Referat från en föreläsning arrangerad av ”MulligaBarn.se”
12:40, 28 oktober 2011 in Uncategorized by Margareta Lundström
Den 4:de oktober 2011 lyssnade jag och några goda vänner till en föreläsning om barn och övervikt organiserad av MulligaBarn.se. Vi blev besvikna. Nedan följer ett refererat baserat på mina anteckningar och mina känslor.
Kort om ”MulligaBarn.se”
Malin Agn, är en initiativrik mamma som inte fick den hjälp som hon behövde med sitt överviktiga barn. Hon startade då MulligaBarn.se. Med hjälp av en blogg och kostnadsfria föreläsningar över landet vill hon stötta föräldrar med överviktiga barn. Hon använder sig av lokala experter från den allmänna hälso- och sjukvården. Lokaler sponsras av företag på orten.
Citat från hemsidan:
”MulligaBarn.se bygger på en vetenskapligt utprövad metod för att stötta föräldrar med mulliga barn”
Verksamheten finansieras av Playing for Change en ideell stiftelse grundad av Kinnevik. Citat från hemsidan. ”Vi investerar i sociala entreprenörer som gör livet bättre för barn och unga.”
Föreläsaren och problemformulering
Föreläsningen hölls i Göteborg av en barnläkare med specialitet på övervikt hos barn. Det var en mycket engagerad och personlig föreläsning. Föreläsaren hade ett beteendevetenskapligt angreppssätt på problemet.
Det vill säga, att det handlar om ett mentalt snarare än ett medicinskt problem, samtidigt som man inte kunde bortses från arvet. Barnen åt för mycket och rörde sig för lite.
Målet med behandlingen var att ändra vanor. Det innebar att engagera, motivera och träffa barnet ofta. Låta barnen berätta. Barnets motivation till förändring bedömdes med ett frågeformulär.
Uppgavs att barnen hade dålig kunskap om sin egen kropp. Därför var det viktigt att de skulle lära känna sin kropp framförallt storleken på sin magsäck. Den beskrevs som lika stor som barnets sammanflätade händer.
Föreläsningen
Följande konkreta uttryck tog sig föreläsarens grundläggande uppfattning om övervikt hos barn.
Det fastslogs att det handlade om vanlig mat och inte några ”modedieter” som Atkins, GI eller LCHF. Detta yttrande stöddes av en icke namngiven studie som enligt föreläsaren visade att alla dieter i princip hade samma utfall när det gäller viktnedgång.
Några kvantitativa fakta om övervikt och BMI hos barn redovisades.
Poängterades att det var viktigt att sätta in insatser tidigt då kan längdtillväxten hjälpa till för att gå ner i vikt.
Det nämndes att vi behöver kolhydrater, fett, protein. Att kolhydrater behövs för hjärnan underströks.
Balans var ett nyckelbegrepp och ett återkommande tema. Balans illustrerades med en bild på en balansvåg. Balans mellan energi in och energi ut . Balans mellan TV/datortid och utetid. Balans mellan sömn och vila.
Lagom portion för Din magsäck. Kunskapen om storleken på magsäcken skulle hjälpa barnen att anpassa sin matportionen till magsäckens storlek. Barnen skall lära sig att bli mätta på mindre mängd mat – lära sig vara hungriga.
Som exempel beskrevs en pojke som bara behövt vara hungrig en vecka genom att äta mindre mängd mat.
Slutsats: Magsäcken hade krympt efter en vecka och då behöver man inte äta så mycket.
Konkreta tips var halvera högen pasta och halvera antalet köttbullar. Dela varje köttbulle i två delar för att ge en uppfattning om fler. Aldrig en extra portion och tugga långsamt.
Regelbundna måltider betonades. Tre huvudmål och tre mellanmål. För att hålla en jämn blodsockernivå bör det inte gå mer än 3-4 timmar mellan måltiderna. Mellanmål var viktigt om det så bara består av ett päron. Måltiden bör ta 15-20 min. Det nämndes exempel på föräldrar som mätte tiden med tidur.
Varning för stillasittande utfärdades och som exempel gavs då de barn och ungdomar som sitter framför sina datorer stor del av dygnet.
I det sammanhanget refererades till Professorerna Marcus och Rössner och en studie benämnd STOPP-studien (efter sex års ålder kan övervikt leda till följdsjukdomar som diabetes, astma och hjärt-kärlsjukdomar).
Guldkant på tillvaron behövs, men det bör räcka med ett hekto godis på lördag. Tipsen var att inte äta upp allt på en gång och att bita geléråttan i två delar. Läsken kan bytas ut mot vatten.
Fetmaoperationer kan undvikas med förändring av ätvanor. Operationerna är både dyra och inte biverkningsfria.
Angående mejeriprodukter: Föreläsaren själv och flera föräldrar i publiken visade sig ha erfarenhet av att ha både överviktiga och normalviktiga/underviktigta barn i samma familj. Då fick man laborera med både lättmjölk och helmjölk, och förklara orsaken för barnen (underförstått att lättmjölk gäller vid övervikt).
På frågan om smör och grädde var OK, så var svaret att det var tillåtet i små mängder, med betoning på små.
Informationsmaterial
Föreläsaren hade själv tagit fram en informationsfolder för föräldrar och barn med trevliga och pedagogiska illustrationer.
Där fanns en bild på en cirkel innehållande bilder på ”vanlig mat”, en balansvåg, stora prickar för de större måltiderna och mindre för mellanmålen, bilder på glada och skuttande barn. Det som gav mig speciella associationer var en bild på två vägar, en rak bred asfalterad och en smal slingrig som gick upp och ner. Men på slutet av den smala vägen anade man ljuset!
Vilka var där
Ett femtiotal frustrerade föräldrar till överviktiga barn som förgäves sökt professionell hjälp. Det var inte konstigt att man oreflekterat tog till sig vad den trevliga och förtroendeingivande doktorn sade. Äntligen en doktor som förstår och med ett enkelt budskap. Föreläsningen var en succé.
Föräldrarna redogjorde för förfärliga upplevelser, som denna t.ex. – när man äntligen fått en tid hos en läkare för sitt barn, så petade doktorn på den bulliga magen och sade ”Du får snart diabetes”. Så var den konsultationen till ända.
Ovälkomna frågor
Det var bara de tre personer som gjorde mig sällskap och jag själv som ställde var sin spontan fråga som kunde uppfattas som att störa agendan. Svaret på våra frågor blev:
Nej, föreläsaren kände inte till professor Birgitta Strandviks forskning som visade att barn som åt fet mat var smalare än de som åt magrare mat.
Nej, föreläsaren kunde inte uppge namnet på koststudien som det refererades till (där alla ”dieter” var lika bra).
Nej, föreläsaren trodde inte på sambandet kolhydrater, blodglukos, insulin och fettinlagring.
Nej, det fanns ännu inga kvantitativa resultat av hennes behandling av överviktiga barn.
Vad som inte sades
De som väntade på konkreta kostråd utöver ”vanlig mat” fick vänta förgäves. Av resonemanget om mjölken så förstod man att det rådde en konsensus mellan föreläsare och åhörare att det var fettet i mjölken som var fettbildande. Av rådet att byta ut den stora Coca-colan mot en mindre eller ännu hellre vatten fick man förstå att socker hade en roll i det hela. Konkretare än så var inte föreläsaren när det gällde kosten.
Berättades om en lärare som gav barnen olika poäng för vad de hade ätit till frukost. Gröt gav högsta poäng. Det hade inspirerats till ökat grötätande. Av det fick man förstå att det var ett lovvärt initiativ.
Frågor jag skulle vilja ställa till arrangören för MulligaBarn
Varför anlitar Du föreläsare som företräder samma institutioner (den officiella hälso-och sjukvården) som tre decennier givit oss de kostråd vars följder vi alla kan konstatera. Vår tillit till dessa experter har ju visat sig vara förödande. Varför skulle det bli annorlunda denna gång?
Initiativet hade varit fantastiskt, om Du gått utanför ”boxen”. Det finns mängder av kompetenta kostrådgivare utanför vår allmänna hälso- och sjukvård att anlita.
De vet att det inte bara handlar om energibalans, utan man måste ta hänsyn till varifrån energin kommer. De vet att man inte kan motionera bort övervikt. Framförallt skulle de betrakta det som barnmisshandel att låta barn gå hungriga.
N.B. Visst finns det numera det företrädare för vår offentlighet som går emot mainstream, men det sker inofficiellt.
Med ditt initiativ och med de resurserna som Du fått tilldelade hade Du kunnat göra underverk.
Det hade naturligtvis blivit ett ramaskri från de etablerade experterna som anser sig ha tolkningsföreträde till orsaken till övervikt och inbillar oss att de har lösningen. Men Du är smart. Jag tror att Du skulle kunna gå runt detta problem.
Att döma av denna föreläsning så var det att slänga bensin på brasan. Dessutom handlade det om att skuldbelägga barnen för att de är förtjusta i mat (föreläsarens ord) och att de gör av med för lite energi (rör på sig för lite).
Eller finns det en agenda som jag inte förstått?
Sammanfattande tankar
Jag bemöter inte utsagorna på föreläsning. Jag hoppas att de som läser ser det förnuftsvidriga i det ändå.
Föreläsningen är ett bra exempel på när tro förkläs till vetenskap och när biologi förväxlas med fysik. Eller när en hemsnickrad metod kallas vetenskap.
Beteendevetenskap har sin plats, men då det gäller viktnedgång är det bättre att ha kunskap i fysiologi, endokrinologi, biokemi och evolutionen. Det räcker faktiskt att ta till sig den kunskap som fanns för 150 år sedan om sambandet mellan kolhydrater och fettinlagring.
Jag gick från föreläsningen mycket nedstämd. Att vara barn och överviktig är stigmatiserande. Barnet skall inte utöver detta behöva bli skuldbelagt och gå hungrigt.
Att vara tvingas vara hungrig motverkar sitt eget syfte. Det tycks inte de förstå som har denna förenklade syn på viktreglering.
Att vara förälder till ett överviktigt barn och inte veta hur man skall hjälpa det är plågsamt. Vilken förälder står ut med att se sitt barn hungrigt? Ingen förälder i världen kan räkna ut hur mycket energi barnet får i sig och balansera detta mot det som barnet förbrukar eller tvärtom. Sådant är bara skrivbordsteorier och handlar om fysik. Vi som är upplysta vet att det handlar om biologi och att det i första hand handlar om vad vi äter och inte hur mycket.
Om övriga föreläsare förmedlar samma budskap så är det en farlig ”roadshow” som drar genom Sverige. Jag föreslår att Du går in på MulligaBarn.se. Se efter när föreläsningen kommer till din ort. Anmäl Dig och gå och lyssna för att informera Dig. Skriv gärna och berätta. Min erfarenhet är kanske unik. Man får inte sluta att tro på mirakel.
Margareta Lundström
Pensionerad Sjuksköterska
Göteborg
PS. I skrivande stund får jag reda på att det inom kort kommer ut en bok av Lars-Erik Litsfeldt som riktar sig till ungdomar med övervikt.” LCHF for the next generation – Vad de borde lärt dig i skolan om mat ”. Den boken ser jag fram emot. DS.




Länkar skrev 01:24, 15 november 2011
Mat på bestämda tider?
Det tycker Mulliga Barn är viktigt!
Kontraproduktivt tycker MatFrisk!
- – -
Kommentar:
Vilda däggdjur äter sig mätta när de är hungriga och håller sig friska och slanka så länge de äter sin artegna föda.
Eftersom tallriksmodellen med 50 – 60 E% kolhydrater är en extremkost för oss människor så måste vi tydligen äta på bestämda tider, bestämda portionsstorlekar och tugga varje måltid väl (15 – 20 minuter). Vi får också passa oss så att vi inte tänjer ut magsäcken och vi måste vänja oss vid att ständigt vara lite hungriga.
Det verkar dock ej fungera eftersom fetman har fördubblats och diabetes tredubblats på bara tjugo år! Mulliga barn anser dock att vi skall ge det en chans till – Try harder!
- – -
Om vi däremot äter en modern variant av vår artegna föda; NJUTMETODEN – LCHF – Stenålderskost – Jägarkost (kärt barn har många namn), så fungerar det utmärkt för de allra flesta.
NJUTMETODEN säger att man skall äta sig mätt när man är hungrig och om man skulle hoppa över en måltid gör det inte så mycket, då förbränner man bara det fett man bär på (ett kilo fett räcker nästan tre dygn). Med denna kost har man tillgång till sina fettreserver och sedan fyller man bara på när tillfälle erbjuds. Man slipper dessutom ”dimhjärna” eftersom energin inte tar slut. En praktiskt, god och hälsosam livsstil, som dessutom förebygger/behandlar diabetes och som reaktiverar vår viktkontroll.
Om man tillämpar NJUTMETODEN är det inte tillåtet att svälta sin kropp (att ständigt gå omkring hungrig). Svält är direkt ohälsosamt och ger på sikt en viktuppgång (det vet alla som provat). Man skall istället äta sig ohungrig (inte proppmätt) på riktig god mat när man äter. En trygg kropp vågar förbränna överskottsfett, en otrygg kropp vill spara på fettet och bränner hellre muskler.