Energibalansen styr inte i första hand människans vikt!

.

.

”… men man blir inte fet av socker.. ” kommenterade häromdagen en av Sveriges mera kända fetmaforskare den artikelserie som Göteborgs Posten just nu har om allt det dolda socker som finns i våra livsmedel.

Eftersom socker innehåller mindre energi än fett, så är det fett vi skall undvika för att inte bli feta, det har ju den etablerade fetmaforskningen inom medicinen hävdat i decennier, utan några som helst resultat. Folk blir istället bara fetare och fetare. ”Ett helt liv av vetenskapligt misslyckande” uttryckte sig samma professor för inte så länge sedan om sin egen livslånga oförmåga att få de feta att bli smala.

Det fascinerande i resonemanget är att en forskare i all sin ödmjuka vetenskaplighet inte ens kommer på tanken att kanske ha fel. Det skulle ju möjligen kunna vara så att något i hela hypotesen är fel, eftersom den aldrig leder till några praktiska resultat i form av smalare människor. Men så tänker inte det medicinska etablissemanget. Energibalansen styr vikten, det är bestämt!

Men energibalansen styr inte vikten. Rent förnuftsmässigt kan energibalansen inte vara det som styr människans vikt, i alla fall inte i första hand. Tusentals människor som ökat sitt energiintag genom att äta mer fett och samtidigt minskat på socker och andra kolhydrater utgör bevis eller, kunde man tycka är så uppseendeväckande och utgör så många undantag, att även en medicinsk forskare borde reagera. De har nämligen alla gått ner i vikt.

Den viktigaste styrmekanismen är i stället hormonet insulin och förmodligen mycket komplicerade mekanismer runt detta och kanske andra liknande ämnen. I praktiken ser man dramatiska resultat på vikten om man håller nere koncentrationen av insulin i blodet, och det gör man genom att äta och dricka mindre mängder av socker och andra kolhydrater, såsom exempelvis söta drycker, bröd, pasta och ris. Fettet i födan ger ytterst måttliga stegringar av insulinet, om ens några, och därför kan man äta fett utan att bli fet.

Men fett innehåller ju så mycket kalorier, invänder naturligtvis någon och det är alldeles sant. Men bara för att fett är mest energirikt, behöver det inte skapa fetma. Den medicinska forskningen bortser helt ifrån eller verkar inte ens känna till tesen om att den oförstörbara energin inte gäller system som tar emot energi och utför arbete, såsom både en bil och en människokropp. Man förlorar hela tiden energi i alla processer där energin omvandlas. En bil kan inte ta tillvara all energi som teoretiskt finns i bensinen. Man talar om verkningsgrad.

Därför är det alltså möjligt och inte ens konstigt att man kan äta fett och ändå gå ner i vikt. Detta är egentligen ren skolfysik och det är förvånande att medicinen inte alls verkar förstå. Ännu mer förvånande är det, på tal om skolfysik, att man enkelt kan räkna ut att den förbrukade energin när man springer och motionerar är försvinnande liten. Men för mig som läkare är det nog ändå mest förvånande att kollegorna verkar ha glömt sambanden mellan insulin, fetma och vikt.

Det är ju nämligen inte alls något nytt. Inom psykiatrin använde man länge insulin för att få patienter att gå upp i vikt och en behandling mot sockersjuka, diabetes, när man inte tål socker, var förr att ge fett för att spara den sjuka bukspottkörteln, som inte kan producera insulin i tillräcklig mängd. Så att det är socker och inte fett som gör oss feta är inte alls vare sig nytt eller konstigt. Därför är det mycket bra att Göteborgs Posten upplyser oss om hur mycket socker det finns i olika födoämnen.

.
Christer Enkvist

F.d. klinikchef, Landstingsöverläkare
och medicinsk rådgivare inom VG-region.

Bloggkatalog ... http://www.kostdemokrati.se/christer/

971 svar på ”Energibalansen styr inte i första hand människans vikt!”

  1. Härligt att få läsa Christer Enkvist kloka inlägg. Så självklart och tydligt. Det är en gåta att vissa professorer inte förstår dessa uppenbara sammanhang.
    Man får ge GP en eloge för att äntligen tagit tag i ett riktigt giftigt ämne – socker. Men det är klart man kunde inte låta bli att låta prof. Rössners bluddra och i dag låta Prof. Charlotte Erlandson uttala sig om hjärnans behov av socker.
    VI HAR HÖRT DET FÖRUT!
    Men det är i alla bättre än den vendetta som dietister och nutrionister från Sahlgrenska Akademin vanligen för mot animaliskt fett på GP:s sidor.

  2. Stackars grundlurade diabetiker!
    Jag uppmanades också att äta den mat jag blir sjuk av: 50-60% kolhydrater.
    Dessa befängda råd sprids av Livsmedelsverket, Socialstyrlesen och följdaktligen av dietister, diabetessköterskor och -skäms- läkare.
    Lyckligtvis hittade jag Annika Dahlqvist, Uffe Ravnskov, Lars-Erik Litsfeldt och Sten Stures Skaldeman vilka samtliga borde adlas.

    Läs om vårdens brottsliga råd till diabetiker: blogg.MatsWiman.se/#post1

    Mats Wiman
    f.d. diabetiker

  3. Jeg tror ikke leger og andre spesialister innen helse og ernæring er dumme.
    Min mening er at det hele styres ovenfra. De som går ut og støtter LCHF risikerer i stor grad og miste jobb, forskningsmidler, støtte fra legemiddelindustrien og prestisje.De har jo ingen integritet. Hvordan kan de holde ut med seg selv?

Kommentera