Socialstyrelsen bryter mot EU-rätten

.
En förkortad version av artikeln enligt redan, refuserade Läkartidningen.
↓ ↓
.

Socialstyrelsen bryter mot EU-rätten

Socialstyrelsens beslut från den 22 maj i år, i vilket myndigheten hotade Scandlab med att Socialstyrelsen (SoS) kunde komma att förbjuda verksamheten, strider mot EU-domstolsprejudikat, EU-fördraget, samt det sjukvårdsdirektiv som röstades igenom i Europaparlamentet år 2011.

Socialstyrelsens utredning och beslut liksom Leif Groops yttranden, Sven Langworths anmälan till SoS och de opinionsbildande artiklar som Jan Calissendorff, Mikael Lehtihet, Mats Palmér, Cecilia Mattsson och Dan E H Andersson har skrivit i DN och Läkartidningen obstruerar den fria konkurrens och rörlighet som gäller för sjukvårdstjänster inom EU/EES-området.

EU baseras i grunden på den fria konkurrensen. Varor, tjänster och medborgare inom EU/EES har oinskränkt rätt att färdas över gränserna. Alla varor kan säljas i alla EU/EES-medlemsländer; alla tjänster kan erbjudas i samtliga EU/EES-medlemsländer och alla medborgare har rätt att färdas över gränserna inom unionen för att köpa varor och tjänster (t ex sjukvård) eller för att arbeta i något av de andra medlemsländerna.

För att ett land ska kunna förbjuda något som tillåts i ett annat EU-land måste ett beslut om det fattas av EU och det enda som kan ligga till grund för att något förbjuds är:

  1. att det är med hänsyn till folkets överlevnad
  2. att det är med hänsyn till folkhälsan
  3. att det finns ett allmänintresse i att något förbjuds
  4. att åtgärderna är proportionerliga.

Endast EU har exklusiv rätt att bedöma detta.

 ◊

En svensk myndighet eller domstol kan endast fatta ett sådant beslut om det redan finns minst ett prejudikat i Europadomstolen som är klart och tydligt. Finns det inget sådant prejudikat så måste de svenska domstolarna begära ett förhandsavgörande i Europadomstolen.

Följer ett land inte dessa regler så bryter nationen mot den lojalitetsplikt som EU-medlemskap baseras på.

Det som Socialstyrelsen i sitt beslut 2012-05-22 visar, är att myndigheten inte alls förstår sig på EU-rätten. Socialstyrelsen har givit sig på Scandlab som inte alls har utfört några analyser utan enbart har förmedlat kontakter mellan patienter och laboratorium.

En sådan tjänst är inte på något sätt olaglig och kan inte förbjudas och inte heller utredas av Socialstyrelsen. Det är mycket märkligt att Socialstyrelsen överhuvudtaget utreder och beslutar i ärendet. I beslutet står det dessutom att Scandlab redan hade gått i konkurs. Trots detta yttrade Socialstyrelsen i sitt beslut att myndigheten kunde komma att förbjuda Scandlabs verksamhet om den inte upphörde. Men den hade ju redan upphört!

Vi undrar hur det står till med den logiska förmågan på Socialstyrelsen. Hur ska ett aktiebolagsbaserat företag som redan är försatt i konkurs och som har upphört överhuvudtaget kunna bedriva någon som helst affärsverksamhet?

 ◊

De laboratorier som Scandlab agerade mellanhand åt ligger i USA och England. Deras verksamheter är certifierade och godkända av bland annat den engelska motsvarigheten till Socialstyrelsen. Laboratorierna analyserar, liksom många andra laboratorier i världen, t ex urin- och salivprover. Ett av huvudområdena är saliv- och urintester som kan avslöja hypotyreos. Dessa tester har en vetenskaplig grund och oavsett vad den svenska läkarkåren tycker och anser, så gäller analyserna internationellt och således även inom EU.

Svenska patienter skiljer sig, med avseende på dessa tester och sjukdomstillstånd, förmodligen inte nämnvärt från patienter i andra länder. Sedan får svenska, chauvinistiska läkare slå sig för bröstet hur mycket de vill och vara rabiata i sin iver att utvidga den samhällsfinansierade svenska sjukvårdens revir. Deras agerande i denna fråga får inte på något sätt beaktas.
.

.
Europadomstolen har i en prejudicerande dom hävdat att en nationell läkarkår inte kan anses vara opartisk.

Langworth, Blom, Groop, Calissendorff, Lehtihet, Palmér, Mattsson och Andersson och deras konspiration visar med all tydlighet att Europadomstolen har haft fog för sitt påstående. Enligt vad de har yttrat i Läkartidningen så anser de att det är deras sak, i egenskap av läkare, att reagera mot företag som profiterar genom skrämselpropaganda och med den tesen som grund angriper de Scandlab. Genom sitt uttalande visar de att de anser att Scandlab använder sig av skrämselpropaganda. Så är inte fallet.

Patienter som lider av sådan hypotyreos som landstingen inte klarar av att diagnostisera, blir friska och symtomfria då de ordineras låga doser av till exempel levaxin och kortison.

Upphör patienterna med medicineringen så tar det ofta bara några dagar innan sjukdomssymtomen åter visar sig. Att påstå att dessa patienter inte skulle vara sjuka är extremt okunnigt och ett hån mot alla de individer som behöver adekvat vård för att slippa sjukdomssymtom och ohälsa.
.

Sven Langworth

I sitt brev (sin anmälan?) till Socialstyrelsens medicinalråd Staffan Blom skrev Sven Langworth i oktober 2009 att det:

”Definitivt finns en farlighetsaspekt,
om man nu tror att Scandlab kan erbjuda
mer än vad sjukvården kan göra!”.

Yttrandet visar att Langworth lever långt ifrån verkligheten, eftersom han inbillar sig att den offentliga sjukvården skulle vara ledande bara för att den i genomsnitt beslagtar drygt 35 000 svenska kronor per svensk medborgare och år. Det ligger inte i sakens natur att det som kostar mest alltid är bäst.

Vari farligheten för patienterna skulle ligga förklarar inte Langworth, utan hans anmälan ser vi mer som en fantasifull domedagspredikan än något adekvat, medicinskt yttrande.

Staffan Blom på Socialstyrelsen har tidigare visat sig opålitlig då han bevisligen har ljugit i e-postbrev som han har skickat till Hörselskadades Riksförbund. Det är därför inte konstigt att Langworths anmälan till honom ledde till Socialstyrelsens utredning och ingripande mot Scandlab.

↓↓↓↓↓

Opinionsbildarna Calissendorff, Lehtihet, Palmér, Mattsson och Andersson skrev i december 2010 en artikel i DN debatt där de angrep de analyser som Scandlab förmedlade.

↓↓↓↓

Groops i ärendet första yttrande, vilket författades i februari 2011.

↓↓↓

Opinionsbildarna Calissendorff, Lehtihet, Palmér, Mattsson och Andersson skrev därefter, i april 2011, en artikel i Läkartidningen där de följde upp Groops första yttrande och sin egen, tidigare publicerade, debattartikel i DN.

↓↓

Leif Groops slutliga yttrande i ärendet författades i februari 2012.

Perfect timing!

Ovan beskrivna sekvens visar att den svenska läkarkåren har allierat sig och skapat en opinion som riktar sig mot Scandlab.

Socialstyrelsen förväntas gå de svenska läkarnas ärenden. På Socialstyrelsens olika tillsynsenheter arbetar ju också just svenska läkare.

Utifrån socialpsykologiska mekanismer är denna typ av bindningar grundläggande för gruppdynamiken och hur enskilda individers beteenden påverkas av omgivningen och på de förväntningar som de enskilda individerna tror sig ha på sig från den grupp som de ingår i och tillhör.

I sin artikel i Läkartidningen uppger de fem opinionsbildarna inte några potentiella bindningar eller jävsförhållanden vilket är mycket anmärkningsvärt eftersom de tjänar pengar på att arbeta inom endokrinologi och dessutom har sina inkomster av att ta emot, undersöka, diagnostisera och behandla den typ av patienter som det här handlar om.

Skulle inte inkomst och levebröd utgöra potentiell bindning? Calissendorff refererar för övrigt till sin egen vetenskapliga artikel. Han är således forskare och tjänar själv på att få sin egen forskning exponerad. Är icke det en potentiell bindning?

Skribenterna är alla kollegor och vänner med varandra, med Leif Groop och med Sven Langworth. Kallas inte sådant delikatessjäv? I och med att inte en enda av dem uppger några potentiella bindningar eller jäv anser vi dem inte vara trovärdiga i sina roller som debattörer och opinionsbildare.

Som läkare ifrågasätter vi deras kompetens eftersom de trots sin position går emot internationell konsensus på endokrinologins område. Dessutom har den kunskap som de vänder sig emot tidigare använts i Sverige men frångåtts, förmodligen av den enkla anledningen att specialistläkarna har velat förenkla tillvaron för sig.

De fem skribenterna använder sig dessutom av det tomma och innehållslösa begreppet ”vetenskap och beprövad erfarenhet” vilket helt saknar såväl definition som specificering i såväl förarbete, proposition som lagstiftning. Att de använder det som underlag för sina argument vittnar om okunnighet.

Svenska patienter har hälsomässigt mycket att vinna på den fria konkurrens på vilken EU/EES baseras. De laboratorietester som Genova i England utför är den svenska staten (de svenska landstingen från och med hösten 2013) skyldig att ersätta.

Så, vi anser att alla svenska patienter, för närvarande via försäkringskassan och i framtiden via landstingen, ska kräva ersättning för dessa tester, vilka utförs i andra länder och således faller under gränsöverskridande vård inom EU/EES. Prejudikaten är mycket klara och tydliga vad gäller sådan ersättning och på detta område finns det även svenska prejudikat i högsta förvaltningsdomstolen (tidigare Regeringsrätten).

Utländska läkare som vill arbeta i Sverige med detta har Socialstyrelsen inte tillsyn över vilket innebär att de kan skriva ut recept på basis av Genovas analyser utan att någon kan neka patienterna denna vård eller receptutfärdade läkemedel som baseras på dessa analyser.

Maktmissbruket på Socialstyrelsen är olagligt och myndigheten har sedan länge förbrukat vårt förtroende för den. Den samhällsfinansierade sjukvården misslyckas på många områden. Den svenska endokrinologin anser vi vara ett sådant område vilket Nina Oksa på Sköldkörtelföreningen klargör i sina korta men kärnfulla kommentarer till artikeln på Läkartidningens websajt.

Hon skriver där: ”Sköldkörtelföreningen djupt oroad över hypotyreosvården” och ”Svart eller vitt – saliv eller blod?”.

I denna artikel har vi inte gått in på att på djupet diskutera de analyser som Scandlab har förmedlat. Vi konkluderar enbart att det enligt vetenskapliga artiklar finns en god grund för att använda sig av analyserna. Patienter som lider av sjukdomar som till exempel hypotyreos 2 är inte antingen sjuka eller friska. Det finns många grader av sjukdom och det får inte negligeras i några sammanhang. Ju tidigare ett tillstånd upptäcks desto större är chansen att förbättra eller till och med bota det. Ju längre man väntar desto svårare blir det att uppnå läkning och hälsa.

Vi ber att få framföra våra kondoleanser till Nina Oksa och alla svenska patienter som inte får sådan adekvat undersökning och behandling som den internationella medicinen inom respektive område anser vara sedvanlig.

Landstingssjukvården är en enda stor kartell där det är uppenbart att en betydande andel av läkarna ser det som sin uppgift att muta in det revir som landstingsskatteintäkterna utgör.

Landstingssjukvården är den största enskilda ekonomiska marknaden som existerar i vårt land. De offentliganställda läkarna avser att få ensamrätt på den men ett agerande i linje med ett sådant mål strider mot europarätten, är olagligt och såväl ersättnings- som skadeståndsgrundande för dem som drabbas.

Karl E Arfors, Professor emeritus.Tidigare chefsforskare vid Pharmacia AB och professor vid Sidney Kimmel Cancer Institute, USA.

Tore Scherstén, Professor emeritus. Tidigare huvudsekreterare vid Statens Medicinska Forskningsråd, ledamot av KVA.

Michael Zazzio, föreläsare, privatpraktiserande kliniker, forskare inom audiologi och otologi, vetenskaplig rådgivare i AENORTA.

Tidigare inlägg … ”Godtycke styr svensk hälso- och sjukvårdspolitik”

– ◊ –

Appendix

Läkartidningen 2011, nr 14, s 810-811

Trötthet och pseudodiagnostik

författarna är djupt oroade av företaget Scandlabs aggressiva marknadsföring. I den hävdas att konventionella läkare inte förstår eller kan diagnostisera olika bristtillstånd som kan förklara trötthet. Läs hela artikeln här…

Kommentar till inlägg om trötthet och pseudodiagnostik:

  • Sköldkörtelföreningen djupt oroad över hypotyreosvården Nina Ok
  • Replik till Sköldkörtelföreningen: Vi diskuterar Scandlabs kortisolanalys, inte hypotyreosvården Jan Calissendorf, Mikael Lehtihet, Mats Palmér, Cecilia Mattsson, Dan EH Andersson
  • Replik från Sköldkörtelföreningen: Svart eller vitt – saliv eller blod? Nina Oks
  • Slutreplik: Läkarkåren ska reagera mot företag som profiterar genom skrämselpropaganda Jan Calissendorf, Mikael Lehtihet, Mats Palmér, Cecilia Mattsson, Dan EH Andersson

– ◊ –

Läkartidningen, notis, 2012 s 1147

Scandlabanalyser förbjuds av Socialstyrelsen

Analyslaboratoriet Scandlab måste omgående sluta med två analyser: ASP (adrenocortex stress profile)-metoden samt analys av dygnsurin för att bestämma funktionen i tyreoidea. Det har Socialstyrelsen beslutat efter tillsyn av verksamheten.

Ingen av metoderna är, enligt Socialstyrelsen, överensstämmande med vetenskap och beprövad erfarenhet. Om Scandlab inte upphör att utföra analyserna, kan Socialstyrelsen komma att förbjuda verksamheten. Scandlab har inlett konkurs enligt beslut i tingsrätten den 18 april i år.

KB

Anmälan

Anmälan till Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet

Socialstyrelsens vetenskapliga råd, Professor Leif Groop, Lunds universitetssjukhus, yttrar sig 2011-02-13 samt 2012-02-06

Till: Blom, Staffan
Från: Sven Langworth
Skickat: den 11 oktober 2009 19:25
Till: Patientsäkerhet
Kopia: l.jarup@imperial.ac.uk
Ämne: Annons i SvD
Bifogade filer: ScandlabSvD091011.gif

Sven Langworth

Bästa tillsynsmyndighet,

satte nästan frukostkaffet i halsen idag när jag läste denna (bifogad) annons i SvD idag (11/10). Särskilt provocerande är rubriken ”med hjälp av urin- och salivprover, kan du få de svar vården misslyckats med att ge dig”. Min erfarenhet av Scandab är att de under en längre tid konsekvenslöst salufört mindre etablerade labtester för att få vanliga människor att betala pengar för meningslösa analyser.

Definitivt finns en farlighetsaspekt, om man nu tror att Scandlab kan erbjuda mer än vad sjukvården kan göra! Vad säger SLS med flera om detta?

M v h från Sven Langworth, leg läkare, docent, Danderyd.

Ett svar på ”Socialstyrelsen bryter mot EU-rätten”

  1. Vad tänker ni om en artikel som var publicerad i Hallandsposten för ett tag sen. Det handlade om KOL sjukdomen. De citerade Hjärt och Lung Stiftelse som sade att det finns många som har kol UTAN ATT VETA. Så det är dem människor som inte ha någon problem annars skulle de har sökt hjälp. Sen fortsatte de med att säga att det finns ett blodprov som avslöjar om man har KOL eller inte. Jag tänke då vad är det dem är efter? Är det bara de ´godkända´ organisationer som får köra ´skrämselpolitik´ Är det tillåten om det är det svenska vårdnaden som får göra blodproverna?

    Finns inte det en princip som kallas för ´détournement de pouvoir´ ? Är inte vi lika under lagen?

Kommentera