Ombilda Livsmedelsverket och bryt ut hälsovården från Socialstyrelsen

12:53, 6 november 2012 in Okategoriserad by Mats Wiman

Ombilda Livsmedelsverket och bryt ut hälsovården från Socialstyrelsen

I 30 år har dessa myndigheter rekommenderat befolkningen att äta fettsnålt och nyckelhålsmärkt för att undgå övervikt, fetma och diabetes typ 2. Rekommendationerna har visat sig helt verkningslösa, motsatsen till de uppsatta målen har blivit resultatet (ständigt stigande tal för övervikt/ fetma och diabetes).

De otroliga och osannolika är att man mot bättre vetande inte vidtar några som helst åtgärder utan helt enkelt fortsätter i de väl uppkörda hjulspåren, vilka innebär många många miljarder per år för skattebetalarna och – inte minst – att människorna lider av övervikt/fetma och diabetes samt att därigenom många dör en förtida död (vilket väl knappas kan vara avsikten med sjuk- och hälsovård).

Livsmedelsverket, som är den myndighet, som i första hand bär ansvaret för de numera välkända negativa verkningarna kännetecknas inte bara av stor inkompetens och av brottsligt försummande av sitt ansvar gentemot patienterna.

Inte nog med att man är okunnig och inte följer lagen. Man ljuger, bluffar och förfalskar fakta, allt under den mantra-liknande (och odefinierade) devisen ”enligt vetenskap och beprövad erfarenhet” . Dessutom låtsas verket inte om att den överordnade myndigheten Socialstyrelsen fattat beslut som strider mot verkets egna förlegade kostråd.

Livsmedelsverkets egna hypoteser (ät fettsnålt och spring mer) saknar inte bara vetenskaplig grund (SBU maj 2010), utan har dessutom vederlagts av utvecklingen i västvärlden (ständigt stigande övervikts-/fetma-/diabetes-tal), alltsedan en senats-kommitté i USA utfärdade ”kostrekommendationer för det amerikanska folket ” (1977), vilka liksom i Sverige har misslyckats i samma utsträckning, men i högre grad och i större skala.

Socialstyrelsen synes ej utöva någon som helst ledning av det sig underställda verket, trots att man i januari 2008 fastställt att lågkolhydratkosten LCHF uppnår just det som Livsmedelsverkets kostråd är avsedda att uppnå, nämligen viktminskning för överviktiga, förhindrande av övervikt och fetma samt förebygga och behandla diabetes.

Denna brist på handlingskraft och vanskötsel av sitt uppdrag, d.v.s. att säkerställa hälsa och livskvalitet hos befolkningen, gör det berättigat att befria Socialstyrelsen från det uppdrag man nu i flera decennier misskött, nämligen att övervaka och styra den myndighet som fått uppdraget, men som endast misskött det.

Det är därför är det dags att äntligen göra något åt detta vansinne (d.v.s. att rekommendera något som man vet inte fungerar) och att underlåta att uppfylla sin styrande roll.

Till den rollen hör ju rimligen att tillse att att det egna beslutet av januari 2008 inte bara respekteras av Livsmedelsverket och primärvården, utan att beslutet kungörs som handlingsnorm och att normuppfyllelsen kontrolleras. Inget av detta har skett eller sker. Tvärtom: Dagen myndighetskultur tillämpa helt ut:

”Gör ingenting!”

”Låt saken bero!”

Lämpligt borde vara att återupprätta myndigheten Medicinalstyrelsen, vilken för många år sedan ovisligen inkorporerades i mastodontmyndigheten Socialstyrelsen, vars storlek säkerligen är en av orsakerna till det herrelösa tillstånd som råder.

En pikant och pinsam knorr på eländet är att Livsmedelsverket formellt lyder under Jordbruksdepartementet (numera ”Landsbygdsdepartementet”), som medger att man saknar kompetens att styra verket, d.v.s. enligt den rådande svenska organisationsprincipen, nämligen att den underställda myndigheten är den som har kompetensen (stämmer i och för sig inte på Livsmedelsverket) och alltså är den som ger den överordnande all information som behövs för styrning och kontroll. Samma fenomen förkommer ju ymnigt när det gäller de ministrar som anses ha ansvaret för verksamhetsområdet (i detta fall Göran Hägglund och Maria Larsson), allt enligt den numera ofta använda principen:

”Då int’ja vet nå, kan jag inte råka illa ut”.

”Om jag tar mitt ansvar anklagas jag för ’Ministerstyre’.”

Briljant och okänd som princip för chefskap och för uppfyllande av ett erhållet uppdrag. Man ju bara leka med tanken att våra framgångsrika företag skull styras enligt den principen:

”Utövande av VD-styre, FY!”

Många frågar sig vad man överhuvud ska ha ministrar till.

Principens försvarare svarar: Ministern bereder och regeringen beslutar kollektivt. Det vore naturligtvis OK om så verkligen skedde. Det sker i detta fall emellertid inte.

”Sjuk”-vården kosta cirka 350 miljarder (diabetesvård drygt 40 miljarder) per år. En stor del av orsakerna till dessa kostnader är kostrelaterade (alkohol inte att förglömma).

Vad gör man då? Ett intelligent land ser till att sprida kunskap om hur man ska äta och dricka för att få och bibehålla hälsan, inte vilka piller och sprutor man ska ta för att sopa problemet under mattan, vilket man nu gör.

Ställ upp en målsättning om att sänka kostnaderna med 50% inom de områden som kan härledas till mat och dryck (cirka 75 %). För diabetes torde den målsättningen var helt realistisk.

Med samhällelig passion, baserad på egen och andras erfarenhet (”beprövad erfarenhet”) samt självstudier under 5 år.

Mats Wiman
f.d. diabetiker