Flocktillhörighet och svensk sjukvård

.

.

Lars H Gustafsson,
barnläkare och författare

Känn stolthet – men stäng inte dörren!

Med stängda gränser hade Sverige varit ett fattigt och utarmat land. Vår egen utveckling kräver öppenhet. Samtidigt har människor behov av att tillhöra en grupp, en flock, och känna stolthet över den. Den pedagogiska utmaningen ligger i att visa att det ena inte utesluter det andra, skriver Lars H Gustafsson.

Två episoder ur mitt skolläkarliv:

En trettonårig pojke i en norrländsk glesbygdsskola säger: Jag hatar alla utlänningar. Utom Ali. För han går i min klass och honom känner jag.

En sextonårig pojke, ensamkommande från Centralafrika, blir nedslagen då han dansat med några svenska tjejer. Någon hade sagt: Det här är våra tjejer! Åk hem till byn du kommer ifrån!

När jag undersökte hans blåslagna öga sa han: Visst är det rasism!

Jag berättade då att jag sett samma skador hos ursvenska killar som vågat dansa med tjejer i grannbyn och att också de uppmanats att åka hem till sin egen by.

Utlänning eller utböling? Rasism eller främlingsfientlighet? Inte alltid lätt att veta vad som är vad.

Människan är ett flockdjur. Som barn och unga söker vi efter en identitet. En del av den handlar om tillhörighet. Att få vara del av en grupp, en flock. En familj, en kompiskrets, en by, en skola, ett lag, ett land. Det är ett legitimt behov. Den som aldrig kommer in, eller som blir ignorerad och utfryst, tar skada till kropp och själ. Det vet varje barn, ibland av egna bittra erfarenheter.

Flocken kan inte bli hur stor som helst. P O Enquist skrev en gång att man kan vara lojal med ett lag men inte med hela seriesystemet. Hejar man på IFK är det svårt att samtidigt heja på Häcken bara för att man älskar fotboll.

Att tillhöra en flock är, om man så vill, ett primitivt behov. Svårare att förstå, för barn men också för en del vuxna, är att varje flock behöver ständig förnyelse, genetiskt, kulturellt och idémässigt, för att inte degenerera och gå under. Vad vore vår stat och kyrka, vår forskning och kultur, vår industri och handel, utan influenser från hela världen? Vad vore vår fotboll utan Henke och Zlatan? Med stängda gränser hade Sverige varit ett fattigt och utarmat land.

Utveckling kräver öppenhet.

Den pedagogiska utmaningen ligger alltså i att förklara att värnandet om vår egen möjlighet till fortsatt utveckling kräver öppenhet inför det som till en början syns främmande. Bakom varje dörr som stängs ökar risken för förtvining.

Sverige hade kunnat vara ett ännu rikare land om vi tidigare blivit uppmärksamma på hur många dörrar som stått stängda och tillbommade i vårt eget hus.

Hur länge har det varit självklart för oss att våra egna minoritetskulturer, som den samiska, romska och tornedalsfinska, berikat oss som nation? Här kan man tala om både hemmablindhet och ett pedagogiskt misslyckande. I skolans läroböcker har dessa kulturer ägnats ett högst marginellt intresse. Och i praktiken har assimilations-tänkandet varit vad som gällt: de är välkomna att leva bland oss så länge de anpassar sig till majoritetssamhällets språk, kultur och värderingar. Vad vi gått miste om på det sättet!

Jag tror denna nedärvda oförmåga att se rikedomen hos oss själva, med våra egna urfolk och språk, är en av orsakerna till att vi ibland har så svårt att ta till oss de möjligheter som nu erbjuds oss genom den ökade invandringen.

Utmaning nummer två

Det finns ännu en stor pedagogisk utmaning att anta, och den har med mänskliga rättigheter att göra. Människans behov av att tillhöra en flock har lett inte bara till stängda dörrar utan också till hat, fientlighet och förödande krig. 1900-talet var i det avseendet ett förfärligt århundrade.

FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948 var en följd av de erfarenheterna. Sedan dess har ytterligare en rad konventioner antagits, till exempel barnkonventionen från 1989. Det var det bästa vi tillsammans kunde komma på för att ge möjligheter till en mer fredlig samexistens.

Allas lika värde

En viktig grundprincip, som också är väl förankrad inom samtliga stora världsreligioner, är den om alla människors lika värde.

Den hindrar mig inte från att tillhöra en grupp. Men den ålägger mig att se människan, den okränkbara, i varje annan människa jag möter, inom eller utanför gruppen. Principen innebär att jag aldrig kan göra anspråk på en rättighet för egen del utan att samtidigt göra vad jag kan för att garantera att alla andra ska få del av samma rättighet.

Vad alla barn (och vuxna) behöver lära sig.

Så vad varje barn behöver få lära sig från allra första början är några enkla budskap:

Du får gärna tillhöra en grupp. Var stolt över dig själv men också över din familj, dina kompisar, din skola och ditt land!

Varje grupp behöver näring och nya impulser utifrån för att utvecklas. Öppna dig för det som från början verkar okänt och främmande och ta vara på det som är bra i stället för att bli rädd och skeptisk!

Respektera de mänskliga rättigheterna. Barnkonventionen ger dig en rad rättigheter. Stå upp för dem! Men konventionen ger dig också ett ansvar: att respektera att alla andra barn har samma rättigheter som du!

Om detta må vi berätta. Men budskapen måste också gestaltas. Genom att vi i våra egna liv visar vad samhörighet, öppenhet och respekt för mänskliga rättigheter är i praktiken.

.
Lars H Gustafsson
barnläkare och författare

.

Källa: GP Debatt

Kommentarer

Många kloka insikter förmedlade av barnläkare Lars H Gustafsson, som även har bärighet inom hälso- och sjukvården.

Sjukvården

”Flockmentalitet” är lika mycket förekommande när det gäller andra grupperingar än olika nationaliteter.

Det gäller t.ex. i allra högsta grad sjukvården som utvecklats till ”en stat i staten”, med egna myndigheter, egna lagar och beskattningsrätt (utan att behöva leverera resultat).

De har lyckats fördubbla sin ”BNP” vart tionde år, takten just nu är en fördubbling på bara 8 år. År 1950 fanns det 5000 läkare och idag mer än 35.000, medan befolkningen bara ökat med 35 %. En Imponerande tillväxt på 600 % (baserat på forskningsfusk).

I alltför många fall är det sjukvården själva som orsakar sina egna vårdkostnaderna (25-40 % av vårdens kostnader är på grund av felbehandling).

Likt en vargflock bevakar de och försvarar sitt revir, värt 10 % av Sveriges bruttonationalprodukt (BNP), 350 miljarder kronor per år eller mer än 80.000 kronor per arbetande medborgare och år (snart en kvarts miljon kronor, enligt SKL, om inget görs, läs mer…).

“Artikelserie om Sjukvården – den sista Sovjetstaten”

Läs och förundras här… (det är Du som står för notan)
.

“Att tillhöra en flock är, om man så vill, ett primitivt behov. Svårare att förstå, för barn, men också för en del vuxna, är att varje flock behöver ständig förnyelse, genetiskt, kulturellt och idémässigt, för att inte degenerera och gå under.”

Vårdens ledningen blockerar förnyelse

Ledningen för myndigheter och för sjukvården har stängt alla dörrar och bekämpar allt nytt. De vill att allt ska vara som det varit, vilket inte kommer att ske.

Varför gör de på detta viset?

Sannolikt för att inte avslöja en genant stor inkompetens som utgör grund för deras samhällspositioner och goda inkomster. De bygger en mur mot utomstående (m.h.a. ”vetenskaplig evidens” som de själva definierar) och de håller sina egna medarbetare ”i kort koppel”.

Detta har fungerat så länge skatterna har kunnat höjas (kostnaderna har fördubblats vart tionde år) och när bristen på resultatet har kunnat bortförklaras. Verkligheten har dock kommit ikapp och skatterna kan inte längre höjas. Sjukvården har degenererats till den grad att de dragit undan mattan för sig själva, läs mer…

Observera att bristen på management inom sjukvården även drabbar vårdanställda,
där redan många ”går på knän” och där många tappat sin motivation.
.

Vården sitter fastcementerad  i sin egen struktur

Ingen inom vården har själv den kraft och det mandat som erfordras för att kunna bryta detta destruktiva beteende och alternativet att vänta på att det ska ”värka fram” har vi varken tid eller råd med.

Det krävs extern kompetens och politiskt stöd om vi ska lyckas bryta denna nedåtgående trend inom en rimlig tidsrymd (vården vill gärna ha några decennier på sig).

Folket måste utkräva ansvar och resultat (vem annars?).

“Varje grupp behöver näring och nya impulser utifrån för att utvecklas. Öppna dig för det som från början verkar okänt och främmande och ta vara på det som är bra i stället för att bli rädd och skeptisk!”

En majoritet väljer att behagligt flyta med strömmen – vilket kräver varken mod, kompetens eller integritet.

De flesta statstjänstemän, forskare och läkare väljer att svika sig själv, sina medmänniskor och samhället, för att istället behagligt följa ”flocken”.

Många värnar sin egen position framför att göra ett bra jobb. De vill inte, de förstår inte sammanhangen eller vågar inte ta fighten och kanske förlora sina anslag, sitt ämbete och till sist kanske sin legitimation. De väljer att flyta med strömmen som alla andra i ”flocken”. Vilket är förståeligt om man inte tror sig kunna vinna en fight.

Vi vill ändra på strömmens riktning så att den stämmer med verkligheten, vilket skulle innebära att de allra flesta inom vården skulle byta kurs, på en sekund.

.
En liten inflytelserik grupp leder oss in i sjukdomsträsket och underminerar ekonomi och välstånd.

En handfull människor, kanske ett hundratal högt uppsatta tjänstemän, håller nationen Sverige i ett järngrepp trots att de inte är förankrade i verkligheten och trots att de åstadkommer större skada, både mänskligt och ekonomiskt, än vad den värsta terrororganisation ens vågar drömma om.

Flera har ekonomiska särintressen, läs mer … Köpta professorer

Ansvariga och förtroendevalda politiker är ofta okunniga i sakfrågan eller oengagerade (väljer att luta sig mot ”auktoriteter”), varför terrorn kan fortgå, decennium efter decennium, finansierat med skattemedel.

Endast en kraftfull opinion och kompetenta politiker med ambitioner att uträtta något kan ändra på detta. Observera att det även inom myndigheter och inom sjukvården finns många goda krafter som har både kunskap, kompetens och erfarenhet.

Men dessa goda krafter riskerar sin framtid (sin karriär, sitt arbete och även sin legitimation), om de på egen hand agerar utanför de ramar som ”flockens” ledare bestämt. De behöver politiskt stöd och därtill professionellt stöd för att hamna rätt redan från början.

De som ställer till det stödjer sig på fina titlar, höga samhällspositioner, faktoider, fuskstudier och de har full support av den mindre seriösa delen av kost- och läkemedelsindustrin. De kontrollerar myndigheter och även till stor del media.

Men i realiteten är de lika pinsamt nakna som kejsaren i H.C. Andersens ”Kejsarens nya kläder”. Det är vår uppgift att avslöja detta faktum för folket och för politiker.

T.o.m. ett litet barn, som i sagan, kan se och förstå hur det hänger ihop, svårare än så är det inte. Om man anstränger sig en smula och sätter sig in i frågan.

Tre exempel på konsekvenser som folket får bära:

  1. Varje timma året runt skärs en mage och tarmar sönder på en överviktigt patient för viktnedgång. Totalt har 40.000 svenskar drabbats av detta bara i Sverige. Detta sker utan ett hållbart vetenskapligt underlag (snarare fuskstudier) och biverkningarna är fruktansvärda både mänskligt och ekonomiskt (mer än tre miljarder kronor per år).
    .
    [Om galningar utfört exakt samma ingrepp utanför vården så hade alla tillgängliga polisiära resurser satts in för att stoppa detta massiva övergrepp på landets medborgare]
    .
    Genom att undanhålla patienterna ett biverkningsfritt kostbehandlingsalternativ bryter vården dessutom mot Patientsäkerhetslagen. Läs mer …  Oskuret är bäst!
    .
  2. Diabetesvården sker i strid med vetenskap och beprövad erfarenhet, t.o.m. i strid mot sunt förnuft och i strid mot de erfarenheter som hundratusentals svenskar redan gjort. Läs mer … SBU: Dagens kostråd för diabetiker strider mot vetenskap
    .
    Konsekvensen av detta är tiotals miljarder kronor i ökade samhällskostnader varje år och att en patient i timman dör av sina sviter, helt i onödan.
    .
    Läs mer … NEWSMILL
    .
  3. Livsmedelsverket kostråd förser sjukvården med alltfler diabetiker och överviktiga.
    .
    Sedan de hittade på sin ”nyckelhålsmärkning” (fettsnåla och saltfattiga livsmedel) år 1989 har diabetes ökat tre gånger och fetma har fördubblats. Även magsjukdomar (IBD och IBS) har utvecklats närmast epidemiskt till nya folksjukdomar.
    .
    Som grädde på moset så uppmanas vi att vaccinera oss till narkolepsi och andra allvarliga biverkningar p.g.a. otestade experimentvaccin (för miljarder kronor).
    .
    Bara saltrekommendationerna kostar 60 liv om dagen:

    1. Saltbrist kan ge cirkulationskollaps och plötslig död och kanske orsakar lågt saltintag högt blodtryck. Läs mer…
    2. Livsmedelsverkets saltråd gör att 60 DÖR varje dag – helt i onödan! Läs mer…

Vårt team inte bara lokaliserar och informerar om vad som försiggår, vi har också konkreta kostnadseffektiva förslag på hur utvecklingen ”enkelt” kan reverseras, på hur hälso- och sjukvårdskostnaderna kan halveras OCH på hur folkhälsan avsevärt kan förbättras (t.ex. en halvering av antalet diabetiker och överviktiga).

Detta är en managementfråga, en politisk fråga – INTE en medicinsk.

.
Team KOSTDEMOKRATI

APPENDIX

”Vi och dom”

Ovanstående var del I (publicerad 24 december 2012) i en artikelserie i GP i tre delar med rubriken – ”Vi och dom”.

Tidigare debattartiklar i serien:

  • 26 december 2012: Svenskarnas falska självbild.
    Förnekandet av att rasism existerar i Sverige och spelar roll befäster också segregation och diskriminering i det svenska samhället, skriver Jan Molin. Läs mer…
  • 27 december 2012: Orden kan bryta sociala arvets bojor..
    Barnfattigdomen blir alltmer knuten till arv och att göra en klassresa har blivit svårare. När de sociala medlen tryter måste vi hjälpas åt. Berättarministeriet är ett sådant projekt, skriver Dilsa Demirbag-Sten. Läs mer…

De ser snälla och mysiga ut,
men de är opålitliga och fullständigt livsfarliga.

De drivs av andra instinkter och intressen än Du och jag.
Tro inget annat och underskatta inte deras list och styrka!

Kommentera