Prisad läkare vill riva hierarkierna

UTMANAR – Lena Ekelius har utsetts till årets framtida ledare i läkarkåren av nätverket Meduniverse. Ett fungerande ledarskap är grundläggande för en bra hälso- och sjukvård, menar pristagaren.

Lena Ekelius, snart färdig specialistläkare i allmänmedicin, är vald som framtidens ledare i läkarkåren 2011. Hon är också den första eftersom utmärkelsen, instiftad av läkarnätverket Meduniverse, är ny. Meduniverse har instiftat utmärkelsen för att premiera gott ledarskap bland läkare som i sin tur främjar patientnyttan utifrån några kriterier (framtida förebild, förnyare och fotavtryck). 70 läkare nominerades, och Lena Ekelius, som jobbar på Capio Citykliniken i Landskrona, känner sig smickrad över utmärkelsen, berättar hon några timmar före prisutdelningen i Stockholm.

Hon visste redan i nioårsåldern att hon ville bli läkare, och hon visste redan tidigt som läkare att hon vill jobba med ledarskap i sjukvården. Hon är inte rädd att sticka ut hakan och utmana gamla strukturer och hierarkier inom sjukvården. Hon vill förändra i en bransch där många tycker att det ska vara som det alltid har varit.

Som ung läkare fick hon snarast en klapp på huvudet när hon kom med åsikter och tydliggjorde sina ambitioner, och orden ”vänta till du blir specialist”.

– Som nyutexaminerad läkare fattade jag inte hur landstinget fungerade, och hälso- och sjukvården var inte så bra som jag trodde. När jag ifrågasatte ryckte man på axlarna och menade att jag inte skulle bry mig, det hade alltid varit så. Och som klinisk läkare kände jag mig frustrerad ibland. Jag vill förändra och därför började jag jobba fackligt också.

”När jag ifrågasatte ryckte man på axlarna
och menade att jag inte skulle bry mig,
det hade alltid varit så”

Sedan tre år är hon också ordförande för Sylf, Sveriges yngre läkares förening, och chef för kansliet. Själv är hon 35 år och ska, om den gamla ordningen får råda, vänta en hel del år innan hon kan bli chef.

–Jag vill riva hierarkierna, utropar hon. I vår bransch har det alltid varit den mest erfarna och seniora läkaren som fått ärva tronen, alltså som har blivit chef. Först i slutet av karriären har läkaren fått en chans att leda andra läkare. Men det är inte säkert att det är den mest erfarna klinikern som är den mest lämpade ledaren.

Hon har genom Sylf jobbat mycket för att ledarskapsfrågor ska komma högre upp på agendan i hälso- och sjukvården. Läkare vill bli ledda av läkare, men samtidigt är det för få läkare som vill bli ledare och söker chefstjänster, så ekvationen går inte ihop.

–Inom Sylf har vi jobbat med att lyfta ledarskapsfrågorna, det är viktigt att den grenen finns för dem som vill utveckla ledarskapet. För få läkare blir chefer, och de får ledarskapsutbildning först när de blivit chefer, och de blir chefer på grund av att de har varit kliniskt verksamma läkare länge. Man har traditionellt inte sett till chefsegenskaper utan mer till medicinsk kompetens vid chefstillsättningar.

Hon tycker att man också måste se yngre läkares ledarkompetens, och hon vill få kollegor att våga ta ett steg framåt och tala om att de vill bli ledare, och våga utmana strukturerna. Det har inte funnits vägar att gå för den läkare som tidigt känner att han eller hon vill bli ledare, men nu börjar flera program för ledarskapsutveckling trots allt komma i gång.

Menar hon då att äldre läkare är sämre ledare? Nej, det bästa menar Lena Ekelius är förstås om det finns både äldre och yngre chefer.

Själv tycker hon att det är roligt att jobba som läkare, men vill gärna bli chef.

– Som ledare och chef kan jag förbättra vården på ett mer övergripande plan, och chefskapet kan fortfarande vara väldigt patientnära.

Lena Ekelius är noga med att understryka att alla läkare redan är ledare i olika sammanhang – på ronden, i kontakten med patienter och så vidare. Och att det förstås är viktigt att en god ledare och chef också är medicinskt duktig.

lva Edenhall,  Reporter Näringsliv

Källa: SvD

– ◊ –

Kommentar

Äntligen!

På 70-talet gjorde industrin samma misstag, duktiga tekniker blev chefer, vilket ibland fick stora konsekvenser. Men på den tiden var marginalerna större och man kunde leva med det om det inte var alltför illa. Idag har vi inte råd!

Ledarskap, planering, utveckling, uppföljning och feedback är en profession som kräver personliga egenskaper, skicklighet, kunskaper och erfarenheter. Då pratar vi inte om medicinska kunskaper.

Bra ledare är en bristvara varför de betalas bra och de är oftast inte knutna till någon speciell bransch. Detaljerna i det operativa arbetet inom respektive bransch finns det kunniga medarbetare som tar hand om. Ofta börjar en ny chef med att läsa in sig på branschen och att lära känna sin organisation, vilket brukar ske under de första hundra dagarna.

Därefter kan chefen börja verka och då har han ofta en bättre överblick än de flesta som verkat inom organisationen under decennier och han har med sig erfarenheter och kunskaper från andra verksamheter, om hur verksamheter leds och utvecklas.

Sjukvården intar inte en särställning när det gäller unicitet (alla verksamheter är unika), förutom på några mindre smickrande områden. Det som är unikt är att denna verksamhet kan fungera hur dåligt som helst, ändå finns kunderna kvar (patienterna köar upp) och anslagen i form av skattemedel från politikerna utbetalas kontinuerligt (de kan t.o.m. få extra anslag om köerna ökar). En ”säker” verksamhet.

Att många läkare helst vill bli styrda av läkare är ett uttryck för att sjukvård är något utöver det vanliga, ett uttryck för ett ”skråtänkande” som vi kanske trodde tillhörde det förgångna.

Sjukvården är också en unik verksamheten eftersom den inte behöver följa lagen, den behöver inte tillämpa metoder som uppfyller Socialstyrelsens krav på ”vetenskap och beprövad erfarenhet”. Den kan dagligen bryta mot lagar och författningar utan konsekvens.

Viktoperationer är ett exempel på detta. Sjukvården tillämpar en dyrbar operationsmetod som ger svåra biverkningar och ett dåligt långsiktigt hälso- och viktresultat. I Sverige Gastric Bypass opereras i snitt en patient i timman, utan ett hållbart vetenskapligt underlag.

Ett annat exempel är behandlingen av diabetiker som av vården uppmanas att äta mycket av det de inte tål (socker och stärkelse) och att sedan korrigera med mediciner. En behandling som leder in patienterna i ”naturalförloppet”, vilket innebär att de ständigt blir allt sämre och kräver alltmer läkemedel och vård.

På samma gång förnekas patienterna information om lågkolhydratkost som Socialstyrelsen efter två års utredning fann uppfylla kravet på  ”enligt vetenskap och beprövad erfarenhet” för behandling av obesitas och diabetes. Detta skedde 16 januari 2008 och fortfarande beaktas inte detta beslut, trots att det är tvingade enligt lag. Denna metod är billigare, ger bättre resultat och ger inga biverkningar.

Om man som bilist besöker en stad är man förpliktigad att omedelbart  informera sig om den stadens parkeringsregler om man inte vill riskera parkeringsböter. Men vården är unik, den behöver inte uppdatera sina kunskaper, inte ens när det ligger i dess profession eller om det gäller liv eller död. Några inlägg om detta fenomen och dess konsekvenser:

Endast ett ”skråväsen” kan ha monopol på att dagligen bryta mot lagen utan konsekvens, trots att brottet innebär ett stort mänskligt lidande, trots att det urholkar samhällets resurser och försämrar folkhälsan.

Sjukvården och folkhälsan styrs idag av industrin. Livsmedelsindustrin försörjer läkemedelsindustrin med patienter genom att producera och sälja skräpmat (lightprodukter, margariner, flingor, …), en extremkost med 50 – 60 E% kolhydrater. Genom att hävda att skräpmaten är nyttig kan den säljas dyrt.

Efter livsmedelsindustrin tar läkemedelsindustrin över, som även förser oss med förbyggande läkemedel vars biverkningar kräver ytterligare läkemedel. Här har USA kommit långt före oss. De främsta dödsorsakerna i USA är:

  1. Hjärt- och kärlsjukdom
  2. Cancer
  3. Läkemedelsrelaterade sjukdomar

USA dignar under sjukvårdskostnader och folkohälsan gör att de har svårt att bevara sitt välstånd. Om de fortsätter som idag finns det inte en normalviktig amerikan kvar år 2048.

Även kommande generationers  möjligheter i USA försämras genom bland annat de biverkningar som deras omfattande vaccinationsprogram verkar ge upphov till. USA medborgare har blivit alltmer drog- och läkemedelsberoende. Vi bör inte följa i deras fotspår.

Det är politiker i USA som åstadkom denna situation, i bästa välmening, en utveckling som grundlades under 1970-talet. Politikerna har sedan dess  i alltför hög grad förlitat sig på vältaliga ”auktoriteter” med olika typer av särintressen.

-◊ –

Politiskt ointresse för förebyggande hälsovård

Professor Stig Bengmark har belyst problematiken och menar:

Det är hög tid också för svenska politiker
att med kraft ägna sig åt att radikalt ta fatt
i fetmaepidemien och dess konsekvenser.

”Sjukvården är i dag i en svårare finansiell kris än kanske någonsin tidigare, så också i Sverige, och inte minst i Västra Götaland. Och värre blir det. Kostnaderna för sjukvården, som hittills fördubblats vart tionde år, är på väg att fördubblas redan efter åtta år, och detta i en tid då BNP är på väg att stagnera och sjukligheten, speciellt i kroniska sjukdomar, dramatiskt ökar. Den globala incidensen av sjukdomar som Alzheimers sjukdom, ADHD, och cancer prognosticeras tredubblas och diabetes fördubblas fram till år 2050, och Sverige är inte undantaget.”

Bakgrund: Statens folhälsoinstitut följer upp och utvärderar folkhälsopolitiken:

  • 2008 var 42 procent av männen och 28 procent av kvinnorna i Sverige överviktiga, 12 procent av männen och 11 procent av kvinnorna led av fetma (BMI>30).
  • 2008 ägnade 65 procent av männen och 64 procent av kvinnorna åt 30 minuter fysisk aktivitet per dag.  Minst 30 minuters sammanlagd pulshöjande aktivitet rekommenderas per dag.
  • I nationella folkhälsoenkäten 2008 uppgav drygt hälften av alla män och kvinnor att de använde blodtryckssänkande medicin, 35 procent av männen och 29 procent av kvinnorna använde blodfettssänkande medicin.

Källa: fhi.se

Läs mer … Politiskt ointresse för förebyggande hälsovård

– ◊ –

Historien bakom dagens kostråd och läkemedel

Om någon är intresserad av hur det kunnat bli så fel, så rekommenderas docent Ralf Sundbergs nyutkomna bok ”Forskningsfusket! : så blir du lurad av kost- och läkemedelsindustrin”.

Lena Ekelius adresserar främst sjukvårdens interna effektivitet, medan Ralf Sundberg berättar om varför vi blir sjuka och hur detta kan både förebyggas och behandlas enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Stig Bengmark belyser de samhälleliga konsekvenserna.

Dessa områden rymmer tillsammans potentialer i hundramiljardklassen, bara i Sverige. Sjukvården har aldrig tidigare haft så stora resurser som idag och de lider inte brist på pengar, de lider brist på ledarskap.

Dags för politikerna att agera ledare, att ta befälet!

Team KOSTDEMOKRATI



Kommentera