”Herrelös hierarki”

17:06, 30 oktober 2011 in GBP-operation, Politik, Vården, Viktoperationer by Leif Lundberg

.
”Den medicinska sjukvården verkar vara en herrelös hierarki som kostar c:a 300 miljarder per år och ändå inte löser sin uppgift, nämligen att bekämpa och bota de välfärdssjukdomar som håller på att förstöra människorna, t.ex. diabetes, hjärt-och kärlsjukdomar, cancer, Alzheimer m.fl.”, skriver Mats Wiman.

– ♦ –

”Det är hög tid också för svenska politiker att med kraft ägna sig åt att radikalt ta fatt i fetmaepidemien och dess konsekvenser.” skrev nyligen professor Stig Bengmark.

”Sjukvården är i dag i en svårare finansiell kris än kanske någonsin tidigare, så också i Sverige, och inte minst i Västra Götaland. Och värre blir det. Kostnaderna för sjukvården, som hittills fördubblats vart tionde år, är på väg att fördubblas redan efter åtta år, och detta i en tid då BNP är på väg att stagnera och sjukligheten, speciellt i kroniska sjukdomar, dramatiskt ökar. Den globala incidensen av sjukdomar som Alzheimers sjukdom, ADHD, och cancer prognosticeras tredubblas och diabetes fördubblas fram till år 2050, och Sverige är inte undantaget.”

– ♦ –

Vården struntar i lagen?

Den 16 januari 2008 godkände Socialstyrelsen lågkolhydratkost för behandling av diabetes och obesitas, enligt vetenskap och beprövad erfarenhet [1]. Det innebär att vården enligt lag är skyldig att erbjuda patienter som drabbats av diabetes eller övervikt detta behandlingsalternativ.

Men eftersom vården saknar en väl fungerande ledning och en väl fungerande tillsyn så kan vården uppenbarligen strunta i lagen, strunta i vetenskapen och strunta i beprövad erfarenhet. Vården verkar inte heller bryr sig nämnvärt om kostnadsutveckling och intern effektivitet. Det blir då fritt spelrum för den professionella industrin, som lever på ohälsa, att styra utveckling och maximera vinsten.

Vården viktopererar idag, med stora biverkningar och dåligt resultat, utifrån ett bräckligt vetenskapligt underlag. Parallellt förtigs alternativet ”lågkolhydratkost”, som är en av Socialstyrelsen godkänd metod, som vilar på stabil vetenskaplig grund och som är utan biverkningar. Vårdkostnaden för viktopererade ligger på drygt 300.000 kronor per patient, emedan alternativet kostar en bråkdel och ger mycket bättre resultat.

Detta förfarande kan bara förekomma där ledning och uppföljning brister. Viktoperationer har under dessa omständigheter kunnat utvecklats till en miljardindustri och konsekvenserna [2] är katastrofala! Likaså har diabetesindustrin utvecklats till en miljardindustri, som i sin tur genererar nya patienter inom andra discipliner.

Patienter och samhälle står för notan och medborgarna drabbas dubbelt upp. Först i form av ohälsa som gör att vi har svårare att hävda oss i skolan (kunskap) och på den globala arbetsmarknaden, och sedan i form av skenande sjukvårdskostnader.

De enda som har glädje av denna utveckling är missnöjespolitiker, som inte heller har någon lösning, men de vinner val på ”walkover” (de behöver bara peka på problemen som blir alltmer uppenbara). En vinnande valfråga.

Konsekvenser

Konsekvenserna av detta förfarande beskrev Sven Erik Nordin redan mars och juni 2009 på NEWSMILL:

Sven Erik Nordin vart förbluffad över vad han fann och skickade informationen till berörda, men ingen reagerade eller brydde sig (!). Sannolikt reagerade ingen för att det störde den egna verksamheten (”ego business”) som blir styrande när den övergripande ledningen brister, när det saknas uppföljning och när det saknas konkreta krav och mål.

Managementlösningen är att få ”ego business” att sammanfalla med organisationens och samhällets mål. Då fungerar det som bäst och vårdens personal slipper att hamna i slitsamma motivationskonflikter.

Vi har således tappat två år. Har vi råd att tappa mer? Hur länge till skall detta få fortgå?

Incitament saknas

”Den herrelösa byråkratin” får sina pengar hur dåligt den än fungerar och patienterna är alltid kvar (de ställs på kö). En läkare kostar i snitt 1,2 miljoner kronor per år och behöver aldrig vara rädd för konkurs och arbetslöshet. Långa köer kan ju t.o.m. innebära att enheten får mer pengar.

När köerna av psykiatripatienter växte i Göteborg äskades mera medel, trots att det visade sig att läkarna endast ägnade två (2) timmar om dagen åt att träffa patienter. Sjukgymnasterna hann med ännu färre patienter.

Personalen vart själva förvånade, de trodde att patienttiden var större än så.

Skattemedel och patienterna är ju säkra ”kort”, så varför bry sig? Risken är ju att man stöter sig med sina kollegor eller industrin (som håller i pengarna för forskning och annat). En annan orsak kan vara att ledningen saknar kunskaper och erfarenhet om hur verksamheter leds och utvecklas. Management och medicin är ju två olika professioner.

Vi har också sett flera exempel på att goda krafter inom vården hålls tillbaka.

Däremot belönar industrin rikligt de som spelar med i dansen runt ”guldpatienterna”. Docent Ralf Sundberg har i dagarna kommit ut med en läsvärd bok som beskriver detta fenomen … Forskningsfusket! Så blir du lurad av kost- och läkemedelsindustrin

Sjukvården lever och verkar organisatoriskt som de gjorde på 70-talet, vilket inte längre duger. Bristen på resultat och skenande kostnader hotar nu hela samhällsutvecklingen.

Det är en managementfråga!
Den medicinska vetenskapen är redan klarlagd och nu återstår att tillämpa kunskaperna och erfarenheterna på ett kostnadseffektivt sätt. Dags för sjukvården att träda in i 2000-talet, vilket kan upplevas som en kalldusch av många som skapat sig en position, medan fotfolket kanske säger ”äntligen”.

Det är en politisk fråga som våra förtroendevalda inom Kommuner, Landsting och Regioner har att lösa (vården kommer inte att göra det på eget initiativ). Även regeringen har här ett stort ansvar, som inledningsvis kan upphöra med att ge ut sjukdomsframkallande kostråd via SLV.

// Leif

Not [1] Socialstyrelsen godkänner lågkolhydratkost

Not [2] Viktoperationer och dess konsekvenser