Caremaskandalen överskuggar den verkligt allvarliga vanvården

Lars Bern. Om författaren:  Disputerad vid Chalmers och erfarenhet
som ledamot i Cancerfonden och Cancerfondens forskningsnämnd och
huvudman i Hjärt&Lungfonden. Ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademin.

Caremaskandalen framstår som en storm i ett vattenglas i jämförelse med den vanvård som dagens övermedicinering av äldre och kostråden från Livsmedelsverket utgör. Själv har jag som huvudman i Hjärt&Lungfonden föreslagit fonden att satsa på en insamlingskampanj för att kunna finansiera oberoende forskning rörande sambandet mellan kosten och de åldersrelaterade sjukdomstillstånden.

Många blev med rätta upprörda över avslöjandena om vanvården av våra äldre på några äldreboenden ägda av företaget Carema. Avslöjandet att företaget ägdes av kallhamrade riskkapitalister med avancerade arrangemang för att undvika skatt i Sverige spädde på folkets ilska. I likhet med så många andra avregleringar och privatiseringar har utvecklingen inte alls blivit vad många tänkt sig. Att öppna vård och skola för privata entreprenörer var tänkt att ge driftiga personer som själva jobbade inom dessa sektorer chanser att bli sina egna och samtidigt föra in ett moment av vitaliserande konkurrens. Finansminister Borgs reaktion på fallet med äldrevården och på liknande förhållanden inom friskolesektorn, får vi hoppas leder till regeländringar som för in den utvecklingen i sundare banor.

Värre är att Caremadebatten hotar att dölja en vida allvarligare vanvård som drabbar nästan alla som blir gamla oberoende av om de bor hemma eller på vårdhem. Vi upplever idag en epidemisk utveckling av sjukdomstillstånd som diabetes, högt blodtryck, övervikt, höga blodfetter, hjärt/kärlsjukdom, Alzheimer, Parkinson och cancer. Dessa åkommor är vanligtvis åldersrelaterade, även om allt fler yngre också drabbas. En rad forskningsstudier och otaliga observationer tyder på att sättet att behandla dem utvecklats till en vanvård av skrämmande dimensioner.

Den vanligaste behandlingsmetoden är medicinering. Eftersom flera av de olika åkommorna ofta uppträder samtidigt hos äldre människor leder behandlingen många gånger till en våldsam övermedicinering. Den snabba tillväxten av sjukligheten visar att sättet att behandla är ineffektivt och ofta helt kontraproduktivt. Bl.a. saknas regelmässigt en koordination av olika medicineringar och kunskapen om hur de mycket potenta preparat som sätts in interagerar är näst intill obefintlig. Biverkningarna från många av preparaten är betydande. Mycket talar för att övermedicineringen snarast gör patienterna sjukare än om man avstod en stor del av behandlingen, ändå fortsätter den. Detta blir speciellt problematiskt när vi blir riktigt gamla eftersom många då blir senila och förvirrade och tappar förmågan att själv påverka behandlingen.

Ökningen av hjärt- och kärlsjukdomar ledde efter kriget till ett växande intresse för det området. Två publikationer av den amerikanska näringsforskaren Ancel Keys hade en oerhörd påverkan på den allmänna tron på hypotesen om att naturligt fett var hälsovådligt. Redan på femtiotalet rapporterade han att fett kost var signifikant korrelerat till kolesterolnivån och förekomsten av död i kärlsjukdom i sex länder. Problemet var att de sex länderna var selekterade från tillsammans 22 länder. Det fanns ingen korrelation alls om alla länderna hade inkluderats. Studien var uppenbart forskningsfusk. Föreställningen att högt kolesterol är farligt cementerades därefter med den välbekanta Framinghamstudien. Där visades att kolesterolnivån hade varit lätt ökad efter en hjärtattack hos tidigare friska män. Därför hävdades det att högt kolesterol var en riskfaktor för hjärtinfarkt. Forskning som motsade fetthypotesen förtegs eller smutskastades.

Keys tvivelaktiga teorier lade grunden för den fettskräck som fortfarande dominerar näringsläran i västvärlden. En omfattande kampanj för att ta bort fettet ur den naturliga kosten rullade igång och vi fick som resultat dagens industrimat.

När 30-årsuppföljningen av Framinghamstudien publicerades visade den att högt kolesterol inte alls var någon riskfaktor för män över 47 års ålder, och inte för kvinnor överhuvudtaget. Dessutom befanns det att fler män hade dött av hjärtinfarkt, bland dem vars kolesterol hade minskat över åren. För varje milligram-procent kolesterolet hade minskat, ökade hjärt/kärl och total mortalitet med fjorton respektive elva procent, enligt forskarna. Dessa nya resultat sopades under mattan eftersom så mycket prestige inom forskningsetablissemanget redan investerats i fettskräcken.

Fett har två viktiga funktioner i maten, dels som smakförstärkare och dels som mättnadsskapare. Fettskräcken öppnade för en ny lysande affärsidé för kostindustrin. Man tog bort fettet och tillsatte socker, glutamat och kemikalier för att återge maten smak. Eftersom människorna inte blev mätta av den fettsnåla industrimaten, sålde man mer av den. Detta skapade en ny multimiljardindustri och fetma, diabetes, kärlsjukdomar och cancer tog epidemisk fart. I en fri kritisk forskningsmiljö borde den observationen varit ett tydligt tecken på att fetthypotesen var fel.

Om man gör en analys av vetenskapen finner man att det saknas övertygande bevis för att naturligt fet mat är skadlig. Få forskare har dock vågat ifrågasätta fetthypotesen av rädsla för att vanäras och förlora anslag. Livsmedelsverket framhärdar med sin nyckelhålsmärkning och anbefaller fettsnål och kolhydratrikt kost och vården avråder fortfarande från att äta naturligt fet mat.

Fettskräcken blev inte bara startsignalen för en enormt lönsam del av kostindustrin. Även Big Pharma hittade sin guldkalv. Alla tävlade om att kunna erbjuda behandling av sjukdomssymptomen. Det innebar att de som drabbades skulle medicineras samtidigt som friska skulle ges preventiv medicinering livet ut. Med en snabbt åldrande befolkning öppnades en enorm ny marknad.

Bot av sjukdomarna var inte att tänka på, det skulle bara ge en bråkdel av intäkterna. Det är nog ingen slump att Big Pharma inte hittat någon bot för t.ex. HIV utan nöjt sig med att bra ta fram svindyra bromsmediciner som de sjuka tvingas stå på resten av livet. Den cyniska affärsidén har kasserat in en tillväxt och vinster som överträffar läkemedelsdirektörernas vildaste drömmar. Eftersom preparaten är patentskyddade i många år kan man ta ut bruttovinster på över 90% på försäljningen.

Ett motiv för att hålla fettskräcken vid liv är de enorma vinster som genereras av kolesterolsänkande mediciner, s.k. statiner. Ett enda preparat för blodfettssänkning omsätter hundra miljarder per år varav minst 90% är vinst. Big Pharma har genom sin nyckelroll i spelet om relevanta forskningspublikationer kunnat skapa bilden av statinernas positiva effekter.

I den aktuella boken ”Forskningsfusket!” redogör docent Ralf Sundberg för hur man med smarta upplägg planerar, genomför och analyserar en massa kliniska studier ofta med hjälp av slipade konsulter. Sedan används professionella spökskrivare för att skriva tillrättalagda artiklar där kända opinionsbildare inom den akademiska forskningen ställer upp och lånar ut sina namn och sitt anseende på författarlistan.

De två multinationella jätteindustrierna har på detta sätt utnyttjat den snedvridna vetenskapen och byggt upp en global verksamhet som omsätter tusentals miljarder. De enorma ekonomiska intressena har gjort att industrin sett till att totalt dominera forskningen inom såväl medicin som nutrition. En betydande del av de ledande forskarna på våra universitet och experterna inom internationella och nationella myndigheter har på detta sätt hamnat i olika beroendeförhållanden till de stora företagen. Skandalen i samband med WHO:s pandemiklassificering av den harmlösa svininfluensan visade t.ex. hur en rad av de experter som medverkat i beslutet hade band till Big Pharma. Många relationer mellan forskare och ekonomiska intressen är också osynliga. I samband med medicinska konferenser t.ex. bjuds ofta de tongivande opinionsbildarna på både det ena och det andra enligt whistleblowers, vilket leder till osynliga hållhakar.

Den skräck för naturligt fet mat som propagandan frammanat har skapat en händelsekedja som har lett fram till en vanvård av förfärande dimensioner. Att den naturliga maten delvis har ersatts med socker och andra kolhydrater i en rad former är sannolikt det som triggat igång den epidemi av olika sorters ohälsa som drabbar oss när vi blir äldre. Vem har inte sett de stora faten med bullar och kakor på vårdinrättningar? Den avfettade industrimaten ger oss diabetes, högt blodtryck, kärlproblem och cancer.

Kolhydratrik kost driver upp blodsockret och blodfetterna stiger mer än av naturligt fet kost, som i sin tur knappast påverkar blodsockret alls. Trots det rekommenderas fortfarande diabetespatienter fettsnål och kolhydratrik kost i kombination med hård medicinering. Med hjälp av lojala forskare har Big Pharma även kunnat påverka de gränsvärden för blodsocker, blodtryck och blodfetter där man rekommenderar medicinering. Ju lägre man sätter gränsvärdena ju mer mediciner får man sälja. Att hårt medicinera gamla människor baserat på sådana rekommendationer kan leda till sämre blodförsörjning av hjärnan och för låga blodfettshalter. Forskning tyder på att för låga kolesterolnivåer och blodtrycksfall kan medverka till såväl Alzheimer som Parkinson.

När så några läkare ute bland patienter av kött och blod, med hjälteläkaren Annika Dahlqvist i spetsen, upptäckte att de genom en enkel kostomläggning till s.k. LCHF-kost kunde förbättra hälsan signifikant hos patienter med diabetes och högt blodtryck, då reagerade den etablerade expertisen med ursinne.

Kostkriget bröt ut, bl.a. försökte man reducera Dahlqvist genom att ge henne en utmärkelse som årets förvillare. Man lägger nästan dagligen ut dåligt underbyggda artiklar i tidningar om hur farligt det är att äta naturligt fet kost. Ett bottenrekord noteras i nr 51 av Läkartidningen där en forskare på lösa grunder faller ut mot LCHF-kost och uppger falskeligen att jäv inte föreligger trots att hon är djupt engagerad i marknadsföringen av en ny bantningsmedicin. Oaktat detta gör Aftonbladet ett skräckreportage baserat på den tvivelaktiga källan.

Skaran av läkare och forskare som starkt ifrågasätter övermedicineringen och de felaktiga kostråden växer nu snabbt. Med en kolhydratsnål kost rik på naturligt fett från kött, ägg och mjölkprodukter visar det sig i fall efter fall bland oss äldre, att en rad mediciner kan sättas ut, i vissa fall alla (jag har egen erfarenhet). Vanliga människor ser hur många blir friska av kostomläggningen och struntar i etablissemangets råd. Smör och tjockgrädde börjar ta slut i livsmedelsbutikerna. I Norge har man fått så stor smörbrist att det lönar sig att smuggla in smör.

Caremaskandalen framstår som en storm i ett vattenglas i jämförelse med den enorma vanvård som dagens övermedicinering inom vården och kostråden från Livsmedelsverket utgör. Själv har jag som huvudman i Hjärt&Lungfonden föreslagit fonden att satsa på en insamlingskampanj för att kunna finansiera mer, från kostindustrin och Big Pharma, helt oberoende forskning rörande sambandet mellan kosten och de åldersrelaterade sjukdomarna. Och den forskningen måste stå helt skiljd från de forskare som i årtionden fört oss på villovägar. Forskningen måste skötas av unga forskare utan personliga bindningar till tidigare tvivelaktiga och direkt felaktiga hypoteser.

Lars Bern

Källa: NEWSMILL (med flera kommentarer)

– ♣ –

Tidigare inlägg:

♦ Hanteringen av fett- och klimatfrågan visar en farlig opportunism. Läs mer…

♦ Livsmedelsverkets råd visar att vi behöver oberoende forskning. Läs mer…

♦ Kostdebatten visar nätets makt. Läs mer…

♦ Tidigare chef för stort läkemedelsbolag:
”Om jag berättade allt skulle Julian Assange se ut som en amatör”. Läs mer…

♦ $29 miljarder skäl att ljuga om kolesterol. Se filmen här… (Googleöversatt text)

♦ Läkartidningen: ”Ett statinpiller för mycket”. Läs mer…

 

 

5 svar på ”Caremaskandalen överskuggar den verkligt allvarliga vanvården”

  1. FETT ÄR LIVSNÖDVÄNDIGT

    Ett bra och insiktsfullt inlägg av Lars Bern.

    Ur gastronomisk synpunkt är det helt rätt att fett är en smakförstärkare och att fett fungerar som mättnadsskapare. Jag vill komplettera inlägget med att ur fysiologisk och biologisk synpunkt har fettet ännu viktigare funktioner i maten:

    1. Fett är vår främsta energikälla. Utan fett i maten dör vi av undernäring energimässigt såväl som byggnadsmaterialmässigt. Mer än 99 % av en högpresterande idrottsmans energi kommer från fett.

    2. Fett finns i varje cellmembran och möjliggör därför liv. Utan fett skulle vi inte ha cellmembraner och därmed inget liv.

    3. Fett fungerar som stötdämpare runt ömtåliga organ som t.ex. ögon, njurar och hjärta.

    Gott Nytt År!

    Björn

Kommentera