Mager artikel om fettskatt

Ett utdrag från paleofriend:

”Show me the evidence, or you can shove that fat taxation up your ass!”

Ja, ungefär så kändes det när jag läste artikeln i SvD: Professor vill ha fettskatt.

Jag läste tidigare idag en dansk lowcarb-bloggares uppgivna kommentarer om den förestående fettbeskattningen i Danmark, och jag kände djup sympati, för där är loppet kört och politisk idioti ett faktum. Det är möjligt att professor Marcus är felciterad, förmodligen inte, och han är inte den förste i Sverige som oförsiktigt har uttalat sig för en fettbeskattning. Argumentationen i artikeln är obegriplig, men det spelar kanske inte så stor roll.

Min enda förklaring till Marcus uttalande, som ju inte kan underbyggas med någon vetenskap som jag känner till (om det handlar om en skatt på fett rakt av), är att man får ett inskränkt perspektiv när man sitter för länge på samma kliniska tuva. Jag välkomnar ändå en debatt om fettskatt i Sverige, men jag tror inte politikerna törs, för de vet att kunskapsnivån i befolkningen i den här frågan är för hög.

Det kommer i så fall att bli ett jävla liv, och då duger det inte att komma med några svepande formuleringar som är brukligt när man ska blidka fårskocken. Nä, det kommer att avkrävas vetenskaplig evidens, och då kommer diskussionen om kostråden att få nytt bränsle, och det vill man nog inte. Hittills har man ju bara förlorat på att diskutera frågan.

Finns det då inte fetter som är sämre än andra och som man skulle kunna beskatta bort. Jo det gör det!. För min del kan man gärna få beskatta margariner, industriella transfetter och samtliga vegetabiliska oljor utom olivolja, eftersom de inte är tjänliga som människoföda.

Vi vet idag att de här fetterna kan vara direkt sjukdomsalstrande och det har inte med kolesterolnivåer att göra. Beskatta gärna dessa (men det kommer aldrig att hända) men låt bli de nyttiga animaliska fetterna, omega-3 och kokosfettet. Palmolja bör vi inte konsumera eftersom det ofta bidrar till skövlingen av regnskogen (snart finns det ju ingen regnskog kvar och då är det kanske inte längre ett problem… öh?).

Paleofriend

DN, GP, GP

– ◊ –

Nu svänger det snabbt – kallas att ”vända kappan efter vinden”

En senkommen insikt om att det blir jobbigt att förespråka
en linje som saknar vetenskapligt stöd?

Nedan ett nyhetsbrev (2011-10-01) som kom strax efter artikeln ovan .

– ◊ –

Fettskatten är död. Leve sockerskatten!

by paleofriend

Redan strax efter midnatt, samma dag som artikeln där Claude Marcus sa sig vilja ha fettskatt, som i Danmark, tycks frågan redan vara död. I nattens mörker föreslår Marcus, tillsammans med Stephan Rössner, Lennart Levi, André Persson och Thomas Hedlund i en debattartikel att en socker- och läskskatt införs. Öh, för barnens skull.

Man kan undra vad som pågår? Kändisar som vill fortsätta vara kändisar uttalar sig ofta lite oförsiktigt och det blir gärna fel. Idag gör ingen ens en pudel, man bara kör på i media och blir kanske ännu mer kändis. Att uttala sig eller dö liksom.

Jag blir lite snopen, jag ville gärna ha lite fajt om fettskatten. En annan som kanske också blev lite snopen är Henrik Ennart, som i all hast skrev vad han tyckte om fettskatt, och det på ett utmärkt sätt. Hans slutsats, att staten ska premiera färska råvaror kan jag ställa upp på, och gärna om man samtidigt premierar dessa ur ett hållbarhetsperspektiv.

Det skulle innebära färska råvaror som oftast är närproducerade, men inte alltid. Om staten och alla vi andra är lite smartare, kan vi få äta utmärkta mejeriprodukter från svenska gräsbetande kor och inte från danska GMO-majstuggande kor som aldrig får gå ut. Men på det området lever vi visst inte i Sverige utan i Arlaland, i tokfederationen EU.

Nåväl, sockerskatt innebär att man i alla fall har börjat närma sig något som skulle kunna förknippas med vetenskap, rent logiskt alltså. Nu kommer det också att bli ett jävla liv, och vid 5-snåret på eftermiddagen har debattartikeln över 300 kommentarer (de flesta är nog skrivna av vuxna, öh?). Socker väcker starka känslor, och det säger en del om vad vi har att göra med ur ett folkhälsoperspektiv. Den som tror att socker och andra raffinerade kolhydrater är hälsokost har en brant inlärningskurva framför sig. Många vill nog inte veta, det är ju så nyttigt med fullkorn, och vad ska man leva för om man inte får sin godisfix?

Kommer vi att få en sockerskatt och kommer staten att premiera färska råvaror? Kanske. En sockerskatt blir nog impopulär, lika kul som högre bensinpriser ungefär, och den ”fria rörligheten” inom EU går före färska och hållbara råvaror. Jag tror att debattörerna skulle kunna fixa det här utan statens inblandning, med lite bättre kunskaper och pedagogik. De nämner själva att 60% av svenskarnas energiintag kommer från kolhydrater, och så tar de sats och börjar prata om godis och läsk. Om man vill ersätta godis (socker) och läsk (socker) med hälsosamma fullkornsprodukter (socker), frukt (socker) och sockrad lättjoghurt (socker), (för det är ju det man vill), så händer ingenting.

Nu är det inte så enkelt att man nödvändigtvis blir fet av att ens kost har en viss makronutrientfördelning, det handlar ju om så mycket mer. Men vi vet ändå vad som händer med en befolkning som får 60% av sin energi från kolhydrater. Vi vet också att barn blir feta av samma mat. Finns det ändå något att lära sig här? Professorerna bör kanske börja i andra änden?

Barn behöver ordentligt  med fullvärdigt protein och bra fetter för en god fysisk och mental utveckling. Låt protein och fett stå för en stor del av näringsintaget. Barn som rör på sig kan också äta en del kolhydrater, men måltiderna ska inte handla om ständig belöning. Med en riktig kost behövs inga söta mellanmål. Sluta med belöningarna. Det här fungerar i praktiken, det vet de föräldrar som ger sina barn riktig mat. Men professorerna tänker ju på ett annat sätt. De är rädda för fett, speciellt de bra mättade fetterna, och de vill gärna hålla fast vid de 60% kolhydraterna, och då blir det svårt.

Det är möjligt att skatter kan förändra konsumtionen något, men ska man få någon rejäl inverkan på folkhälsan måste man nog angripa det grundläggande problemet. Alla kolhydrater blir till enkla sockerarter i kroppen, vare sig man beskattar dem eller inte. Jag tror dessvärre att professorerna är ute och cyklar. De vill nog mest göra en markering, det är ju viktigt att synas. Skatta mig hit och skatta mig dit, fett igår och socker idag.

– ◊ –

Vår kommentar:

Vi tackar ”paleofriend” för en bra genomlysning. Verkligheten kommer alltid ikapp dikten, förr eller senare. Tack vare Internet och välinformerade medborgare verkar det numera bli ”förr” snarare än ”senare”.

Förslag att via differentierade skattesatser försöka styra konsumtionsmönstret i en ”hälsosam” riktning bör förpassas till papperskorgen. Danmark har tydligt visat hur fel det kan bli. Dessutom en ineffektiv metod, även om den skulle råka styra rätt. Differentierade skattesatser av hälsoskäl är bara ett spel för galleriet, ett sätt att visa politisk handlingskraft.

Folkhälsan stärks bäst genom information och support grundat på vetenskap och beprövad vetenskap. Sedan är det upp till var och en att välja sin egen livsstil, medveten om konsekvenserna.

Välstånd

Att differentiera skattesatserna är enkelt (men verkningslöst), det senare kräver däremot insikt, kompetens och det är ett krävande arbete. Det är dock helt nödvändigt om vi vill försvara vårt välstånd, som många idag tar för givet. Vi lever i RAPLEX-världen (Rapid och Complex), där en ledande position snabbt övertas av andra aktörer och länder, om man inte ser upp. Ett allt sjukare folk kan inte försvara sin position, både utbildning, företagande och produktivitet blir lidande, vilket drabbar alla samhällsmedborgare.

Hur kreativt och produktivt blir ett folk där majoriteten besväras av diabetes, övervikt, astma, eksem, magsjukdomar, hjärt- och kärlsjukdomar, psykiska sjukdomar (som ofta beror på bristsjukdomar), …?

Vår konkurrenskraft försämras och skattemedel till vård, skola, omsorg, politiker, pensioner, etc. minskar. På samma gång ökar kostnaderna för sjukvård. En ekvation som inte går ihop.

Ekvationen blir ännu svårare att lösa när vi beaktar att antalet ålderspensionärer kommer att öka med i snitt 640 i veckan (14 fulla bussar), varje vecka under 14 års tid (mellan 2006 och 2020)! En ökning som alltså redan börjat. Det betyder att ytterligare en halv miljon ålderspensionärer kräver en hygglig pension, vård och omsorg.

Dessa pengar finns inte sparade (endast en liten buffert finns), de betalas löpande av de som jobbar, via skattsedeln (så fungerar pensionssystemet). När jobben minskar och färre orkar jobba så minskar pensionerna och den offentliga verksamheten måste också dras ner på.

Allt betalas via skatten inom konkurrensutsatta sektorn, som i sin tur betalas av kunder över hela klotet. Observera att de skatter offentligt anställda betalar på sin lön är rundgång av skattemedel.

Utan jobb och skatteintäkter stannar allt och i RAPLEX-världen sker allting väldigt snabbt, det som förr tog decennier sker idag på bara ett par år. Kost och hälsa har blivit viktigt, det har blivit en global konkurrensfaktor i kampen om framtidens jobb!

Läs mer om Sveriges demokratiska effekt här…

”När krubban är tom biter hästarna varandra” lyder ett gammalt klokt talesätt.

Vi riskerar således att gå mot ett hårt och segregerat samhälle, som inte gagnar någon (förutom kriminella segment).

Team KOSTDEMOKRATI

 

827 svar på ”Mager artikel om fettskatt”

Kommentera