”Domedagen är nära”

21:12, 19 juni 2011 in Auktoriteter by Margareta Lundström

Ett referat från en öppen föreläsning den 2010-02-08 anordnad av
Sahlgrenskas
”Center for Cardiovascular and Metabolic Research”.

”Domedagen är nära” böjde sig någon fram bakom mig och viskade i mitt öra när jag lämnade en föreläsning i går. ”Om vi skall följa de här råden” fortsatte han. Det var inte någon religiös fundamentalist, utan någon som blivit lika upprörd som jag av vad vi just lyssnat till.

.
Carl-Johan Behre överläkare på Obesitas mottagningen på Sahlgrenska Universitetssjukhuset talade över ämnet “Riskerna med fetma och hur gör man för att minska dem”. Ingrid Larsson, klinisk näringsfysiolog, med.dr., vid samma mottagning talade över ämnet ”Bra och hälsosam mat – vad säger vetenskapen och hur undviker man att gå vilse i kostrådsdjungeln”.
.

Behre började med att berätta att WHO klassat fetma som en sjukdom. Han underströk också vilket stark kraft hungern utgör och hur svår den är att bemästra. Därefter kom en redovisning av fetmans ökning och utbredning i USA och i Sverige. Alla de sjukdomar och komplikationer som fetman orsakar beskrevs. I det sammanhanget nämndes också den skrämmande ökningen i USA av icke-alkoholrelaterad fettlever.

Sedan gick han direkt på behandlingen av fetma. Han förkastade i princip följande behandlingsalternativ som långsiktigt ohållbara; livsstilsförändring, diet, pulverdiet, kognitiv beteendebehandling, farmaka med visst undantag av Xenical. Den enda behandling som betecknades som hållbar i längden och som upplevdes som positiv för patienten var Gastric Bypass operation – amputation av delar av matsmältningskanalen. Gastric Bypass var alltså huvudalternativet för överviktiga patienter med olika fetmarelaterade sjukdomar.
.

.
Hur de skulle göra som bara ville gå ner i vikt och inte var sjuka var oklart.

Operationsmetoden demonstrerades i bilder och det var ingen tvekan om att detta var vad föreläsaren såg som den bästa lösningen. Han menade att det var ett sätt att förkorta patienternas lidande och ge en bestående förbättring. Han menade att om han själv varit i vissa av sina patienters situation hade han inte tvekat att genomgå operationen. Inte en antydan om att först pröva en lågkolhydrathögfettkost.

Under år 2009 Gastric Bypass opererades 4750 patienter, 1500 fler än året innan. Överlevnaden efter en Gastric Bypass operation sades vara i medel 20 år och risken att dö var 1-4/1000. Ingenting nämndes om följdsjukdomar eller problem och biverkningar.

Många olika faktorer var inblandade i fetman, bland annat ett antal både gamla och nyupptäckta hormoner. Insulin nämndes inte. Behre beskrev fettvävnaden som en körtel med sin funktion och sina hormoner. Energibalansen poängterades, dvs. kalorier in och kalorier ut. Mer ut än in, om man skall gå ner i vikt. Vill man hålla vikten så är det ”mededelhavskost” som gäller, utan närmare definition (Grekland där 57 % är överviktiga, jämfört med Sveriges 44 %, är ju inget bra exempel). Fritt för var och en att göra sin egen föreställning. Medelhavskost låter ju bra!

I nästa del av föreläsningen fick vi se många fina staplar om motionens betydelse för överlevnad. Sammanfattning av budskapet är att du lever längre om du motionerar och att det är bättre att vara överviktig och motionera än att vara smal och inte motionera. Man behöver inte heller överdriva motionen för att det skall ha gynnsamma effekter på överlevnad. Jag skulle vilja tillägga att det är varken roligt eller ofarligt att motionera när man är kraftigt överviktig.

Sammanfattningen av Behres budskap var att övervikt och fetma med dess följdsjukdomar ökar epidemiskt och att den enda lösningen på lång sikt tycks vara Gastric Bypass operation. Lagom motion och ”medelhavskost” är bra och ät inte mer än vad du gör av med.

Så fick Ingrid Larsson ordet. Hon började med att tala om för oss att hon har full förståelse för att vi var vilse i kostdjungeln. Men nu skulle hon leda oss rätt. Jag vet ungefär var Ingrid Larsson och hennes kolleger står i kostdiskussionen, så jag hade inte stora förväntningar. Men var jag lite nyfiken på om att hon tagit till sig lite av kostdebatten och som en god forskare ifrågasatt några av sina egna dogmer.

Men icke, här hamrades det trosvisst och kompromisslöst in alla gamla mantran, staplade på varandra; magert, fibrer, 500g ”frukt och grönt”, margarin, oljor, regelbundna måltider, grov gröt till frukost, fullkornbröd, magra pålägg, osv. Allt det vi numera vet inte fungerar.

En sak som nutrionister har en förkärlek för, är att visa bild efter bild på karameller, godis och choklad och tala om för oss hur många kalorier de innehåller. Det är det här ni äter i stället för att lyda våra kostråd tolkar jag det. Vi som går på en föreläsning om kost och hälsa är redan medvetna och vill ha lite högre intellektuell nivå på en föreläsning och inte bli behandlade som dagisbarn.

Bilder på hur bakverk med tiden ökat i storlek, illustrerades. Det var det ökande fettinnehållet som kommenterades – inte ett ord om socker, inte ett ord om härdade fetter, inte ett ord om kolhydrater. På en försynt fråga från publiken om Larsson kunde förklara varför vi blivit så sjuka under de senaste 30-40 åren svarade hon att det berodde på många faktorer som bilismen, industrialismen och välståndet!

Ingrid Larsson sade uttryckligen att vi måste öka på kolhydraterna och minska på fettet. När en dam frågade om man fick äta lite smör för hon hade hört att det skulle vara bra. Hon fick svaret: ”Är det A-vitaminerna du är ute efter så går det bra med morötter”. Kaloribegreppet återkom gång på gång. Ingrid Larsson hade en intressant teori om att man bör hålla ett bestämt medelintag av kalorier i veckan. Blir det lite för mycket vid fredagsmyset, så kan man äta lite mindre nästa dag, så jämnar det ut sig. Men man bör inte äta resterna av den feta söndagsmiddagen på måndag, för då höjer man kalorinivån den dagen. Huvudsaken är medelintaget.

Båda föreläsarna återkom gång på gång om energibalansen. Man måste förbruka mer kalorier än man tillför för att gå ner i vikt. I framställningen inflikades då och då en hänvisning till vetenskapliga undersökningar. När det gäller olika dieters framgång för att gå ner i vikt så hävdade Larsson att det inte var någon skillnad. Alla dieter fungerade, bara man var uthållig. Problemet var att människor inte orkade hålla ut i längden. Föreläsningen avslutades med en hänvisning till Livsmedelsverket och en bekräftelse av att det fortfarande är deras råd och anvisningar som gäller.

Ur SBU rapporten ”Fetma-problem och åtgärder” citerade Larsson följande text:

”All behandling som ger negativ energibalans, dvs. att förbrukningen av energi (kalorier) överstiger tillförseln via maten, leder till viktnedgång. Om förbrukningen är lika stor som intaget förblir kroppsvikten konstant. Detta är absoluta naturvetenskapligt grundade sanningar som inte behöver bevisas ytterligare. Det man studerar i kostbehandlingsundersökningar är istället metoder för att åstadkomma denna negativa energibalans”.

Så fick Larsson följande oundvikliga fråga: “Vad tycker du om Annika Dahlqvist?” Ingrid Larsson såg då väldigt bekymrad ut, tittade ner och dröjde lite med svaret. Men svaret föll ungefär så här:

När Socialstyrelsen godkände Annika Dahlqvists kostråd så visste de inte eller så förstod de inte, att det var en så liten del kolhydrater i Annika Dahlqvists kostråd. Man trodde alltså att det handlade om mycket större andel kolhydrater, menade Larsson. Uppfattade 30-40? Mot 5-10? Garanterar inte att siffrorna är korrekta. Men skillnaden var stor.

Slutsatsen måste då bli att Socialstyrelsen, enligt Ingrid Larsson, har godkänt Annika Dahlqvists kostråd på felaktiga antaganden! Är detta ursäkten för att bryta mot lagen?

SFS 1998:531 (uppdaterat t.o.m. SFS 2009:471) kan man läsa följande:

”När det finns flera behandlingsalternativ som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet skall den som har ansvaret för hälso- och sjukvården av en patient medverka till att patienten ges möjlighet att välja det alternativ som han eller hon föredrar”.

LCHF (lågkolhydrat–högfettkost) uppfyller detta krav vid behandling av obesitas (och diabetes),  sedan 16 januari 2008!

Jag har respekt för svårigheten att föreläsa om ett så stort och ämne på en och en halv timma. Det måste med nödvändighet bli ytligt och hårddraget. Man kan heller inte släppa in frågor på Glutamat och E-nummer utan måste ge snabba ”ickesvar” – vilket skedde. Men man hade en tydlig agenda och budskapet var tydligt. Budskapet följer den officiella linjen, någonting annat var inte att vänta.

Jag tycker att det är föredömligt med öppna föreläsningar. Bra att vi medborgare får tillfälle att höra budskapet, även om det är starkt ifrågasatt. Men man får inte underskatta sin publik på detta sätt. Jag är inte heller så dogmatisk så att jag inte tror att det finns människor som kan följa Ingrid Larssons kostråd och hålla sig både slanka och friska. Ingrid Larsson själv bär syn för sägen.

Men problemet handlar om alla dem som inte klarar det, de som blir överviktiga och sjuka. Jag kan också tänka mig att det kan finnas överviktiga personer där inget annat än en Gastric Bypassoperation hjälper. Men det borde aldrig vara en generell metod eller ett kommersiellt intresse.

Nu är det sagt.

Om övrigt kan sägas att salen var överfull med uppskattningsvis 250-300 personer. Större delen av åhörarna var i övre medelåldern och pensionärer, men också många i studerandeåldern som antecknade frenetiskt (dietister och läkarstuderande?). Föreläsarna utgjorde ett tandempar i den meningen att Ingrid Larsson med sina kostråd försåg Carl-Johan Behre med patienter, som han kan skicka vidare för amputation av frisk vävnad, delar av matsmältningskanalen, ett irreversibelt ingrepp.

Två föreläsare med prestigefyllda titlar och ställningar, som uppenbarligen för våra skattepengar företräder något annat än oss medborgare och folkhälsan. Det skrämmande att tänka på de resurser och plattformar de har till sitt förfogande. Man kan välja att inte bry sig om deras råd, men man kommer ändå inte undan, eftersom det är detta budskap som har inflytande på vad som serveras både i skolan och på sjukhus.

Jag tycker att det är skrämmande att fetma är förklarat som sjukdom (även om det i vissa fall kan röra sig om det). Det öppnar ju ytterligare en jättemarknad för läkemedelsindustrin att experimentera med, ger människor falskt hopp och vår inlärda tro på piller förstärks. Refererande till återkommande påståenden om energi ut och energi in så kan man konstatera att båda föreläsarna behärskar termodynamikens första lag, men de behöver upplysas om termodynamikens andra lag.

Sedan undrar jag hur damen gjorde, som frågade om hon fick äta lite smör när hon kom hem? Lagade hon sig en härlig medelhavsmåltid? Kastade hon sitt smör och åt en morot istället? Gjorde hon beräkning av hur många kalorier hon åt i dag för att kunna justera dagen efter?

.
Margareta Lundström

Pensionerad sjuksköterska

PS. Före förläsningen fick vi kaffe och massproducerad muffins som av utseendet att döma var av lägsta kvalitet. Men de kanske var fettfria? Skall man skratta eller gråta? Eller göra något åt det?

Fler rapporter från denna föreläsningsserie finns att läsa här. DS.