Mest sjukvård vinner?

Vårdkvantitet går före kvalitet

Jag har läst dr Enkvists fem inlägg på Kostdemokrati.se. Det känns befriande att läsa någon som kan skriva med den auktoritet som erfarenhet av verkligheten från insidan ger. Jag hade Enkvists inlägg i åtanke då jag nyligen läste två olika artiklar i våra stora morgontidningar.

Stefan Löfven (S)

Socialdemokraternas ordförande Stefan Lövfen skrev den 27april, 2012 en artikel i SVD med rubriken

”Stärkt välfärd ger fler jobb”

Löfven skriver i sin artikel att för att åstadkomma välfärd handlar det om att satsa mer på ”Life science”, alltså sjukvårds- och läkemedelsområdet. Citat:

”Allt fler efterfrågar vård, produkter,
och tjänster för ett friskare liv både i
Sverige och globalt”

Han menar att satsningen på denna sektor skulle skapa mer jobb inom sjukvårds- och läkemedelsområdet. Det skulle ge friskare människor som skulle kunna arbete längre. Det skulle ge exportinkomster för landet. Han oroar sig för att Sverige halkar efter när det gäller nya innovationer inom läkemedels- och sjukvårdsområdet. Han argumenterar enligt tesen:

”Mer sjukvård = friskare människor = mera välfärd”

Han menar också att Sverige som land måste hävda sig i konkurrensen på sjukvårdsområdet.

”En svindlande tanke. Förutsättningen för detta är att vi är sjuka.”

Mycket i artikeln andas en blind tro på den medicinska vetenskapen som världens frälsare. Mycket annat han skriver är helt invändningsfritt t.ex. om att vården bör vara jämlik, ha kvalitet, vikten av samarbete mellan olika aktörer, ökade resurser, kvalitetsregister, bra utbildning, vara meriterande och forska o.s.v.

David Brooks

David Brooks (journalist på New York Times) skrev en artikel i DN den 2 maj, 2012 med rubriken

”Följ inte massan”

(The Creative Monopoly)

Brooks skriver om Peter Thiel grundaren av Paypal och delägare i Facebook.

Peter Thiel menar att vi tror att den som är bäst i en konkurrens är bäst överhuvudtaget. I striden vem som är mest konkurrensduglig blandar vi ihop det som är svårt med det som är värdefullt.

Peter Thiel, jurist från Stanford, konkurrerade ut alla under hela sin karriär ända tills han kom till karriärens höjdpunkt, en position i Högsta Domstolen. Han blev då utslagen och sadlade om helt.

När han föreläser är hans budskap att vi inte skall konkurrera av alla krafter, utan vi skall bli goda monopolister. Inte monopolister i olaglig bemärkelse, utan vara kreativa och hitta vita outforskade fält.

Skapa en ny marknad och vara ensamma där, snarare än att konkurrera på ett trångt och redan etablerat fält. Han menar att konkurrensen har överskuggat värdeskapande och på detta sätt undergräver den nytt tänkande.

Han utesluter inte konkurrens, som han menar är nödvändig den gynnar vissa värdefulla egenskaper hos oss som: disciplin, kontroll och pålitlighet. Men menar att den bör kompletteras med den kreative monopolistens egenskaper: vakenhet, självständighet och förmågan att återvinna glömda traditioner.

Detta får mig att fundera över vad välfärd handlar om. Detta får mig att fundera över om man inte skulle kunna börja i en annan ände än den Löfven förespråkar.

.
”Att arbeta för att vi inte skall behöva så mycket sjukvård,
inte så många piller, inte så många läkare,
inte så många sjuksköterskor”.

Den vita outforskade fläcken är att ta reda på varför vi blir sjuka och eliminera sjukdomsorsakerna. Vad skulle inte det innebära för välfärden och värdeskapandet?

Diabetes 2 är ju ett mycket bra och enkelt exempel. Om de 300.000-400.000 diabetikerna i vårt land får rätt kostråd vilken besparing skulle inte det innebära för sjukvården. Vilket värdeskapande skulle inte det ge. Övervikt samma sak.

Med alla de resurser man lägger ner på forskning vet man ändå inte varför man får reumatiska sjukdomar, fibromyalgi, ulcerös kolit, MS, autoimmuna sjukdomar, Parkinson, Alzheimer.

”Det kan väl inte vara så att man vet,
men det är så mycket mera lönsamt
att tillverka farmakologiska preparat
som bara är symtomlindrande?”

För det är väl ingen som tror att det handlar om läkemedel i ordets mening – d.v.s något som botar? Av alla preparat upptagna i Fass sägs bara 4% vara läkemedel.

”Endast 4 % sägs vara läkemedel”

Det finns mängder av farmakologiska preparat och en stenhård konkurrens mellan läkemedelsföretagen om dessa preparat. En försäljningsframgång för ett preparat genererar det man kallar ”me-too ” preparat.

Andra läkemedelsföretag hänger på och kan efter molekylmodifieringar sälja en variant på den ursprungliga produkten under annat namn. Protonpumphämmare (ex Losec )och statiner är bra exempel på detta  (det behöver inte vara fel, kan innebära en förbättring av preparatet och ha en prispressande effekt).

”Det handlar om att vinna marknadsandelar
på en trång och etablerad marknad”.

Tiden under och efter andra världskriget var en enastående kreativ tid. Då kom penicillin 1941, cortison 1948, med Streptomycin och PAS 1950 (genombrott för tuberkulosbehandling), Chlorpromasin 1952 ( Revolution för psykiatrin)

1983 kunde man behandla magsårspatienter som var infekterade av Helicobacter pylori?

Vad har hänt sedan?

När en läkare satte upp en praktik 1930 hade hen följande farmakologiska preparat till sitt förfogande: aspirin för reumatisk feber, digoxin för hjärtat, tyroxin för sköldkörteln, insulin för diabetes.

Samma doktor hade 30 år senare tillgång till 2000 olika preparat. Hur många preparat har en läkare i dag 50 år senare till sitt förfogande? Vem vet?

Det är kanske dags att fråga sig:

Behöver vi mer symtomlindrande farmakologiska preparat?

Har vi blivit friskare?

Har vi råd att inte satsa på orsaken till att vi blir sjuka?

Så här skriver P.C Jersild i förordet till Babels hus. 1978.

”Det läggs ner miljarder på att lösa cancerns gåta. Vilket är en smula paradoxalt eftersom orsaken redan är känd. Världshälsoorganisationen WHO har nyligen konstaterat att kanske uppåt 90 % procent av tumörsjukdomar med all sannolikhet beror på miljöfaktorer, på rök och damm, på radioaktivitet, bilavgaser, lösningsmedel, kemiska konstprodukter, plast, bekämpningsmedel, cigaretter, och tusen andra ting som hör det goda livet till”.

Källor:

  • The Rise and Fall of Modern Medicine av James Le Fanu 1999
  • Babels hus P.O. Jersild 1978

2 svar på ”Mest sjukvård vinner?”

  1. Jersild: ”WHO har nyligen konstaterat att kanske uppåt 90 % procent av tumörsjukdomar med all sannolikhet beror på miljöfaktorer, på rök och damm, på radioaktivitet, bilavgaser, lösningsmedel, kemiska konstprodukter, plast, bekämpningsmedel, cigaretter, och tusen andra ting som hör det goda livet till”

    Det tror jag också men de har glömt det kanske viktigaste: Överkonsumtion av kolhydrater. Såväl Warburg som Kwasniewski har ju bevisat att de göder cancercellen resp. att fett dödar den. Om man minimerar kh-intaget (<5 g kh/dag) st och äter mycket fett och protein så stärks immunförsvaret (vår egen kropps försvarstrupper). IF (immunförsvaret klarar som många vet av mycket svåra angrepp, förutsatt det är potent och vältränat. Mediciner och kh försvagar det.

    Mats
    f.d. diabetiker

  2. Mats! Bra att Du förtydligade detta. Du har alldeles rät. Kolhydrater är med säkerhet det viktigaste. Tack!
    Jersils var före sin tid men men kolhydrater var inte riktigt på agendan då. Jag tolkar honom på mitt sätt När han skriver om livets goda så tror jag han är ironisk och menar livets onda, alltså kolhydrater.

Kommentera