Soja räddning eller undergång?

.
En rapport från Argentina.

Det som händer i Argentina idag
kan bli morgondagens verklighet i Sverige

ζ

.
Soja räddning eller undergång?

Detta är en artikel som ursprungligen skrivits på spanska och publicerats i Argentinsk media. Artikelförfattaren heter Elisabeth Avendaño.

Elisabet är svenskfödd och hamnade i Argentina på grund av sitt hästintresse. Hon mötte kärleken och har nu bott i Argentina i 40 år. Tillsammans med sin son driver hon en mjölkgård på Pampas med svenska SRB-kor (svensk röd och vit boskap) och fjällkor. Hon importerar svensk SRB sperma för den Argentina marknaden, eftersom det svenska avelsarbetet är unikt med sin betoning på både produktions- och hälsoegenskaper.

 Bilden visar de två ko-raser som varit viktigast som
mjölkkor under 1900-talet. Det är svensk rödbrokig
boskap (SRB) och svensk låglandsboskap (SLB).

ζ

Elisabeth har tidigare skrivit på Kostdemokrati där hon ger våra kor och vår djurhållning i Sverige mycket goda vitsord.

[tidigare inlägg … Tankeväckande rapport från Pampas om Monsanto och GMO]

Elisabeth oroar sig för vad som händer på både jordbruks- och djurhållningssidan och inte minst för GMO utvecklingen. Detta skriver hon om i den Argentinska pressen.

Genom svenska bloggar har hon kommit i kontakt med LCHF. Hon har även fått publicerat artiklar om LCHF i Argentina. I det fallet bryter hon helt ny mark.

Hon har översatt och fått publicerat en artikel om en svensk diabetiker som med hjälp av LCHF blev insulinfri. Vi har mötts på nätet i vårt gemensamma intresse för kost och hälsa och för LCHF. Vi byter tankar och böcker med varandra. Tidigt i höstas var hon på besök hos mig i Göteborg.

ζ

Här Elisabeths artikel:

La Sociedad Rural de Palermo i Buenos Aires

ζ

SOJA RÄDDNING ELLER UNDERGÅNG?

Att odla marken är att tjäna fosterlandet?
(CULTIVAR EL SUELO ES SERVIR LA PATRIA)

Så lyder inskriptionen på huvudläktaren La Sociedad Rural de Palermo i Buenos Aires, där landets största jordbruksutställning årligen går av stapeln.

Men av vad vi nu vet och vad historien visar oss, kanske det vore lämpligare att säga;

Att vårda jorden, är att tjäna fosterlandet.
(CUIDAR EL SUELO ES SERVIR LA PATRIA)

ζ

Sojans lov

Många argentinska bönder sjunger idag sojans lov.

Men de sjunger inte så mycket för dess förmodade egenskap som billig proteinkälla, utan snarare för att odlingen är relativt enkel och framför allt ger den stora ekonomiska intäkter. För Argentina har sojan på kort tid förvandlats till ett ekologisk och socialt hot.

Många kött– och mjölkbönder har slutat att kämpa mot torka, översvämningar och en klart bondefientlig regering och övergått till att odla soja – eller ännu värre – arrendera ut sina jordar till storföretag som sår soja på soja i ändlösa monokulturer.

Men många andra anser att sojan är mycket fördärvlig. Den inte bara skadar miljön utan är även otjänliga som människoföda.

Vår regering älskar sojan, eftersom den, tack vare höga exporttullar (idag 35 %) hjälper till att fylla statens kassakistor och indirekt hjälper till att hålla igång maskineriet till president Cristina Kirchners mycket tvivelaktiga “demokratiska modell”.

Vi producenter, arbetar gärna med i denna ”modell”, och producerar mer och mer soja.

(IRONI!)

Men snålheten bedrar tyvärr visheten. Ingen verkar se vart ”sojamodellen” leder oss på lång sikt. I det gamla Kina var sojabönan ett av de heliga spannmålen, tillsammans med ris, hirs, korn och vete. Men ris, hirs, korn och vete ansågs vara livsmedel, medan sojan användes som gröngödsel efter skörden.

Sojan konsumeras endast av buddhistmunkarna, eftersom det är känt att de sänker deras libido och hjälper dem i deras strävan att uppnå avhållsamhet.

ζ

Men historien slutar inte där

Men historien om soja för Argentina handlar inte om den är näringsrik eller skadlig att konsumera.

Problemet för Argentina är ett annat, mycket djupare, mycket äldre och mycket allvarligare. Och det är inte begränsat till odlingen av sojabönor, trots att vi idag förfäras över den ”gröna öknen”, som har uppstått i stora delar av vårt bördiga land. Genom den snabba spridningen av sojaodling, har stora delar av vårt land i dag förvandlade till oändliga sojafält.

Dess frammarsch har utrotat lokal fauna och flora och plöjt upp betesmarker där stora boskapsflockar tidigare betade. Det har skett en “exodus” av landsbygdens folk, människor vars arbete och livsstil var att ta hand om dessa djur och deras miljö .

Genom sojaodlingen och de höga priserna på jord och arrenden har många småbönder tvingats lämna sina gårdar och befolkningen på landsbygden minskar kraftigt.
.

.
Istället för att vara ett land med en levande landsbygd och diversifierad lokal produktion av livsmedel, töms många byar på människor som istället fyller på förorter och slum I storstädernas utkanter. Arbetslösheten växer och allt fler lever marginaliserat och på statliga bidrag.

ζ

Från jägare till jordbrukare

Men det handlar inte bara om soja, utan om ett alltför intensivt jordbruk.

Jordbruket i sig är en enorm motsägelse, en motsägelse som handlar om människors hälsa. Arkeologer är eniga om att jägar- och fiskarstammarna var extremt friska – hade starka ben, sina tänder i behåll till sin död och ingen karies. Människan som jagade och åt vad hon jagade och fiskade hade inte några av de degenerativa sjukdomar, som idag är ett gissel för den moderna civilisationen – cancer, diabetes, Parkinson, MS, Alzheimer var tidigare okända. Det är inte sant att människan som nomad eller jägare dog ung.

Arkeologiska fynd visar att om man inte dödades av något stort djur och eller omkom av sina skador vid stamkrig, var forntidens människor friska och kunde bli mycket gamla.

Arkeologiska fynd visar också med all tydlighet att när människan började odla och konsumera spannmål, försämrades snabbt skelett och tänder. Plötsligt fanns osteoporos, krokiga kroppar med slitna leder och saknade eller dåliga tänder.

 ζ

En lång historia av skövling

Historiker och geologer tillskriver jordbruket ännu värre konsekvenser. Inte bara påverkades mänsklighetens hälsa genom konsumtionen av spannmål, men odlingens miljöpåverkan var också extremt destruktiv.

Det började i Mesopotamien mellan Eufrat och Tigris, där vår ”civilisation” föddes tillsammans med jordbruket. Där började också den första ödeläggelsen av jorden genom intensiv odling av spannmål. Efter tusen år av röjning, odling och bevattning hade den bördiga jorden eroderats och försvunnit. Vind och vatten drev eller blåste jorden över havet och det hamnade slutligen i Röda havet. Det som en gång var bördig jord, hade genom jordbruket förvandlats till den öken, som idag stora delar av Irak består av i dag.

Men Mesopotamien eller det som nu benämns Irak, är inte den enda plats i världen där bördig mark eller skog förvandlas till obeboelig öken.

Detta mönster upprepas om och om igen genom historien fram till våra dagar. Människan högg ned och förstörde skogarna i Medelhavsområdet – Italien, Grekland, Libanon, södra Spanien, Cypern, Kreta, Sicilien och Tunisien – områden som tidigare omväxlande var täckta med skog och bördig jord. Humuslagret var på visa ställen en meter djup.

Idag, efter den ”civiliserade människans” framfart, återstår bara öknar eller stenig mark med små risiga buskar. På många ställen fortsätter dessutom förstörelsen än i dag genom överbetning av getter eller får.

Överbetning förstörde också stora delar av den afrikanska kontinenten. Mycket av land som nu är öknar var en gång naturliga tropiska skogar eller gräsmarker.

I de flesta fall var det imperialistiska härskare och erövrare, som ville utvidga sitt territorium och fylla kassakistan på bekostnad av landet.

Mönstret är detsamma: från sumererna som tvingades lämna Mesopotamien, (när Abraham lämnade Ur i Kaldéen, var det tydligen p.g.a. hungersnöd eftersom man sönderodlat jorden), via grekerna och romarna vars härskare först förstörde och utarmade sitt eget land och dess skördar och sedan drog ut för att erövra nya territorier, för att åter upprepa historien. Plöja, plantera och skörda. Om och om igen, tills landet inte längre gav mer.

ζ

Vi tar inte lärdom

Det verkar som mänskligheten inte lär sig av sina misstag, eftersom alla civilisationer slutat på samma sätt. Jorden förvandlad till stoft och skogar omvandlade till öknar.

Och även de styrande blev till stoft!

Så föll imperier och nya imperier erövrades och historien upprepades om och om igen. Nya områden erövrades och koloniserades och i dess spår lämnades förstörelse och utarmning.

Samma historia fortsätter än idag. Från centrala USA, the ”Corn Belt”, exporteras under goda år miljoner ton av subventionerat spannmål till över 100 länder världen över. Men mycket torra år, när skördarna slår fel är själva jorden i farozonen för erosion och hårda vindar.

Blottlagd plöjd jord blåser bort, ner i havet.

Det berättas att under den stora torkan 1934 täcktes städerna på USAs ostkust av ett brunt stoft, ett damm som blåstes ut till båtar, hundratals km till sjöss. Det var Oklahomas jord som blivit till damm och blåstes bort av vinden!

Det behövs inte mycket fantasi för att förstå vart ett intensivt jordbruk kan föra oss, om man inte växlar in på en rotation med betande djur som naturligt gödslar marken.

ζ

Vart tar vi vägen?

Situationen blir ännu allvarligare om vi betänker att i dagens värld finns det inga fler områden att erövra. I USA finns inte längre de vidsträckta prärierna ”Where the Buffalo Roam”, där stora hjordar av buffel betade.

Argentina och Brasilien är nu bland de sista platserna på jorden där människan, i sina försök att producera mer spannmål ägnar sig åt att röja, bränna och hugga ner 1000- åriga skogar och skövla perenna gräs på pampas. Allt för att utvinna näring från marken i form av soja, vete eller majs. Detta trots att det finns lagar och förordningar som förbjuder det.

Man kan inte annat än undra varför, när man nu vet att spannmål egentligen inte är bra för vår hälsa?

 ζ

Mätta världens hunger?

Man kan inte låta bli att undra varför Argentina ska vara ”världens kornbod”?

Vi bönder hjälper till att fylla fickorna på vår regering och dess korrupta och helt skrupelfria anhängare!

Myten att våra sojabönor och vår majs lindrar ”Världens Hunger” tror nog inte någon på längre på. De enorma spannmålsskördarna som skeppas ut från vårt land stillar inte världens hunger. Det hjälper bara några få att bli verkligt rika och då handlar det inte om de små odlarna. Höga sojapriser lurar dem att tro att sojan är den enklaste vägen ut ur fattigdom.

Ute i världen drabbar hungersnöden fler och fler. Den subventionerade exporten av billig majs, speciellt från USA till u-länder lyckas bara att få de inhemska småbönderna i konkurs i de mottagande länderna.

ζ

Utarmade och förgiftade jordar

Allt fler och fler röster höjs med upprepade varningar om att besprutning av grödor, monokulturer och bristen på naturlig gödsling kommer att döda jordens mikroskopiska liv. Fossila gödselmedel i kombination med idog besprutning med bekämpningsmedel lämnar marken skyddslös.

Enligt en färsk rapport, är i dag endast 50% av mikroorganismerna kvar i många av Argentinas odlade jordar jämfört med 60- eller 70 talet.

Har du också masken på när du äter dem?

ζ

Djurfabriker

Betesmarker och betande djur kunde ge livet tillbaka till våra utarmade jordar. Men idag strävar man åt att hålla både mjölkkor och biffdjur instängda i trånga inhägnader för att ”frigöra” mer mark för spannmålsodling.

Om gödseln som samlas i dessa ”feed-lots” och mjölkstationer skulle återvända till jorden (som sker i Sverige !), eller om odling varvades med betesgång, (som var brukligt tidigare , då konstgödsel var alltför dyrt ) skulle det innebära en stor förbättring av jordarna. Men det är inte den praxis som agronomer och jordbruksexperter rekommendera i dag.

ζ

De som har studerat och som borde veta bättre

Men tyvärr räcker det inte längre med att ha studerat agronomi, medicin eller veterinärmedicin, eftersom de stora kemiföretagen specialiserar sig på att dela ut förförande propaganda till såväl lärare som studenter vid universiteten.

Man erbjuder konferenser, kongresser, finansiellt stöd åt forskare men kräver samtidigt att resultaten av forskningen ska vara i linje med industrins intressen.

Som konsumenter och producenter bör vi vara tveksamma till alla forskningsresultat som på ett eller annat sätt finansierats eller som publicerats av tillverkaren själv. Detta gäller så väl för GMO grödor, besprutningsmedel, avmaskningsmedel för djur som för som många läkemedel som idag kommit att ifrågasätts av seriösa läkare eller forskare.

ζ

Vårda jorden

För dem som vill bidra till att stödja vår regering finns andra sätt.

(Åter ironi – ingen argentinsk jordbrukare vid sina sinnens fulla bruk vill stödja denna korrupta regering!)

Jorden är den enda jord vi har och vi måste ta hand om den.

Som odlare och djurhållare är det vårt ansvar att bevara den för kommande generationer, snarare än att utvinna så mycket som möjligt ur den på så kort tid som möjligt.

Det verkar mycket rimligare att Argentina åter får bli den stora exportören av förstklassigt kött som landet en gång var. Argentinskt kött, producerat på vidsträckta betesmarker var världsberömt och gav landet gott rykte och goda inkomster. Detsamma gäller mjölkproduktionen.

I dag finns bevis för att kött och mjölk som produceras i betesdrift är sundare och mer näringsrik mat än den som produceras med hjälp av spannmål.

Argentina är ett av de få länder där klimat och topografi tillåter boskapsuppfödning i nästan ideala förhållanden – utan att behöva stänga in djuren i stallar eller i inhägnader kan de ha tillgång till utmärkta beten hela året. Att koncentrera oss på en produktion baserad på våra naturliga förutsättningar kan både skydda och bevara vår jord för kommande generationer.

Tyvärr ser vår ”tekniska civilisation” inte speciellt vänligt på sådana långsiktiga lösningar, hur viktiga de än må vara för mänskligheten och för marken som föder oss. Jag vet att jag talar för döva öron eftersom det är “snabba cash” som gäller för majoriteten av jordägare, bönder och för vår regering.

Idag är sojan Drottningen, kosta vad det kosta vill att producera den.

Samtidigt söker USA lösningen genom att hitta ny mark i rymden, för att befolka och förstöra, när vi är klara med planeten Jorden.

.
Elisabeth Avendaño – januari 2013

.
Bearbetad av

Margareta Lundström

Oberoende kostexpert och sjuksköterska
Bloggkatalog ... www.kostdemokrati.se/margareta/ 

Ett svar på ”Soja räddning eller undergång?”

  1. Det är kul med gödsel i Sverige.
    Om jag som privat hästhållare får litet gödsel över så får jag transportera gödseln till en bonde. Men om samme bonde som företagare ska transportera samma gödsel till sig så är gödseln klassad som miljöfarligt avfall.
    Man kan börja fundera på varför och vem som har fått vår riksdag att tillåta myndighet besluta en sådan dumhet.

Kommentera