Referat från en föreläsning arrangerad av ”MulligaBarn.se”

Den 4:de oktober 2011 lyssnade jag och några goda vänner till en föreläsning om barn och övervikt organiserad av MulligaBarn.se. Vi blev besvikna. Nedan följer ett refererat baserat på mina anteckningar och mina känslor.

Kort om ”MulligaBarn.se”

Malin Agn, är en initiativrik mamma som inte fick den hjälp som hon behövde med sitt överviktiga barn. Hon startade då MulligaBarn.se. Med hjälp av en blogg och kostnadsfria föreläsningar över landet vill hon stötta föräldrar med överviktiga barn. Hon använder sig av lokala experter från den allmänna hälso- och sjukvården. Lokaler sponsras av företag på orten.

Citat från hemsidan:

”MulligaBarn.se bygger på en vetenskapligt utprövad metod för att stötta föräldrar med mulliga barn”

Verksamheten finansieras av Playing for Change en ideell stiftelse grundad av Kinnevik. Citat från hemsidan. ”Vi investerar i sociala entreprenörer som gör livet bättre för barn och unga.”

Källa: http://www.playingforchange.se/sv/playmakers/se/14/

Föreläsaren och problemformulering

Föreläsningen hölls i Göteborg av en barnläkare med specialitet på övervikt hos barn. Det var en mycket engagerad och personlig föreläsning. Föreläsaren hade ett beteendevetenskapligt angreppssätt på problemet.

Det vill säga, att det handlar om ett mentalt snarare än ett medicinskt problem, samtidigt som man inte kunde bortses från arvet. Barnen åt för mycket och rörde sig för lite.

Målet med behandlingen var att ändra vanor. Det innebar att engagera, motivera och träffa barnet ofta. Låta barnen berätta. Barnets motivation till förändring bedömdes med ett frågeformulär.

Uppgavs att barnen hade dålig kunskap om sin egen kropp. Därför var det viktigt att de skulle lära känna sin kropp framförallt storleken på sin magsäck. Den beskrevs som lika stor som barnets sammanflätade händer.

Föreläsningen

Följande konkreta uttryck tog sig föreläsarens grundläggande uppfattning om övervikt hos barn.

Det fastslogs att det handlade om vanlig mat och inte några ”modedieter” som Atkins, GI eller LCHF. Detta yttrande stöddes av en icke namngiven studie som enligt föreläsaren visade att alla dieter i princip hade samma utfall när det gäller viktnedgång.

Några kvantitativa fakta om övervikt och BMI hos barn redovisades.

Poängterades att det var viktigt att sätta in insatser tidigt då kan längdtillväxten hjälpa till för att gå ner i vikt.

Det nämndes att vi behöver kolhydrater, fett, protein. Att kolhydrater behövs för hjärnan underströks.

Balans var ett nyckelbegrepp och ett återkommande tema. Balans illustrerades med en bild på en balansvåg. Balans mellan energi in och energi ut . Balans mellan TV/datortid och utetid. Balans mellan sömn och vila.

Lagom portion för Din magsäck. Kunskapen om storleken på magsäcken skulle hjälpa barnen att anpassa sin matportionen till magsäckens storlek. Barnen skall lära sig att bli mätta på mindre mängd mat – lära sig vara hungriga.

Som exempel beskrevs en pojke som bara behövt vara hungrig en vecka genom att äta mindre mängd mat.

Slutsats: Magsäcken hade krympt efter en vecka och då behöver man inte äta så mycket.

Konkreta tips var halvera högen pasta och halvera antalet köttbullar. Dela varje köttbulle i två delar för att ge en uppfattning om fler. Aldrig en extra portion och tugga långsamt.

Regelbundna måltider betonades. Tre huvudmål och tre mellanmål. För att hålla en jämn blodsockernivå bör det inte gå mer än 3-4 timmar mellan måltiderna. Mellanmål var viktigt om det så bara består av ett päron. Måltiden bör ta 15-20 min. Det nämndes exempel på föräldrar som mätte tiden med tidur.

Varning för stillasittande utfärdades och som exempel gavs då de barn och ungdomar som sitter framför sina datorer stor del av dygnet.

I det sammanhanget refererades till Professorerna Marcus och Rössner och en studie benämnd STOPP-studien (efter sex års ålder kan övervikt leda till följdsjukdomar som diabetes, astma och hjärt-kärlsjukdomar).

Guldkant på tillvaron behövs, men det bör räcka med ett hekto godis på lördag. Tipsen var att inte äta upp allt på en gång och att bita geléråttan i två delar. Läsken kan bytas ut mot vatten.

Fetmaoperationer kan undvikas med förändring av ätvanor. Operationerna är både dyra och inte biverkningsfria.

Angående mejeriprodukter: Föreläsaren själv och flera föräldrar i publiken visade sig ha erfarenhet av att ha både överviktiga och normalviktiga/underviktigta barn i samma familj. Då fick man laborera med både lättmjölk och helmjölk, och förklara orsaken för barnen (underförstått att lättmjölk gäller vid övervikt).

På frågan om smör och grädde var OK, så var svaret att det var tillåtet i små mängder, med betoning på små.

Informationsmaterial

Föreläsaren hade själv tagit fram en informationsfolder för föräldrar och barn med trevliga och pedagogiska illustrationer.

Där fanns en bild på en cirkel innehållande bilder på ”vanlig mat”, en balansvåg, stora prickar för de större måltiderna och mindre för mellanmålen, bilder på glada och skuttande barn. Det som gav mig speciella associationer var en bild på två vägar, en rak bred asfalterad och en smal slingrig som gick upp och ner. Men på slutet av den smala vägen anade man ljuset!

Vilka var där

Ett femtiotal frustrerade föräldrar till överviktiga barn som förgäves sökt professionell hjälp. Det var inte konstigt att man oreflekterat tog till sig vad den trevliga och förtroendeingivande doktorn sade. Äntligen en doktor som förstår och med ett enkelt budskap. Föreläsningen var en succé.

Föräldrarna redogjorde för förfärliga upplevelser, som denna t.ex. – när man äntligen fått en tid hos en läkare för sitt barn, så petade doktorn på den bulliga magen och sade ”Du får snart diabetes”. Så var den konsultationen till ända.

Ovälkomna frågor

Det var bara de tre personer som gjorde mig sällskap och jag själv som ställde var sin spontan fråga som kunde uppfattas som att störa agendan. Svaret på våra frågor blev:

Nej, föreläsaren kände inte till professor Birgitta Strandviks forskning som visade att barn som åt fet mat var smalare än de som åt magrare mat.

Nej, föreläsaren kunde inte uppge namnet på koststudien som det refererades till (där alla ”dieter” var lika bra).

Nej, föreläsaren trodde inte på sambandet kolhydrater, blodglukos, insulin och fettinlagring.

Nej, det fanns ännu inga kvantitativa resultat av hennes behandling av överviktiga barn.

Vad som inte sades

De som väntade på konkreta kostråd utöver ”vanlig mat” fick vänta förgäves. Av resonemanget om mjölken så förstod man att det rådde en konsensus mellan föreläsare och åhörare att det var fettet i mjölken som var fettbildande. Av rådet att byta ut den stora Coca-colan mot en mindre eller ännu hellre vatten fick man förstå att socker hade en roll i det hela. Konkretare än så var inte föreläsaren när det gällde kosten.

Berättades om en lärare som gav barnen olika poäng för vad de hade ätit till frukost. Gröt gav högsta poäng. Det hade inspirerats till ökat grötätande. Av det fick man förstå att det var ett lovvärt initiativ.

Frågor jag skulle vilja ställa till arrangören för MulligaBarn

Varför anlitar Du föreläsare som företräder samma institutioner (den officiella hälso-och sjukvården) som tre decennier givit oss de kostråd vars följder vi alla kan konstatera. Vår tillit till dessa experter har ju visat sig vara förödande. Varför skulle det bli annorlunda denna gång?

Initiativet hade varit fantastiskt, om Du gått utanför ”boxen”. Det finns mängder av kompetenta kostrådgivare utanför vår allmänna hälso- och sjukvård att anlita.

De vet att det inte bara handlar om energibalans, utan man måste ta hänsyn till varifrån energin kommer. De vet att man inte kan motionera bort övervikt. Framförallt skulle de betrakta det som barnmisshandel att låta barn gå hungriga.

N.B. Visst finns det numera det företrädare för vår offentlighet som går emot mainstream, men det sker inofficiellt.

Med ditt initiativ och med de resurserna som Du fått tilldelade hade Du kunnat göra underverk.

Det hade naturligtvis blivit ett ramaskri från de etablerade experterna som anser sig ha tolkningsföreträde till orsaken till övervikt och inbillar oss att de har lösningen. Men Du är smart. Jag tror att Du skulle kunna gå runt detta problem.

Att döma av denna föreläsning så var det att slänga bensin på brasan. Dessutom handlade det om att skuldbelägga barnen för att de är förtjusta i mat (föreläsarens ord) och att de gör av med för lite energi (rör på sig för lite).

Eller finns det en agenda som jag inte förstått?

Sammanfattande tankar

Jag bemöter inte utsagorna på föreläsning. Jag hoppas att de som läser ser det förnuftsvidriga i det ändå.

Föreläsningen är ett bra exempel på när tro förkläs till vetenskap och när biologi förväxlas med fysik. Eller när en hemsnickrad metod kallas vetenskap.

Beteendevetenskap har sin plats, men då det gäller viktnedgång är det bättre att ha kunskap i fysiologi, endokrinologi, biokemi och evolutionen. Det räcker faktiskt att ta till sig den kunskap som fanns för 150 år sedan om sambandet mellan kolhydrater och fettinlagring.

Jag gick från föreläsningen mycket nedstämd. Att vara barn och överviktig är stigmatiserande. Barnet skall inte utöver detta behöva bli skuldbelagt och gå hungrigt.

Att vara tvingas vara hungrig motverkar sitt eget syfte. Det tycks inte de förstå som har denna förenklade syn på viktreglering.

Att vara förälder till ett överviktigt barn och inte veta hur man skall hjälpa det är plågsamt. Vilken förälder står ut med att se sitt barn hungrigt? Ingen förälder i världen kan räkna ut hur mycket energi barnet får i sig och balansera detta mot det som barnet förbrukar eller tvärtom. Sådant är bara skrivbordsteorier och handlar om fysik. Vi som är upplysta vet att det handlar om biologi och att det i första hand handlar om vad vi äter och inte hur mycket.

Om övriga föreläsare förmedlar samma budskap så är det en farlig ”roadshow” som drar genom Sverige. Jag föreslår att Du går in på MulligaBarn.se. Se efter när föreläsningen kommer till din ort. Anmäl Dig och gå och lyssna för att informera Dig. Skriv gärna och berätta. Min erfarenhet är kanske unik. Man får inte sluta att tro på mirakel.

Margareta Lundström
Pensionerad Sjuksköterska
Göteborg

PS. I skrivande stund får jag reda på att det inom kort kommer ut en bok av Lars-Erik Litsfeldt som riktar sig till ungdomar med övervikt.” LCHF for the next generation – Vad de borde lärt dig i skolan om mat ”. Den boken ser jag fram emot. DS.

4:de
oktober
2011
lyssnade
jag
till
en
föreläsning
om
barn
och
övervikt
organiserad
av
MulligaBarn.se.
KORT
OM
MULLIGABARN.SE
Malin
Agn,
är
en
initiativrik
mamma
som
inte
fick
den
hjälp
som
hon
behövde
med
sitt
överviktiga
barn.
Hon
startade

MulligaBarn.se.
Med
hjälp
av
en
blogg
och
kostnadsfria
föreläsningar
över
landet
vill
hon
stötta
föräldrar
med
överviktiga
barn.
Hon
använder
sig
av
lokala
experter
från
den
allmänna
hälso-­‐
och
sjukvården.
Lokaler
sponsras
av
företag

orten.
Citat
från
hemsidan:
”MulligaBarn.se
bygger

en
vetenskapligt
utprövad
metod
för
att
stötta
föräldrar
med
mulliga
barn”
Verksamheten
finansieras
av
Playing
for
Change
en
ideell
stiftelse
grundad
av
Kinnevik.
Citat
från
hemsidan.
”Vi
investerar
i
sociala
entreprenörer
som
gör
livet
bättre
för
barn
och
unga.”
http://www.playingforchange.se/sv/playmakers/se/14/
FÖRELÄSAREN
OCH
PROBLEMFORMULERING
Föreläsningen
hölls
i
Göteborg
av
en
barnläkare
med
specialitet

övervikt
hos
barn.
Det
var
en
mycket
engagerad
och
personlig
föreläsning.
Föreläsaren
hade
ett
beteendevetenskapligt
angreppsätt

problemet.
Det
vill
säga,
att
det
handlar
om
ett
mentalt
snarare
än
ett
medicinskt
problem,
samtidigt
som
man
inte
kunde
bortses
från
arvet.
Barnen
åt
för
mycket
och
rörde
sig
för
lite.
Målet
med
behandlingen
var
att
ändra
vanor.
Det
innebar
att
engagera,
motivera
och
träffa
barnet
ofta.
Låta
barnen
berätta.
Barnets
motivation
till
förändring
bedömdes
med
ett
frågeformulär.
Uppgavs
att
barnen
hade
dålig
kunskap
om
sin
egen
kropp.
Därför
var
det
viktigt
att
de
skulle
lära
känna
sin
kropp
framförallt
storleken

sin
magsäck.
Den
beskrevs
som
lika
stor
som
barnets
sammanflätade
händer.
FÖRELÄSNINGEN
Följande
konkreta
uttryck
tog
sig
föreläsarens
grundläggande
uppfattning
om
övervikt
hos
barn.
Det
fastslogs
att
det
handlade
om
vanlig
mat
och
inte
några
modedieter
som
Atkins,
GI
eller
LCHF.
Detta
yttrande
stöddes
av
en
icke
namngiven
studie
som
enligt
föreläsaren
visade
att
alla
dieter
i
princip
hade
samma
utfall
när
det
gäller
viktnedgång.
Några
kvantitativa
fakta
om
övervikt
och
BMI
hos
barn
redovisades.
Poängterades
att
det
var
viktigt
att
sätta
in
insatser
tidigt

kan
längdtillväxten
hjälpa
till
för
att

ner
i
vikt.
Det
nämndes
att
vi
behöver
kolhydrater,
fett,
protein.
Att
kolhydrater
behövs
för
hjärnan
underströks.
2
Balans
var
ett
nyckelbegrepp
och
ett
återkommande
tema.
Balans
illustrerades
med
en
bild

en
balansvåg.
Balans
mellan
energi
in
och
energi
ut
.
Balans
mellan
TV/datortid
och
utetid.
Balans
mellan
sömn
och
vila.
Lagom
portion
för
Din
magsäck.
Kunskapen
om
storleken

magsäcken
skulle
hjälpa
barnen
att
anpassa
sin
matportionen
till
magsäckens
storlek.
Barnen
skall
lära
sig
att
bli
mätta

mindre
mängd
mat
-­‐
lära
sig
vara
hungriga.
Som
exempel
beskrevs
en
pojke
som
bara
behövt
vara
hungrig
en
vecka
genom
att
äta
mindre
mängd
mat.
Slutsats:
magsäcken
hade
krympt
efter
en
vecka.
Konkreta
tips
var
halvera
högen
pasta
och
halvera
antalet
köttbullar.
Dela
varje
köttbulle
i
två
delar
för
att
ge
en
uppfattning
om
fler.
Aldrig
en
extra
portion
och
tugga
långamt.
Regelbundna
måltider
betonades.
Tre
huvudmål
och
tre
mellanmål.
För
att
hålla
en
jämn
blodsockernivå
bör
det
inte

mer
än
3-­‐4
timmar
mellan
måltiderna.
Mellan
mål
var
viktigt
om
det

bara
består
av
ett
päron.
Måltiden
bör
ta
15-­‐20
min.
Det
nämndes
exempel

föräldrar
som
mätte
tiden
med
tidur.
Varning
för
stillasittande
utfärdades
och
som
exempel
gavs

de
barn
och
ungdomar
som
sitter
framför
sina
datorer
stor
del
av
dygnet.
I
det
sammanhanget
refererades
till
Professorerna
Marcus
och
Rössner
och
en
studie
benämnd
STOPP-­‐studien.
http://www.sund.nu/docs/artikel.asp?tem=0&art=121
Guldkant

tillvaron
behövs,
men
det
bör
räcka
med
ett
hekto
godis

lördag.
Tipsen
var
att
inte
äta
upp
allt

en
gång
och
att
bita
geléråttan
i
två
delar.
Läsken
kan
bytas
ut
mot
vatten.
Fetmaoperationer
kan
undvikas
med
förändring
av
ätvanor.
Operationerna
är
både
dyra
och
inte
biverkningsfria.
Angående
mejeriprodukter
Föreläsaren
själv
och
flera
föräldrar
i
publiken
visade
sig
ha
erfarenhet
av
att
ha
både
överviktiga
och
normalviktiga/underviktigta
barn
i
samma
familj.

fick
man
laborera
med
både
lättmjölk
och
helmjölk,
och
förklara
orsaken
för
barnen.
(underförstått
att
lättmjölk
gäller
vid
övervikt).

frågan
om
smör
och
grädde

var
svaret
att
det
var
tillåtet
i
små
mängder,
med
betoning

små.
INFORMATIONSMATERIAL
Föreläsaren
hade
själv
tagit
fram
en
informationsfolder
för
föräldrar
och
barn
med
trevliga
och
pedagogiska
illustrationer.
Där
fanns
en
bild

en
cirkel
innehållande
bilder

”vanlig
mat”,
en
balansvåg,
stora
prickar
för
de
större
måltiderna
och
mindre
för
mellanmålen,
bilder

glada
och
skuttande
barn.
Det
som
gav
mig
speciella
associationer
var
en
bild

två
vägar,
en
rak
bred
asfalterad
och
en
smal
slingrig
som
gick
upp
och
ner.
Men

slutet
av
den
smala
vägen
anade
man
ljuset!
3
VILKA
VAR
DÄR
Ett
femtiotal
frustrerade
föräldrar
till
överviktiga
barn
som
förgäves
sökt
professionell
hjälp.
Det
var
inte
konstigt
att
man
oreflekterat
tog
till
sig
vad
den
trevliga
och
förtroendeingivande
doktorn
sade.
Äntligen
en
doktor
som
förstår
och
med
ett
enkelt
budskap.
Föreläsningen
var
en
succé.
Föräldrarna
redogjorde
för
förfärliga
upplevelser,
som
denna
t.ex.
-­‐
när
man
äntligen
fått
en
tid
hos
en
läkare
för
sitt
barn,

petade
doktorn

den
bulliga
magen
och
sade
”Du
får
snart
diabetes”.

var
den
konsultationen
till
ända.
OVÄLKOMNA
FRÅGOR
Det
var
bara
de
tre
personer
som
gjorde
mig
sällskap
och
jag
själv
som
ställde
var
sin
spontan
fråga
som
kunde
uppfattas
som
att
störa
agendan.
Svaret

våra
frågor
blev.
Nej,
föreläsaren
kände
inte
till
professor
Birgitta
Strandviks
forskning
som
visade
att
barn
som
åt
fet
mat
var
smalare
än
de
som
åt
magrare
mat.
Nej,
föreläsaren
kunde
inte
uppge
namnet

koststudien
som
det
refererades
till.
Nej,
föreläsaren
trodde
inte

sambandet
kolhydrater,
blodglukos,
insulin
och
fettinlagring.
Nej,
det
fanns
ännu
inga
kvantitativa
resultat
av
hennes
behandling
av
överviktiga
barn.
VAD
SOM
INTE
SADES
De
som
väntade

konkreta
kostråd
utöver
”vanlig
mat”
och
fick
vänta
förgäves.
Av
resonemanget
om
mjölken

förstod
man
att
det
rådde
en
konsensus
mellan
föreläsare
och
åhörare
att
det
var
fettet
i
mjölken
som
var
fettbildande.
Av
rådet
att
byta
ut
den
stora
Coca-­‐colan
mot
en
mindre
eller
ännu
hellre
vatten
fick
man
förstå
att
socker
hade
en
roll
i
det
hela.
Konkretare
än

var
inte
föreläsaren
när
det
gällde
kosten.
Berättades
om
en
lärare
som
gav
barnen
olika
poäng
för
vad
de
hade
ätit
till
frukost.
Gröt
gav
högsta
poäng.
Det
hade
inspirerats
till
ökat
grötätande.
Av
det
fick
man
förstå
att
det
var
ett
lovvärt
initiativ.
FRÅGOR
JAG
SKULLE
VILJA
STÄLLA
TILL
ARRANGÖREN
FÖR
MULLIGABARN
Varför
anlitar
Du
föreläsare
som
företräder
samma
institutioner
(den
officiella
hälso-­‐och
sjukvården)
som
tre
decennier
givit
oss
de
kostråd
vars
följder
vi
alla
kan
konstatera.
Vår
tillit
till
dessa
experter
har
ju
visat
sig
vara
förödande.
Varför
skulle
det
bli
annorlunda
denna
gång?
Initiativet
hade
varit
fantastiskt,
om
Du
gått
utanför
”boxen”.
Det
finns
mängder
av
kompetenta
kostrådgivare
utanför
vår
allmänna
hälso-­‐
och
sjukvård
att
anlita.
De
vet
att
det
inte
bara
handlar
om
energibalans,
utan
man
måste
ta
hänsyn
till
varifrån
energin
kommer.
De
vet
att
man
inte
kan
motionera
bort
övervikt.
Framförallt
skulle
de
betrakta
det
som
barnmisshandel
att
låta
barn

hungriga.
(N.B.
Visst
finns
det
numera
det
företrädare
för
vår
offentlighet
som
går
emot
mainstream
men
det
sker
inofficiellt.
)
Med
ditt
initiativ
och
med
de
resurserna
som
Du
fått
tilldelade
hade
Du
kunnat
göra
underverk.
Det
hade
naturligtvis
blivit
ett
ramaskri
från
de
etablerade
experterna
som
anser
sig
ha
tolkningsföreträde
till
orsaken
till
övervikt
och
inbillar
oss
att
de
har
lösningen.
Men
Du
är
smart.
Jag
tror
att
Du
skulle
kunna

runt
detta
problem.
4
Att
döma
av
denna
föreläsning

var
det
att
slänga
bensin

brasan.
Dessutom
handlade
det
om
att
skuldbelägga
barnen
för
att
de
är
förtjusta
i
mat
(föreläsarens
ord)
och
gör
av
för
lite
energi.
Eller
finns
det
en
agenda
som
jag
inte
förstått?
SAMMANFATTANDE
TANKAR
Jag
bemöter
inte
utsagorna
föreläsning.
Jag
hoppas
att
de
som
läser
ser
det
förnuftsvidriga
i
det
ändå.
Föreläsningen
är
ett
bra
exempel

när
tro
förkläds
till
vetenskap
och
när
biologi
förväxlas
med
fysik.
Eller
när
en
hemsnickrad
metod
kallas
vetenskap.
Beteendevetenskap
har
sin
plats,
men

det
gäller
viktnedgång
är
det
bättre
att
ha
kunskap
i
fysiologi,
endokrinologi,
biokemi
och
evolutionen.
Det
räcker
faktiskt
att
ta
till
sig
den
kunskap
som
fanns
för
150
år
sedan
om
sambandet
mellan
kolhydrater
och
fettinlagring.
Jag
gick
från
föreläsningen
mycket
nedstämd.
Att
vara
barn
och
överviktig
är
stigmatiserande.
Barnet
skall
inte
utöver
detta
behöva
bli
skuldbelagt
och

hungrigt.
Att
vara
tvingas
vara
hungrig
motverkar
sitt
eget
syfte.
Det
tycks
inte
de
förstå
som
har
denna
förenklade
syn

viktreglering.
Att
vara
förälder
till
ett
överviktigt
barn
och
inte
veta
hur
man
skall
hjälpa
det
är
plågsamt.
Vilken
förälder
står
ut
med
att
se
sitt
barn
hungrigt?
Ingen
förälder
i
världen
kan
räkna
ut
hur
mycket
energi
barnet
får
i
sig
och
balansera
detta
mot
det
som
barnet
förbrukar
eller
tvärtom.
Sådant
är
bara
skrivbordteorier
och
handlar
om
fysik.
Vi
som
är
upplysta
vet
att
det
handlar
om
biologi
och
att
det
i
första
hand
handlar
om
vad
vi
äter
och
inte
hur
mycket.
Om
övriga
föreläsare
förmedlar
samma
budskap

är
det
en
farlig
roadshow
som
drar
genom
Sverige.
Jag
föreslår
att
Du
går
in

MulligaBarn.se.
Se
efter
när
föreläsningen
kommer
till
din
ort.
Anmäl
Dig
och

och
lyssna
för
att
informera
dig.
Skriv
gärna
och
berätta.
Min
erfarenhet
är
kanske
unik.
Man
får
inte
sluta
att
tro

mirakel.
Margareta
Lundström
Pensionerad
Sjuksköterska
Göteborg
PS.
I
skrivande
stund
får
jag
reda

att
det
inom
kort
kommer
ut
en
bok
av
Lars-­‐Erik
Litsfeldt
som
riktar
sig
till
ungdomar
med
övervikt.”
LCHF for the next
generation – Vad de borde lärt dig i skolan om mat ” Den ser jag fram emot. DS
Vetenskapsmannen Albert Einstein myntade följande uttryck: ”Ett tecken på vansinne är att göra samma sak om och om igen, men förvänta sig olika resultat.”

539 svar på ”Referat från en föreläsning arrangerad av ”MulligaBarn.se””

Kommentera