Vetenskap och beprövad erfarenhet – ett begrepp utan preciserad innebörd, del III.

.

.
“Vissa tjänstemän verkar ha uppnått sin inkompetensnivå
och drar sig inte för lagbrott för att upprätthålla sin
makt och position.”

Vetenskap och beprövad erfarenhet – del III

Vissa av våra svenska myndigheters tjänstemän verkar ha uppnått sin inkompetensnivå och måste därför ägna sig åt konsekventa lagbrott för att upprätthålla sin makt och position. Genom att upprätthålla sitt grandiosa och megalomana maktmissbruk så hamnar den lilla människan i kläm.

Försäkringskassans godtyckliga sjukskrivningsbeslut, Socialstyrelsens jagande av privatpraktiserande läkare, Migrationsverkets utkastande av flyktingar är klara exempel på detta maktmissbruk från myndigheter.

Vi måste alltid lita på att myndigheter följer lag.

Problemet är att myndighetspersoner som har uppnått sin inkompetensnivå verkar vilja bryta lag för att söka upprätthålla sin egen maktposition.

Överklaga, hänvisa till lag och kräv din rätt.

Så om du inte får som du vill enligt lag så är det bara att säga: ”Jag ser att du bryter mot lagen. Jag konstaterar att person som bryter mot lag har uppnått sin inkompetensnivå.”

Anklagelser utan grund

Jag bistod under ett par års tid hud-specialisten och allmänläkaren Anders Pettersson med information om lagstiftningen för att han om möjligt skulle kunna få en bättre möjlighet att vinna det mål som Socialstyrelsen drev mot honom. Han använde sig förutom mig av en jurist som drevs av sanning och ett genuint intresse för lag och rätt i stället för att, som många advokater, främst drivas av ekonomisk vinning.

Det slutade lyckligt och läkaren friades från alla de anklagelser som Socialstyrelsen under åtta års tid hade riktat mot honom. Domen i Högsta förvaltningsdomstolen blev prejudicerande. I många sakfrågor och avseenden var domen mycket tydlig. Läkaren och jag utväxlade under processens gång en del värdefulla dokument, domar och prejudikat samt en rad intressanta observationer som visar hur okunnigt och obetänksamt myndighetsutövare kan yttra sig.

Medicinalrådet Thomas Larsson på Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet i Örebro var ytterst ansvarig för att läkaren anklagades. Läkarens patienter hade, enligt Thomas Larsson, Anna-Karin Andersson, Knut Mårfelt och Dan Andersson, inte fått någon som helst skolmedicinsk behandling. Socialstyrelsen for i aktbilaga 61 i mål 3760 09 i Kammarrätten i Stockholm bevisligen med lögner.

Två av de av Socialstyrelsen åberopade patientfallen hade nämligen redan år 2005 utretts av Hans Rorsman, professor emeritus i dermatologi (hudsjukdomar) och venerologi (veneriska sjukdomar) 1972-1995, chefläkare vid Universitetssjukhuset i Lund 1983-1992, konsultläkare för Sveriges Läkarförbund med mera. Han intygade redan 2005-11-10 att två av patienterna i målet hade fått all den behandling som de enligt skolmedicinen kunde önska sig.

Läkarens handläggning och vård av patienterna hade varit helt korrekt utförd och således i överensstämmelse med «vetenskap och beprövad erfarenhet». Patienterna hade, parallellt med den skolmedicinska vården, även fått homeopatiska medel. Det var anledningen till att Socialstyrelsen valde att föra talan mot läkaren i HSAN*).

*) HSAN står för Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, läs mer….

“Homeopatiska medel var anledningen till att Socialstyrelsen
valde att föra talan mot läkaren i HSAN.”

Thomas Larsson & Co på Socialstyrelsen var 4½ år efter upprättandet av Hans Rorsmans yttrande fortfarande av en helt annan ”uppfattning” än vad Hans Rorsmans expertutlåtande gjorde gällande. Trots expertutlåtandet ansåg Socialstyrelsen nämligen att patienterna inte alls hade fått någon skolmedicinsk behandling.

“Socialstyrelsen tjänstemän anser sig vara i sin fulla
rätt att övertolka expertutlåtande, efter behag”

Socialstyrelsen hade inte ens någon bedömning från något eget vetenskapligt råd.

De trotsiga myndighetsutövarna fortsatte, fram till dess att den friande och prejudicerande domen meddelades i Regeringsrätten, att vidhålla sin inställning trots att det med stöd av handlingarna i målet bevisades att de avsiktligen hade ljugit för att få läkaren fälld.

“Homeopatiska behandling anses inte stå i överensstämmelse
med vetenskap och beprövad erfarenhet och skall bekämpas
med alla till buds stående medel.”

Socialstyrelsens företrädare menade att den homeopatiska behandling som läkaren hade givit patienterna inte heller den stod i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Läkaren refererade till över etthundra studier varav många var positiva, prospektiva, placebokontrollerade, dubbelblinda och indexerade på MEDLINE, vilket innebar att de uppfyllde de mest önskvärda kraven för vetenskaplighet.

Det struntade dock Socialstyrelsens tjänstemän i. Å andra sidan så är det en allmänt utbredd vanföreställning och missuppfattning att homeopatisk medicin skulle sakna vetenskapligt underlag och positiva, vetenskapliga studier.

Vår tids häxjakt

Effekterna av Socialstyrelsens påhopp blev att läkaren fick sitt anseende rejält nedsvärtat, förlorade mängder av patienter samt nekades en läkaranställning som i praktiken redan var klar. Under åtta års tid gick han även miste om både personliga inkomster och intäkter till sin privatklinik. Svarta får och syndabockar vill ju nästan ingen ha att göra med. De som anmäls, utreds och anklagas betraktas med grav misstänksamhet och är på förhand dömda, fällda och straffade.

Jag anmälde Socialstyrelsens tjänstemän för lögn.

Jag anmälde Socialstyrelsens tjänstemän Thomas Larsson, Anna-Karin Andersson, Knut Mårfelt och Dan Andersson, varav en av dem är den tjänsteman som skrek ”Jag är Socialstyrelsen!”, vilket beskrevs i den föregående delen av denna krönika.

”Det är tydligen inte alls brottsligt för
myndighetsutövare att framföra falska
anklagelser, begå falsk tillvitelse mot samt
sprida grovt förtal om enskilda medborgare”

Lilian Wiklund

Min anmälan till JO baserades dock på att de fyras gäng bevisligen hade ljugit för att få läkaren fälld. JO utredde och Lilian Wiklund beslutade därefter att inte vidare uppehålla sig vid saken (den standardfras som JO vanligtvis använder sig av).

Lilian Wiklund anser tydligen att det inte alls är brottsligt för myndighetsutövare att framföra falska anklagelser, begå falsk tillvitelse mot samt sprida grovt förtal om enskilda medborgare. Någon motivering skriver JO aldrig heller i sina beslut.

Inom EU är det lag på att myndighetsutövare måste motivera sina beslut. Det skall även svenska myndighetsutövare göra, men JO bryr sig inte om det och inte heller om europarätten och Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

”Sverige, ett laglöst land, där myndighetspersoner
negligerar lagar när det passar, utan konsekvens”

Lilian Wiklunds agerande visar att riksdagens ombudsmän inte är intresserade av att granska myndigheterna och inte heller är benägna vidta sådana åtgärder som är befogade och som är nödvändiga för att tillse att lagstiftningen följs.

Lilian Wiklund kvitterar ju ändå ut sin årliga mångmiljonlön för att hon städar undan statens dåliga rykte genom att sopa in dammet och smutsen under den nationella, blågula heltäckningsmattan..

Myndighetsutövarna på Socialstyrelsen tränas
i att likt illusionister förvränga verkligheten.
De övas i att konstförfaret bruka trollformeln;

«vetenskap och beprövad erfarenhet»

.

Torsten Mossberg, medicinalråd på Socialstyrelsen.

Torsten Mossberg, medicinalråd på Socialstyrelsen, riktade bevisligen lögner i en av sina anmälningar till HSAN och i inlagorna till förvaltningsdomstolen. Torsten Mossberg vidhöll där att han å Socialstyrelsens vägnar anklagade en sjuksköterska bland annat för att ha ställt diagnos inom ett område som Torsten Mossberg ansåg föll utanför sjuksköterskans kompetensområde.

Till sitt stöd för anklagelserna använde sig Torsten av de två vetenskapliga råden professor Erik Borg och professor Per ”Gotte” Lundqvist. De ljög även de och påstod helt omöjliga och orimliga saker vilket visade att de hade stora kunskapsluckor och otillräcklig kompetens för att kunna göra korrekta bedömningar inom ramen för sin egen specialistkompetens.

Per ”Gotte” Lundqvist påstod bland annat att något som inte kommer fram till ett organ kan skada det. Erik Borg hittade på mer subtila lögner, vilka ändå bevisades vara osanningar och han frånträdde sedermera sin professur efter det att sjuksköterskan bevisat att han hade ljugit i utredningen. Det bekom dock inte Torsten Mossberg ett dugg. Målet skulle vinnas till varje pris! Kosta vad det kosta vill!

“Målet skulle vinnas till varje pris!
Kosta vad det kosta vill!”

Torsten Mossberg kontaktade skatteverket och informerade dem om att sjuksköterskan bedrev behandling som inte baserades på «vetenskap och beprövad erfarenhet».

Skatteverket utredde på sitt eget sätt och skattenämnden fällde sjuksköterskan som i och med nämndens beslut blev momsbelagd. Sjuksköterskan överklagade och förlorade i tre olika skattemål i Länsrätten i Stockholm men, hör och häpna, vann på basis av prejudikat i alla de tre skattemålen i Kammarrätten i Stockholm.

Kammarrätten medgav att vården uppfyllde kraven på «vetenskap och beprövad erfarenhet». Nu skulle väl ansvarsmålet ändå inte kunna förloras eftersom även det baserades på samma begrepp, nämligen på begreppet «vetenskap och beprövad erfarenhet».

Luftslott

Torsten Mossberg kunde i ansvarsmålet inte förklara, ännu mindre specificera vilken diagnos det skulle handla om och inte heller vilken patient som den förmodade diagnosen skulle vara ställd för eller om ”luftslottsdiagnosen” hade varit korrekt, felaktig eller överhuvudtaget ställd.

Torsten Mossbergs påståenden var hypotetiska och baserades på rena fantasier, men de gick ändå hem i rättsinstanserna, vilka förvägrade sjuksköterskan muntlig förhandling och därmed obstruerade möjligheten att åberopa och förhöra internationella expertvittnen.

Blind rättvisa

HSAN och Förvaltningsrätten i Stockholm, med generaldirektör Annika Marcus och chefrådman Annika Sandström i spetsen, trodde blint på Torstens påståenden och utan den minsta tvekan tilldelade de sjuksköterskan ett disciplinstraff i form av en varning. Detta gjordes alltså utan att det överhuvudtaget fanns någon som helst bevisning om att någon diagnos någonsin skulle ha ställts.

Inte blev det hela så särskilt mycket bättre av att det av Socialstyrelsens eget publicerade material ”Vem har rätt att göra vad inom hälso- och sjukvården och tandvården” framgår att alla yrkesgrupper har rätt att ställa diagnos. Det gäller såväl utifrån formell som reell kompetens – alltså utifrån utbildning, men även faktiskt kunnande som till exempel kan baseras på erfarenhet.

Preskription, när det passar.

Dessutom vände sig Socialstyrelsen till HSAN först 2½ år efter det att läkaren Christer Carenfelt på Sophiahemmet hade anmält sjuksköterskan till Socialstyrelsen eftersom läkaren själv inte visste något om behandlingsmetoden.

Preskription inträder efter två år. Så, fallet var preskriberat, men processen drevs ändå mot sjuksköterskan, som fälldes på godtyckliga grunder. Socialstyrelsens mål var att förmå sjuksköterskan att upphöra med sin landstingskonkurrerande verksamhet som fick de svenska läkarna att framstå som mindre kunniga.

“Socialstyrelsens mål var att förmå sjuksköterskan att
upphöra med sin landstingskonkurrerande verksamhet
som fick de svenska läkarna att framstå som okunniga.”

Sjuksköterskan fortsatte enträget med sin behandlingsverksamhet och sysslar fortfarande med den. Socialstyrelsen har inte väckt någon ny talan mot sjuksköterskan, men driver en ständigt pågående utredning mot sjuksköterskan.

Den senaste utredningen baseras på en drygt sex år gammal anmälan som gjordes från en svensk läkarförening som i sin anmälan till SoS skrev att sjuksköterskan var oseriös.

Att anmälan saknade patient och baserades på ett uppenbart förtal bekom inte Socialstyrelsens tjänstemän ett dugg. Att ett ärende är preskriberat efter två år bryr de sig inte heller om. Sjuksköterskan ska utredas för all framtid så att alla patienter som ringer Socialstyrelsen kan matas med information om att sjuksköterskan är föremål för Socialstyrelsens utredning.

Visst är väl Socialstyrelsen en serviceinriktad och trevlig inrättning. Frågan är vems intressen de företräder?

Överrätterna manipulerades att inte bevilja sjuksköterskan prövningstillstånd trots att sjuksköterskan redan hade vunnit de tre skattemålen, vilka alltså baserades på samma begrepp – «vetenskap och beprövad erfarenhet».

Kammarrätten friade i skattemålet, men tog inte upp överklagandet i ansvarsmålet. Snacka om lotteri! Var finns logiken i svensk rättspraxis?

Vi må på många sätt ha det bra i Sverige men något konsekvent domstolsväsende har vi definitiv inte och det utgör i sig ett mycket allvarligt hot mot rättssäkerheten.

“Ett inkonsekvent domstolsväsende utgör ett
mycket allvarligt hot mot rättssäkerheten”

Ytterlighetsexempel

Ett par ytterlighetsexempel är målet där tingsnotarien satt och klottrade i ett block i stället för att föra noteringar om målet.

Ett annat ytterlighetsexempel är den anklagade som av domaren inte tilläts att slutföra sin slutplädering. Efter en knapp minuts plädering avbröts den tilltalade av domaren som skrek ”Ja, jag har hört tillräckligt nu”. Det kanske inte precis kan kallas rättssäkert.

Beslutet i HSAN och domen i förvaltningsrätten stred mot minst 40 olika prejudikat. Förvaltningsdomstolen ville och kunde, ett antal år efter domen, genom sin föredragande jurist, Charlotte Welwert, inte förklara vilken diagnos det var som de hade fällt sjuksköterskan för.

Det framgick naturligtvis inte heller i de domskäl som Charlotte Welwert hänvisade till. HSAN kunde inte heller svara på vilken diagnos som den utdelade varningen baserades.

Lena Renman och Erik Höglund på Socialstyrelsen har inte heller de svarat på frågan om vilken diagnos det var som sjuksköterskan fälldes för att ha ställt i målet där det saknades uppgift om såväl patient som diagnos och tidpunkt för den eventuella händelsen.

Lögner accepteras – om de kommer från högt uppsatta tjänstemän.

Anklagelsen var påhittad och rent hypotetisk. Socialstyrelsens och Torsten Mossbergs illusion var fulländad, eller hur? Snacka om häxkonst! Abrakadabra…

Numera har Torsten Mossberg avslutat sin karriär på ”cirkusskolan” Socialstyrelsen, men andra myndighetsutövare på myndigheten går i hans fotspår och försöker nu att leva upp till hans rykte. Erik Höglund och Lena Renman gjorde det definitivt genom att nyligen påstå att de inte ansåg att Torsten hade gjort något som helst fel i ärendet mot sjuksköterskan.

Dessutom ljög Erik Höglund inför JO när han förhördes i ärende 1630-2012 om de oegentligheter som förekom på deras avdelning på Socialstyrelsen. Erik Höglund hade dock spelats in på band, en inspelning som skickades in till JO. Inspelningen beviade tveklöst att Erik Höglund hade ljugit inför JO då JO förhörde honom.

Lögnen JO-anmäldes men justitieombudsmannen Lilian Wiklund beslutade att inte ta upp saken. Hon och JO som myndighet anser följaktligen att det är helt i sin ordning att myndighetsutövare medvetet ljuger i sin tjänsteutövning och att de dessutom gör det inför justitieombudsmannen då denne utreder dem.

Kindergarten

På kindergarten bryr sig ingen om när ett av barnen ljuger eftersom alla andra barn gör likadant? Skulle man ta tag i dem och tillrättavisa dem när de är dumma och elaka så utpekas man väl som barnmisshandlare. Skulle man höja rösten och på skarpen säga till dem när de har varit stygga så riskerar man förmodligen att bli åtalad för psykisk misshandel.

SBU’s hemsida (se Appendix)

På SBU skrev och publicerade Ragnar Levi år 1997 en djärv sammanfattning om begreppet «vetenskap och beprövad erfarenhet». Den ligger i skrivande stund fortfarande kvar på SBU’s hemsida, men man vet inte om den raderas när denna krönika blir allmänt känd.

När jag en gång i tiden i en av mina skrivelser till Stockholms läns landsting hänvisade till Karolinska universitetssjukhusets hemsida, där det stod beskrivet på vad de baserar sin evidensbedömning, så försvann just den informationen ganska snart från hemsidan.

Karolinskas evidensutvärderingsmall innebar nämligen att en mängd metoder som sjukhuset och landstinget (den etablerade hälso- och sjukvården) officiellt sett inte accepterade, helt plötsligt och med god marginal föll inom ramen för deras eget evidensbedömningsprotokoll.

Karolinskas evidensutvärderingsmall innebar dessutom att ett otal av de metoder som de hade i sin egen produktionslinje inte alls svarade upp mot kraven för att uppnå evidens. Ragnar Levis genomgång på SBUs hemsida ligger kanske nu även den i den publicistiska farozonen.

I Ragnar Levis publicering 1997 kunde man läsa att ”Förarbetena till de olika lagarna ger dålig utdelning”. Den proposition (1993/94:14) som utgjorde förarbetet till åliggandelagen ger ingen som helst förklaring av begreppets innebörd. I stället hänvisar texten till Alternativmedicinkommitténs huvudbetänkande (SOU1989:60), men inte heller där har det på något sätt preciserats. Vid en granskning av betänkandet visar det sig att det i sin tur refererar ett svar som Socialstyrelsen gav en enskild läkare år 1976.

Socialstyrelsens svar till läkaren löd:

När exempelvis en ny behandlingsmetod introduceras saknas självklart erfarenhet, det vetenskapliga underlaget får vara grunden för att metoden accepteras eventuellt efter erfarenheter vunna vid försök på djur. I andra fall kan långvarig klinisk erfarenhet vara det dominerande underlaget för att en behandlingsmetod accepteras medan de teoretiska och/eller experimentella vetenskapliga bevisen för dess effektivitet kan vara begränsade.

En befogad fråga är vad som menas med vetenskap? En annan fråga som är obesvarad är vari det beprövade i denna erfarenhet består. Vems erfarenhet åsyftas och hur långvarig erfarenhet ska det finnas för att begreppet beprövad ska vara uppfyllt?

Ragnar Levi skrev även att ”Begreppet har uppmärksammats vid ett flertal kongresser och symposier. Vid Läkardagarna i Örebro 1997 togs det upp under temat ”Vetenskap, beprövad erfarenhet eller slentrian – gör vi rätt saker i vården?”.

Ja, det kan man verkligen undra. Görs det rätt saker inom vården? Nej, så är det nog inte alltid och kanske inte heller särskilt ofta.

Om ni bara visste hur ofta den samhällsfinansierade sjukvården skadar, lemlästar, stympar och tar livet av patienter. Detta fortgår trots att varje arbetsför svensk i genomsnitt betalar drygt 60 000 kronor per år för samhällsfinansierad sjukvård och läkemedel.

“Gör vi rätt saker inom vården?
Nej, så är det nog inte alltid och
kanske inte heller särskilt ofta.”

Hösten 2011 genomfördes ett av de senaste i raden av seminarier där begreppet «vetenskap och beprövad erfarenhet» diskuterades. Ett flertal inbjudna talare uttryckte sin syn på saken. De var dock inte överens med varandra.

En professor i sjukvårdsjuridik påstod att en metod måste vara tillräckligt vetenskaplig och beprövad för att stå i överensstämmelse med begreppet «vetenskap och beprövad erfarenhet». Professorn kunde dock inte specificera någon gräns för vad tillräckligt innebar. Det finns ju inte heller något sådant angivet i lagstiftningen.

Ingen av föreläsarna kunde vare sig definiera, specificera eller precisera begreppet utifrån den svenska lagstiftningen. Däremot kåserade en av dem om begreppet och det känns bra att veta att det inte bara är jag som raljerar över det.

Vetenskap

Vetenskap är i alla händelser vetande och vetenskapsteori är det ämne där man studerar vetenskap och vetenskaplighet. Vetenskapsteorin har satt upp en minimigräns för vetenskap och den går vid en enda observation som dessutom bör vara dokumenterad på något sätt.

En enda observation är alltså vetenskaplig och utgör i sig vetenskap. Har man sett en sak inträffa en gång så är det en vetenskaplig observation. Observerar man samma sak två gånger så är det en indikation på att det kan finnas ett samband mellan de två händelserna. Observerar man det tre gånger så uppträder observationerna efter ett mönster.

“En enda observation är vetenskaplig
och utgör i sig vetenskap.”

På MEDLINE finns det hundratusentals referentgranskade, godkända och publicerade så kallade ”case studies” (fallstudier), där varje artikel baseras på en enda patient. Så, en enskild observation är alltså tillräckligt vetenskaplig för att kunna publiceras i erkänd, vetenskaplig litteratur.

Beprövad erfarenhet

Det är lite svårare att avgöra vad beprövad erfarenhet innebär.

Observera att det i lagtexten inte heter «väl beprövad erfarenhet» utan endast «beprövad erfarenhet». Hur många gånger ska något vara gjort innan det kan kallas beprövat? De politiker som har stiftat de lagar som innehåller begreppet har inte bemödat sig om att specificera det. Om något är utfört och prövat en enda gång så är det i alla händelser språkligt sett beprövat. Då har man prövat på att göra det och då har man en erfarenhet av det.

“Språkligt sett baseras en behandling på vetenskap
och beprövad erfarenhet när det finns minst en
dokumenterad och publicerad fallstudie samt
en klinisk erfarenhet där man har prövat att
utföra behandlingen minst en gång.”

Månfärder

 

Om man till exempel tar de bemannade månfärderna så är en sådan resa beprövad när man har åkt till månen en gång. Efter två gånger är det definitivt ännu mer beprövat och efter tre gånger är det inget snack om saken huruvida det är beprövat eller ej.

Samma förhållande gäller logiskt sett medicinska studier och kliniskt ◊genomförande.

Medicinska behandling

Medicinsk behandling är i jämförelse med månfärder i och för sig både enklare och billigare att utföra. Därmed ökar möjligheterna till kvantitativt utförande och i och med det ökar kravet på upprepning, vilket visar att vetenskapens grunder lätt faller i glömska.

Socialstyrelsens tjänstemän står minst av allt för vetenskaplighet och logik. De representerar godtycket och det gäller även Försäkringskassan och rättsväsendet.

Nu hårddrog jag allt det där, säger säkerligen flera försvarare av begreppet «vetenskap och beprövad erfarenhet». Ja, visst gjorde jag det men jag är ju ute efter att finna en miniminivå för att begreppet skulle vara uppfyllt, inte någon maximinivå. Någon övre gräns existerar ju inte – så, varför skulle jag bemöda mig om att söka efter någon sådan?

Vetenskapligt

En annan intressant aspekt är att det faktiskt inte behövs någon publicerad vetenskaplig artikel för att någonting verkligen ska vara vetenskapligt. Att människan landade på månen kunde man konstatera redan långt innan den första vetenskapliga artikeln om månlandningen hade tryckts. Detsamma gäller bergsbestigning, simning, löpning, jordbävningar, vulkanutbrott med mera. En sak är vetenskapligt bevisat när man har observerat den. Vad är det som skulle vara så himla speciellt inom vetenskapen när det gäller människokroppen?

“Vad är det som skulle vara så himla speciellt
inom vetenskapen när det gäller människokroppen?”

“Vetenskap och beprövad erfarenhet”

Inga lärosäten för medicinska utbildningar har någonsin lärt ut eller ens kunnat lära ut vad begreppet vetenskap och beprövad erfarenhet i klartext skulle betyda. Ändå påpekas det på utbildningarna att hälso- och sjukvårdspersonalen ska utföra sitt arbete i överensstämmelse med «vetenskap och beprövad erfarenhet».

Kan det vara så att alla har blivit hjärntvättade?

Ingen förvaltningsdomstol har någonsin förklarat begreppets innebörd. Socialstyrelsen har aldrig svarat på vad begreppet i klartext innebär. Inte heller Försäkringskassan har någonsin definierat det. Åtminstone inte vad jag vet och jag har letat och ställt frågor till myndigheterna i tolv år. Statens Beredning för Medicinsk Utvärdering (SBU) har emellertid på sin hemsida publicerat ett påpekande om att begreppet är tänjbart och att det inte finns någon preciserad innebörd i det. Så skrev Ragnar Levi redan 1997 men begreppet lever ändå vidare i lagstiftningen.

Trots att en myndighet som SBU har kritiserat begreppet och den svenska läkarkåren kraftfullt har ifrågasatt det så har ingenting hänt på 15 år. Motståndet mot en förändring verkar vara massivt. Det är tydligen det minsta motståndets lag som gäller inom politiken.

“Motståndet mot en förändring verkar vara massivt.
Det är tydligen det minsta motståndets lag
som gäller inom politiken.”

Syftet är att motarbeta konkurrens, att angripa konkurrenter.

Uttrycket vetenskap och beprövad erfarenhet används av myndigheter och av den samhällsfinansierade sjukvården för att motverka konkurrens från privata vårdgivare.

Begreppet medför att patienter förhindras att kunna välja mellan flera olika behandlingsalternativ, erhålla adekvat information, få adekvat vård och bli remitterade till de bästa behandlingsmetoderna.

Dessutom används begreppet för att angripa medicinskt legitimerad personal, även då de erbjuder behandling som baseras på existerande forskning, men där myndigheter som Socialstyrelsen anser och påstår att den förevarande behandlingen inte står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Det handlar ju i grund och botten bara om ordklyveri och meningsskiljaktigheter och det kan väl inte vara så farligt?

Farlig konkurrensbegränsning

Jo! Jag anser att det är mycket farligt att den svenska sjukvården begränsas från att utvecklas i takt med att nya forskningsrön och innovativa undersöknings- och behandlingsmetoder tas fram av såväl fristående forskare i Sverige som av forskare från andra länder.

De som i första hand blir lidande på grund av en sådan regim är patienterna. Patienter blir på grund av etablissemangets illvilja utan vård eller får felaktig sådan, felaktigt ställda diagnoser samt felaktiga och inadekvata råd och rekommendationer.

Patienter skadas, stympas, invalidiseras och dör på grund av att den samhällsfinansierade sjukvården inte har skaffat sig tillräcklig kunskap och kompetens. Patienterna behöver fler rättigheter.

Hälso- och sjukvårdslagstiftningen måste vara såväl en rättighetslagstiftning för patienterna som en skyldighetslagstiftning för vårdgivare och vårdpersonal.

“Patienter skadas, stympas, invalidiseras och dör
på grund av att den samhällsfinansierade sjukvården
inte har skaffat sig tillräcklig kunskap och kompetens.”

Rättigheter och skyldigheter

Både rättigheter och skyldigheter måste vara klart specificerade så att det på förhand är klart vad det är som gäller. Den samhällsfinansierade sjukvården utvecklar sig inte snabbt nog och inte heller rensar den ut gamla, odugliga och riskabla metoder i tillräckligt snabb takt trots att lagstiftningen numera kräver av landstingen att de ska göra så.

Vi har en tandlös lagstiftning eftersom personalen på tillsynsenheten på Socialstyrelsen inte är lika benägna att angripa samhällsfinansierad vård som den är angelägen om att sätta dit vårdpersonal på privata kliniker.

En privatpraktiserande sjuksköterska som utförde en så kallat kontroversiell behandlingsform anklagades i ett ansvarsmål, medan en läkare på en annan klinik, som hade vårdavtal med Stockholms läns landsting, inte ens utreddes av Socialstyrelsen. Snacka om att skydda de läkare som är upptagna i den inre kretsen av vårdgivare som ingår i den samhällsfinansierade sjukvårdens kamaraderi.

Privata vårdgivare, vilka utför sådan behandling som landstingen inte sysslar med, blir nästan alltid föremål för kollegornas missnöje och Socialstyrelsens granskning. I det långa loppet blir ett stort antal privata läkare, tandläkare, tandsköterskor, sjuksköterskor, sjukgymnaster, kiropraktorer, naprapater med flera anklagade i ansvarsmål.

Socialstyrelsen idkar systematisk förföljelse
av konkurrerande verksamheter.”

Socialstyrelsen påstår systematiskt att den anklagade vårdpersonalen inte utför vården i överensstämmelse med «vetenskap och beprövad erfarenhet».

Eftersom Socialstyrelsen anses ha tolkningsföreträde så lyssnar HSAN och förvaltningsdomstolarna oftast enbart på Socialstyrelsens påståenden och argument. Att begreppet «vetenskap och beprövad erfarenhet» saknar en specificerad definition bryr sig inte myndighetsutövarna om. De klarar ju inte ens själva av att specificera begreppet;

men det bekommer dem inte för här ska dömas och det samhällsfinansierade landstingsreviret ska mutas in.

Ett aktuellt fall

Ett just nu aktuellt exempel på hur statens institutioner skyddar landstingsanställda läkare trots att de gör fel och äventyrar patienternas säkerhet, liv och hälsa är ett i Västerbotten pågående brottmål. I målet har en patient stämt en allmänläkare för tjänstefel/grovt tjänstefel samt brott mot sekretesslagen för att läkaren bevisligen har ställt en psykiatrisk diagnos på patienten som läkaren aldrig ens har träffat och ännu mindre har undersökt.

Läkaren har dessutom, utan att ha något med vården av patienten att göra, läst patientens journaler, vilket är olagligt enligt sekretesslagen och många sjuksköterskor har fällts på basis av den lagstiftningen.

Psykdiagnosen, vilken ännu inte är raderad ur patientjournalen, har medfört att patientens verkliga skador och sjukdomstillstånd inte heller i dag tas på allvar av sjukvården trots att undersökningarna har visat på skador på bland annat halskotpelarens övre kotor.

Patienten fick en kompressionsskada i halskotpelaren efter det att huvudet hade tagit emot kraften vid en kollision. Psykdiagnosen ställdes troligtvis för att läkaren ville serva Försäkringskassan som redan hade upprättat en plan för den gnälliga patienten.

Psykdiagnosen i sig förhindrade att sjukvårdspersonalen skulle kunna fokusera på adekvata undersökningsmoment för att därefter kunna fastställa en korrekt diagnos och i och med det kunna sätta in lämplig behandling. Feldiagnosen bidrog till att patientens tillstånd försämrades allvarligt och blev livshotande.

Efter många om och men levde patienten fortfarande och anmälde då händelsen till Socialstyrelsen som dock inte brydde sig om det som hade inträffat.

Socialstyrelsen ansåg inte att läkaren hade gjort något avsteg från vetenskap och beprövad erfarenhet. Läkaren friades dessutom i brottmålet i tingsrätten. Rätten ansåg inte att läkaren skulle ha begått något tjänstefel trots att han hade erkänt att han gick in i patientens journal för att han, som han sa ”kände för det” och därmed bröt mot en kristallklar sekretesslag.

Han hade från olika läkares tidigare journalmaterial hämtat olika yttranden som han pusslade ihop och använde till grund för den nya psykdiagnosen. Patienten förlorade målet i tingsrätten och ålades att betala rättegångskostnader och skadestånd. Först försöker sjukvården att ta livet av patienterna – därefter tvingas patienterna att betala för det.

Jag undrar sedan när det blev vetenskapligt eller erfarenhetsmässigt beprövat att ställa en psykiatrisk diagnos på en patient som man aldrig har undersökt, träffat eller ens sett och sedan när ett sådant förfarande inte skulle utgöra tjänstefel?

Sover de där myndighetsutövarna, nämndemännen och domarna på jobbet?

En och annan yrvaken domstolsledamot har förmodligen uttalat skepsis över målens innehåll. Sover de där människorna gott om nätterna eller ligger de möjligtvis i nattens mörker och vrider sig och våndas i sina sängar? Oavsett hur det står till med den saken så är det uppenbart att rättssäkerheten är i fara.

Logik är helt klart en bristvara på svenska myndigheter. En dator med förprogrammerade parametrar skulle säkerligen döma mer rättvist än vad som nu är fallet i svenska domstolar och nämnder.

.
Michael Zazzio

föreläsare, privatpraktiserande kliniker samt forskare inom audiologi/ortologi

Tidigare inlägg i serien om Vetenskap och Beprövad erfarenhet:
(klicka på löpsedlarna för att läsa del ett och del två)

………

– ◊ –

Appendix – ett utdrag från SBU’s hemsida (2012-06-10)


.

Vad menas med beprövad erfarenhet?

Publicerad: 1997

Ragnar Levi

Det behövs mycket mer än vetenskaplig kunskap för att kunna välja rätt vårdåtgärd vid rätt tillfälle. Vi brukar hänvisa till ”beprövad erfarenhet” som ytterligare en viktig grund för sjukvårdsarbetet.

Till exempel anger den så kallade åliggandelagen (1994:953) i paragraf 2: ”Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen skall utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet.”

Det olyckliga med begreppet ”beprövad erfarenhet” är att det saknar en bra definition. Alla tycks lägga olika innebörd i uttrycket, och det blir oklart vad man egentligen menar. Inte heller lagen ger någon beskrivning eller ens fingervisning om hur det tänjbara begreppet ska uppfattas.

Problemet är välbekant. Lagtexter är ofta öppna för skilda tolkningar. Ett vanligt sätt att försöka klargöra andemeningen i lagen är att gå till dess förarbeten. Men i det här fallet ger de mager utdelning. Den proposition (1993/94:14) som utgjorde förarbetet ger ingen förklaring. I stället hänvisar texten till Alternativmedicinkommitténs huvudbetänkande (SOU1989:60).

Men inte heller där har man preciserat sig. Vid en granskning av betänkandet visar det sig att det i sin tur refererar ett svar som Socialstyrelsen hade gett till en enskild läkare år 1976 (!).

Äntligen, tänker man. Men Socialstyrelsens svar till doktorn lyder: ”När exempelvis en ny behandlingsmetod introduceras saknas självklart erfarenhet, det vetenskapliga underlaget får vara grunden för att metoden accepteras eventuellt efter erfarenheter vunna vid försök på djur. I andra fall kan långvarig klinisk erfarenhet vara det dominerande underlaget för att en behandlingsmetod accepteras medan de teoretiska och/eller experimentella vetenskapliga bevisen för dess effektivitet kan vara begränsade.”

Glasklart? Knappast. En obesvarad fråga är till exempel vari det ”beprövade” i denna kliniska erfarenhet består. Något som inte heller diskuteras i texterna är vems ”långvariga kliniska erfarenhet” som egentligen åsyftas – vars och ens personliga, chefens, mentorns eller läkarkollektivets gemensamma? Hur många ska egentligen ha prövat den, på vilket sätt och hur länge?

Förvirringen kring begreppet uppmärksammades vid Läkardagarna i Örebro 1997. Under temat Vetenskap, beprövad erfarenhet eller slentrian – gör vi rätt saker i vården? diskuterades just detta. Kanske är det fortfarande så, att allt det som krävs för en god sjukvård och som inte ryms i begreppet ”vetenskap” läggs i ”beprövad erfarenhet” – allt från konsensus, behandlingstradition, professionellt omdöme, sunt förnuft, klinisk blick och lyhördhet till vars och ens personliga värderingar. Samtliga är nödvändiga – men det kan vara meningsfullt att hålla isär dem.

Ragnar Levi

Begreppet «Vetenskap och beprövad erfarenhet» …
Del I
Del II
Del IV

3 svar på ”Vetenskap och beprövad erfarenhet – ett begrepp utan preciserad innebörd, del III.”

  1. LÄKEMEDELSVERKET

    Myndighetsmissbruk – om detta är normalt, vad är då onormalt?
    – – –
    Hård kritik mot generaldirektören.

    Christina Åkerman, generaldirektör för Läkemedelsverket i Uppsala med 700 anställda, kritiseras hårt i ett brev till verkets styrelse. Läs mer …
    – – –
    Förtroendekris på Läkemedelsverket

    Personalens förtroende för högsta ledningen på Läkemedelsverket i Uppsala sjunker kraftigt. Hälften av de runt 700 anställda saknar förtroende, visar en medarbetarenkät. Läs mer…
    – – –
    ”Väldigt negativ inverkan”

    Öppenhet är Läkemedelsverkets nya värdeord. Men på ett filmat personalmöte säger generaldirektören att det har ”väldigt, väldigt negativ inverkan” på arbetet att ge information till medierna. Två tryckfrihetsexperter som sett filmen dömer ut hennes agerande. Läs mer…
    – – –
    Åkerman svarar: Vi ska vara öppna mot omvärlden

    Christina Åkerman, generaldirektör för Läkemedelsverket, tycker inte att hon inskränkt sina anställdas möjligheter att utnyttja meddelarfriheten med sina uttalanden.
    – Vi ska vara öppna mot omvärlden, skriver hon i mejl. Läs mer…
    – – –
    Okunskap om meddelarfrihet

    Kritiken mot generaldirektören på Läkemedelsverkets uttalanden om personalens mediekontakter fortsätter. De är ”uppenbart olämpliga”, säger socialminister Göran Hägglunds presschef. Läs mer…
    – – –
    KRÖNIKA: En oroväckande utveckling

    Hur får vi reda på om något inte fungerar i samhället? Vem slår larm? Enligt Statskontoret är det i 70 procent av fallen privatpersoner och journalister som upptäcker korruption i kommuner och landsting. Inte arbetsgivare och myndigheter. Läs mer…
    – – –

  2. SOCIALSTYRELSEN – ”STATE LICENCE TO KILL”

    LÄKARTIDNINGEN

    Scandlab-analyser förbjuds av Socialstyrelsen

    Analyslaboratoriet Scandlab måste omgående sluta med två analyser som idag ingår i bolagets verksamhet. Det beslutade Socialstyrelsen förra veckan efter tillsyn av verksamheten.

    Det gäller ASP (adrenocortex stress profile)-metoden samt analys av dygnsurin för att bestämma funktionen i tyroidea. Att påvisa binjurebarkssvikt genom ASP på saliv är inte i linje med vetenskap och beprövad erfarenhet ……….

    Läs mer …. Läkartidningen.

    Socialstyrelsens tjänstemän verkar ha tolkat sitt uppdrag som att till varje pris bekämpa verksamheter som konkurrerar med nuvarande, kort sagt skall de bromsa utvecklingen, de skall försvara ”business as usual”. Var någonstans står detta i regeringens uppdragsbeskrivning?

    Eller är det så att tjänstemännen har tolkningsföreträde även när det gäller uppdragsbeskrivningen, såsom de kan tolka begreppet ”vetenskap och beprövad erfarenhet” som de behagar.

    Socialstyrelsens tjänstemäns viktigaste ammunition är att de godtyckligt kan hävda att en metod strider mot ”vetenskap och beprövad erfarenhet”, som de enväldigt kan tycka även om det strider mot lagar, förordningar och praxis (vilket Michael Zazzio har beskrivit). De behöver inte heller bry sig om att metoden fungerar och har gjort så under decennier, då de i kraft av sin myndighet kan bortse ifrån allt det de behagar bortse ifrån. I detta avseende utgör Sverige ”ett laglöst land”.

    Denna gång har tjänstemännen ristat in ”Scandlab” på sin gyllene statliga kula, som det inte finns något försvar mot.

    Observera att Socialstyrelsens tjänstemän får sin lön av folket, via skattemedel.
    Vem de egentligen företräder är en öppen fråga (?).

    – – –
    TOXISKA EPISTLAR – 2000-Talets Vetenskap – tidningen som skriver om det andra tiger om.

    ”SKOLMEDICINENS BLINDA SKAMFLÄCK”

    2000-Talets Vetenskap hade uppe frågan i sitt januarinummer Där står bland annat att i den debatt som utbröt på Internet visade det sig att 95 procent av de människor som anlitat Scandlab för att få rätsida på sin hälsoproblem tyckte att Scandlabs tester varit till stor hjälp.

    Att det verkar fungera för 95 % av patienterna måste ha uppfattats som ett reellt hot mot ”business as usual” och nu utnyttjar de sitt tolkningsföreträde och undanröjer konkurrensen. Att det drabbar de som inte får hjälp via den ordinarie vården verkar dessa tjänstemän strunta blankt i. Likt agent 007 har de licens att likvidera verksamheter som de via sitt godtycke inte finner uppfyller kravet på ”vetenskap och beprövad erfarenhet”.

    Läs och förundras … Skolmedicinens blinda skamfläck

    – – –

    REENGINERING – ett absolut måste!

    Den omröring i grytan som Stefan Carlsson, regeringens särskilde utredare, har föreslagit känns alltmer angeläget och det hastar. Vi har inte råd med ett ämbetsverk vars tjänstemän befrämjar ohälsa och som bromsar utvecklingen.

    Våra myndigheters strategi är en kvarleva från första världskrigets skyttegravsstrategi, där det gällde att med värn och bunkrar försvara ockuperat land. Vi andra lever i RAPLEX-världen (Rapid & Complex) där framtiden tillhör dem som snabbt anpassar sig till en föränderlig verklighet, som ligger i framkant när det gäller kunskap och erfarenhet, samt att tillämpa den.

    Läs mer … ”Lägg ner tolv myndigheter och ersätt dem med fyra”



    Den ohälsa som dessa myndigheter bär skuld till
    är för medborgarna som att bära på en ryggsäck med 20 kilo sand och med den barlasten vinner vi färre lopp på den globala arenan, där belöningen är jobb och välstånd. Hur kreativa och produktiva är vi med hjärtproblem, diabetes, fetma, magsjukdomar, allergier, migrän, ADHD och demenssjukdomar? På samma gång som allt färre skall betala skenande omsorgs- och sjukvårdskostnader.

    Ekvationen går inte ihop! Läs mer…

    – – –
    KOST VID DIABETES – MAXIMALT AV DET DIABETIKER INTE TÅL – STYRDOKUMENT FRÅN SOCIALSTYRELSEN

    Den senare publikationen ”Kost vid diabetes” var ett tydligt exempel på att man önskar att ohälsan skall bestå, när man rekommenderar diabetiker att äta maximalt av det de inte tål – socker och kolhydrater. Något t.o.m. en femteklassare begriper är tokigt.

    Läs mer … Mat vid diabetes

    ”Sockersjuka skall självklart inte äta kolhydrater
    (=socker). De blir ju sjuka av socker. En dum fråga.”

    – – –
    MEDBORGARNAS OCH SAMHÄLLETS INTRESSEN BÖR VARA STYRANDE

    Socialstyrelsen måste sluta upp med att motarbeta den ”vetenskap och beprövad erfarenhet” som främjar utvecklingen av folkhälsan, med omedelbar verkan.

    Regeringen måste ingripa och se till att ämbetsverk främjar medborgarnas och samhällets intressen. När så inte sker skall regeringen utan dröjsmål agera i medborgarnas och samhällets intressen.

    Folkets ansvar är att hålla sig informerade och agera utifrån sina förutsättningar. Och att när det är val välja kunniga och engagerade politiker som i akt och handling agerar i medborgarnas och samhällets intresse.

    Team KOSTDEMOKRATI

  3. Man undrar vems vetenskapliga kunskap och vilkens beprövade erfarenhet som ligger till grund för agerandet?

    ”Salivtest för mätning av kortisol finns tillgängligt genom t ex ZRT Laboratories i USA och Genova Diagnostics Laboratories i USA och England. Dessa laboratorier är ackrediterade och certifierade. De flesta referenslaboratorier i USA tillhandahåller i dag test av kortisol i saliv; testförfarandet är alltså utbrett.”
    http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=16560

    Eftersom metoderna tillämpas i andra länder måste man dra slutsatsen att Socialstyrelsen anser sig ha mer ”Vetenskap och beprövad erfarenhet” att tillgå kring metoderna än vad man har i dessa länder. Varifrån man fått denna djupa kunskap förblir dock en gåta.

    För inte kan det väl vara så enkelt att man bara pissar in reviret för den i Sverige gängse skolmedicinen, utan att bry sig om patienterna?

Kommentera