Kostdebatten visar nätets makt

 

Om författaren Lars Bern

Jag är forskarutbildad, har varit
vOrdf i Cancerfonden, är huvudman
i Hjärt&Lungfonden och jag har
40 års erfarenhet av miljöfrågor
och miljöforskning.

 

Vanliga människor har i Internet fått en egen kanal till kunskap och det ger dem ökad makt. Den nya tekniken kommer att skapa en friare och mycket annorlunda värld. Räkna dock med att vänsterkrafterna lurar som gäddor i vassen. De kommer att göra upprepade försök att skaffa sig kontroll över webben för att kunna sy in oss i sina auktoritära tvångströjor, skriver Lars Bern, vOrdf i Cancerfonden och huvudman i Hjärt&Lungfonden.

När Cancerfonden fyllde 50 år för tio år sedan satt jag i fondens styrelse. Vi tyckte att det var dags att inte bara propagera mot rökning för att minska risken att drabbas av cancer. Vi uppdrog åt forskarna att ta fram vetenskapliga underlag för att även kunna ge allmänheten råd om vad de skulle och inte skulle äta för att hålla sig friska. Statens Livsmedelsverk hade ju i flera decennier gett sådana råd bl.a. via Sex Skivor Bröd kampanjen och sin Nyckelhålsmärkning, så det måste finnas många vetenskapliga studier på det området antog vi.

Gissa om vi blev frustrerade när våra forskare kom tillbaka och medgav att det inte fanns någon säker vetenskaplig evidens bakom de kostråd som lämnades. Inte ens om man begräsade sig bara till råd mot cancer fanns det någon vetenskap som var tillräckligt underbyggd för att kunna läggas till grund för allmänna kostrekommendationer som vi vågade gå ut med. Att Livsmedelsverket ändå gav kostrekommendationer fann jag då ytterst märkligt.

Misslyckandet med att ta fram kostråd mot cancer var en väckarklocka. Jag lärde mig att makthavare som gömmer sig bakom auktoritära roller förvånansvärt ofta inte vet vad de talar om. Det är illa nog att vetenskapen fortfarande saknade svar på grundläggande triviala frågor om hur vår metabolism fungerar. Det är direkt skrämmande att staten och många auktoriteter lämnar kostråd utan säker vetenskaplig evidens. För mig blev den här insikten början på ett sökande efter någon sorts objektiv evidensbaserad sanning på några viktiga vetenskapliga områden.

Det jag snart fann var att vetenskap som berörde stora ekonomiska och politiska intresseområden var den som låg mest i farozonen. Närhet till makt och pengar har en osviklig förmåga att förvrida förstånd och omdöme hos både forskare och makthavare. Mitt mångåriga engagemang på miljöområdet hade redan lärt mig att politiseringen helt tagit överhanden på det området. Man kan därför inte lita på något miljölarm längre, det finns nästan alltid en vänsterpolitisk agenda bakom dem som larmar. Mot bakgrund av mina erfarenheter av miljövetenskapen, blev jag knappast förvånad när jag också fann att efterkrigstidens larm om kolesterolets farlighet och hälsorisker med att äta fet mat även utgick från en studie som på goda grunder måste rubriceras som forskningsfusk. Den underliggande hypotesen från 60-talet har ett flertal gånger motsagts av oberoende forskare, men detta har inte fått något genomslag.

Vetenskapen är ett ständigt sökande efter sanningen. Hypoteser lanseras, falsifieras och omprövas i en ständigt pågående kunskapsevolution. Makten är vetenskapens motsats, den slår ner sina pålar i marken och utropar som Obama att ”science is settled!” Makten strävar efter att frysa kunskapsläget. En vetenskaplig hypotes som hamnar i maktmänniskornas händer blir näst intill omöjlig att ompröva, hur falsifierad den än må bli. Detta är den underliggande orsaken till att den felaktiga hypotesen, om att fet mat och högt blodkolesterol är farligt, kunnat styra utvecklingen under ett halvt sekel.

Fett- och kolesterolskräcken har lagt grunden till några av våra största industrier med en omsättning på tusentals miljarder dollar. Livsmedelsindustrin har anpassats till hypotesen och fett har tagits bort ur livsmedlen och ersatts med andra smakförstärkare som socker och glutamat. Läkemedel mot högt kolesterol och diabetes har blivit läkemedelsindustrins största kassako.

Det hela har blivit ett självspelande piano. Livsmedelsindustrins avfettade och sockerstinna (ofta Nyckelhålsmärkta) livsmedel som genererat enorma inkomster har tillfört läkemedelsindustrin en växande skara sjuka människor. För dessa branscher finns det således ett starkt intresse att hålla den falska hypotesen vid liv och att tysta all kritik. Auktoritära kostråd från en armé av beroende kostexperter och forskare har sålunda lagt grunden till diabetes- och fetmaepidemin i västvärlden. Råden har kraftigt försämrat hälsoläget.

Att ifrågasätta fetthypotesen har varit ett säkert sätt att förlora sin försörjning och bli utfrusen ur den vetenskapliga gemenskapen. Således har kritiken tystnat och industrin har lugnt kunnat köra vidare med hänvisning till en enig forskarkår. Vad är det då som skakat om hela denna makthegemoni? Jo, samma sak som får diktaturer att falla i Mellanöstern – det fria informationsflödet på webben. Plötsligt har några vanliga läkare kunnat sprida sina erfarenheter till miljontals människor. De har gett sina diabetespatienter andra kostråd än experternas och som i ett trollslag har svårt sjuka och läkemedelsberoende patienter blivit friska.

Eftersom kunskap ger makt har det alltid varit intressant att på olika sätt ha kontroll över den vetenskapliga processen. Således har politiska makthavare under historien skapat olika institutioner med auktoritet att ange vad som är erkänd kunskap. På så sätt har olika vetenskapliga sällskap och akademier kommit till. Nyligen pekade några debattörer i DN på hur rädslan att inte ha totalkoll på vad forskarna står har skapat en inavel på våra universitet som utarmar forskningen. Man har även samlat experter i olika organisationer som genom sin förlänade auktoritet kunnat utöva makt.

För vänstern har dessa expertinstitutioner alltid varit en central del i den planekonomiska strategin. Utan hänvisning till dem och vetenskaplig konsensus kan nästan inget planekonomiskt ingripande i samhället legitimeras. Ett exempel på auktoritativt förmynderi är Livsmedelsverket. Den kritik som nu florerar på webben mot deras kostråd är givetvis ett hot mot själva makten. Till sitt förfogande har verket en armé av beroende forskare och nutritionister. Faller fetthypotesen då tappar de sin legitimitet och kanske sin försörjning, därför uppfattas observationer som falsifierar hypotesen som ett dödligt hot.

Den som ifrågasätter hypotesen får se sig utfrusen och vanärad av maktetablissemanget. Det var symtomatiskt att föreningen Vetenskap och Folkbildning som drivs av några gamla marxister, tog på sig rollen att försöka vanära läkaren Annika Dahlqvist genom att ge henne ett förvillarpris. Om vanliga människor kan sprida kunskap till allmänheten hotas ju ett av vänsterns viktiga instrument för den planekonomiska ordningen. Maktetablissemanget ser ofta till att strypa forskningsanlag och möjligheter att försörja sig för den som hotar ordningen. Precis det inträffade med Dahlqvist och hade hon inte blivit så välkänd via Internet, så hade säkert Socialstyrelsen ryckt ut till Livsmedelsverkets hjälp och tagit av henne läkarlegitimationen.

Eftersom vänstern idag kontrollerar de gamla medierna (2 av 3 journalister är vänstersympatisörer) som SVT, SR och de stora tidningarna (MSM) kan man inte räkna med någon kritisk granskning av expertetablissemanget från det hållet. I dagarna har man där tagit till vänsterns standardmetod för misstänkliggörande – att det är pengar som styr. I detta fall från köttindustrin. Det är bara ett i en lång rad av försök från MSM att misskreditera lågkolhydratkost trots att det finns en lång rad oberoende forskningsprojekt och observationer till stöd för sådan diet. Sedan man med sitt favoritargument misstänkliggjort fullföljer man sågningen med att påstå att dieten utgör ett hot mot klimatet.

Problemet med klimatargumentet är att hypotesen om att människan orsakat den globala uppvärmningen, den s.k. AGW-hypotesen, vilar på lika ihålig grund som fetthypotesen. AGW-hypotesen har hamnat i klorna på den politiska makten och den marknadsförs med rent fascistiska metoder av vänstern. Den som försöker falsifiera den på normala vetenskapliga grunder blir smutskastad, vanärad och jämställd med förintelseförnekare och kreationister. Climategate-skandalen 2009 visade att även AGW-hypotesen i stor utsträckning vilar på forskningsfusk. Trots det klamrar sig maktetablissemanget fast vid den. I dagarna har fysiker vid CERN publicerat en studie som visar att klimatet sannolikt påverkas starkt av solens olika cykler. Av rädsla för att besvära politiska makthavare har chefen för CERN tillhållit forskarna att ”de inte får tolka forskningsresultaten”! Det som framkommit i CERN-studien har den danska forskaren Svensmark länge hävdat och han har i likhet med dem som ifrågasatt fetthypotesen, blivit utfrusen och trakasserad, inte minst i svenska MSM.

När man följer hur auktoriteter med kvasivetenskapliga argument, framtvingad konsensus och oerhört stora propagandaresurser försöker styra över vad vi äter och hur vi lever, är det slående vad maktlösa de trots allt är. Precis som Mellanösterns diktatorer får den auktoritära makten allt svårare att föra en politik som bygger få falska och förlegade grunder. Vi låter oss inte luras längre. Människorna har i Internet fått en egen kanal till kunskap och makt över sina liv. Den kommer att skapa ett friare och mycket annorlunda samhälle. Men räkna med att vänsterkrafterna lurar som gäddor i vassen. De kommer att göra upprepade försök att skaffa sig kontroll över webben för att ändå tillslut kunna sy in oss i sina tvångströjor.

Lars Bern (32 artiklar)

Källa: NEWSMILL Missa inte kommentarerna!

– ◊ –

Våra kommentarer

Lars Bern förklarar utifrån sin analys och sina erfarenheter hur världen fungerar, hur och varför det kan bli helt tokigt och varför det är så trögt att rätta till dessa felaktigheter. Om inte Internet hade funnit hade vi nog alla varit feta diabetiker om femtio år, och diabetes- och fetmaindustrin hade blomstrat, likaså läkemedelsindustrin.

Om USA fortsätter på samma kurs finns det inga normalviktiga amerikaner kvar 2048. Redan idag klagar militären på att de har problem med att finna normalviktiga rekryter. Vi bör inte följa i deras kölvatten.

Någon politiseringen har vi dock inte märkt av, våra frågor går över partigränser och dialogen och förståelsen är snarare personrelaterad. Klart är att de politiker som tar tag i frågan vinner fördelar och stärker sitt parti, emedan de som inte gör något i slutänden kommer att sitta med ”Svarte Petter”.

Om det är något som väljare bryr sig om så är det att hälso- och sjukvården skall fungera och vara lika för alla, och att sjukvården inte skall göra oss sjukare. Gastric Bypass är exempel på ”bomb” som kommer att brisera när kritisk massa har uppnåtts, när tillräckligt många förstår och när biverkningarna inte längre kan negligeras.

När det gäller ”Ego Business” (som vi kallar det när enbart egennyttan beaktas) har vi på KOSTDEMOKRATI genom egna erfarenheter kommit till ungefär samma slutsatser som Lars Bern, och vi betraktar numera SLV och FHI som ”skärgårdsgrund”, som lurar strax under vattenytan (man måste ha kunskap för att veta var de är).

De går inte att flytta på (tro oss, vi har försökt) och därför har vi sedan en tid övergått till att märka ut dem och informera om vad de står för, som ett sjömärke man skall runda (om man inte vill gå på grund). Dvs. om man vill undvika att utveckla diabetes, fetma, metabola syndromet eller andra kostrelaterade sjukdomar (de flesta sjukdomar).

Team KOSTDEMOKRATI

802 svar på ”Kostdebatten visar nätets makt”

  1. Vi som gått ner i vikt, vi som kastat våra insulinsprutor, vi som blivit av med både sjukdomar och krämpor (som vi trodde hörde ihop med att vara människa) genom att trotsa de officiella kostråden. Vi som kallats anekdoter, vi som kallats genetiska avvikare av de som har tolkningsföreträde på sanningen, när vi egentligen falsifierar deras teser.

    Vi har sedan länge förstått det som Lars Bern skriver och kan skriva under på det mesta. Men personligen upplever jag inte politiseringen från något särskilt höger eller vänsterhåll. Att det handlar om makt, om ekonomi och kontroll det förstår jag, men den kan ju inordnas både i höger och vänster efter eget tycke.

    Men jag respekterar att Lars Bern har andra erfarenheter än jag.

Kommentera