Kaos i matkassen

Kostråd behövs. Men när rekommendationerna spretar är förnuft och måtta bra komplement.

Även kvicksilverhaltig fisk gör barn mer begåvade, så ät mer fisk. Det var Staffan Skerfvings huvudbudskap i gårdagens Sydsvenskan. Professorn hänvisade till ett forskningsprojekt med EU-stöd.

Omvänt larmade Svenska Naturskyddsföreningen nyligen om giftig matfisk. I efterhand visade sig viss data felaktig.

Att äta är en utmaning. Åtminstone om målet är en förnuftig diet.

Karaktären är en sak – att modifiera reptilhjärnans impuls att länsa julens gottebord. Moralen en annan. Hur mår djuren innan de blir matvara? Vilka är utrotningshotade och var?

Minst lika lurigt kan det vara att kryssa fram genom mer eller mindre vetenskapliga rekommendationer från myndigheter, experter och förståsigpåare kring basföda.

Nyligen rörde Socialstyrelsen om i kostrådsgrytan för diabetiker.

”I dag är vi inte lika oroliga för fett i kosten om den kombineras med mer grönsaker”, hette det.

Livsmedelsverkets hållning verkar mer fettogin, men döms i gengäld ut som en ”hälsofara” av vissa hel- och halvexperter.

Och så fisken. Den fina, den de flesta håller högt men vars miljögifter kan ställa till oreda allt efter vem som äter och vad som undersökts.

Dioxin är ett sådant. Men Sverige har ett nyligen förlängt undantag från EU:s gränsvärde. För att svenskar tål mer dioxinmarinerad strömming än andra? För att näringspolitik övertrumfat näringsråd? Eller har ett ängsligt EU satt säkerhetsmarginalen för lågt?

Dessbättre är det mesta en dosfråga. Så även kostråd. När förvirring hotar:

Låt ett gram experttips sjuda
med ett kryddmått skepsis.
Smaka av med förnuft. Njut.

Källa: Sydsvenskan

– ◊ –

Kommentar:

Den dagen våra myndigheter baserar sina råd på vetenskap och beprövad erfarenhet, då våras det för Sverige (och resten av världen).

Hoppingivande att dagspressen mer och mer börjar belysa problemet med våra myndigheter, som leder oss in i kaos. Idag tycks Livsmedelsverket, Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen vara kapade av industrin och andra särintressen (ego business). En herrelös byråkrati som lämnar fältet öppet för otillbörlig påverkan.

Så länge våra förtroendevalda politiker inte tar befälet så kommer kräftgången mot en oundviklig katastrof, mänsklig och ekonomisk, att fortsätta.

Hoppet tycks idag ligga i att folket reagerar och agerar. Vägen till hälsa och välstånd är full med ”stenbumlingar” (ego business) som folket måste baxa undan för att komma framåt när det gäller folkhälsa och välstånd. Ett tungt och tålamodskrävande arbete, på samma gång som det är utvecklande och inspirerande. Ett arbete som är absolut nödvändigt om vi vill värna vårt nuvarande välstånd.

Team KOSTDEMOKRATI

Tidigare inlägg: Bidrar Livsmedelsverket och Folkhälsoinstitutet till en bättre folkhälsa?

Kommentera