Sjuka hästar!

Till och med hästen tar skada av för mycket kolhydrater!

Det medicinska etablissemanget, samt våra myndigheter Livsmedelsverket och Socialstyrelsen tycks sakna elementär kunskap om födans betydelse för vår hälsa – vilket förstås inte är någon nyhet för den som åtminstone har basala kunskaper på området och följt debatten.

Just Socialstyrelsen har i dagarna demonstrerat en total förvirring på området genom att påstå att ”det finns vetenskapligt stöd för” fyra olika kostalternativ – där även den fettsnåla kost som under flera decennier förstört livet för tusentals diabetiker finns med.

Den kost som man för ett par år sedan godkände som behandling mot diabetes och fetma (LCHF) nämns däremot inte som ett seriöst alternativ! Uppenbarligen anser man i alla fall att den enskilde diabetikern är mer kompetent att avgöra vilken kost som är bäst vid diabetes än alla specialister på Socialstyrelsen.

Visserligen tycks detta vara sant, men det är ändå en smula anmärkningsvärt att ett statligt verk så totalt underkänner sin egen förmåga till vägledning. Fördelen för verket är förstås, att ingen diabetiker längre kan skylla på Socialstyrelsen, om han väljer en kost som han blir sjukare av. Det är förstås hans eget fel, om han valt orätt alternativ…

Uppenbarligen får man aldrig upphöra att förundra sig över den häpnadsväckande inkompetens, inkonsekvens och brist på logik Socialstyrelsen så frekvent visar prov på. Den enda alternativa förklaringen är annars att man är så uppbunden av sina relationer till läkemedels- och livsmedelsföretag att man medvetet åsidosätter sina kunskaper för att genom helt felaktiga rekommendationer öka dessa företags inkomster på försäljning av medicinska preparat och hälsovådliga matvaror.

Jag vet egentligen inte vilket alternativ som är värst…  Men att denna verksamhet förekommer på ett verk som skall ”värna hälsa och välstånd” och finansieras med skattepengar är minst sagt stötande!

Att många läkare, som borde ha tillräckliga kunskaper i biokemi och fysiologi för att veta bättre, okritiskt tycks anamma Socialstyrelsens riktlinjer och tillämpa dem i sin praktiska yrkesutövning är fullkomligt häpnadsväckande!

Möjligen kan man nu tydligen hoppas mer på den veterinärmedicinska sakkunska­pen – åtmin­stone när det gäller kolhydraternas inverkan på metabolismen och insulinets för­måga att åstadkomma fettinlagring. I nr 11 av tidningen ”Apoteket” kan man läsa följande:

”Just sockerinnehållet i hästars foder är mycket viktigt för hästens reglering av blodsockret. Sedan länge är det känt, att hästar som utfodras med foder som har hög halt av socker eller stärkelse löper ökad risk att få nedsatt insulinkänslighet, det vill säga sämre möjlighet att omsätta sockret i kroppen. Det i sin tur ökar risken för onormal inlagring av fett, bland annat under mankammen och för sjukdomen fång”.

Kan man inte be några kunniga veterinärer att ordna en kurs för sina kollegor inom humanmedicinen – och starta en internutbildning i detta ämne för de s.k. ”specialister” på Socialstyrelsen som ideligen demonstrerar sin okunnighet!”

Hälsn.
Sven Erik

988 svar på ”Sjuka hästar!”

  1. Det gäller att välja rätt foder även för hästen. Fånghästar får en inflammation (laminitis på engelsklatin) mellan hoven och hovbenet. Vävnaden svullnar och då hästen belastar hoven så får hästen ont, den blir ”fången”, kan inte röra sig.

    Orsaken till fång anses numera bero på att hästen får i sig för mycket fruktos och man kan utlösa fång på hästar genom att spruta fruktos i blodet på vilken häst som helst.

    Gräset/höet har högst halt av fruktos efter stress (kyla, torka) och på eftermiddagen/kvällen för att minska under natten för att vara lägst på morgonen innan solen börjar få gräset att producera mer socker igen.
    Så det bästa höet är slaget tidigt på morgonen, gärna hässjat då regn kan skölja ur en del enkla sockerarter ur gräset/höet.

    Sedan ska man inte överutfordra hästen heller, de bör gå ned i vikt under vintern (gäller ej växande föl och hästar!) och dessutom slippa spannmål (utom möjligen en liten skvätt välbeprövad havre, som är glutenfritt). Man har alltid i gamla tider fordrat hästar och andra djur ”med ögat” och nu finns det vågar men också, mycket billigare och enklare, måttband där man mäter bröstomfånget bakom frambenen på hästar och kor och man får direkt en ungefärlig vikt i kg.

    Sedan bryter hästen ned cellulosan i blindtarm/grovtarm till små kortkedjiga fettsyror på mellan 2 och 6 kolatomers längd. Dessa fettsyror är vattenlösliga och kan transporteras i blodet till levern där fettsyrorna byggs om till längre fettsyror, glycerol, triglycerider och aminosyror (proteinbyggstenar), alltså till kött och fett. På detta viset slipper gräsätarna bryta ned cellulosan till socker med åtföljande insulinstress.

    Man har nu börjar utfordra travhästar på Wången med enbart hö och de springer minst lika bra som de hästar som är ”traditionellt” utfordrade med så kallat kraftfoder som ingen vet vad det egentligen innehåller.

    Glöm sedan inte att gräsätare är de mest miljövänliga vi kan ha, de äter upp en massa grönsaker och omvandlar dem till animaliskt fett och protein och höåkern slipper producera 8 kg metan och 22 kg koldioxid av 12 kg kol från ruttnande gräs/hö. Så gräsätare är metansänkor!

  2. Pingback: My very first site

Kommentera