Vetenskap och beprövad erfarenhet – ett begrepp utan preciserad innebörd, del IV

Vetenskap och beprövad erfarenhet –
ett begrepp utan preciserad innebörd, del IV.

[ UPA = Utan Personligt Ansvar ]

.
Alternativmedicin

Enligt den alternativmedicinska kommitténs direktiv Dir 2006:64 så är alternativmedicin sådan behandling som saknar dokumentation.

Enligt lagstiftningen finns det ingenting som ligger mittemellan, å ena sidan, vetenskap och beprövad erfarenhet och, å andra sidan, alternativmedicin.

Det är antingen eller som gäller juridiskt.

I sådana fall är de metoder som baseras på dokumentation i form av publicerade vetenskapliga studier definitivt vetenskapliga och då ska väl sådana metoder, så länge de inte är skadliga, även kunna användas i Sverige för behandling av patienter?

Om det ändå vore så enkelt! Socialstyrelsen är av en helt annan uppfattning.

Socialstyrelsen anser att det är Socialstyrelsens åsikt som ska gälla vid en bedömning av om det är så att en metod står i överensstämmelse med «vetenskap och beprövad erfarenhet» eller inte.

Inte blir det bättre av att det i en av statens offentliga utredningar, Alternativmedicinkommitténs huvudbetänkande, SOU 1989:60, stod att «vetenskap och beprövad erfarenhet» var sådan behandling som var accepterad av den offentliga sjukvården.

Om det vore på det viset så borde ju varje ansvarsmål föregås av ett frågeformulär som skulle skickas ut till var och en av de minst 200.000 personer som är vårdpersonal och som är anställda inom landsting och kommuner över hela Sverige.

Frågan skulle ställas till var och en eftersom det inte finns någon som är folkligt utvald att representera de medicinskt legitimerade. Om ingen av de anställda skulle acceptera en viss metod så skulle den i sådana fall inte stå i överensstämmelse med «vetenskap och beprövad erfarenhet». Om däremot alla de 200.000 tillfrågade skulle acceptera metoden så skulle det vara tvärtom.

Vad Alternativmedicinkommitténs ledamöter inte tänkte på, om det vore så att alla besvarade enkäten, var att det skulle komma att finnas minst 199.999 andra fördelningsalternativ. Frågan är var gränsen mellan accepterande och icke accepterande i sådana fall skulle gå.

Varje ansvarsmål skulle dessutom komma att kosta minst 2.400.000 kronor i portokostnader och till detta skulle det tillkomma papper, kuvert samt arbetet med att sammanställa alla inskickade svar. Kommitténs tolkning av «vetenskap och beprövad erfarenhet» var orimlig och baserades dessutom på att vårdpersonalens godtycke skulle vara avgörande.

Alternativmedicin kontra skolmedicin

I statens offentliga utredningar, SOU 2010:65 står det att alternativmedicin är hälso- och sjukvårdsinriktad verksamhet utanför den etablerade hälso- och sjukvården, vilken även kallas skolmedicin.

Detta påstående skulle innebära att de som har privatkliniker och som saknar vårdavtal med något landsting alltid sysslar med alternativmedicin och vårdpersonalen på sådana kliniker kan således bli av med sina legitimationer närhelst Socialstyrelsen så önskar.

Enligt SOU 2010:65 sysslar privatkliniker inte alls med skolmedicin, även om personalen där har gått exakt samma utbildning under samma utbildningstid och på samma skola som vårdpersonal som arbetar i landstingsdriven regi. Även om de skulle göra exakt identiska saker så skulle den ena syssla med skolmedicin och den andra med alternativmedicin.

Skillnaden skulle vara att de som agerar under landstingets banér inte kan bli av med sina legitimationer vad de än sysslar med, men att de som arbetar inom privat sjukvård kan bli av med sina legitimationer när som helst.

Detta innebär att staten genom sitt yttrande i SOU 2010:65 avser att tvinga den svenska hälso- och sjukvårdspersonalen att vara och förbli löneslavar i offentlig verksamhet.

SOU 2010:65 är dessutom en uppmaning till all vårdpersonal att utveckling inte heller ska ske utanför den samhällsfinansierade sjukvården.

EU rätten om att det främst är den fria rörligheten och den fria konkurrensen som gäller på den inre marknaden inom EU är i Sverige som bortblåst i och med statens påståenden i SOU 2010:65.

Dessutom kan man fråga sig hur privatsjukvården skulle kunna konkurrera med den samhällsfinansierade sjukvård som i dagsläget i huvudsak finansieras med skattemedel och samtidigt åtnjuter juridisk immunitet. Det är vad jag kallar sjukvårdsdiktatur.

Observera att detta sker i ett land som styrs av en borgerlig och liberal regering!

Statens förklaringsmodeller om vad de begrepp som styr hälso- och sjukvården skulle innebära är enbart baserade på rent och skärt godtycke. Till och med staten talar emot sig själv i de olika dokument som staten obetänksamt prånglar ut.

Kvalitetssäkrar de inte sina utgåvor? Så är det tydligen inte.

Det hela kompliceras ytterligare av att landstingen enligt lagstiftningen ska använda sig av den privata sjukvården när landstingen själva inte klarar av att hjälpa en patient.

De privata klinikerna måste, för att kunna överleva det benhårda konkurrensklimatet, erbjuda en mycket bättre vård än den som landstingen erbjuder medborgarna och det är anledningen till att de privata klinikerna implementerar sina verksamheter med nya, innovativa och mer framgångsrika undersöknings- och behandlingsmetoder än vad som återfinns inom landstingsvården.

Revirhävdande läkare

Landstingens läkare hävdar dock bestämt att de enbart är skyldiga att remittera patienter till sådan behandling som står i överensstämmelse med «vetenskap och beprövad erfarenhet» och eftersom all vård som bedrivs utanför landstingen enligt vissa utredningar och betänkanden (dock ej i lagstiftning) kallas «alternativmedicin» så hänvisar revirinriktade läkare naturligtvis till sådana formuleringar såsom de i SOU 2010:65.

Psykologisk behandling

Dessutom kan ju landstingssjukvården alltid internremittera patienter till psykologisk behandling, till exempel till så kallad kognitiv beteendeterapi. Den metoden hjälper ju nästan alltid patientgrupper att klara av att bättre uthärda sina sjukdomar och symtom.

Behandling, i ordets verkliga bemärkelse, handlar det dock inte om eftersom den kognitiva beteendeterapin objektivt sett inte har bevisats kunna påverka sjukdomstillstånd och symtom. Så är det trots att studier över kognitiv beteendeterapi har publicerats i så ansedda vetenskapliga tidskrifter som till exempel The Lancet.

Sven Langworth,
medicinsk rådgivare på Pfizer

Ett typexempel på sådana anmälningar som kommer in till Socialstyrelsen är den anmälan som läkaren Sven Langworth upprättade och mailade in till myndigheten 2009-10-11 och i vilken Sven Langworth skrev:

”Definitivt finns en farlighetsaspekt, om man nu tror att Scandlab kan erbjuda mer än vad sjukvården kan göra!”

Det skulle alltså, enligt anmälaren Langworths synsätt, vara farligt att erbjuda sådan sjukvård som landstingen inte ens har bemödat sig om att titta på, även om den baseras på mängder av publicerade studier. Vad Langworth inte visste var att det engelska laboratoriet som utförde testerna redan hade utretts av den engelska motsvarigheten till Socialstyrelsen.

Den engelska myndigheten hade funnit att analysmetoderna hade vetenskaplig grund och genom metoderna kunde man finna vissa sjuka människor som de reguljära landstingsblodtesterna inte klarade av att avslöja.

Trots detta hävdade Langworth (medicinsk rådgivare på Pfizer), att svenska landsting är bäst. Ett fyrfaldigt leve för Sverige!

Socialstyrelsens myndighetsutövare såg sin chans att genomföra tillsyn. De slog således till och började utreda verksamheten trots att vem som helst kunde se att anmälan baserades på rent förtal. Socialstyrelsens på förhand partiska, vetenskapliga råd, professor Leif Groop, utredde och yttrade sig på basis av en, för en professor i medicin, häpnadsväckande okunnighet.
.

Leif Groop, diabetesprofessor, arbetar bland på att medicinera
diabetes. Att kosten kan bota diabetes verkar vara helt obekant för
honom. Läs mer…Snart kan vi ha en medicin som stoppar diabetes!

Artikel med sakfel och grovt förtal i DN

Langworth och Groop hade fem landstingsanställda kollegor, överläkarna: Mikael Lehtihet, Jan Calissendorff, Mats Palmér, Cecilia Mattsson och Dan E H Andersson.

De fick 2012-12-20 en debattartikel publicerad i DNs papperstidning, i vilken de i aggressiva ordalag förtalade Scandlab och det engelska analysföretaget Genova med flera laboratorier i världen. Debattartikeln i DN innehöll mängder av sakfel och visade således att skribenterna hade ofantliga kunskapsluckor inom det område som de var specialistläkare. Scandlab i Sverige erbjöds ingen möjlighet att replikera i DNs papperstidning. Efter artikelns publicering minskade Scandlabs omsättning med omkring 70 procent.

Detta är ett skolexempel på hur landstingsanställda läkare kan agera för att muta in reviret, vilket består av patienternas kroppar.

Landstingsläkarna hävdar att de själva tillhör den gruppering som är bäst och att de själva skulle vara någon sorts kännare av all sanning och alla kända fakta. Jag kallar detta för landstingschauvinism – en företeelse som är mycket vanlig och som inrymmer både kränkande och diskriminerande behandling av personer som verkar utanför etablissemangets korridorer.

Mest av allt visar detta att etablerade läkare ibland saknar såväl moral som god läkaretik. Den hippokratiska ed som de alla en gång svor har de sedan länge glömt bort.

BRYR SIG INTE OM. Huruvida de privata vårdgivarna kortar ner patientköerna bryr sig landstingens företrädare inte om. Inte heller bryr de sig om att den privata sjukvården hjälper patienter som inte har fått eller kan få någon hjälp och fungerande behandling inom landstingsvården, vilken dessutom inte klarar av att uppfylla kraven för vårdgarantin.

Om en patient inte erhåller någon fungerande vård och insatt behandling inom tre månader så har landstinget brutit mot vårdgarantin och i sådana fall kan patienten öppna en skadeståndstalan mot landstinget. Det händer nästan aldrig, varför landstingen känner sig säkra på att inte förlora något på att schabbla.

Oj! Jag tänkte inte på det. Begreppet «vetenskap och beprövad erfarenhet» förändras ju över tiden. Det har i alla fall Socialstyrelsen påstått, troligtvis för att svenska myndigheter, regeringens utredare med flera ska kunna jazza fram och tillbaka mellan olika betydelser. Statens företrädare och ”experter” påstår en sak vid morgonkaffet och en helt annan sak under lunchen. Kan det bli mer moment 22 än så här?

Tänk om…

Nej, tänk om vi i stället skulle ta och lagstifta lite käckt om att den legitimerade hälso- och sjukvårdspersonalen i fortsättningen måste utföra vården i överensstämmelse med ”hybelschnabelrobbelbobbel” eller ”hyläbanimonimaglaga”.

”Vad betyder det; vad betyder det?” skulle nog de flesta fråga.

”Det är för komplext för att kunna ge ett enkelt svar på. Följ det bara så blir tjänstemännen på Socialstyrelsen nöjda”, skulle nog svaret lyda från myndighetshåll.

”Följer ni det inte så återkallar SoS era legitimationer efter en godtycklig bedömning, godtyckligt beslut i HSAN samt godtyckliga domar i förvaltningsdomstolarna.”
.

Schlaraffenland

Välkomna till Schlaraffenland! Här bemödar sig ingen om
att ta reda på hur det verkligen förhåller sig med saker och ting.

Om nationen går under, på grund av att vi inte gör något på
jobbet, struntar vi i så länge vi själva får lata oss.

En jämförelse

För att göra en, i mitt tycke, adekvat jämförelse så ska jag beskriva ett land där hastighetsbegränsningar inte existerar. I det landet finns det dock en lag som säger att om man kör för fort så kan man få böter och även förlora körkortet. Ytterst är det dock en domstol som avgör om man kör för fort.

En polismans åsikt kan tillmätas en viss betydelse, men är inte på något sätt avgörande för utgången i ett fortkörningsmål, även om domstolarna hellre tror på polismäns yttranden än på de tilltalades. Fortkörning bedöms dessutom olika beroende på vem som anklagas för att ha kört för fort. Det som för en person är fortkörning är inte fortkörning för en annan.

Om man drar denna parallell med Sverige och begreppet «vetenskap och beprövad erfarenhet» så har Socialstyrelsen yttrat följande: Om man inte utför sina sysslor i överensstämmelse med «vetenskap och beprövad erfarenhet» så kan man förlora sin legitimation. Ytterst är det en domstol som avgör om legitimationen ska dras in.

Socialstyrelsens åsikt kan tillmätas en viss betydelse, men är inte på något sätt avgörande för utgången av ett ansvarsmål. Vad som är «vetenskap och beprövad erfarenhet» varierar mellan olika grupper och individer.

I ovanstående exempel är förhållandena mellan «vetenskap och beprövad erfarenhet» samt att köra för fort identiska och baseras på sådant som Socialstyrelsen de facto har yttrat och som finns satt på pränt om begreppet «vetenskap och beprövad erfarenhet» .

I fortkörningsexemplet är det uppenbart hur vansinnigt det vore med en sådan trafiklagstiftning, men den svenska befolkningen godtar lydigt lagen så som den är utformad i hälso- och sjukvårdslagen och momslagen. Eftersom människor i allmänhet inte tror att de kan förstå sig på juridik, utan i stället låter det mesta ha sin gilla gång, så låter de sig flockbeteendemässigt styras av överheten.

“Vi låter oss flockbeteendemässigt
styras av överheten”

Vem skulle vilja köra bil i ett sådant land som beskrivs ovan? I synnerhet om där fanns mängder av notoriska poliser med en sjuklig längtan efter att få sätta dit fortkörare, bara för skojs skull och för att få uppleva den underbara känslan av att utöva makt. Svaret är nog att det med tiden skulle bli ganska glest i trafiken. Vägverket skulle till slut bli överflödigt och så småningom skulle även fortkörningsdomstolarna bli det.

Jag hoppas att alla som läser detta inser att godtycke och avsaknad av specificering i lagstiftningen är uppenbart rättsosäkert. Det föreligger med nuvarande lagstiftning en uppenbar risk att man förlorar sin yrkeslegitimation om man kommer på kant med systemets företrädare. Makt utövas ofta av den enkla anledningen att vissa individer är benägna att jävlas med andra. George Orwells 1984 innehåller beska sanningsdroppar som i vårt tidevarv även återfinns i myndighetsutövningens Sverige.

I HSL står det att varje individ som är medicinskt legitimerad är skyldig att följa den medicinska utvecklingen inom sitt område. Lagen är naturligtvis baserad på en utopi.

“I HSL står det att varje individ som är medicinskt legitimerad är skyldig att följa den medicinska utvecklingen inom sitt område.”

Skolmedicinen följer definitivt inte utvecklingen eftersom nya metoder sällan inlemmas i de medicinska utbildningarna. Landstingen följer inte heller utvecklingen.

Den samhällsfinansierade sjukvårdsverksamheten ska enligt lagstiftningen ska vara kostnadseffektiv, vilket leder till att landstingen ser mer till pengarna än till behandlingsresultatet. Mer vård åt folket – låt alla få KBT!

Hur många är det då inom vården som följer utvecklingen inom sitt område och som läser igenom alla de studier som publiceras i de drygt 5000 MEDLINE-indexerade tidskrifter som finns?

I dem publiceras det varje år omkring två miljoner vetenskapliga artiklar. I varje specialitet är det hundratals, kanske tusentals och tiotusentals studier som årligen publiceras i MEDLINE-indexerad litteratur och ungefär lika många studier publiceras i andra vetenskapliga tidskrifter.

Svaret är naturligtvis det att ingen människa på denna jord klarar av att få tag på alla existerande studier, än mindre läsa igenom dem. När jag själv ska skriva en vetenskaplig artikel över något av de försök som jag har utfört så inskränker sig litteraturgenomgången till några dussin studier och bara det är en extremt stor arbetsbörda.

The Lancet är en vetenskaplig tidskrift som har en mycket stor påverkansfaktor (impact factor) och det finns människor som tror att om en behandlingsmetod inte är publicerad i den tidskriften så har den inget vetenskapligt stöd alls. Det finns läkare som anser att en analys-, diagnosticerings- eller behandlingsmetod endast är accepterad om den är föremål för publicering i den mest prominenta av de internationella vetenskapliga tidskrifter som existerar inom ett specifikt område.

Ett av Socialstyrelsens vetenskapliga råd, Leif Groop, hävdade att Tidskriften ”Journal of Clinical Endocrinology and Metabolism”, som är språkrör för Endocrine Society, därigenom skulle vara ledande inom endokrinologin i världen.

Javisst! Vill man göra livet enkelt genom att basera sitt liv på en enda helig skrift så kan man ju göra så. Ändamålet helgar ju medlen. Denna typ av villfarelse är det tyvärr många som lever med och många av dem får i makt av position tyvärr gehör för sina åsikter och påståenden. Det finns omkring 5000 medicinska vetenskapliga tidskrifter som är indexerade på MEDLINE och de är alla erkända av det vetenskapliga samfundet. Den som vill påstå något annat får allt lov att lägga fram vetenskapliga bevis för det.

Journal of Clinical Endocrinology and Metabolism är en av dussintals internationella, vetenskapliga tidskrifter inom endokrinologi.

The Lancet är för övrigt en tvärvetenskaplig medicinsk tidskrift och den saknar således inriktning mot någon specialitet. Trots det är en forskares lycka gjord om vederbörande blir publicerad i The Lancet.

Det finns dock andra sätt att översiktligt följa utvecklingen inom sitt område än genom att läsa MEDLINE-indexerade vetenskapliga tidskrifter.

Man kan till exempel kommunicera med kollegor eller läsa olika branschtidningar. Där finner man dock inte på långa vägar någon heltäckande sammanfattning av allt det som publiceras inom ett enskilt specifikt område.

Audiologi och otologi

Jag arbetar själv inom audiologi och otologi (med utredning och behandling av hörsel- och balansrubbningar och med forskning som baseras på studier av hörseln, balanssinnet och innerörat). De svenska branschtidningar som finns inom detta område är få och informationsmaterialet i dem är starkt begränsat och självfallet både filtrerat och vinklat utifrån publicistiska och nationella intressen samt utifrån de svenska läkarnas förutfattade meningar.

Så, svenska branschtidskrifter ger inte alls någon heltäckande överblick över alla de nya rön som årligen tillkommer. Inte heller andra nationella tidskrifter ger någon heltäckande överblick och böcker som ges ut innehåller ofta felaktigheter, företräder en viss typ av behandling och motverkar aktivt andra metoder.

The Cochrane Collaboration (världens mest ansedda utvärderingsgrupp när det gäller det medicinska området) har av Jan Magnus Bjordal bevisats vara biased (ha en förutfattad och ovetenskaplig hållning och mening). The Cochrane Collaboration har ljugit i sina konklusioner och har på så sätt filtrerat bort oönskade metoder.

Så, vem kan man lita på? Ju större anseende de har desto större är risken för att de är korrumperade. Hur tog de sig annars till toppen?

Att diskutera med kollegor utgör i sig en vetenskaplig fara. Människor har åsikter och åsikter är helt ovetenskapliga. ”Jag ska titta på det där och sedan ge dig min åsikt.” Det skrev forskaren Pavel Jastreboff till mig. Han återkom dock aldrig.

I en av sina böcker förkastade han senare den laserbehandlingsmetod som jag med flera forskare ute i världen hade bevisat var verksam vid diverse hörsel- och balansrubbningar, inför vilka den samhällsfinansierade sjukvården i Sverige med flera länder i världen fortfarande står maktlös.

Ändå tar den samhällsfinansierade sjukvården i Sverige inte upp laserbehandlingsmetoden trots att det sedan Jastereboffs yttrande, för drygt tio år sedan, har tillkommit lika många positiva studier som det fanns redan då han yttrade sig.

Pavels bok var givetvis ämnad att göra reklam för den behandlingsmetod som han själv tjänade stora summor på. För tinnituspatienter bestod hans metod av rådgivning och att stoppa en brusgenerator i örat. Behandlingsmetoden baseras på den neurofysologiska modellen, för vilken det ännu inte finns något bevis. Jastreboff certifierar läkare i hela världen att utföra behandlingen med hjälp av metoden.

En europeisk läkare, som forskar på och arbetar med patientbehandling med hjälp av en annan av de behandlingsmetoder som jag själv använder i min egen forskning och kliniska verksamhet, tillfrågade jag i rent psykologiskt studiesyfte om han tyckte att det var så att metoden var evidenbaserad.

Metoden baserades vid tiden för min fråga på omkring 100 positiva, MEDLINE-indexerade studier och vetenskapliga artiklar.

[Som en jämförelse kan nämnas att Gastric Bypassoperationer (operativt borttagande av magsäcken) baseras på endast åtta publicerade studier (!) och anses på den grunden inneha evidens. Gastric Bypass är numera den i Sverige förhärskande behandlingsmetoden då det gäller att påverka fetma.]

Den belgiske läkaren svarade dock nekande på min fråga. ”Nej, behandlingsmetoden hade ännu inte uppnått evidens”, påstod han. Detta trots att det fanns flera dubbelblinda studier.

Hoppsan! Där detroniserades det GRADE-systemet som SBU med flera länders utvärderingsmyndigheter använder sig av. Enligt min och flera andra bedömare skulle metoden enligt GRADE-systemets bedömningsmall inneha den absolut högsta granden av evidens, alltså nivå ett.

Såväl nivå ett, som två och tre medför att en metod innehar evidens.

Den tillfrågade läkaren gjorde dock en helt annan bedömning, Varför?

Jo, han ville naturligtvis inte ha någon konkurrens på det område som han verkade inom. Om metoden inte ansågs ha någon evidens så skulle väl de kliniker som använde den sluta upp med det och i sådana fall kunde han härska vidare som herre på täppan och forska vidare i ohotad ställning.

Den som inte behärskar engelska och således inte klarar av att obehindrat läsa internationella vetenskapliga tidskrifter kan helt enkelt inte följa utvecklingen inom sitt medicinska område. Man måste kontinuerligt genomföra sökningar i medicinska databaser där internationell litteratur indexeras.

Om man inte prenumererar på de vetenskapliga tidskrifterna eller köper de dyra artiklarna via MEDLINE eller direkt från publicisterna så kan man försöka att skapa sig en bild av ett enskilt forskningsförsök genom att läsa igenom sammanfattningar (abstracts) av studier. Sådana sammanfattningar ger tyvärr aldrig någon komplett bild av artiklarna.

MEDLINE är en databas där sådana abstracts finns. MEDLINE är faktiskt den högst rankade medicinska databasen. För att en tidskrift ska indexeras på MEDLINE krävs att den uppfyller vissa kriterier, bland annat ska tidskriften vara referentgranskad vilket ger en viss men ingen fullständig garanti för hög vetenskaplig nivå och kvalitet.

MEDLINE är faktiskt den enda erkända kvalitetssäkring som finns inom det medicinska publicistområdet.

Det finns dock en mängd tidskrifter som inte eller ännu inte platsar på MEDLINE men som ändå håller en hög vetenskaplig standard och där artiklarna har referentgranskats.

Många av dem finner man genom att göra en sökning i den amerikanska regeringens medicinska arkiv vilket finns tillgängligt på Internet på www.pubmed.com. PubMed innehåller alla de artiklar som ligger på MEDLINE samt en hel del andra vetenskapliga artiklar.

Vetenskapliga artiklar baseras på en förutbestämd struktur och i viss mån även på en fastlagd terminologi. Varför används inte samma terminologi i lagstiftningen?

Kan det bero på att lagstiftarna inte kan något om vetenskapsteori?

Svensk lagstiftning innehåller en mängd begrepp som saknar en klar och tydlig innebörd. Den medicinska kåren av legitimerad vårdpersonal använder sig av mängder av uttryck som saknar definition och som de själva alltså inte förstår.

Det låter väl begåvat?

Att vi människor språkligt sett lever i subjektiva världar gör inte det hela så särskilt mycket enklare. Problemet med språk är att ett och samma begrepp oftast har flera olika betydelser.

Jämför till exempel finlandssvenska och rikssvenska eller så vitt skilda dialekter såsom ångermanländska och malmöitisk skånska. Det är med anledning av språklig subjektivitet därför viktigt att lagstiftaren är tydlig i sin lagstiftning och inte lämpar över tolkningsuppgiften på domstolar och nämnder. Där talas flera olika dialekter och således läggs det olika innebörd i ett och samma begrepp beroende på vilka som tolkar den.

På hälso- och sjukvårdens område har ett sådant scenario uppenbarat sig inför många medicinskt legitimerades ögon då de plötsligt har märkt att vi inte lever i den bästa av världar.

Statens företrädare struntar ofta fullständigt i att beakta prejudicerande domar, grundlagar och konventioner om mänskliga rättigheter. Man behöver inte vara jurist för att inse hur korrumperat samhället är.

Nils Blom var en gång i tiden chefsjurist på Socialstyrelsen, men fick lämna myndigheten efter det att generaldirektören Lars-Erik Holm inte drog jämt med honom. Eftersom Lars-Erik Holm var kapten på skutan så var Nils Blom den som fick gå på plankan eftersom han betraktades som myterist. Han förpassades sedermera till Socialdepartementet.

Under författandet av denna krönika damp det ner ett email från en för mig tidigare helt okänd individ. Emailet innehöll en bifogad bilaga som bestod av ett brevsvar från just chefsjuristen Nils Blom:

”De skrivningar som du citerar hämtade från veterinärmedicinen stämmer hyggligt med uttrycket «vetenskap och beprövad erfarenhet» inom humanmedicinen. Någon officiell definition finns dock inte vad jag vet.

Begreppets innehåll är förstås inte statiskt utan förändras över tiden. Allmänt innebär begreppet att vårdgivarna och hälso- och sjukvårdspersonalen ska använda den modernaste kunskapen som finns i behandlingen av patienterna.

Nya behandlingsmetoder införs och gamla mönstras ut. Vad som är «vetenskap och beprövad erfarenhet» bestäms inte primärt av Socialstyrelsen utan av professionen själv eller av ”Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd” och förvaltningsdomstolarna i de konkreta fall som kommer upp till bedömning i dessa instanser.”

Tacka den för att Nils Blom fick sparken. Han sade ju delvis som det var!

”Någon officiell definition finns dock inte vad jag vet.”

Det var ju spiken i kistan för myndighetens tillsynsverksamhet. Begreppet förändras över tiden och är således godtyckligt. Begreppet får alltså inte tillåtas som juridisk måttstock eftersom det inte finns någon entydig definition. Att använda ett sådant begrepp är godtyckligt och godtycke strider mot grundlagens regeringsform. Det strider dessutom mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter och mot prejudikat i ECHR (European Court for Human Rights).

Jag hoppas att karriäristerna på Socialstyrelsen nu, en gång för alla, begriper detta och i fortsättningen rättar sig efter mitt påpekande; men det är väl med dem som med 2½-åringar. Trotsåldern kräver sin tribut i form av obstinat motstånd, vilket visar sig genom uttryck som ”kan själv”, vilket därefter dessutom ska bevisas in absurdum.

Min egen reflektion över att något förändras över tiden är emellertid hur i hela friden vårdpersonalen på förhand ska kunna veta hur den förändras över tiden om ingen på förhand förklarar vad som gäller vid en viss tidpunkt eller tidsperiod?

Kanske är målet att vårdpersonalen inte på förhand ska få vetskap om innebörden utan i stället ska tvingas att leva i en sjukvårdens ”twilight zone” där blixten, som från en klar himmel, kan slå ner på vem som helst och när som helst. Det är vad jag kallar att ha ett nervpirrande jobb.

LIVRÄDDA. Många läkare har under årens lopp sagt till mig att alla inom vården är livrädda för att bli anmälda och kanske förlora sina legitimationer och därmed levebrödet. Begreppet «vetenskap och beprövad erfarenhet» är det som uppges skapa mest oro i vårdpersonalkretsar.

Belöning på 10.000 SEK

I slutet av mars i år utfäste jag en belöning på 10 000 svenska kronor till det första bidrag som utifrån lagtext, proposition eller förarbete till proposition specificerar ett minimikrav för att begreppet vetenskap och beprövad erfarenhet är uppfyllt.

Utfästelsen presenterades den sista mars 2012 på föreningen SARAs årsmöte i Göteborg. Några dagar senare publicerades utfästelsen på 2000-talets Vetenskaps hemsida och den femte april publicerade Svenska Dagbladet en artikel om utfästelsen på sidan åtta i nyhetsdelen. Omedelbart efter SvDs publicering skrevs det i flera sjukvårdstidningar och dagstidningar om utfästelsen och på mängder av Internet-sajter blev diskussionerna livliga.

På Dagens Medicins hemsida fanns det en omröstning om huruvida det var så att begreppet var tillräckligt tydligt eller inte. En majoritet av de läsare som röstade ansåg att begreppet var alltför oklart. Omkring 30 % av läsarna tyckte att det var tillräckligt tydligt. Ingen av dessa har dock ännu kunnat förklara begreppets innebörd och ingen av dem har heller lämnat in något tävlingsbidrag till den jury som bedömer inkomna ”tävlingsbidrag”.

Jag mailade min utfästelse om belöning, artikeln i SvD med mera, till ett antal myndigheter (SoS, FK, SBU, Vetenskapsrådet med flera). Jag skickade det även till alla riksdagspartier, riksdagspartigrupper samt till utvalda riksdagspolitiker, departement och ministrar, landstingen samt ytterligare ett antal mottagare. Ingen av dem har lämnat något som helst tävlingsbidrag till tiotusenkronorsfrågan. Utfästelsen återfinns på hemsidan www.2000tv.se. Alla får delta i tävlingen.

Jens Larsson, chefsjurist
på Landstinget i Uppsala län.

Om min utfästelse om belöningen skrev Jens Larsson på Landstinget i Uppsala Län till mig:

”Jag har fått nedan för bedömning gällande diarieföring. Efter att ha tagit del av bilagorna tillåter jag mig betvivla seriositeten. Enligt mina noteringar finns det ingen lag som inte innehåller ett visst mått av bedömning. Det rör sig inte om naturvetenskap eller matematik, vilket är känt för dem som arbetar med lagtekniska bedömningar (bör även vara allmänt känt…). Ber att du i framtiden avstår från mediala utspel där vårt landsting blir inblandat. Det kostar värdefull arbetstid. Vi ser mejlet som personlig och onödig kontraproduktiv reklam från din sida, och diarieför/vidarebefordrar inte.”

Om det verkligen var så att Jens hade noterat något – var hade han noterat det? I sin fickalmanacka eller?

Det finns ju klara och tydliga anvisningar i lagstiftningen om hur fort man får köra innan man bötfälls eller får sitt körkort indraget. Skillnaden mellan mord och dråp är helt klart och tydligt definierade liksom det mesta i till exempel brottsbalken. Något som dock inte är klart definierat i brottsbalken är lagen om tjänstefel och grovt tjänstefel. Detta kan vara en förklaring till varför myndighetsutövare i Sverige sällan åtalas och fälls för sina brott trots att sådana säkerligen begås i stor skala varje arbetsdag, vecka efter vecka, månad efter månad och år efter år.

Jens Larsson valde att bryta mot diarieföringsprincipen, vilken är lagstiftad. Genom att bryta mot den obstruerade han aktivt kunskapsspridning. Kunskap kan ju utgöra ett hot mot landstingsverksamheten.

Personligen anser jag att Jens Larsson kostar landstinget värdefulla lönesummor. Jag ser hans anställning som kontraproduktiv och vidarebefordrar min åsikt till denna krönikas läsare.

Vetenskap och beprövad erfarenhet är ett fiktivt begrepp, ett fantasibegrepp, som skapar tankar och förundran men som inte på något sätt kan konkretiseras. Mitt mål med min outtröttliga agitation är att begreppet «vetenskap och beprövad erfarenhet» ska diskuteras nationellt och ingående i media, i debatter, i maktens korridorer och bland folket. Jag önskar att det i sin tur leder till en förändring av all lagstiftning som innehåller icke definierade begrepp och att sådana tas bort.

Brottsbalkens lag om tjänstefel behöver revideras och det måste klarare framgå vad som är tjänstefelsgrundande så att myndighetsutövare som inte följer reglementet lättare kan fällas till ansvar för sina gärningar och i sådana fall dömas till kännbara straff.

Detta måste verkställas för att få bukt med den laglöshet som genomsyrar svensk myndighetsutövning. Makten ska enligt grundlagen utgå från folket och myndighetsutövarna ska alltså arbeta för folket – inte emot det.

“Myndighetsutövarna ska arbeta för folket
och ställas till svars när de bryter mot lagen.”

Vi lever inte i den bästa av världar, snarare i en värld full av korruption och inkompetens. Numera är det i och för sig kanske inte lika jävligt som det var från år 1492 till 1704 då man i Sverige garrotterade, halshögg och brände omkring 300 häxor (såväl män som kvinnor) på bål.

I dag återkallar man istället deras legitimationer. Legitimerad vårdpersonal lever med ett damoklessvärd hängande över sig. Likheten med Voltaires Candide är också slående.

Det som ser bra ut och som absolut inte ska kunna gå fel förvrids med ens till oigenkännlighet när de nykammade myndighetsutövarna likt gladiatorer träder in på arenan med nyputsade lackskor, nyborstade kostymer och dragna attachéväskor.

Då finns det ingen återvändo även om den legitimerade sjukvårdspersonalen till sitt försvar mot de aggressiva angriparna tillverkar försvarssköldar av plåtbrickor och sänggallergrindar. Frågan är vilka som är de verkliga ”häxorna”?

Denna serie i fyra delar om vetenskap och beprövad erfarenhet skulle kunna bli tiofalt längre och inkludera hundratals anekdoter om och referenser till sådant som beskriver hur myndighetsutövare agerar.

Det som här återges har tagit mig ett dussin år att samla ihop. Jag har ringt och skrivit till myndigheter, talat med förfördelade läkare, psykologer, sjuksköterskor, psykologer och med personal som tillhör flera andra medicinskt legitimerade yrkesgrupper.

Tyvärr finns det inte utrymme och tid att återge allt det vansinniga som jag har observerat i min frilansjournalistiska, undersökande verksamhet.

Helt klart är det för mig att svensk hälso- och sjukvårdslagstiftning är ett färglöst, grådaskigt lapptäcke som saknar ett enhetligt mönster.

Svenska myndighetsutövare ljuger och undanhåller sanningar, precis på samma sätt som den amerikanska staten har agerat i såväl utredning som rapporterna om 9/11. Konspirationer frodas lite här och var ute i den stora, vida världen och så även i Sverige.

Lita inte på myndighetsutövarna! De bör, efter mina verifierade avslöjanden, fortsättningsvis betraktas som opålitliga ända till dess att motsatsen har bevisats.

Denna krönika, i fyra delar, avslutas med ett yttrande som Pernilla Ek gjorde inför Justitieombudsmannen. Pernilla Ek sa i ett förhör med JO att:

”Socialstyrelsen hade haft möten om Michael Zazzio och på dessa möten hade man diskuterat hur Socialstyrelsen skulle förhålla sig till honom”.

Nu finns det alltså till och med en svensk, offentlig handling som visar att så är fallet; detta trots att svenska myndigheter enligt grundlagen är skyldiga att behandla alla personer på ett likvärdigt sätt.

Den verklighet som involverar svensk myndighetsutövning är mer vanvettig och absurd än vad Sture Dahlströms romaner ”Tango för enbenta” och uppföljaren ”Huggormens tid” är. När jag första gången läste dessa romaner betraktade jag dem som surrealistiska, litterära alster med ett inslag av absurdism. Numera vet jag bättre.

De två romanerna är mycket realistiska och förefaller i sina mest absurda stycken vara klart mycket mer verklighetsförankrade än vad svensk myndighetsutövning är. Det är inte utan anledning som den flera gånger har varit föremål för publicering i Svenska MAD.

Ett samhälle får oftast de politiker och myndighetsutövare som medborgarna förtjänar; men hur förändrar man då ett samhälle?

Jo, genom att skriva, debattera, ifrågasätta, samtala, diskutera, knyta kontakter, gruppera sig, organisera sig, samarbeta, arrangera seminarier, diskussionskvällar, föreläsningar, skapa opinion, samla in namnunderskrifter, skriva petitioner, uppvakta myndigheter, uppvakta politiker, arbeta politiskt, ställa frågor och krav och inte minst genom att kräva svar och åtgärder.

Organisationer och intressegrupper som är intresserade av sådant är föreningen SARA (2000-talets Vetenskap), Kostdemokrati, LCHF-magasinet, Föreningen för Komplementär- och Alternativmedicin (KAM), Föreningen För Integrativ Medicin (FIM), Svensk Homeopati, Handikappförbundens Samarbetsorganisation (HSO), Diabetesorganisationen i Sverige (DiOS), med flera.

Även patientförbund, patientföreningar, förbund för vårdpersonal, arbetsgivarorganisationer, politiska partier med flera borde ha ett intresse av att svenskarnas hälsa prioriteras, i stället för att staten motarbetar potentiella möjligheter till förbättring och tillfrisknande.

.

.

Medborgare måste engagera och skaffa sig tillräckligt mycket kunskap för att kunna välja sådana politiker som har en hög moral och som är beredda att stå för sanning och rättssäkerhet. De måste självfallet företräda folkets behov och åsikt och ha som mål att stifta klara och tydliga lagar samtidigt som de verkar för att otydliga lagar revideras eller kasseras.

Folkliga resningar behöver inte vara liktydiga med väpnade revolutioner.

Med gemensamma krafter och insatser kan medborgare på fredlig väg skapa förutsättningar för ett samhälle som har en myndighetsutövning baserad på jämlikhet, moral och människotillvändhet.

I första hand ska en lagstiftning gagna folket och inte som nu – gagna den maktelit som lever på medborgarnas underlägsenhet, okunskap och olycka.

.

Michael Zazzio
föreläsare, privatpraktiserande kliniker samt forskare inom audiologi/otologi

APPENDIX

Tidigare inlägg i serien om «Vetenskap och Beprövad erfarenhet»:
(klicka på löpsedlarna för att läsa del ett, två och del tre)

………

– ◊ –

Begreppet «Vetenskap och beprövad erfarenhet» …
Del I
Del II
Del III

Kommentera