Fetma ger vården en tuff utmaning

Claude Marcus, professor, överläkare, enheten för pediatrik, institutionen för klinisk vetenskap,
intervention och teknik, Karolinska institutet, Stockholm

Att behandla fetma kan tyckas enkelt – den som äter mind­re och rör sig mer förblir inte fet [*]. Men fetma är en av de mest paradoxala och svårbehandlade sjukdomarna i dagens sjukvård – där patienten lätt hamnar i kläm.

Fetma är ett av de största hoten mot den framtida folkhälsan. Sjukdomen leder till ökad risk för psykisk ohälsa, social dysfunktion, ökad sjuklighet och förtidig död.

Enligt beräkningar publicerade i »Ekonomisk Debatt« i år står överviktsrelaterad översjuklighet för 20 miljarder kronor, eller 3,5 procent, av den totala kostnaden för sjuklighet i Sverige i dag. Eftersom fetma ökat bland unga, kommer den totala andelen av kostnaderna att öka framledes.

Samtidigt har samhället i stort och inte minst sjukvården märkvärdigt svårt att förhålla sig till sjukdomen fetma. Trots att vi känner till riskerna med fetma, får endast en bråkdel av alla barn med fetma hjälp inom sjukvården, enligt beräkningar gjorda av kvalitetsregistret för barnfetmabehandling, BORIS. Detsamma gäller i än högre grad för vuxna.

En orsak till att fetma behandlas styvmoderligt är att fetma är den mest paradoxala sjukdomen som vi har att hantera i sjukvården i dag.

Under de senaste åren har vår för­ståelse ökat om varför vissa individer löper stor risk att utveckla fetma. Genetik, epigenetik, social bakgrund, tarmbakterier, virusinfektioner, stress, sömnstörningar, omgivning som ställer lägre krav på fysisk aktivitet och konstant tillgång till energität kost är samtliga faktorer som bidrar till ökad risk att fetma utvecklas.

Komplexiteten är imponerande. Men fetma är på samma gång en sjukdom som vi exakt vet hur man ska behandla och förebygga – ingen blir eller förblir fet om man bara äter mindre och rör sig mer – samtidigt som den är en av de mest svårbehandlade sjukdomarna vi har.

Inte ens den metod som har bäst resultat i dag – fetmakirurgi – leder till bot i mer än cirka 50 procent av fallen, om vi med bot menar permanent vikt som leder till BMI <30. Behandling inriktad på beteendeförändring kan endast betraktas som framgångsrik om målsättningen inskränker sig till minskad grad av fetma och därmed minskad risk för framtida sjuklighet.

När kunskapen om hur svårbehandlat tillståndet är ställs emot det så uppenbart självklara att det »bara gäller att äta lite mindre« tenderar patienten med fetma att hamna i kläm. Det är lätt att tänka att en patient som inte gör som vi säger inte är »motiverad«, när det snarare är en mängd fysiologiska och omgivningsrelaterade faktorer som gör det oerhört svårt att följa de skenbart så enkla råden. Det är varken bekvämlighet eller brist på motivation som gör att många väljer kirurgisk behandling.

I detta tema om fetma är behandling i fokus. Även om vi har sänkt förhoppningarna kring läkemedel, har mycket positivt hänt som sammanfattas här. Kunskapen kring livsstilsförändringar har fördjupats och en ny metod prövas. Fetmakirurgin testas på nya patientgrupper. Antalet seriösa kommersiella aktörer som kan avlasta sjukvården ökar.

Jag önskar er god läsning!

Claude Marcus

Tema behandling av fetma: Claude Marcus – – – Översikt med länkar

– ◊ –

Reflektion:

Claude Marcus ger, trots imponerande titlar, ett intryck av djup okunnighet.

Ovanstående resonemang gäller för t.ex. en ångmaskin Han negligerar fysiologi, biokemi och hormonlära. Han är känner till temodynamikens första huvudsats, men är obekant med den andra.

Med okunniga auktoriteter som styr fel blir resultatet därefter. Ett trefaldigande av diabetes och fördubbling av fetma på tjugo år är talande resultat.

De stackars patienter som försöker följa Claude Marcus råd har inte en ärlig chans, det är snarare så att ju mer strikt de följer hans råd, desto mer ökar deras vikt. Detta enligt gammal hederlig fysiologi, biokemi och hormonlära, som Claude Marcus sopat under mattan. Läs mer om … Lågkaloribantning och fettsnål kost (lightprodukter).

Intressant är 50 % av de som Gastric Bypassopereras inte lyckas komma under BMI 30, gränsen för fetma. Allra allvarligast är dock de biverkningar som operationen medför för alla viktopererade, som dramatiskt sänker livskvalitén och som belastar sjukvården.

I kraft av sin auktoritet leder Claude Marcus ett forskningsprojekt där man skurit sönder mage och tarmar på 90 överviktiga ungdomar mellan 13 och 18 år. Läs mer …

Läs mer … OSKURET ÄR BÄST

Sammanfattning

Först ger Livsmedelsverket ut kostråd som gör barn och vuxna feta, sedan ger vården kostråd som ökar på vikten ytterligare, för att därefter skära sönder mage och tarmar, som inte heller fungerar.

Med LCHF hade de flesta blivit normalviktiga och friska. Då hade vården också sluppit att bryta mot lagen.

Uppenbarligen har världen (myndigheter och vården) blivit tokig!.

.
Team KOSTDEMOKRATI

Not [*] Äta mindre och röra på sig:

 

428 svar på ”Fetma ger vården en tuff utmaning”

  1. Claude Marcus bindningar är enligt egen jävsdeklaration:

    Nationella expertgrupper: NCFFs vetenskapliga råd (Nationellt centrum för främjande av god hälsa hos barn och ungdom);

    Vetenskapliga råd: Itrim, McDonald’s Sverige AB, Swedish Nutrition Foundations nutritionsråd;

    Konsultuppdrag: Wasabröd AB, Venderfalks reklambyrå; föreläsningsarvoden från ett flertal läkemedelsföretag för enskilda presentationer. Han utför även uppdrag åt Coca Cola.

  2. Att åter läsa att man skall röra sig mer och äta mindre fett skrivet av en av etablissemangets främsta företrädare gör en minst sagt desillusionerad. Att sedan samma man inte ens kan böja sig för faktum att energibalansen han beskriver inte gäller ett system som utför ett arbete, utan fortsätter att hävda att tillför man mer energi än man bränner av så måste det ovillkorligen leda till fetma, gör saken ännu mer hopplös.

    En rapsodisk epidemiologisk studie bestående av att man sätter sig på huvudgatan i vilken stad som helst i Sverige och tittar på folk är nog för att man skall få bevisat för sig vad etablissemangets bantningsråd är värda.

    ”Ett helt livs vetenskapligt misslyckande” som en annan professor ur etablissemanget uttryckte saken härförleden.

    Christer Enkvist.

Kommentera