De grymma kostråden till diabetiker
20:25, 2 september 2011 in Okategoriserad by Mats Wiman
Vårdsveriges största skandal
År 1998 fick jag diagnosen Diabetes typ 2. Den var inte värre an att jag först kunde behandlas utan mediciner eller insulinsprutor. Jag skulle ”kostbehandlas”. Vad detta innebär förstod jag inte då, eftersom budskapet var att jag kunde äta som alla andra, men jag skulle naturligtvis äta mindre så att min övervikt kunde ’svältas bort’.
Det enda vettiga råd jag fick var att promenera, vilket sänker blodockret. Sagt och gjort – det fungerade.
Efter några år ”måste man sätta in” Metformin, vilket enligt uppgift skall göra cellerna mer mottagliga för det insulin som sänker blodsockret. Eftersom jag också ansågs ha för högt blodtryck och för högt kolesterol sattes betablockerare resp. statiner in.
Jag gick ej ner i vikt och mådde år för år bara sämre och sämre, vilket jag då inte härledde till medicinerna eller den av vården rekommenderade kosten utan till att ”man är ju inte längre purung (64-65)”. Jag måste t.ex. pausa när jag gick uppför längre trappor.
- 2006 fick jag en hjärtinfarkt, mycket liten men dock.
- 2007 fick jag en ministroke, en s.k. TIA [transitorisk (några minuter) ischemisk attack, d.v.s. en blodpropp i hjärnan].
Besviken och vred på sjukvården började utbilda mig via nätet och upptäckte Annika Dahlkvist (”Fettdoktorn”) och skar i januari 2008 ner mitt kolhydratintag kraftigt (bland annat genom att avstå från alla lätt- och lightprodukter) och upptäckte att jag började gå ner i vikt.
Efter att ha läst Uffe Ravnskovs bok ”Fett och kolesterol är hälsosamt” vågade jag fullt ut ersätta de strukna kolhydraterna med fett och kolesterol (april 2008).
Nästan omedelbart inträdde en hälsoförbättring. Viktnedgången fortsatte och min kropp började fungera bra, min kondition blev bättre och jag behövde inte längre pausa i trappor.
Sedan dess har jag fortsatt att må bra och samtliga värden som föranlett medicinerna blev så bra att jag beslöt att slänga mina mediciner i maj 2008.
Mina värden, speciellt blodsockret, har sedan dess legat på en helt normal nivå, vilket medförde att jag 2010 förklarades vara ”icke-diabetiker” vilket enligt det s.k. ”naturalförloppet” inte ska kunna ske. Diabetes betraktas ju nämligen som en obotlig sjukdom.
Jag har nu i tre år levt med en livsnödvändig fett-och proteinrik kost utan kolhydrater. Kolhydrater är inte, som myten påstår, livsnödvändiga.
http://www.kostdoktorn.se/mats-wiman-friskare-och-smalare
Skandalen
De kostråd som ges diabetiker är häpnadsväckande grymma:
”Ät den mat du blir sjuk av!”
[”Nötallergiker. Ät jordnötter!”]
I andra sammanhang skulle man dömas för vållande till annans död, men här tillåts man alltså att i sjukvårdens namn ge dessa befängda råd, trots att det sedan över hundra år varit känt att blodsocker kan sänkas genom att man undviker kolhydrater (som ju blir till socker när de kommer in i kroppen).
Sjukdomstillståndet diabetes definieras just av att personen i fråga inte kan hantera kolhydrater utan ständigt får ett för högt blodsocker.
Dessa ovetenskapliga och grymma kostråd medför för många diabetiker ett stort lidande. Konditionsnedsättning, neuropati (nervskador) med ty följande amputation av tår och/eller fötter, impotens, blindhet och förtida död. Detta på grund av att den piller- och insulinsprutedrogade sjukvården inbillar sig och oss att ”diabetiker kan leva ett normalt liv” tack vare pillren och sprutorna, det vill säga ett liv utan sjukdomsinsikt, utan egna åtaganden eller begränsningar.
Varje dag, året runt, får 2 diabetiker sina fötter amputerade!
Denna sjukvårdens sirensång är dock ett fruktansvärt bedrägeri gentemot patienterna. Man förtiger att man kan minska följdverkningarna eller som i mitt fall eliminera dem, genom att iaktta en strikt lågkolhydratkost d.v.s. LCHF.
Inom LCHF-rörelsen har det uppskattats att vi är c:a 20.000 diabetiker som uppnått klara hälsovinster (minskade insulininjektioner, slopade mediciner etc.). Enligt en opinionsunderökning i våras uppgav 23% av Sveriges befolkning att de börjat tillämpa LCHF.
Sverige har c.a 375.000 diabetiker.
Förutom att sjukvårdens inkompetens på detta område förorsakar stort lidande och förtida död kostar behandlingen av diabetiker samhället tio miljarder kronor – PER ÅR!! .
Dagens fråga är därför:
Hur länge skall detta grymma och intelligensbefriade vansinne fortsätta???
Mats Wiman
Frisk diabetiker
PS. Apopå lobbygruppers inflytande på kostråd kan man bara säga: Någon koppling mellan ”amerikanska köttintressen” och den i Sverige kommunicerade LCHF-kosten finns ej. LCHF kost innehåller inte heller mer kött än ”tallriksmodellen”.
Svenska LCHF grundar sig enbart på personliga erfarenheter, analys av vår kosthistoria, vårt kroppsliga välbefinnande, vår fysiologi och på interventionsstudier på individnivå (dock uppgående till mer än 100.000 individer).
Däremot kryllar det av jäv och korruption kring och i Livsmedelsverket, vilket skulle kunna bli ett mycket intressant program i t.ex. ‘Uppdrag Granskning’. DS.

Per-Lars Lundström skrev 17:38, 4 september 2011
Jag säger som Emile Zola J’Accuse…….
Bra beskrivning av hur diabetiker behandlas. Tyvärr är Mats historia inte är unik. Han beskriver hur alla diabetiker har behandlats de senaste 30-40 åren – och fortfarande behandlas. Själv har jag underhållit diabetesindustrin under 15 år. Sedan 5 år kan jag tacka nej till erbjudande om insulin. Första impulsen fick jag av min insiktsfulla ögonläkare Gunilla Wilde som tipsade om dr Calle Carlsson. Men den verkliga vändpunkten kom efter att ha läst Lars-Erik Litsfeldts bok ”Fettskrämd”.
Jag har hittills klarat mig från hjärtinfart, men jag har fått irreversibla nervskador i fötterna. Diabetesindustrin har tagit 15 år av mitt liv. Femton år som jag uppmanades att basera min kost på det som jag inte tål. Femton år som jag fick avstå från ägg, smör, krabba (som vi själva fiskade), lever (den läckra lammlevern) och allt annat som innehöll animaliskt fett och det nyttiga kolesterolet. Det går inte för diabetesvården att komma undan med att man inte visste bättre då.
Uffe Ravnskov skrev sin bok om kolesterolmyten på 1980-talet! En icke medicinsk sakkunnig person som Lars-Erik Litsfeldt kunde gräva fram fakta! Annika Dahlqvist vågade utmana lojaliteten till sina kollegor! Calle Carlsson visste vad som var problemet och har räddat diabetiker sedan 1980-talet!
Industrin uppgift är att tjäna pengar och vi måste vänja oss vid att det finns en hälsovårdsindustri . Men det befriar inte offentligt anställda medicinska specialister att tänka på sin uppgift. Jag säger som Emile Zola J’Accuse…….
Mats Wiman skrev 18:18, 4 september 2011
Tack för din välformulerad support!
Jag anklagar också. Vad sägs om en grupptalan?
Per-Lars Lundström skrev 21:10, 4 september 2011
Mats! Varför inte. Det förändrar ingenting för oss, men en uppmärksamhet vore bra och kanske kan hjälpa andra som står i situationen i dag.
Länkar skrev 22:40, 4 september 2011
Redan 2006 fanns kunskapen om konsekvenserna – i EXPRESSEN

DIABETESBOMBEN – 22 oktober 2006
Varje timme,
dygnet runt, dör en svensk av diabetes och dess följdsjukdomar. Sjukdomen kommer smygande och kan angripa alla kroppens organ – hjärta, hjärna, njurar, nerver och ögon. Diabetes förkortar livet med upp till femton år, och är den tredje vanligaste dödsorsaken i Sverige.
I dag är över
700 000 svenskar drabbade av diabetes typ 1 eller 2. Bara varannan av dessa har fått diagnosen diabetes. 350 000 svenskar med typ 2-diabetes vet inte om att de är sjuka – och får heller ingen behandling. Sjukdomen ger till en början inga symtom. Därför går de flesta i åratal, mellan fem och femton år, innan sjukdomen upptäcks. Under den tiden hinner sjukdomen orsaka permanenta skador i kroppen.
Dålig kost,
övervikt, stillasittande och ärftlighet är viktiga orsaker till typ 2-diabetes. Omkring 1,5 miljon svenskar är i den direkta riskzonen för att drabbas av diabetes på grund av störd sockeromsättning. Nu slår experterna larm om en kommande explosionsartad ökning av antalet diabetes- drabbade världen över. Bara i Sverige beräknas antalet diabetessjuka öka med 20 procent inom 20 år. – Det kommer att ställa enorma krav på vården, både när det gäller resurser och forskning, säger medicinprofessor Christan Berne.
Exempel från verkliga livet:
Helén Ottosson, 39
Yrke: Kanslist. Bor: I Varekil på Orust. Fick diagnosen: 1972. Om att leva med diabetes: Det är helt okej tills man får komplikationer, då börjar problemen. Det kan gå jättefort. Jag var inte förberedd när min stortå amputerades för två år sedan. Det var en bit av min kropp som togs ifrån mig. Att vara så ung och se kroppen falla sönder är svårt.
Annelie Englund, 38
Yrke: Kanslist. Bor: I Stigtomta utanför Nyköping. Fick diagnosen: 1978. Om att leva med diabetes: Det är som en bergochdalbana, det är verkligen inte lätt att ha full kontroll. Och att vara 32 år gammal och få hjärtinfarkt var fruktansvärt. Jag mår bättre nu, men jag tar inte allt för givet längre. Tanken på vad som kunde ha hänt finns där hela tiden.
Sonny Hoffman, 45
Yrke: Lärarassistent. Bor: Östersund. Fick diagnosen: 1965. Om att leva med diabetes: Redan som liten fick jag höra att jag en dag skulle bli blind. Jag har försökt att samla på minnesbilder, men visst finns det dagar jag verkligen saknar att kunna se. När det sista av min syn försvann var det som en befrielse. Då kunde jag börja anpassa mig till mitt liv som blind.
Stina Westh, 20
Yrke: Studerande. Bor: Edsbyn. Fick diagnosen: 1991. Om att leva med diabetes: Det är som en livsstil. Sjukdomen finns hela tiden även om jag inte känner mig sjuk, som när jag är förkyld eller har magsjuka. Insulinchockerna är jättejobbiga. Jag märker inget i förväg, plötsligt förlorar jag medvetandet. När jag vaknar upp igen är jag trött och vill bara sova.
Gösta Pettersson, 68
Yrke: Pensionerad smed. Bor: Jakobsberg, Stockholm. Fick diagnosen: 1993. Om att leva med diabetes: Det är många tider som måste passas och det kan vara besvärligt. Sjukdomen förstörde mina njurar. Jag fick njursvikt och behandlades med dialys. Men för ett år sedan fick jag min frus ena njure, det känns fantastiskt.
Ulrika Lundström, 43

Yrke: Lokalvårdare. Bor: Stockholm. Fick diagnosen: 1971. Om att leva med diabetes: Det är ganska tufft emellanåt. Jag måste ha koll på allt, till och med en promenad måste planeras. Men jag har aldrig varit frisk och vet inget annat, på något sätt går det.
Bilister är skyldiga att hålla sig informerade om trafikregler, även när de kommer till en en ny stad, annars väntar böter. Men sjukvården behöver uppenbarligen inte uppdatera sina kunskaper, inte ens inom sitt fack.
De kan dagligen bryta mot lagen, utan straffrättslig påföljd. Däremot drabbas patienterna med påföljder enligt ovan. 168 döda i förtid varje vecka och innan dess ett lidande som är svårt att förstå. HELT I ONÖDAN!
Läkare och diabetessköterskor känner inte till lagen (eller vägrar följa den). Läs mer på NEWSMILL.
Det innebär att de patienter som har behandlats för diabetes eller övervikt efter 16 januari 2008 och som inte fått saklig information om lågkolhydratkost som alternativ behandling, de patienterna har blivit utsatta för en brottslig handling! Detta gäller även de som viktopererats.
Den GODA NYHETEN är att diabetiker typ 2 kan bli medicinfria på en vecka och även typ 1 diabetiker får ett mer stabilt blodsocker med mindre insulin. Då minskar också biverkningarna radikalt.
Varför är det så viktigt att diabetesindustrin och kirurgindustrin gynnas, så att även lagbrott och dödsoffer i massor accepteras?
Varför är medborgarnas livskvalité, folkhälsan och samhällsekonomin oviktig?
Två viktiga frågor att ställa till våra förtroendevalda politiker, som är ytterst ansvariga!
Sven Erik Nordin skrev om detta vansinne mars 2009 på NEWSMILL.