att politiker och att folket tror på deras gissningar och med jämna mellanrum kommer det nya ”larmrapporter” som fabricerats i datorer med en mjukvara som kan styras till att visa precis vad som helst.
Sanningen är att vädret knappt kan förutsägas mer än några dagar, därefter är prognosen otillförlitlig.
Genom att skrämmas med katastrofer ökar sannolikheten att få anslag till fortsatt verksamhet (och fortsatt jobb).
IFRÅGASATT. FN:s klimatpanel IPCC sammanställer rapporter om tillståndet på jorden som världens ledare lutar sig mot. Men panelen har kritiserats hårt sedan flera fel upptäckts i klimatrapporterna.
Egentligen är hela hanteringen av IPCC:s rapporter en politisk och vetenskaplig skandal av gigantiska mått.
Global Warming hysterikerna med IPCC och Al Gore i spetsen hävdar alltid att det är 2500 s.k. vetenskapsmän som står bakom deras rapporter. Att det råder ”total” konsensus om slutsatserna, att ”debatten är över och att det inte finns något att diskutera”.
IPCC, Al Gore och consortes har ägnat stor möda och mycket tid på att försöka tysta alla vetenskapsmän som påpekar att teorierna och modellerna bakom Global Warming hysterin är fel och stämmer inte med data.
Om man sedan börjar syna den process som ligger bakom dessa rapporter i sömmarna så blir man förfärad över vilken gigantisk bluff det hela är och hur IPCC totalt har missbrukat den s.k. peer review processen. Där IPCC har vänt på hela den normala vetenskapliga peer review proccesen och där ”editors” kan och ofta avslår eller ändrar kommentarer från vetenskapsmännen.
Näringslivet
– Klimatfrågan klyver näringslivet … SvD 14 dec 2012
– ”Nu är jag ännu säkrare på att klimathotet är en bluff”… DI 16 jan 2009
– ”Därför är klimathotet en enda stor bluff” … PS 16 jan 2009
Rapporterna i FN:s klimatpanel, IPCC, författas enligt P-O Eriksson av ”en mängd halvpolitiska byråkrater”, som saknar stöd hos en majoritet i forskarvärlden.
”Under den tid man har mätt koldioxidhalt och jordtemperatur med någon precision finn inget samband mellan de två kurvorna. Jorden har genomgått mycket större temperaturförändringar genom tiderna – utan att ”tippa””, skriver P-O Eriksson.
”Eftersom det historiskt varit mest istid bör vi mest oroa oss för en sådan.”
Vetenskap eller business?
När man synar alla dessa ”vetenskapsmän” inom IPCC (FN:s klimatpanel), så blir det knappt en tummetott kvar.
Klimateffekten synes vara en politik och business, som har lite med vetenskap (och klimat) att göra.
Gissa vem som betalar klimatnotan?
Ett hållbart samhälle kräver dock att vi minskar beroendet av fossila bränslen och det går att förstå utan en klimathysteri, som skymmer andra viktiga miljöproblem.
Det mest allvarliga är kanske att riktiga miljöproblem, som vi skulle kunna göra något åt, hamnar i skuggan och förblir icke åtgärdade. Där ligger den stora faran med den onyanserade klimathysteri som nu fullständigt genomsyrar miljödebatten.