350 miljoner individer världen över har typ 2-diabetes

02:00, 22 september 2011 in Uncategorized by Nyheter

Antalet människor med typ 2-diabetes världen över har ökat med närmare 150 procent på 30 år. I dag finns i storleksordningen 350 miljoner människor med typ 2-diabetes. Det innebär att närmare en av tio vuxna människor världen över har typ 2-diabetes, enligt en studie som presenteras i Lancet.

Författarna understryker att utvecklingen av diabetesrelaterade komplikationer kommer att leda till mycket omfattande belastningar på sjukvårdssy­stemen världen över de kommande decennierna. Det krävs att sjukvården gör sig beredd för att möta detta.

Läs hela artikeln i Läkartidningen..

– ◊ –

Vår reflektion:

Diabetes, övervikt och andra kostrelaterade sjukdomar håller redan på att ”knäcka” medborgare och sjukvårdsbudgetar, vilket kommer att fortgå så länge våra förtroendevalda politiker tillåter det. Diabetes har mer är fördubblats på trettio år och går ”enkelt” att halvera på mindre än tio år.

Vi har redan kunskaper om hur en halvering av antalet diabetiker skulle kunna förverkligas och rent tekniskt är det genant ”enkelt”. För en lekman tar det några timmar att förstå hur det fungerar, men för de flesta idag ledande ”auktoriteter” inom området kommer det att ta decennier. Många hävdar att dessa ”auktoriteter” måste gå i pension innan en utveckling kan komma till stånd.

Ett fåtal personer som förlänats ledande positioner som ”auktoriteter” kan således bromsa utvecklingen, så länge politikerna tillåter det, så länge som politikerna inte själva sätter sig in i problematiken.

Vi menar att vi inte har råd med att vänta med åtgärder som kan göras redan idag. En fördröjning innebär ett onödigt mänskligt lidande och stora samhälleliga förluster, och detta bara för att vänta in ett fåtal ”auktoriteter” som har ett egenintresse i att bromsa upp utvecklingen (de skulle annars riskera sin position).

Vem kommer att erkänna att de haft fel under flera decennier, att de har del i en accelererande ohälsoutveckling? Vem vill äventyra den position som förlänats dem? FÖRÄNDRINGSKRAFTEN MÅSTE KOMMA UTIFRÅN!

POLITIKERNA ÄGER OCH HAR BOLLEN! DET GÄLLER ATT DE NU SPELAR DEN!

Våra förtroendevalda politiker bestämmer utvecklingen! Det handlar om politisk handlingskraft, eftersom det inte är en medicinsk fråga. Medicinskt är frågan sedan länge utredd. Om våra politiker fortsätter med att överlåta styrningen till ”auktoriteter”, fastlåsta i gammal fuskvetenskap, så kommer nuvarande kurs att sluta med en krasch, både mänskligt och ekonomiskt!

Nuvarande utveckling gynnar inte heller våra förtroendevalda politiker, om de eftersträvar fortsatt förtroende och vill värna medborgarnas intressen före särintressen (som idag styr och ställer).

Inom sjukvården råder fortfarande en struktur som hämmar nytänkande. De läkare som gör sig hörda riskerar att isoleras, anslag till forskning uteblir (kommer ju från industrin) och en kanske lysande karriär gör på stället halt. De uppfattas också som illojala mot de som anpassat sig till systemet.

Likt ”flugor på ett flugpapper” är det svårt att inom vårdens struktur, med väl definierade ansvarsområden, ta steg framåt. Att överskrida gränsen till ett annat ”revir” är nästintill omöjligt. Det krävs en extern professionell kraft för att utveckla denna verksamhet.

Först när det föreligger ett obestridbart resultat kommer pragmatiska krafter inom sjukvården att bli befriade från kravet på ”konformitet” . Då kommer det att räcka med att behandlingsmetoder uppfyller kravet på ”vetenskap och beprövad erfarenhet”. Många goda krafter skulle då kunna verka och då skulle det våras det för sjukvården och för patienterna.

Många läkare och sköterskor skulle då slippa den motivationskonflikt som de dagligen utkämpar; skall jag följa den informella ”regelboken” (och hålla egen rygg fri) eller skall jag göra det som jag vet är bäst för patienten (och ådraga mig kritik från mina kollegor)?

Att de flesta sockersjuka kan bli insulinbefriade på bara en vecka och att gravt överviktiga ”enkelt” kan går ner i vikt utan viktoperation, det vet vi redan. Socialstyrelsen har vidimerat metoden som uppfyller kravet på ”vetenskap och beprövad erfarenhet”. Därtill är metoden helt utan biverkningar, det som händer är istället att hälsan stärks generellt, varför även andra sjukdomsbesvär försvinner eller lindras.

Denna kunskap, befäst av Socialstyrelsen 16 januari 2008, hindrar dock inte sjukvården att fortsätta tillämpa metoder som inte alls uppfyller kravet på ”vetenskap och beprövad erfarenhet”. De använder metoder som vilar på en ytterst bräcklig grund, som ger ett dåligt resultat och förskräckliga biverkningar.

Vårdens ansvariga bryter dagligen mot SFS (läs mer…), när de inte informerar och erbjuder patienterna alternativa behandlingsmetoder som uppfyller kravet på ”vetenskap och beprövad erfarenhet”. De förordar och använder istället metoder som aldrig skulle klara en sådan granskning, som t.ex. viktoperationer, som bara utförs. Även de kostråd som ges till diabetiker kan inte försvaras, de bara ges.

Det verkar som om kontrollen av detta förfarande fallit mellan olika myndigheters ansvarsområden, mellan stolarna hos statliga myndigheter, som har till uppgift att kvalitetskontrollera vården och dess metoder.

Det har utvecklats en ”standard” och av konformitetsskäl följs denna ”likare” till punkt och pricka (annars kan man själv bli ”prickad”). Att uppfylla vetenskapliga krav och att bejaka patienternas bästa har reducerats till sekundära parametrar.

Starka ekonomiska krafter vill inte reducera sin egen marknad (vilket är förståeligt) och det de inte kan stoppa (verkligheten hinner alltid ikapp), kan de åtminstone fördröja och förhala.

De flesta läkare, sköterskor och dietister väljer helt naturligt att följa ”regelboken”, även om det strider mot deras kunskaper och erfarenheter (något de flesta i längden inte mår bra av). En och annan läkare, sköterska, dietist och forskare väljer dock att bryta med detta mönster och därmed spoliera sin karriär inom vården och inom den läkemedelsfinansierade forskningsvärlden, där pengarna finns. Men sannolikt mår de mycket bättre.

Även politiker har svårt att få till en progressiv utveckling inom den struktur som sjukvården utgör, såvida det inte gäller kirurgi eller läkemedel (som kan patenteras).

Erfarenheten säger oss att endast en extern professionell kraft kan lösa upp denna ”Gordiska knut” inom en rimlig tidshorisont, gärna innan sjukvården brakat samman. Det krävs oortodoxa lösningar för att lösa detta gigantiska samhällsproblem, det krävs lösningar som inte går att finna inom sjukvårdens väggar (om lösningarna hade funnits där, hade problemen redan varit lösta).

Det enda som krävs är politiska beslut. Resten vet och kan vi redan.

– ◊ –

Sven Erik Nordin såg tidigt utvecklingen och skrev redan 2009;

Det är fullständigt obegripligt att detta avancerade vansinne kan fortsätta år efter år. Diabetikerna har blivit en mjölkko för en ”diabetesindustri”, där de före­tag som säljer insulin och all kringutrustning till diabetesvården tjänar miljarder! Som alltid finns det alltså gigantiska ekonomiska intressen med i bilden. Vem tror ni producerar de fina broschyrer som diabetikerna får hos läkaren, när de fått sin diagnos? Rätt gissat! Ett läkemedelsföretag!

Läs hela inlägget här… (läs och förundras över hur systemet fungerar än idag)