Sökes: Politiskt mod

Missförhållandena inom äldrevården

Vad roligt att vara här och tala inför ett auditorium där hälften kommer att drabbas av demens. Så inledde Yngve Gustafson, professor i geriatrik, sitt anförande för riksdagens socialförsäkringsutskott vid gårdagens offentliga utfrågning.

:

Märta Szebehely, professor i socialt arbete med inriktning mot omsorg, påpekade att Sveriges upphandling av vård skiljer sig mot andra länders i två avseenden. Dels genom att finansieringen är generös. Dels genom låg grad av reglering och kontroll.

Det är en rent livsfarlig mix. Vill vi satsa på äldrevården – och det vill vi – måste kontrollen skärpas. Någon annan väg finns inte.

Läs ledaren i DN…

– ◊ –

Reflektion:

Varje vecka ökar antalet ålderpensionärer med i snitt 640 i veckan (14 fulla bussar), varje vecka under 14 års tid!

Pensionärer som med all rätt kräver vård, omsorg och en bra pension – som skall betalas av de som jobbar. Några sparade pensionspengar finns inte, bara en mindre buffert.

Det kallas den demografiska effekten.

Vi lever allt längre och demensvården kostar varje år 40 – 50 miljarder kronor. Cirka 150.000 har idag någon form av demens i Sverige, mest Alzheimers, och antalet ökar nu kraftigt liksom kostnaden.

Äldreomsorgen bör inte läggas ut med på entreprenad när det saknas uppföljning och kvalitetskontroll. Då riskerar vi att kommersiella krafter profiterar på våra äldre och sjuka, som har svårt att själva föra sin talan. Det blir dyrt och dåligt.

Vi måste snarast införa kontroll/uppföljning/feedback i kombination med en professionell ledning i både privat och kommunal regi. Vi behöver en ledning som också låter personalen få ett reellt inflytande och ett delegerat ansvar, som tar tillvara den kreativitet som medarbetarna besitter.

Vi behöver dock inte privatisera för att uppnå en rationell verksamhet, det är främst en fråga om management, att inte tillåta en herrelös byråkrati. Fördelen med offentlig vård är att vinster som beror på obalanser stannar inom vården och att det blir mindre intressant att maximera vinsten på bekostnad av kvalité.

Detta räcker dock inte för att undgå en kollaps, vi måste också hålla oss friska och alerta längre upp i åldrarna. Då kan vi jobba längre och vi kan klara oss själva i större grad (och vem vill inte det?). Det skulle öka skatteintäkterna och  färre skulle behöva dyrbar omsorg, vilket i sin tur innebär att vården finns för de som verkligen behöver.

Vad göra?

Politikerna måste ta befälet! De måste se till att vården och omsorgen får en fungerande ledning och där ingår kontroll/uppföljning/feedback/egenkontroll (för medarbetarna).

Idag fungerar vården och omsorgen som en herrelös byråkrati där personalen har ett lågt inflytande, vilket innebär att kompetens inte tas tillvara. Ego business styr verksamheten och resultatet blir därefter.

Det som främst skiljer privat och offentlig vård/omsorg är management (och inte personalen). Privata aktörer är helt enkelt duktigare på att leda verksamheter. Tyvärr prioriterar en del privata ägare vinsten framför kvalitén på utfört arbete, vilket är möjligt då offentlig kontroll/uppföljning/feedback saknas.

Hur håller vi oss friskare?

Livsmedelsverkets tallriksmodell (50-60 E% kolhydrater) med nyckelhålsmärkta lightprodukter som lättmargarin och omega6 rika växtoljor är ett recept på övervikt, diabetes, drogberoende, magsjukdomar, hjärt/kärlsjukdomar och till slut demens.

Lösningen är att äta den föda vi genom evolutionen har blivit designade för och dess moderna variant kallar vi ”njutmetoden”, som går ut på att äta riktig mat och skippa skräpmat, helt enkelt. Ett bra recept för att minimera risken för demens.

Vi skall således runda Livsmedelsverkets kostråd som om de vore skärgårdsgrund som lurar strax under vattenytan – om man inte vill gå på grund och sedan riskera att sjunka ner i ”demenshavet”.

Team KOSTDEMOKRATI

 

503 svar på ”Sökes: Politiskt mod”

Kommentera