Kallas det bara ”forskning” är allt tillåtet (eller absolut förbjudet).

Insändare 2012-04-04

Kallas det ”forskning” kan man tillåta sig det mesta. Inte heller verkar det saknas pengar till ”forskningen” medan t.ex. vården av sjuka människor dras med ständiga krav på att spara.

För inte så länge sedan kunde vi läsa om hur forskare väckte upp björnar i deras iden under vintersömnen för att ”forska” och utföra diverse experiment på dem, bl.a. skulle läkare ta prover och kontrollera björnarnas kolesterolvärden. Djurplågeri kallar nog de flesta människor tilltaget.

Nu gräver man upp gravar under Riddarholmskyrkan i Stockholm för att ta reda på var i all världen Magnus Ladulås kan ha tagit vägen eller om Karl Knutsson Bonde verkligen hade uppnäsa. Gravskändning skulle nog de flesta kalla det här tilltaget.

Spektakulära dumheter tycker jag är ett bra samlingsnamn för båda projekten.

Christer Enkvist

FORSKNING

Man vill gärna tro att forskningen syftar till att belysa verkligheten, att finna sanningar, svar och vetenskapliga lösningar. Man vill gärna också tro att resultatet skall gynna jordens innevånare och att det skall förbättra miljön som allt levande är beroende av.

Men så fungerar det inte. Forskning har blivit en karriärstege och en födkrok, som finansieras av företag som främst värdesätter patent, marknadsandelar och vinster.

GMO är ett annat belysande exempel på detta fenomen (läs mer…).

Begreppet ”forskning” har också blivit ett hinder, en stoppkloss, mot att tillämpa metoder som vi vet fungerar.

Vanliga invändningar mot förändring, för att bevara ”business as usual” inom vården:

  • Det finns inte tillräckligt med forskning eller studier. Det krävs ett par hundra tusen nya studier och ännu mer forskning. De studier som finns, stora och vägjorda, de bortses ifrån.
    .
  • Att en halv miljon svenskar tillämpar strikt LCHF för behandling av diabetes, övervikt och andra kostrelaterade sjukdomar med stor framgång, avfärdas som anekdotiska berättelser. Det krävs kliniska studier, randomiserade och dubbelblinda.
    .
  • Det ”nya” uppfyller inte kravet på vetenskap och beprövad erfarenhet, sägs det. Även om det gör det så hjälper inte det. Lågkolhydratkost (LCHF) är den enda kost som uppfyller Socialstyrelsen krav på ”vetenskap och beprövad erfarenhet”, för behandling av diabetes och övervikt, ändå rekommenderar vården andra koster som gör patienterna sjukare och fetare eller så skär de sönder mage och tarmar för att patienterna skall gå ner i vikt (vilket sker med bräckligt vetenskapligt stöd och inte heller är resultatet bra).

Dagens behandlingsmetoder vilar på bräcklig grund

Vad som glöms bort i sammanhanget är att nuvarande behandlingsmetoder vad gäller t.ex. diabetes och fetma, vilar på bräcklig vetenskaplig grund (vilket SBU bevisat). Det glöms också bort att nuvarande kostråd och behandling har åstadkommit en epidemisk utveckling av diabetes och fetma. I många stycken strider också dagens kostråd och behandlingsmetoder mot Grundlagen och Patientsäkerhetslagen (läs mer…).

Ett värsting exempel

90 överviktiga barn och ungdomar 13 – 18 år
magstympas i forskningssyfte (i Sverige)!

Nyligen fick forskare medel för att skära sönder mage och tarmar på 90 överviktiga barn och ungdomar mellan 13 och 18 år, för att forska på hur det fungerar. Läs mer …

Läs mer om ”forskningsförsöket” … Svårt för barn att få hjälp mot övervikt

.
Strukturellt motstånd mot förändringar, mot förbättringar.

Nya studier motarbetas frenetiskt av redan etablerade forskare, läkare och professorer som inte vill få sina resultat och sin position ifrågasatt. Vem vill erkänna att de har haft fel under decennier (?) och därtill saknar de kunskaper och erfarenheter om det ”nya” (!).

Vem vill spoliera sin karriär, förlora det ekonomiska stödet för sin forskning, kanske bli av med sin adjungerade professur, som bekostas av de företag som lever på patent och ohälsa?

Svar: Ytterst få inom vården känner det engagemang och har det som krävs. De har inte heller det mandat som krävs då de själva sitter fast i strukturen (om de agerar så riskerar de att bli satta på undantag). Det betyder att den förändringskraft som måste till, måste utgöras av externa professionella krafter, utan bindningar till vården, med politiskt stöd.

Ett exempel hämtat från verkligheten:

När professor Karl E. Arfors var verksam i Uppsala så amputera de fötterna på 70 diabetiker om åren. Karl Arfors lyckades få ett en halv miljon i forskningsanslag för att prova om lågkolhydratkost kunde minska risken för amputation, det fanns mycket som tydde på det.

Etablerade forskare, läkare, sköterskor och dietister i Uppsala lyckades dock stoppa försöket och Karl Arfors fick lämna tillbaka pengarna. De etablerade visste mycket väl att ett lyckat resultat hade försatt deras position och möjligheter i en sämre dager.

De etablerade kapade hellre fötter, än att ens våga prova lågkolhydratkost.

Idag tvingas vården i Sverige amputera fötterna på i snitt två diabetiker per dag.

[idag fruktar viktoperationsindustrin LCHF (njutmetoden), som redan hårdtestats av en halv miljon svenskar. De anar att viktoperationer snabbt skulle bli utkonkurrerade, då de levererar ett uruselt resultat, oacceptabla biverkningar, till ett skyhögt pris. Därtill sker denna verksamhet i strid mot vetenskap, i strid mot beprövad erfarenhet och i strid mot patientsäkerhetslagen. Läs mer…]

Liknande synsätt gäller även hjärt- och kärlsjukdomar. Karl Arfors hade blodkärl som en 68-åring när han var 69 år, då han lade om kosten till LCHF. När han fem år senare mätte upp sina kärl hade han kärl motsvarande en 45-åring, så visst har maten stor betydelse för hälsan (uppmätt med en arteriograf).

Karlshamnsstudien

Har någon lyckats få igång forskningsförsök där lågkolhydratskost har jämförts med vårdens traditionella kostråd till diabetiker?

Svar: Ja!

Doktor Jörgen Vesti Nielsen i Karlshamn avslutade sin berömda Karlshamnsstudie 2004/2005 och resultatet var såpass omtumlande att studien borde ha revolutionerat diabetesbehandlingen. Läs mer:

Men locket lades på och studien negligerades av de etablerade! Fortfarande efter sex år har särintressen lyckats lägga locket på allt som hotar en lukrativ diabetesindustri. Bara i Sverige finns det 800.000 diabetiker och pre-diabetiker som via ”naturalförloppet” (innebär att de fortsätter att äta det som skadar och medicinerar) blir alltmer vårdkrävande. Kostråden ser till att det blir ett jämnt flöde av nya diabetespatienter.

Ett annat exempel hämtat ur verkligheten:
.

Kronisk tarminflammation är en sjukdom som ökar kraftigt i världen,
med snart 100.000 drabbade bara i Sverige.

.
Kalle (fiktivt namn), 8 år,  fick diagnosen inflammatorisk tarmsjukdom (UC/Crohns) och ordinerades livslång medicinering som inte botar sjukdomen, men som lindrar symptomen (sänker immunförsvaret). Någon bot finns inte, därför benämns sjukdomen som kronisk.

Sedvanlig behandling är att patienten fortsätter att äta som vanligt, dvs fortsätter äta det som skadar, kombinerat med mediciner som dämpar inflammationerna, vilket är kroppens sätt att läka skadorna. Det låter som ett recept på en kronisk sjukdom, som förvärras med tiden.

Familjen valde dock att först prova med att byta kost, att utesluta det som sannolikt skadade tarmarna. Kalle tillfrisknade och blev nästintill symptomfri, utan medicinering eller annan vård.

Dietisten på sjukhuset analyserade vad Kalle åt, en kost som bestod av 20 E% protein, 20 E% kolhydrater och 60 E% animaliskt fett. En kost som kan rubriceras som liberal LCHF, riktig naturlig mat helt enkelt.

Dietisten framhöll att detta inte var den typ av kost som rekommenderades de övriga patienterna (barnen och ungdomarna med samma sjukdom). Patienterna rekommenderas att äta som de brukar, då det inte finns några studier som visar att kosten påverkar sjukdomen (!).

Dietisten var något bekymrad över att Kalle fick i sig väl mycket vitaminer, mineraler och näringsämnen. Dietisten uttryckte att man inte vet vad som händer på sikt om man ligger över de gränsvärden som Livsmedelsverket utfärdat.

Kalle har fortsatt att må bra under flera år nu, utan medicinering, och gör bra ifrån sig i sina idrottsgrenar, som Kalle kunde återuppta. Hans läkare fick kritik av de andra läkarna och dietisterna på sjukhuset, för att ha skrivit ett kostintyg till skolan.

Vegetarianer och muslimer behöver inga läkarintyg, men det avkrävs av dem som inte tål skräpmat. Läkarintyg är svårt att få då det saknas kunskaper och studier inom vården.

Kost ingår knappt i läkarutbildningen (någon vecka) och dietisterna är inskolade så att det passar industrin. Dietisternas riksförbund ser sedan till att de legitimerade dietisterna följer givna riktlinjer. Även överviktiga skolbarn påtvingas det som gör dem feta.

Läkare och dietister på sjukhuset verkar inte reflektera över att Kalle blivit frisk (åtminstone symptomfri) utan läkemedel och utan vård. ”Frisk” från en kronisk sjukdom som drabbar 1,4 % av våra barn och ungdomar, cirka 1.600 per år (4 – 5 per dag).

Ett tredje exempel hämtat ur verkligheten.

En annan ungdom som vi kan kalla ”Bengt” drabbades också av Ulcerös kolit när han var 8 år. Bengt, som nu är 17 år, har följt sedvanlig behandling och har haft flera skov, flera sjukhusvistelser, där gravt inflammerade delar av grovtarmen har opererats bort. Nu har det gått så långt att antagligen den sista biten också måste opereras bort, genom en stomioperation (innebär påse på magen). Sista kapitlet är dock ännu inte skrivet.

Bengt kommer genom en (eventuell) stomioperation att slippa dessa inflammationer och kommer att kunna leva ett bra liv, vilket är tacksamt. Men ännu bättre hade varit om han redan tidigt hade fått möjlighet att utprova en individuellt anpassad kostförändring, med professionellt stöd. Sannolikt skulle då Bengt, och många med honom, kunnat leva ett gott liv utan operation, utan påse på magen. Många skulle ha kunnat bli helt symptomfria, så länge de låter bli att äta det som skadar dem (vilket i viss mån är individuellt).

Idag gör sjukvårdens personal allt som står i deras makt, med de metoder och läkemedel som står till förfogande. Tyvärr saknas den viktigaste pusselbiten – kosten.

Alla skulle kanske inte kunna räddas, men många. Detta arbete borde kombineras med ett förebyggande arbete så att färre slipper att utveckla sjukdomen. Vården och samhället skulle spara stora pengar och vi skulle besparas ett stort mänskligt lidande.

Totalt drabbas 2.700 per år av UC/Crohns, eller drygt 7 medborgare per dag. En ny folksjukdom som passerat diabetes typ 1 i omfattning, en sjukdom där upptill var femte patient måste ersätta grovtarmen med en påse på magen.

Vi har lyssnat på flera föreläsningar om Ulcerös kolit och Crohns sjukdom (som ökat sjufalt sedan 50-talet) och det är slående att inga professorer, läkare eller forskare berör det som har störst påverkan på sjukdomsförloppet, kosten. Det enda de verkar bry sig om är diagnosen och vilka läkemedel som finns.

Hur sjukdomen uppkommer och hur den skall förebyggas verkar ointressant att forska på. De fall där kosten har haft stor inverkan, bortses ifrån. Att forska på detta skulle vara olönsamt, då skulle ju antalet patienter (kunder) minska.

Vi har kommit i kontakt med ett hundratal medborgare som blivit bättre genom ett kostbyte (äta riktig mat och utesluta skräpmat), som man dock själv får komma underfund med, då vården snarare motarbetar än stödjer.

Läs mer om Ulcerös kolit och Crohns sjukdom här… (gratis e-bok här…). Välj en stödjande läkare som är öppen för ny kunskap, som stödjer ett tillfrisknande utifrån flera samverkande perspektiv.

De dyraste och nyaste UC-läkemedlen kostar en kvarts miljon per år och patient, de botar inte, de dämpar symptomen och de har i flera fall svåra biverkningar genom att de effektivt undertrycker delar av immunförsvaret (t.ex. kan tuberkulos blossa upp). Sjukdomen UC/Crohns breder nu snabbt ut sig, inte minst bland barn och ungdom. En sjukdom som verkar vara intressant och lönsam att forska på ur ett läkemedelsperspektiv.

Kronisk tarminflammation är bara toppen på ett isberg. Uppskattningsvis två miljoner svenskar lider av IBS (Irritable Bowel Syndrome), en av världens vanligaste sjukdomar som kan ge förstoppning, diarré, besvärande gasbildning och magsmärtor. Den är vanligare hos kvinnor. Vid psykisk stress kan sjukdomen förvärras, likaså kan viss mat försämra tillståndet. Det är dock bara en liten del som söker hjälp för problemen och får en diagnos.

IBS har länge av läkare betraktats som psykologiskt betingad. På senare tid har dock kunskapen ökat och IBS anses nu vara en sjukdom med fysiologisk förklaring. Flera läkemedelsbolag forskar i ämnet. IBS har gått under många namn genom tiderna, såsom colon irritabile, tjocktarmskatarr och funktionella tarmbesvär/tarmsjukdom. Det handlar om en funktionell störning och kan alltså inte detekteras genom tester, till exempel blodprov.

Många som provat NJUTMETODEN (LCHF) har upplevt att magbesvären lindrats eller helt försvunnit på bara några veckor. Det kan vara värt att prova om man upplever magbesvär.

Självfallet skall vi forska fram nya läkemedel. Felet ligger i att kompletterande och effektiva naturliga metoder mörkas och motarbetas.

Vid senaste föreläsningen på tre timmar om Ulcerös kolit och Crohns sjukdom ägnades tre minuter åt kosten och beskedet var att det inte fanns några studier på kostens inverkan.

Ridå.

Hur har det blivit så här?

Ansvariga politiker saknar oftast medicinska kunskaper och kunskaper om hur verksamheter styrs. De förlitar sig på sina ”sakkunniga” och sina myndigheter.  Dessa tjänstemän förlitar sig i sin tur på större och inflytelserika organisationer, som i sin tur styrs av kommersiella intressen. Allt är sammanvävt sedan decennier.

Det slutar mycket snart med en humanitär och ekonomisk krasch (läs mer…).

Vad göra?

Förtroendevalda politiker måste ta befälet och se till att vården tjänar medborgarna och samhället. Det är absolut nödvändigt.

Steg ett är att genomskåda bluffen, där boken ”Forskningsfusket – Så blir du lurad av kost- och läkemedelsindustrin” är en bra början. En bok bok som grundar sig på docent Ralf Sundbergs egna erfarenhet och en omfattande och mångårig research.

Steg två är att ta befälet! Det finns professionell hjälp för att lyckas med detta.

.
Team KOSTDEMOKRATI

.

Bokbeskrivning här…

2 svar på ”Kallas det bara ”forskning” är allt tillåtet (eller absolut förbjudet).”

  1. Debattartikel i dagens GP: ”Ta hotet mot svensk forskning på allvar

    ”Svensk forskningspolitik måste bli tydligare i sin inriktning mot ökade innovationer. Det är därför hög tid att ytterligare stärka länkarna mellan akademi och näringsliv för att Sverige ska behålla sin position som forskningsnation”
    , skriver Mats Odell och Yvonne Andersson (KD).

    Citat:
    ”Samla ansvaret för Life Science till ett fristående sektorsövergripande forskningsråd. Forskningen kring hälsa och sjukvård är av särskilt stor betydelse för Sverige. Ansvaret för denna forskning är i dag delat mellan många olika forskningsråd. En sammanhållen struktur skulle underlätta för såväl näringsliv som akademi och sjukvården. Då kan biobanker, databaser och kvalitetsregister användas mer effektivt och öka förutsättningarna för att innovationer förbättras.”

    Läs hela debattartikeln här … GP-debatt

    – – –

    Kommentar:

    Helt riktigt så står och faller vårt välstånd med vår innovationskraft. Forskningen måste dock ske i medborgarnas och samhällets intressen, inte motarbeta det som t.ex. förbättrar folkhälsan.

    Nuvarande medicinska forskning inriktar sig främst till att behandla symptom, medan förebyggande effektiva metoder (som är svåra att patentera), helt korrekt betraktas som ett hot mot verksamheten.

    Relativt enkelt skulle t.ex. marknaden för diabetesläkemedel kunna halveras och marknaden för kolesterolsänkande mediciner skulle helt kunna försvinna. Och folkhälsan skulle stärkas. Det behövs ingen ytterligare forskning för detta, det är redan klart bevisat.

    Läkemedelsindustrin är affärsdrivande och deras uppgift är att tjäna pengar och då prioriteras inte icke-patenterbara metoder som minskar kundunderlaget, som gör folk friska. Inget konstigt med det, förutom att moralen i affärsupplägget kan diskuteras.

    Detta måste ansvariga politiker förstå. De måste se till att den kunskap vi redan har används och att framtida forskning inriktas på att stärka folkhälsan, där särintressen får komma i andra hand. Läkemedelsindustrin skall tjäna folket och samhället – inte tvärtom.

    Team KOSTDEMOKRATI

Kommentera