Forskarnas roll i i Sovjetstaten – sjukvården (del 2)

Cancer

En aprildag för något år sedan gick ännu ett cancerlarm: Forskarna hade funnit cancerframkallande akrylamid i många av våra vanligaste livsmedel. Kex, kakor, frukostflingor och alldeles speciellt potatischips.

Forskare vid Stockholms Universitet gick tillsammans med Livsmedelsverkets experter ut i media med alltför preliminära forskningsresultat och skrämde upp allmänheten.

Resultaten visade sig högst osäkra och när det dessutom framkom att en av cancerforskarna själv åt chips, så mildrades hotbilden, men resultaten ansågs ändå ”förklara” mellan 300 och 700 cancerfall i Sverige – av 45.000.

Läste man uttalandena från forskarna var detta ett oblygt försök att få mer anslag. ”Genom åren har de haft problem att få finansiärer till sin forskning”, och de fick finansiärer. Redan någon dag efter larmet anslogs flera miljoner till denna forskning.

Cyklamat

Detsamma var fallet för trettio år sedan med sötningsmedlet cyklamat. Dåvarande Konsum drog in medlet eftersom det visat sig kunna framkalla cancer. Det var felaktigt tolkade undersökningar av sockerindustrin i USA som låg bakom och snart fanns Cyklamat åter i butikshyllorna.

Kolesterol

När kolesterolforskningen för ett antal år sedan sänkte gränsvärdet för vad som är ”normala” kolesterolvärden i blodet, så förvandlades antalet friska människor som behövde behandling med kolesterolsänkande läkemedel från 13 till 36 miljoner över en natt med miljardinkomster i dollar för industrin som följd.

Blodsocker

Detsamma när WHO sänkte gränsvärdet för vad som är ”normalt” blodsocker.

Blodtryck

När slutligen en blodtrycksforskare i Göteborg gick ut och på universitetets papper rekommenderade en blodtryckssänkare som är tio gånger så dyr som en annan efter egen forskning förstår man vilken ställning forskaren har idag och vilken ekonomisk potential forskning får.

”Forskaren” har ju också i mångt och mycket ersatt ”farbror doktorn” i folkhemmet Sverige vad gäller både status och inflytande i samhället.

Forskarna

Forskarnas resultat har en oerhörd potential och stora följder för vården genom ökade köer och ökade kostnader.

.
Christer Enkvist

Tidigare inlägg i debattserien om vården:

  • Introduktion. Läs mer…
  • Läkarnas roll i Sovjetstaten – sjukvården (del 1). Läs mer…

 ◊

3 svar på ”Forskarnas roll i i Sovjetstaten – sjukvården (del 2)”

  1. Det är värre än så. Med de riktlinjer som finns idag har de flesta upp i åren ”onormala” värden. Vilket gör att de känner sig sjuka eftersom doktorn har påtalat risken med att ha avvikande värden. Hur man mår är det snart ingen som frågar efter.

    Detsamma gäller en diabetiker som p.g.a. rätt kost lyckats gå ner i vikt och därmed har normala sockervärden.Specialisten förespråkar ändå en behandling för blodsockret. Vilka signaler ger detta till den som ansträngt sig?

    Och är det rimligt att tro att så många har onormala värden? Är det inte så att skillnaderna i värden är detsamma som utseendet. Vissa är rödhåriga t.ex. Allt är inte sjukt.

  2. Hur man som forskare skapar efterfrågan!

    Är det någon som tror att professorerna på Sahlgrenskas kardiologiska och metaboliska avdelning ger sina välbesökta föreläsningar för allmänheten av några slags filantropiska skäl?

    Jo, det sorgliga är att de flesta tror nog att det är ostridiga sanningar de får höra. Man litar faktiskt på dessa professorer som ”säljer” statiner och hjälper Unilever med att marknadsföra Becel, piller för viktnedgång och fetmaoperationer. De som redan tar statiner övertygas om att de gör rätt andra skräms till att gå till sin doktor för att mäta sitt kolesterolvärde. Min gissning är att det kommer att visa sig vara för högt.

    Vi är där för att vi skall hjälpa till med att efterfråga produkterna och som skattebetalare hjälpa till med att skapa opinion för mer forskningspengar.

    Vem vill inte ha ett piller framforskat som gör att man går ner i vikt?

Kommentera