”Hellre spela basket än att sjunga i kör – enligt Mulliga Barn” (del 1)

.
Mulliga Barns föreläsning om viktnedgång för barn

Så bänkade vi oss 18 anhöriga till älskade barn med överviktsproblem den torsdagen 4:e oktober på Scandic Hotell, Hisingen, Göteborg,

Vi skulle få ta del av specialistkunskaper av dr Staffan Mårild, överläkare på överviktsenheten på Drottning Silvas Barnsjukhus i Göteborg och Malin Agn, mamma till ett överviktigt barn och initiativtagare till MULLIGABARN .

Dr Mårild höll en föreläsning om övervikt hos barn på 1,5 timma med 37 PP-bilder utan att med ett enda ord nämna något av det som vi stoppar i munnen.

Jag tycker att den som arbetar med övervikt hos barn måste förstå hur stigmatiserande övervikt är för både barn och föräldrar. Vi behöver inte informeras om all den nedbrytande statistik som finns både på individ nivå och globalt om övervikt och fetma. Vi är redan allt för medvetna om vilka hälsorisker vårt barn utsätter sig för. Det är därför vi sitter där.

Vi behöver inte veta hur man mäter BMI och BMI gränser. All detta har vi hört till leda från läkare, dietister och skolsköterskor. Vi hör och ser det på TV, vi läser det i tidningar och vi kan inte undgå löpsedlarna. Det är inte nödvändigt att visa en bild av ett tvärsnitt på en liten flicka för visa hennes bukfett. Spara det till medicine kandidater. Vi har bukfett hemma.

Vi behöver inte heller känna till de projekt som pågår på Drottning Silvas Barnsjukhus som inte berör vårt barn.

Kostnaderna ökar, men hur är med behandlingsresultatet?
Följer viktresultaten samma kurva?

Resultatet?

Men vi skulle vilja veta något som hade kunnat ge oss hopp och tröst. Vi skulle vilja att dr Mårild redovisade den ”Succes Rate” man har på överviktsenheten.

Det vill säga hur många överviktiga barn man behandlar och hur många som går ner vikt efter X mån och hur många som behåller sin vikt efter Y år t.ex. Framför allt:

HUR HJÄLPER MAN BARNEN PÅ ÖVERVIKTSENHETEN?

Vad jag förstod har verksamheten varit igång sedan 2007 och då borde man kunna ha något positivt att redovisa som kan inspirera?

Men föreläsaren övergick istället till det som han menar orsakar denna fetmaepidemi. Det var allt det som satte igång på 1980-talet som gjorde att övervikten ökade så drastiskt.

Föreläsaren hade lyckats dammsuga vår tillvaro på olika faktorer som han menade bidrog till överviktens ökning, utan att med ett enda ord nämna något om det som vi stoppar i munnen – utom det neutrala ordet KOST. Detta visades på en matris som verkade vara ett resultat av en brainstorming.

Det sades att vi är normala människor som lever i en abnorm fetmaframkallande miljö. Således, de moderniteter som kom på 1980-talet, gör att vi rör oss för lite, äter för mycket och har det för bekvämt. (Rulltrappor och automatiska dörröppnare som exempel). Men föreläsaren undvek nogsamt att nämna att på 1980-talet kulminerade fettpaniken och nyckelhålsmärkning av livsmedel infördes och att därefter har diabetes typ 2 trefaldigats och övervikten fördubblats. Slump! Samband?

Men nu gällde det mitt barn och hur gör jag för att hjälpa mitt barn med sin övervikt?

Svaret som gavs på detta kunde sammanfattas med ett enda ord: HÄLSOSAMT.

Man skulle bli en hälsofrämjande familj.

Man skulle ta med omgivningen i sitt hälsoprojekt, far- och morföräldrar.

Tänka på sin föräldraroll, hur man är som förälder, empatisk, tillåtande, auktoritär.

Ägna sig åt fysisk aktivitet som hela familjen kan delta i.

Stegräknare för hela familjen var ett tips.

Målen skulle vara tydliga och man skulle prata med barnen.

Tillräckligt med sömn var viktigt.

Öka frukt och grönt minska på söta drycker och ersätta detta med vatten.

Äta frukost, äta enligt tallriksmodellen, äta med hela familjen. Stänga av Dator och TV. Det mesta ganska invändningsfritt, men går man ner vikt?

Man kan ta ett steg i taget och det illustrerades med en bild på en portfölj. I den kan man förvara olika åtgärder som man tar fram ett och ett för att bli en hälsosam familj.

Det krävdes lite fantasi för att hänga med.

Men frågan är, vad som är hälsosamt. Är vi överens om vad som är hälsosamt? I så fall var inte jag närvarande  när vi bestämde det. Samma sak med målet som vi skall tala med barnen om.

Klart att barn skall äta frukost men vad skall den bestå av (det handlar om överviktiga barn)? Det hjälper inte med en bild på glada barn och föräldrar som skuttar över en grön äng. Det hjälper inte att se glad ut och det hjälper inte med positivt tänkande för att gå ner i vikt.

Denna bild från Haiti efter jordbävningen med en reklamskylt för Coca Cola svävande över tältstaden visade dr Mårild som ett exempel på att barn behöver skyddas från reklam.
.

Barn behöver verkligen skyddas.

Nedan ett ett par bilder från kafeterian på dr Mårilds egen arbetsplats på Drottning Silvias Barnsjukhus. Det påpekades dessutom upprepade gånger att ”barn gör inte som vi säger utan som vi gör”!

…..

På frågan om man vågade ge barn lightdrycker med Aspartam svarade dr Mårild svävande:

– Det verkar höja insulin nivån men det ger inga kalorier…

På en fråga om Gastric bypassoperation utförs på ungdomar svarade dr Mårild att de görs på sexton–sjuttonåringar. Skälet är att de tycker att viktnedgången går för långsamt.

Några andra synpunkter hade han inte på att man skär bort vitala delar av matsmältningskanalen på ungdomar. Läs mer om vad barnen utsätts för här…

Malin Agn

När Malin Agn tog över seminariet blev råden mera konkreta och handlade om vad hon tillämpade på sina egna barn och vad hon lärt sig av de experter som hon anlitat för de femtio seminarier som hållits över landet (läkare, dietister och sjuksköterskor knutna till den offentliga vården). Vidare deklarerade hon att hon inte uttalar sig i överviktsfrågor utan att bekräfta med sjukvården.

Resultatet blir då tyvärr så här:

  • Vi skall ha balans i intag och förbrukning – bedöm hur mycket barnet förbrukat och balansera maten till det. Allt handlar om mängden mat, blir barnet inte mätt – fyll på med grönsaker
  • Ge barnet lättmjölk – det är massor av extra kalorier i mellanmjölk
  • Nyckelhålsmärkning är en jättebra vägledning, det finns flera nyckelhålsmärkta flingor, köp bara nyckelhålsmärkt bröd
  • Lightprodukter helt OK. Använder man fetare produkter så reducerar man mängden
  • Leka restaurang – där får man bara en portion, servera maten på små tallrikar
  • Ha morötter i handväskan och morotsstavar i kylskåpet om barnet blir hungrigt
  • Barnets händer kan användas till mycket – handflatan kan få illustrera storleken på de olika delarna på ”tallriksmodellen” – barnets knutna hand får motsvara magsäckens storlek och således sätta gränsen för hur mycket barnet får äta
  • För att göra skolutflykten mer spännande – slå in maten i små paket
  • LightCola är OK – inga studier har visat att Aspartam är farligt för barn
  • Låt barnet delta i inköp, matlagning och låt det vara en rolig lek för barnet att leta upp nyckelhålsmärkta matvaror i butiken
  • Det räcker med 100 gram lördagsgodis – låt barnen tävla i butiken om vem som kommer närmast 100 gram
  • Samtala med barnet om att deras överviktsproblem inte är konstigare än allergi – allergi känner alla barn till
  • Se över aktiviteterna – hellre spela basket än sjunga i kör

Spetskompetens, eller…?

Det är sorgligt att konstatera att detta representerar spetskompetensen i Göteborg för behandling av övervikt hos barn.

Här finns ingen hjälp att hämta för våra barn!

Det snällaste man skulle kunna säga om dessa råd till föräldrar till överviktiga barn är att de är logiska endast därför att de bygger på falska antaganden. Antaganden som att man blir fet av fett, på kaloriräkning och att man kan springa sig smal.

Vid de tre föreläsningar som jag varit på har Malin Agn försäkrat att det inte är någon risk för ätstörningar av denna viktminskningsregim. Hur vet hon det? Så mycket spektakel för att göra något så naturligt som att äta måste sätta sina spår för livet.

När det gäller Malin Agns barn så är jag rädd för att de kommer ställa sin mamma till svars om 10 år, för all nyckelhålsmat de lurats att äta i sin barndom.

Det finns metoder som fungerar

Men det finns hjälp som bygger på helt andra förutsättningar. Jag skall utveckla det i del 2 av ”Hellre spela basket än att sjunga i kör – enligt Mulliga Barn” .

Jag lovade dem som deltog i seminariet att skriva något om Aspartam och om BMI. Det blir för mycket att ta med det i detta referat. Men det kommer.

Då kommer jag också att skriva om varför jag tror att dr Mårild inte redovisade några resultat och varför man inte kan springa sig smal och att det inte är mängden mat som gör dig överviktig, utan fördelningen av näringsämnen. Du skall också få lästips.

Så håll koll på Kostdemokrati.se. Det finns mycket annat värdefullt för Dig att läsa innan jag får chansen att publicera mitt inlägg.

Bli gärna medlem, då kan du kommentera inlägg.

.
Margareta Lundström

Ett svar på ””Hellre spela basket än att sjunga i kör – enligt Mulliga Barn” (del 1)”

Kommentera