”Ledningen på väg köra Sahlgrenska i diket”

.

Ledningen-på-väg-attζ

Ledningen på väg köra Sahlgrenska i diket

Det går utför med den högspecialiserade vården och forskningen vid Sahlgrenska universitetssjukhuset. Orsaken är alltför många sparpaket och allt fler tjänstemän i ledande ställning som ser sjukvård som industriell produktion, skriver bland andra läkarna Arvin Yarollahi, Bengt-Åke Bengtsson och Tore Scherstén.

Läs debattinlägget i GP här…

Förutspår totalhaveri

– ◊ –

Kommentar

Lösningen på krisen inom vården ligger i ett förebyggande arbete värt namnet och att vi utnyttjar alternativa behandlingsmetoder [1] som komplement till läkemedel och operation. Lösningen ligger i att vårdens representanter slutar upp med att förneka vetenskapen [2], att vi helt enkelt börjar tillämpar den kunskap och beprövad erfarenhet som är känd.

Mycket snabbt skulle nuvarande kris kunna vändas till en näringslivsmöjlighet och vi skulle också få råd med den högspecialiserade vården och forskningen. Vi skulle kunna bli världsledande.

Men ansvariga politiker duckar och överlåter till de som ställt till det att reda ut det, en uppgift som de saknar kompetens och erfarenhet inför. De sitter också själva fast i etablerade strukturer och blir straffade om de avviker för mycket. Således sitter dessa chefer ett par åt innan de utnyttjar sin fallskärm och nästa ”fallskärmshoppare” träder in. Detta håller på tills ansvariga landstingspolitik ser till att lösa grundproblemen. Och det är folkets ansvar att rösta bort de som inte får något gjort och rösta på kompetenta och handlingskraftiga landstingspolitiker. Om inte så kraschar vården, vilket får stora konsekvenser för medborgarna.

.
Visst kan sjukvården lära mycket av industrin. Antag att löpande bandet på Volvo börjar producera bilar som alla måste efterjusteras till stora kostnader. Vad göra då? Volvo ser naturligtvis till att göra rätt från början, att hitta källorna till problemen och att åtgärda dem. Att i efterhand justera kostar upptill hundra gånger mer, om det överhuvudtaget går att åtgärda. Det har de inte råd med.

EskilErlandssonSjukvården gör tvärtom! Vi har till och med ett statligt verk – Livsmedelsverket – som förser sjukvården med en aldrig sinande ström av patienter. Livsmedelsverkets kostråd har trefaldigat diabetes och fördubblat fetma på bara 20 år genom sina extrema kostråd (högkolhydratkost). Idag är mer än en miljon svenskar diabetiker eller prediabetiker vilket utgör en mycket stor risk för att utveckla cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, njursjukdomar, demens, ögonsjukdomar, nervskador, cirkulationssjukdomar som ofta leder till amputation, med flera andra kost- och diabetesrelaterade sjukdomar. Trycket på sjukvården har ökat markant. Men ministern gör ingenting åt detta.

Man skulle kunna kalla detta statligt finansierad terrorverksamhet (vad annars?), som ansvariga politiker finansierar med skattemedel. I detta fallet är det landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) som är ytterst ansvarig. Märkligt att inte hans Allianskollegor ”tar honom i örat” (som han själv uttrycket det). Det får bli folket i nästa val som gör det.

Sjukvården bygger istället ut sina ”kontrollavdelningar” och struntar mer eller mindre i varför och hur problemen uppstår. Kunderna, patienterna, finns ju kvar och ju längre köerna blir, desto större ekonomiska medel kan man äska. Ju större problemet är, desto mer pengar för forskning kan man äska. En utveckling läkemedelsindustrin sponsrar.

Bristen på ledning och uppföljning har gjort det möjligt för flera inom vården att skapa sig en maktposition utan att egentligen ha presterat något resultat, en position som de inte vill äventyra, som de nu försvarar när verkligheten tränger sig på. Därför går utvecklingen inom vården trögt och jag menar att förändringskraften måste komma utifrån.

Våra förtroendevalda politiker måste ställa konkreta krav på vårdens företrädare. Politikerna måste börja ställa konkreta frågor och kräva konkreta svar (t.ex. hur används timmarna inom psykiatrin?). De måste ställa konkreta krav och följa upp att de uppfylls. De måste utkräva ansvar av de som leder vården och byta ut de som inte fungerar i sin ledarroll. En bra läkare är inte alltid en bra ledare och en professionell ledare inom vården behöver inte vara läkarutbildade, men om kompetenserna sammanfaller så kan det vara en fördel.

Sammanfattningsvis saknar vården själva intresse och incitament att lösa grundproblem, både när det gäller förebyggande verksamhet och när det gäller den egna interna verksamheten. Det är något jag och flera med mig upplevt i både akt och handling under senare år.

”Kömiljarden” [3] som är en politisk åtgärd har ruskat om och gjort stor nytta, den tvingar vården att följa upp och redovisa konkreta resultat, den har minskat vårdkörerna. Det är en god början, men det räcker inte på långt när.

År 1950 fanns det 4.900 läkare i Sverige och det fanns då knappt några vårdköer alls. År 2010 fanns det 33.700 läkare, dvs. en ökning med 588 % (medan befolkningen ökat med 34 %). Sjukvårdskostnaderna dubblas idag vart 8:e år och köerna bara växer, trots alla anslag, alla läkare, all modern teknik och alla läkemedel. Varför fortsätta med mer av det vi vet inte fungerar? [4]

Nu debatteras vem som skall styra ”kontrollavdelningarna” och hur mycket mer det skall få kosta. Varför inte istället börja fundera på hur ohälsan kan förebyggas och hur den kan åtgärdas på bästa sätt? Varför inte fundera på hur den egna verksamheten skulle kunna utvecklas, hur personalen skall kunna engageras i detta förbättringsarbete? Varför inte följa upp verksamheten och ge medarbetarna ett större inflytande och feedback?

Den verksamhet inom den konkurrensutsatta sektorn som underlåter detta kontinuerliga förbättringsarbete blir inte gammal, medan offentlig verksamhet behåller sina kunder och intäkter oberoende av resultat, tills pengarna tar slut.

Modern utrustning, nya läkemedel och nya operationsmetoder är bra, men det är bara en del av lösningen.

Dagens utveckling hotar inte bara SU, utan hela vårt välstånd riskerar att ”köra i diket” om inte ohälsan och skenande sjukvårdskostnader åtgärdas. Detta är en politisk fråga och inte en medicinsk.

Vi vet varför och hur denna kris skall vändas till en fördel. I tillägg krävs politisk insikt och politisk handlingskraft.

.
Leif Lundberg

Civilingenjör / Managementkonsult

Bloggkatalog ... www.kostdemokrati.se/leif/

– ◊ –

Not [1] Ett exempel på alternativa metoder är att använda ”lågkolhydratkost” för behandling av obesitas och diabetes, som uppfyller Socialstyrelsens krav på ”vetenskap och beprövad vetenskap”. Istället används idag viktoperationer som inte uppfyller några krav alls (med allvarliga biverkningar och uselt resultat) och diabetiker rekommenderas en kost som förvärrar sjukdomsförloppet [5] (råd som vilar på en ”bräcklig grund” enligt SBU). Inte alls underligt att ohälsan och kostnaderna skenar. Vem styr vården? Styrs vården?

Not [2] Viktnedgång och LCHF: Dags att sluta förneka vetenskapen. Läs här…

Not [3] ”Kömiljarden”. Sveriges Kommuner och Landsting och regeringen har i en överenskommelse enats om en konstruktion där en miljard kronor ska fördelas mellan de landsting som lyckas väl i att ge sina patienter vård i tid och korta ned sina vårdköer. Det omfattar också en förstärkt satsning på Barn- och ungdomspsykatrin. Läs mer…

Not [4] Vetenskapsmannen Albert Einstein myntade följande uttryck: ”Ett tecken på vansinne är att göra samma sak om och om igen, men förvänta sig olika resultat.”

Not [5a] Läkare och diabetessköterskor känner inte till lagen (eller vägrar följa den). Läs här…

Not [5b] Fettskräckens förfärliga följder. Läs här…
(varje timme – dygnet runt, året om – dör en svensk i följderna av sin dia­betes).

Kommentera