”Lägg ner tolv myndigheter och ersätt dem med fyra”

Staten måste få en tydligare roll i vården och omsorgen.

Bättre vård och omsorg. Staten måste få en tydligare roll i vården och omsorgen. När jag i dag lägger fram Statens vård- och omsorgsutredning föreslår jag att tolv av dagens myndigheter och organisationer – bland annat Socialstyrelsen, Läkemedelsverket och Smittskyddsinstitutet – ersätts av fyra nya myndigheter. En mindre komplicerad myndighets­struktur gör det enklare för vården och omsorgen, skriver Stefan Carlsson.

Idag (2012-05-15) presenterar jag förslag som ger staten en tydligare roll i vården och omsorgen. Min utredning föreslår att staten fokuserar på fyra huvuduppgifter. Vi föreslår också att tolv av dagens myndigheter och organisationer ersätts av fyra nya myndigheter som är inriktade på dessa huvuduppgifter:

  • Utveckling och spridning av kunskap.
  • Inspektion som tryggar bra kvalitet i alla verksamheter.
  • Gemensamma IT- och kommunikationslösningar.
  • Överblick som ger förmåga att hantera långsiktiga utmaningar.

Förändringen behövs för att lösa en del av dagens problem, men framför allt för att möta vårdens och omsorgens utmaningar under de kommande 10–20 åren: Om resurserna ska räcka och kvaliteten hållas hög, behöver de bästa metoderna och arbetssätten nå ut i alla verksamheter och fungera även över organisatoriska gränser. Prioriteringar måste bygga på bra kunskapsunderlag och systematiska avvägningar. Medborgarna behöver kunna lita på att all offentligt finansierad vård och omsorg håller god kvalitet. Ojämlikheter behöver uppmärksammas och åtgärdas när så behövs. Hälsofrämjande och förebyggande insatser, liksom hänsyn till funktionshindrades behov, behöver få ökat genomslag inom alla områden.

Utmaningarna är särskilt stora när det gäller de personer som har stora behov av vård och omsorg och därför behöver hjälp som är väl samordnad.

Ansvaret för vård och omsorg ligger hos kommuner och landsting, men allt fler frågor kan inte längre hanteras separat i varje kommun och landsting. Bland annat ökar behoven av gemensamma lösningar när det gäller kunskapsstöd och prioriteringar. Inom IT-området finns det också stora behov av nationellt samarbete, både för att skapa sammanhängande system och för att hindra att kostnaderna blir större än nödvändigt. Stora delar av den nationella samordningen utvecklas i dag genom frivilligt samarbete mellan kommuner, landsting, yrkesgrupper och andra. Det är bra, men staten behöver också förstärka sin förmåga att bidra och styra när så behövs. Staten behöver dessutom vidareutveckla sitt arbete med regler, godkännanden, tillstånd, legitimationer och tillsyn.

I dag är statens arbete alltför splittrat: Flera myndigheter tar fram olika typer av kunskapsstöd som sprids på olika sätt; till exempel finns det vid sidan av Socialstyrelsen särskilda myndigheter för läkemedel, tandvårds- och läkemedelsförmåner, medicinsk utvärdering, smittskydd, folkhälsa, handikappolitisk samordning och medicinsk-etiska frågor. Flera myndigheter bedriver inspektion. På IT-området görs satsningar som skulle behöva vara mer samordnade. Den övergripande statliga styrningen skulle också kunna bli effektivare med hjälp av bättre stöd för långsiktiga prioriteringar.

Dagens myndighetsstruktur har vuxit fram stegvis. Nya myndigheter har skapats vid olika tillfällen, för att möta olika behov, utan någon samlad bild av hur helheten ska fungera. Det här utredningsarbetet har utgått från ett medborgarperspektiv och verksamheternas behov. Vi föreslår därför en mindre komplicerad struktur som gör det enklare för vården och omsorgen:

  • Kunskapsmyndigheten för hälsa, vård och omsorg, får samlat ansvar för kunskapsstöd. Myndigheten stödjer uppföljning som leder till successivt lärande och förbättringsarbete. Kunnande inom olika fackområden integreras till behovsanpassade och användarvänliga underlag och råd. När det gäller riktlinjer som har kopplingar till prioriteringar, föreslår vi en arbetsform som gör att kommunernas och landstingens kunskap om praktiska och ekonomiska förutsättningar byggs in i beslutsprocessen.
  • Inspektionen för hälsa, vård och omsorg, får samlat ansvar för tillstånd, legitimationer, godkännanden och tillsyn. Detta ger förutsättningar för ett mer enhetligt och effektivt arbete. Tillsynen får också ökade resurser.
  • Infrastrukturmyndigheten för hälsa, vård och omsorg, får i uppdrag att tillsammans med övriga aktörer utveckla och förvalta sektorns IT- och kommunikationslösningar. Staten får på så sätt en tydlig företrädare i detta breda arbete. Myndigheten får också i uppdrag att skapa en gemensam portal och gemensamma kommunikationskanaler för de tre andra myndigheterna. Målet är att de som arbetar inom sektorn, brukare, patienter och övriga medborgare ska få enkel tillgång till den information och de kommunikationskanaler de behöver, med bibehållet skydd för den personliga integriteten.
  • Myndigheten för Välfärdsstrategi, får i uppdrag att bevaka och analysera den övergripande utvecklingen av hälsa, funktionshindersfrågor, vård och omsorg. Myndigheten ska bland annat arbeta med uppföljning och analys av befolkningens hälsa, funktionshindrades situation, vårdens och omsorgens resultat, medborgarnas behov och förväntningar, teknisk utveckling samt forsknings- och innovationsklimat. Myndighetens arbete ger staten bättre möjligheter till framförhållning och strategisk styrning.

Kunskapsmyndigheten och Inspektionen har täta kontakter med vården och omsorgen. Infrastrukturmyndigheten arbetar mer med servicefunktioner. Myndigheten för välfärdsstrategi har strategiska snarare än operativa uppgifter.

Utredningen föreslår att dessa fyra myndigheter ersätter och tar över de uppgifter som i dag sköts av Socialstyrelsen, Läkemedelverket, Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, Statens beredning för medicinsk utvärdering, Statens folkhälsoinstitut, Smittskyddsinstitutet, Myndigheten för vårdanalys, Myndigheten för handikappolitisk samordning, Myndigheten för internationella adoptionsfrågor, Statens medicinsk-etiska råd, Hjälpmedelsinstitutet och Apotekens Service AB.

Det viktigaste syftet med förändringen är att staten ska fungera bättre i förhållande till vården, omsorgen och medborgarnas behov: Kunskapsutvecklingen och spridningen av ny kunskap blir effektivare. Prioriteringar fungerar bättre. Inspektionen blir effektivare. IT- och kommunikationslösningarna utvecklas mer samordnat. Den övergripande styrningen blir mer långsiktig. Utöver detta innebär förslaget besparingar för staten genom att de nya myndigheterna kostar mindre än de nuvarande.

Förslagen ger en långsiktigt hållbar statlig grundstruktur som kan vidareutvecklas successivt. Det blir enklare att hantera dagens och morgondagens frågor.

Jag är glad att regeringen gav mig i uppdrag att ta ett samlat grepp, och jag har blivit allt mer övertygad om att det behövs. Nu hoppas jag att regeringen har modet och kraften att också genomföra utredningens förslag.

Stefan Carlsson, regeringens särskilde utredare, tidigare bl a landstingsdirektör i Jämtlands län, regiondirektör i Skåne, vd för Apoteket AB. Numera landshövding i Kalmar län.

Källor: DN och Barometern

Kommentar

Om man kombinerar ovanstående förslag med en professionell ledning och kompetenta medarbetare, en uppföljning och ett resultatansvar värt namnet, så kan det bli riktigt bra.

I tillägg till föreslagen struktur behövs det en ”koncernledning” som dessa fyra nya myndigheter plus Försäkringskassan svarar mot, en mindre, vältrimmad, oberoende professionell ”ledningsgrupp” som samordnar dessa fem myndigheter, som veckovis följer upp viktiga nyckeltal. Denna ledning ställer krav och ingriper aktivt när det behövs.

Ledningsenhet svarar för att friskvård och sjukvård utvecklas på ett för medborgarna och samhället positivt sätt, ur alla aspekter.

Vi kan förslagsvis kalla denna ”koncernledning” för FSL (”Friskvårds & Sjukvårds Ledning”) som ansvar direkt mot regeringen. Inom denna grupp skall det finns en konsumentenhet, med en konsumentombudsman som medborgarna kan vända sig till med frågor och tips (folkets röst är viktigt att beakta, inte bara en gång vart fjärde år).

FSL har mandat och skyldighet att kontrollera den samlade verksamheten och vid anledning byta ut de tjänstemän inom myndigheterna som inte levererar (och som t.o.m. kan utgöra en allvarlig samhällsrisk).

Regeringen i sin tur har mandat och skyldighet att kontrollera den samlade verksamheten och vid anledning byta ut de tjänstemän inom ”FSL” som inte levererar (och som t.o.m. kan utgöra en allvarlig samhällsrisk).

Således är det regerings ansvar att myndigheterna fungerar som tänkt.

Ytterst är det FOLKET som ansvarar för RESULTATET, då de kan byta ut den regering som inte svarar upp mot det resultat som medborgarna bör kunna kräva.

En öppen verksamhet som tål att synas, ett upplägg där ansvar kan utkrävas och som kan rubriceras som en fungerande DEMOKRATI.

Många av nuvarande chefer och tjänstemän inom dessa 12 myndigheter har idag tjänster som vida överstiger deras kompetens, varför de bör beredas andra arbetsuppgifter.

En väl fungerande ledning och professionella medarbetare, är A och O för att lyckas nå ett bra RESULTAT. Medarbetarna får inte ha kopplingar mot ekonomiska särintressen.

Nuvarande vårdorganisation med 20 mer eller mindre oberoende landsting har också visat sig svag och ojämlik i sin styrning och det kan vara bra att statens inflytande stärks (vilket vi tidigare belyst … Vården saknar incitament…).

Att bara byta namn och flytta runt folk är kosmetika. Myndigheterna blir under flera års övergångstid handlingsförlamade.

.
Team KOSTDEMOKRATI

Kommentera