Läkemedelsindustrins roll i Sovjetstaten – sjukvården (del 3)

15:22, 22 april 2012 in Okategoriserad by Christer Enkvist

Läkemedelsindustrin styr

Läkemedelsindustrin styr mycket mer över vården än vad vi tror. Det är industrin som bestämmer vilka studier som skall göras, hur de skall läggas upp, vilka som skall utföra studierna, hur resultaten skall tolkas och inte minst hur man skall presentera resultaten för en okritisk läkarkår.

Ett exempel: Under samma höstmånad samma år i mitten på nittiotalet presenterades tre välgjorda studier om kolesterolets samband med hjärt-kärlsjukdom. Alla i var sin prestigefylld medicinsk tidskrift.

Två av dem visade inget samband, den tredje visade ett samband. De två utan samband kände ingen läkare till vid enkel handuppräckning på ett stort läkarmöte, medan den med samband kände alla till. Hur man sedan i denna studie hade nått den stora och omtalade skillnaden på 30% i dödlighet mellan en grupp som åt ett kolesterolsänkande läkemedel och en som inte gjorde det, kände dock ingen till.

Här liksom i alla industrins studier ligger en sifferexercis bakom som praktiskt taget ingen kan. Den är ingen direkt lögn, men inte heller hela sanningen. Här visar industrin det man vill och döljer det man vill. I denna studie hade man efter sex år sänkt dödligheten i den behandlade gruppen till 8,2 procent medan dödligheten låg på 11,5 procent i den grupp som inte fick kolesterolsänkaren, kontrollgruppen.

Hur 3,3 % blir 30 procent

Skillnaden blir alltså 3,3 %, men eftersom 3,3 är ungefär 30% av 11,5 så publicerar man förstås 30%. Man tar procent på procenten så att säga, eller relativa procent som det brukar kallas. I den ursprungliga publikationen talar man om hela 34%.

Hur många som inte berördes alls av medicinen och INTE dog i båda grupperna vill man naturligtvis inte heller prata så mycket om. Då skulle kraften i budskapet helt försvinna.

Låt oss därför här titta lite närmare på siffrorna. I gruppen som inte fick behandling dog inte 88,5% (100-11,5) och i den andra dog inte 91,8% (100 -8,2). I stället för att göra en så stor sak av de få som räddades skulle man i reklamen kunna göra en hoppfull och ännu större sak av alla de som inte berördes alls av det man studerade.

Den relativa ökningen av överlevnaden blir  3,7% (3,3/88,5), vilket är mindre imponerande än den relativa minskningen av dödligheten som mer exakt blir 28,7% (3,3/11,5) eller cirka 30 procent.

En kraftfull och hoppfull reklamslogan kunde då säga något i stil med:

Chansen att slippa dö i en infarkt, trots att Du redan haft en infarkt, har förhöjt kolesterolvärde och angina pectoris, är 88,5 procent.

Den chansen kan höjas till 91,8 procent, men först efter att Du ätit våra tabletter i sex år, enligt en av tre välgjorda studier (de två andra visade dock ingen positiv effekt).

Dokumenterade biverkningar är trötthet, demens, infektioner, muskelvärk, muskelsvaghet, hjärtsvikt, diabetes och impotens.

Så säger naturligtvis inte industrin – då blir ju budskapet ett helt annat och försäljningen därefter. Vill man sedan räkna ut hur många som tog medicin i onödan för att rädda några få så blir siffrorna att 967 människor per tusen måste äta medicin i onödan i sex år för att 33 skall dra nytta av medicineringen efter samma tid.

Hur o,o4 % blir 30 procent

I den här studien är detta ändå ganska ”bra” siffror med industrins mått mot vad det är i de flesta studier beroende på att den spontana dödligheten i kontrollgruppen är så pass hög, den kan inte sällan vara under 1 procent i många studier. I mammografistudier förvandlas exempelvis en skillnad i dödlighet på 0,04% till 30% i reklamen.

Biverkningar

Medicinernas biverkningar nämner man inte heller naturligtvis, men alla som satt sig in i statinernas biverkningar vet att dessa inte sällan är allvarliga. Allt är sedan också bara statistik. Vilka enskilda individer som i verkligheten har nytta av att äta dessa mediciner vet ingen.

Allmänt kan sedan sägas om läkemedelsindustrin att trots mångdubblade forskningskostnader är antalet nya läkemedel försvinnande litet. Stora delar av pengarna går i stället till marknadsföring och försvarande av patent. Ett läkemedel sjunker dramatiskt i pris efter att patentet gått ut och därför gäller det att ta in så mycket som möjligt medan tid är.

Lipitor

Lipitor, världens största kolesterolsänkare, sålde bara den för över 13 miljarder dollar årligen så länge patentet fanns. Ändå kommer det nya läkemedel med jämna mellanrum. Visserligen inga direkta storsäljare, men för användning i små patientgrupper.

Försök från landstingen och staten att begränsa läkemedelskostnaderna görs av och till och vissa vinster har förvisso gjorts, men just när jag skriver detta kommer rapporter om att läkemedelskostnaderna för år 2012 bara Västra Götalandsregionen åter väntas öka med 130 miljoner. Så läkemedelsindustrins roll i vården kommer att förbli mycket dominerande så långt man kan se i dag.

.
Christer Enkvist

Tidigare inlägg i debattserien om vården:

  • Introduktion. Läs mer…
  • Läkarnas roll i Sovjetstaten – sjukvården (del 1). Läs mer…
  • Forskarnas roll i Sovjetstaten – sjukvården (del 2). Läs mer…