Falska studier om kolloidalt silver vilseleder medborgarna

Miljöpåverkan

Påståenden om risker för akvatiskt liv är baserade på studier som gjorts under felaktiga former i sterila akvarier helt utan inslag av organiskt material. Silverjoner binder nämligen med sulfidjoner och skapar då silversulfid, något som inte anses vara ett dugg giftigt för vattenlevande organismer. I naturen är silver ofarligt men i laboratoriet har man lyckats – med viss ansträngning – att visa att det kan vara farligt för fiskar.

Hur farligt är läkemedelsrester för fiskar? Där VET man hur farligt det är. Läkemedel skapar tvåkönade fiskar, vilket enligt Svenskt Vatten tydligen är att föredra framför att lite naturligt grundämne återgår till naturen, där det en gång kom ifrån? Man gör inga större ansträngningar för att se till att vi slipper dricka antidepressiv medicin, antibiotikarester eller olika hormonpreparat. Silver däremot verkar vara enklare att jaga!

I flera år har nu Svenskt vatten med flera varnat om hur giftiga silverjoner är när de kommer ut i våra vattendrag. Fiskarna dör av ett mikrogram silverjoner påstås det.

Allt detta är baserat på forskningsfusk som baserar forskningen på sterila akvarier, där det inte finns tillstymmelse till organiskt material. Man baserar med andra ord experimentet på en miljö som inte ens påminner om hur naturen fungerar. I naturen binder reaktiva silverjoner med organiskt material och silvret omvandlas bland annat till silversulfid, faller till botten och införlivas i bottensedimentet. Silversulfid är inte klassat som giftigt för vattenlevande organismer. Detta försöker Svenskt Vatten sopa under mattan. Man låtsas inte om det överhuvudtaget.

Det ultimata beviset på det utbredda forskningsfusket med en uppenbar dold agenda är produkten Tetra Medica Fungistop. När man har svamp eller bakterieangrepp på sina akvariefiskar, vad gör man då? Jo häller ner Fungistop som består av en silverkolloid med styrkan 2000 ppm. Rakt ned bland fiskarna.

Detta motsvarar att hälla ned 2 liter rent 10 ppm starkt kolloidalt silver ner i ett akvarium med storleken 20 liter.

Fiskarna dör konstigt nog inte av detta utan får istället hjälp med att läka sår och bli av med bakterie- och svampangrepp.


Silver och utsläpp i vattendragen

Inte ens under mitten på åttiotalet då silvermängderna som kom till reningsverken var som störst, fanns det några skador från detta. Silverutsläppen har faktiskt minskat med över 90% sedan 1987 då det enligt statistik kom som mest silver till reningsverken.


Den påstådda miljöskadliga effekten

Det kan vara värt att känna till, att den miljöskadliga effekten är extremt överdriven vad gäller silver. Om man ska fastställa hur ”farligt” något är så kan man inte betrakta det taget ur sitt sammanhang och utan att jämföra med något jämförbart.

Det påstås att silver är farligt men jämfört med vad?! I princip allting är giftigt i tillräckligt starka koncentrationer. Joner av många andra metaller, inkl. koppar och zink, är också cytotoxiska och ekotoxiska. Och koppar är en avsevärt mer vanligt förekommande metall i naturen än vad silver är och därmed ett mera reellt hot. Metaller som ligger i vatten kommer med några få undantag att konstant avge joner, och många av dessa metalljoner är alltså cytotoxiska och ekotoxiska – om koncentrationerna blir för stora.

I ekologiska system så kommer silverjoner att reduceras till endera olika silverföreningar eller till nanopartiklar av silver. Sannolikheten är störst att de reduceras till olika silverföreningar, och där särskilt med klor och svavel, varvid silverklorid och silversulfid bildas. Båda dessa silverföreningar är extremt svårlösliga i vatten, varför de i princip därmed oskadliggjorts. Dvs inte kan döda mikroorganismer igen, detta eftersom oxidationen tillbaka till joner är i stort sett obefintlig.

Dessutom, merparten av det silver som förekommer i naturen, inkl. det som bryts i silvergruvor, är i just formerna silverklorid och silversulfid. Så silvret går därmed tillbaka till sin ursprungliga form, och cirkeln är sluten.


Svensk och Schweizisk studie visar att silver neutraliseras i reningsverken

Silvernanopartiklar i avloppsvatten avskiljs i hög utsträckning till slammet vid reningsverken. Det visar en undersökning från IVL Svenska miljöinstitutet, som presenterades dagarna innan jul 2013. 80-100% av silvret avskiljs från avlopssvattnet, binder med slam och omvandlas till silversulfid. Silvret utgör således ingen fara för något akvatiskt liv väl vattnet renats och kan skickas ut till vattendragen igen.

Den Schweiziska studien kom fram till samma resultat.

“They discovered that nanosilver does not remain in its metallic form for very long: it is efficiently transformed into a silver sulfide salt. ”We presume that sulfidation already largely takes place in the sewer channel,” Kägi says. That’s good news, because ”these salt crystals cause much fewer problems, the silver is much less soluble in this form”. Dissolved ions are the main reason why silver can be harmful to the environment and can stop bacteria from getting to work in the sewage sludge.”

Följande genomgång av silver konstaterar att produkter baserat på nanosilver existerat i mer än 100 år. Det är alltså ingen ny uppfinning som skulle kunna ge oanade skador på människor och miljö, som vissa vill göra gällande – konstaterar forskarna som författat artikeln.

“Nanosilver is one nanomaterial that is currently under a lot of scrutiny. Much of the discussion is based on the assumption that nanosilver is something new that has not been seen until recently and that the advances in nanotechnology opened completely new application areas for silver. However, we show in this analysis that nanosilver in the form of colloidal silver has been used for more than 100 years and has been registered as a biocidal material in the United States since 1954. Fifty-three percent of the EPA-registered biocidal silver products likely contain nanosilver. Most of these nanosilver applications are silver-impregnated water filters, algicides, and antimicrobial additives that do not claim to contain nanoparticles. Many human health standards for silver are based on an analysis of argyria occurrence (discoloration of the skin, a cosmetic condition) from the 1930s and include studies that considered nanosilver materials. The environmental standards on the other hand are based on ionic silver and may need to be reevaluated based on recent findings that most silver in the environment, regardless of the original silver form, is present in the form of small clusters or nanoparticles. The implications of this analysis for policy of nanosilver is that it would be a mistake for regulators to ignore the accumulated knowledge of our scientific and regulatory heritage in a bid to declare nanosilvermaterials as new chemicals, with unknown properties and automatically harmful simply on the basis of a change in nomenclature to the term “nano”.”

Hela artikeln här:

  • 120 Years of Nanosilver History: Implications for Policy Makers … PDF  … click here

Kolloidalt Silver och miljöpåverkan

Det de som kritiserar KS oftast inte begriper, är hur lite silver det rör sig om. När de får reda på att hela Sveriges konsumtion av kolloidalt silver motsvarar kring ett par kilo silver som sprids jämnt över hela landet i mikroskopiska mängder, då får de backa och inse att man inte kan kritisera KS utifrån det perspektivet.

Hur många ton mänsklig avföring dumpas av lyxkryssare per vecka? Harmlöst? Gift från renhållningsverken dumpas på våra åkrar. 200 000 ton giftigt slam från renhållningsverken dumpas årligen på våra åkrar där vår mat ska odlas. Slammet innehåller tungmetaller, läkemedelsrester, kemikalier, miljögifter, bakterier och virus. Enligt ”Ren åker, ren mat” sprider slammet hormoner motsvarande 5 000 p-piller per hektar – totalt 300 000 piller på en medelstor gård. P-piller innehåller östrogen vilket bl a leder till sterilitet bland djurlivet i haven. Arsenik, kadmium, p-piller, dioxin, listeria, formalin… you name it… allt sprids på jorden där vi odlar vår mat.


Matens innehåll av silver

Växter tar upp silver, vidareförädlar det och förmedlar det vidare till oss i lättupptaglig form. Växtinnehåll upp till 0,5 ppm (500 mikrogram/kilo) nämns i en studie. Svamp kan dock innehålla upp till 100 mg/kg med silver. 100 ppm eller 100.000 mikrogram/kilo alltså, vilket då är 10 gånger starkare än Ionosil. (U.S. Environmental Protection Agency. Ambient water quality criteria: silver. NTIS Document No. PB81-117822, Environmental Criteria and Assessment Office, October (1980).

Många människor äter svamp flera gånger i veckan och den ackumulerade dosen kan bli ganska hög. För övrigt samlar svampar på sig andra mindre nyttiga ämnen typ kadmium och bly också.

Ostron har visat sig innehålla upp till 900 ppm silver – 900.000 mikrogram per kilo. Samma källa konstaterar för övrigt att en människa innehåller ca 2 mg silver – och att vi via kosten får 20-80 mikrogram silver dagligen.

I följande dokument kan man läsa om att man skulle kunna få i sig 200 mikrogram silver genom ett par liter vatten. Mjölk innehåller enligt samma EU dokument 27-54 mikrogram/liter. Vanligt vitt mjöl innehåller 300 mikrogram per kilo. Vetekli kan innehålla så mycket som 900 mikrogram per kilo.

  • Toxicological Data on Colouring Agents for Medicinal Products:E 174 Silver … PDF

900.000 mikrogram motsvarar 900 milligram, dvs ostronen innehåller 90 gånger mer silver per kilo än vad Ionosil innehåller per kilo. (1 liter vatten = 1 kg).

3 tsk Ionosil (15 ml) innehåller 150 mikrogram silver och det är vad 0.14 ml ostron då innehåller. Blir väl lite mer än ett tiondels kryddmått ca. (Kryddmått = 1 ml).

Med andra ord borde ostron verkligen förbjudas då de kan förgifta en person som tar mer än ett halvt kryddmått ostron. Mig veterligen är dessa mollusker något man äter rätt mycket av, tiotals gram.

Silver content of wild-grown mushrooms from northern Poland.

I polsk svamp har man konstaterat ända upp till 35 ppm silver. En riktig hälsosvamp med andra ord.

Wild-grown and mostly edible species of higher mushrooms collected in 1989-1992 from the districts of Gdańsk, Elblag and Piła (northern part of Poland) have been investigated with regard to their silver content. In total, 527 samples including 25 mushroom species of six families (Agaricaceae, Boletaceae, Cantharellaceae, Hygrophoraceae, Coprinaceae and Russulaceae) were examined. Among the fungi examined only Agaricus campestris and A. augustus were heavy bioaccumulating species and showed the highest concentrations of 35 mg Ag/kg dry weight (1.1-150) and 2.0-6.9 mg/kg, respectively. Silver concentrations exceeding 1.0 mg/kg dry weight were noted in Boletus aestivalis, Lepista nuda, L. personata, and in some specimens of B. edulis, Leccinum scrabum, L. vulpinum, Cantharellus cibarius and Coprinus comatus

  • Silver content of wild-grown mushrooms from northern Poland. … pubmed

Kommentera