Politiskt ointresse för förebyggande hälsovård

Det är hög tid också för svenska politiker att med kraft
ägna sig åt att radikalt ta fatt i fetmaepidemien och dess
konsekvenser, skriver debattören, professor Stig Bengmark.

Sjukvården är i dag i en svårare finansiell kris än kanske någonsin tidigare, så också i Sverige, och inte minst i Västra Götaland. Och värre blir det. Kostnaderna för sjukvården, som hittills fördubblats vart tionde år, är på väg att fördubblas redan efter åtta år, och detta i en tid då BNP är på väg att stagnera och sjukligheten, speciellt i kroniska sjukdomar, dramatiskt ökar. Den globala incidensen av sjukdomar som Alzheimers sjukdom, ADHD, och cancer prognosticeras tredubblas och diabetes fördubblas fram till år 2050, och Sverige är inte undantaget.

Läs hela artikeln på GP Debatt (en helsida i papperstidningen)

Av de fyra svar från svenska politiker kunde utläsas följande:

  • ”Hälsa är ingen politisk fråga”.
  • ”Man vinner inga röster på att rota i vad folk har i sina kylskåp”.
  • ”Vi tycker vi gör en hel del”.
  • ”Hälsa kommer i framtiden bli en betydande fråga”.

Stig Bengmark

Not: Professor Stig Bengmark: läkare på Sahlgrenska sjukhuset 1959–1969, professor medicinska fakulteten Lunds Universitet 1970–1994, Honorary Visiting Professor, medicinska fakulteten London University sedan 1999.

Vår kommentar:

Sjukvården blir sannolikt en avgörande valfråga 2014 och om ansvariga politiker inte har agerat innan dess blir det ”julafton” för missnöjespartier. De har inte heller lösningen, men de vinner på ”walkover”.

Det finns få saker som upprör väljarna som när sjukvården blir ojämlik, när den inte fungerar, när det blir plånboken som avgör vilken vård man får. Den politiker som tror att ”hälsa inte är en politisk fråga” lär få tänka om.

Dagens politiker försöker ”styra från baksätet” med argumentet att de saknar medicinsk profession, dvs. de saknar ”körkort” för att styra verksamheten. Vilket är en vanlig uppfattning, men det är en missuppfattning.

Sjukvården styrs idag av ekonomiska särintressen som skulle förlora intäkter om folkhälsan förbättras och den styrs av ”ego business” (där samhällsintresset kommer långt ner på listan). De som inom vården försöker prioritera annorlunda blir snabbt satta på undantag (karriär och forskningsanslag uteblir) och de riskerar att betraktas om illojala. Därför är det nästintill omöjligt att utveckla verksamheten inifrån.

Förtroendevalda politiker måste först komma till insikt om att detta är en politisk fråga av hög dignitet, en fråga som faktiskt bestämmer vårt framtida välstånd. Som professionella politiker är det de som har ”körtkort” för att styra vården in i framtiden. Det är regions- och landstingspolitikerna som ytterst ansvarar för att medborgarna möter en jämlik, rationell och kostnadseffektiv hälso- och sjukvård. Potentialen är mycket stor.

De behöver inte själva göra hela jobbet, det räcker att de skaffar sig en inblick i vad det handlar om. Men de skall se till att jobbet blir utfört på ett professionellt sätt och de skall kontrollera processen. Det är deras jobb.

”Sanningen måste förvärvas av varje enskild människa. Vill du veta något måste du själv se på alla premisserna, själv lyssna på alla argumenten och sedan själv avgöra vad som verkar mest logiskt. Det går lätt snett om du ber auktoriteterna göra arbetet åt dig.”

Uffe Ravnskov, med. dr., docent