Klokt med skepsis mot odlat kött

Brännpunkt 4/10 skriver naturvetarna Stellan Welin och Julie Gold att det är dags att satsa på kött som odlas på stamceller i en bioreaktor. Det är en övertygande artikel så länge författarna håller sig till det rent tekniska/biologiska. Sen händer något som är mycket vanligt; naturvetarna övergår till att använda sin auktoritet till en samhällsanalys. Och här blir analysen pinsamt ytlig:

”Låt inte fördomar hindra positiv utveckling”.

Tänk nu tanken att köttproduktionen verkligen övergår från att vara baserad på verkliga djur till odling i reaktor. Det är en revolution som förändrar villkoren för matproduktionen i hela världen, resursernas fördelning och makten över maten. Den skulle få olika effekter i olika länder och regioner, den skulle påverka vem som är rik och vem som är fattig, den skulle kullkasta sociala/kulturella mönster som utvecklats under tusentals år av matproduktion.

Det motstånd från allmänheten som Welin/Gold fruktar är i detta skede en stor samhällelig klokhet. Människors skepsis mot snabba skiften är nödvändig för att samhällen alls ska överleva. Klimatförändringen och det ökande trycket på världens naturresurser ropar nu på snabbare förändringar i hur vi producerar och konsumerar.

Men om de lösningar som presenteras får djupgående samhälleliga följder så behöver också dessa diskuteras och olika alternativ vägas mot varandra. När de i stället presenteras som en quick fix speglar de en syn på framtiden som lösgjord från människors faktiska livsvillkor. Och de lämnar de stora frågorna obesvarade. Det är som om Welin/Gold tänker sig att detta odlade kött ska växa utanför själva samhällskroppen.

Det blir allt tydligare hur viktigt det är att koppla den moderna naturvetenskapens laboratorier till kunskaper som finns inom samhällsvetenskap och humaniora. Och att den samlade kunskapen till slut måste användas till vägval som är mer politiska än tekniska.

ERIK WESTHOLM

professor i nordisk och europeisk landsbygdsutveckling, Institutionen för stad och land vid Sveriges lantbruksuniversitet.

Länk: SvD

413 svar på ”Klokt med skepsis mot odlat kött”

  1. För att odla celler på lab krävs det en utmärkt sterilteknik av dem som jobbar med cellerna.

    Sterila flaskor av glas eller plast användes, man tog en tidigare flaska, sköljde av cellerna som satt fast på glas/plastytan, lossade cellerna med EDTA och/eller trypsin, samlade ihop dem, tvättade med nytt medium (centifugen gick i ett för att få cellerna till botten på provröret). Sedan delades cellerna från en flaska till 3-5 nya flaskor, nytt medium tillsattes och sedan in i 37ºC termostat där cellerna fick växa i 3-7 dagar och sedan upprepades delningen av cellkulturerna. De flaskor som ”blev över” (3 av 4 i snitt) ympades sedan med virus för att odla virus.

    Vi filtrerade medierna som cellerna växte i med hjälp av ultrafiltrering med filter som hade en garanterad porstorlek mindre än 0,45µm, alltså mindre än diametern på en bakterie. Det var en hel del pyssel med detta, men vi lyckades hålla våra cellinjer fria från bakterier oavbrutet i mer än ett år.

    Men trots att vi jobbade med en sterilteknik som inte lämnade något övrigt att önska så var vi tvungna att tillsätta penicillin och streptomycin. Gjordes inte det så dröjde det 24-48 h så var hela cellodlingen grumlig av bakterier med en uppskattat bakteriehalt av minst 100 miljoner bakterier per mL. Så den flaskan var bara att skicka till sterilcentralen för destruering.

    Så det finns ingen möjlighet att låta bli antibiotika i dessa reaktionstankar om man inte har mycket litet medium och kontinuerligt filtrerar odlingsmediet. Men filtren kommer att slamma igen ganska snabbt på grund av bakterier och dessutom kommer överblivna celler att lossna och klogga igen filtren efter kort tid.

    Så jag tror inte på idén över huvud taget. Dessutom kan man undra var näringsämnena kommer ifrån, protein i form av lösa aminosyror, fett i alla dess former (det verkar inte finnas någon lever som sköter om allt) samt en liten mängd kolhydrater. Dessa näringsämnen måste odlas på de åkrar som annars våra bytesdjur använder, så det blir ingen 99 % minskning av jordbruksarealen. Verkningsgraden är alltid lägre i människans artificiella konstruerade miljö jämfört med vad naturen klarar med miljarder års utveckling av det perfekta systemet

    Björn

Kommentera