Extra virgin ingen oskuld

Inlägg från paleofriend:

Det här inlägget skrevs 2007-09-06 på en fatlies-blogg som nu är i cyberhimlen. Men det kan ju vara intressant ändå eftersom problematiken fortfarande är högst aktuell, se dagens artikel, SvD: Snårigt hitta rätt olivolja.

Extra virgin olivolja har de sista årtiondena varit den hälsomedvetna människans favorit bland oljor, både för matlagning och för sallader. Bakom olivoljeboomen ligger olivoljans välgörande och skyddande effekter för bland annat hjärt-kärlsjukdom. Det kommer nya rapporter hela tiden om upptäckter av olika ämnen i olivolja som kan ha en skyddande effekt.

Vi konsumerar alltmer av extra virgin olivolja just för att den är så nyttig, men också för att andra oljor med höga halter av fleromättade omega-6-fettsyror, t ex tistelolja, solrosolja, jordnötsolja och majsolja, har visats sig vara allt annat än nyttiga. Bra olivolja är besvärlig och kostsam att tillverka och producera, och den kostar betydligt mer än andra oljor. Med tanke på den höga konsumtionen måste vi vara trygga i förvissningen om att extra virgin olivolja har framställt enbart genom mekanisk bearbetning vid låga temperaturer och att oljans kvalitet garanteras av lagar och förordningar inom EU:s juridiska ramverk.

Personligen har jag aldrig haft anledning att ifrågasätta olivoljans ursprung eller kvalitet. Det är ju så snygga flaskor med läckra designer, åtminstone de lite dyrare märkena (som man ju köper för att få den rätta varan). Det finns ju också informativa texter på etiketterna om innehållet. Det handlar om en högklassig produkt som leverantörer och importörer garanterar. Ingen anledning att vara misstänksam således. Nu var det egentligen en tillfällighet som fick mig att se lite närmare på olivoljebranschen, men det kunde lika väl ha varit den allmänna misstänksamhet jag med tiden har utvecklat när det gäller vår mat. På område efter område kan man ju konstatera att vi egentligen är grundlurade, och att statens engagemang som rådgivare, kontrollorgan och garant faktiskt verkar negativt på folkhälsan. Men olivolja är ju en naturprodukt och den ska väl ändå vara OK?

Nä tyvärr, olivoljebranschen är riktigt rutten business, det kan man snabbt konstatera. Det ska med en gång sägas, att jag inte har haft tid att verkligen gå på djupet för att få fram ett rejält faktaunderlag. Men av det jag har kunnat ta del av från andra som har intresserat sig för området så inser jag att det inte går att lita på att innehållet i ens de dyraste flaskorna med olivolja är äkta vara. Grundproblemet med olivoljan, som med så mycket annat, tycks vara EU:s jordbrukssubventioner. De har bäddat för en omfattande internationell korruption där även den italienska maffian är involverad. I Tom Muellers artikel Slippery Business i The New Yorker (13 augusti, 2007) kan man läsa om fusk av enorma dimensioner under 1990-talet och om de rättsprocesser som följde på en del avslöjanden. EU:s insatser för att stävja korruptionen är ineffektiva och det finns inget som talar för att fusket inte pågår fortfarande.

Fritt ur Muellers artikel: under 1997 och 1998 var olivolja den mest förfalskade jordbruksprodukten inom EU, vilket gjorde att man inrättade en antikorruptionsstyrka (vinsterna var jämförbara med kokainhandels men utan dess risker). EU har fasat ut subventionerna till producenter och tappare för att reducera brottsligheten, och efter några år avvecklade man antikorruptionsstyrkan. Men fusket fortsätter på en internationell skala. Olivolja är betydligt mer värdefull än andra vegetabiliska oljor, men den är kostsam och tidsödande att producera, och förvånansvärt lätt att manipulera. Förfalskning är speciellt vanlig i Italien, världen ledande importör, konsument och exportör av olivolja. De sista tio åren har Spanien producerat mer än Italien, men mycket av den oljan skeppas till Italien och förpackas där, och säljs som italiensk, helt lagligt. Den helt övervägande delen av bedrägerierna inom mat- och drycksektorn i Italien involverar olivolja.

Den inhemska och lokala olivoljeproduktionen i Italien, speciellt i distriktet Puglia där 40 % av Italiens olivolja produceras, har befunnit sig i kris i över 10 år på grund av den illegala importen av fröoljor och billig olivolja från länder utanför EU. Fusket är så utbrett att nästan inga odlare kan leva på sin verksamhet. Så mycket billig olja importeras till Italien att bara en procent av det som producerades i Puglia 2003-2004 såldes med vinst. Den italienska regeringen prioriterar kvantitet före kvalitet och ger inget stöd till den småskaliga inhemska produktionen, och tycks inte heller kunna stävja den omfattande brottsligheten på området, om den ens vill det. Även de riktigt stora aktörerna tycks vara involverade i fusket men de har starka politiska bindningar över hela det politiska registret och är därmed immuna mot efterforskning.

Enligt EU:lag ska extra virgin olivolja produceras genom mekanisk pressning eller centrifugering, och den ska uppfylla 32 olika kemiska krav, där t ex den fria syrahalten inte ska överstiga 0,8 % (syrahalten indikerar oljans nedbrytning). Den nästa kvalitetsgraden, virgin oil, får ha en syrahalt på 2 %. Olja med ännu högre syrahalt klassas som lampante (”lampolja”). En hel del fusk förekommer där man helt enkelt har färgat och parfymerat en billig vegetabilisk olja och tappat och sålt den som extra virgin. Det mer omfattande fusket som sker i högteknologiska raffinaderier innebär att man manipulerar olivolja med t ex hasselnötsolja och deodorerad lampanteolja, ett fusk som är mycket svårt att avslöja med kemiska metoder.

När man inom EU insåg att man inte kunde avslöja fusket med laboratorietester så införde man strikta smak och aromkrav för varje grad av olivolja, och upprättade smakpaneler som certifierades av International Olive Oil Council, ett organ inom Förenta Nationerna. Men de italienska myndigheterna gör nästan inga tester på olja innan den säljs. När en olja inte klarar en smakpanel så överklagas beslutet ofta och man skaffar sig ett godkännande av en mindre noggrann smakpanel. De privat drivna smakpanelerna har tvingats lägga ner sin verksamhet efter att ha blivit stämda av företag vars produkter har blivit underkända. I april i år meddelade den italienska jordbruksministern att man hade undersökt 787 oljeproducenter och funnit att 205 av dessa gjorde sig skyldiga till förfalskning, falsk etikettering och annat. Ministern har förslagit en ny lagstiftning som skulle innebära att extra virgin- och virginoljor skulle ha en märkning där ursprungslandet ska framgå. Men förmodligen strider en sådan lagstiftning mot EU:s bestämmelser och förslaget kommer nog inte att gå igenom.

En av de stora aktörerna i branschen, Marseglia, som själv är misstänkt för brott menar att det är nödvändigt att importera stora mängder olivolja (600 000-700 000 ton), dels för att täcka det inhemska behovet (som vida överstiger produktionen) och dels för att kunna spä ut dåliga och lokalt tillverkade oljor. Han uppskattar själv att 90 % av den olja som säljs i Italien som extra virgin inte är av högsta klass.

Tja, inte tror jag att det ser bättre ut i butikshyllorna här i Sverige. Lurad igen alltså! Innan vi får en kontroll och en kvalitetsmärkning som faktiskt betyder något kommer jag själv att helt undvika italiensk olivolja. Vill man ha en bra produkt får man nog ge sig iväg till ett eller annat medelhavsland och inhandla en olja lokalt av någon producent man kan lita på. Kanske hos Ulf Bergström?

Ett urval referenser (massor finns på Google):
The New Yorker: Letter from Italy; Slippery Business
Wikipedia: Oliveolivträd
Ulf Bergström: Olivolja
Raymond Francis: The Olive Oil Scandal
NPR: Olive Oil Fraud Rampant as Demand Skyrockets (även ljud)
Capital Press: Buyer beware: Crooks are deceiving you about olive oil
Better Nutrition: Virtuosity
The Daily Telegraph: Murky Italian olive oil to be pored over
Olio&Olive: Choosing The Right Product
Expatica: Nine arrested for fake virgin olive oil fraud

– ◊ –

Vår kommentar:

Lurad!  Igen!

 

Ett säkert kort är smör, helst från gräsbetande kor, från svenska kor som inte är utfodrade med antibiotika eller genmanipulerat foder. Ett gott och billigt alternativ, som tål värme bättre än olivolja.

På sallader kan det vara gott med kallpressad olivolja, men då gäller det att se upp!

Team KOSTDEMOKRATI

Kommentera