Jojobantning står inte för dålig karaktär

Det kan finnas en fysiologisk förklaring till att överviktiga ofta jojobantar.
Den slutsatsen dras i en ny studie.

Tidigare forskning har visat att nivåerna av vissa mättnads- eller aptitreglerande hormoner förändras i samband med en viktnedgång. Nu har australiska forskare kommit fram till att förändringarna tycks kvarstå under lång tid, vilket kan vara en starkt bidragande faktor till att många som har gått ner i vikt ofta går upp igen.

I studien deltog 50 överviktiga eller feta personer i ett 10 veckor långt viktminskningsprogram med mycket hårda kalorirestriktioner. Vid studiens början och slut, samt ett år senare mättes nivåerna av ett antal hormoner som visats ha en koppling till mättnad- och aptitreglering – till exempel leptin, ghrelin och insulin.

Resultaten visar att personerna i studien tappade i genomsnitt 13,5 kilo under det tio veckor långa programmet. Analysen visade förändrade hormonhalter vid programmets slut.

För ett flertal hormoner sågs förändringar, som enligt forskarna kan förväntas främja viktuppgång, även ett år senare. De drar slutsatsen att jojobantning inte bara beror på en frivillig återgång till gamla vanor, utan verkar ha en stark fysiologisk förklaring.

De påpekar att det behövs långsiktiga strategier för att förhindra att personer som har gått ner i vikt med hjälp av dietförändringar går upp igen. Studien publiceras i tidskriften New England Journal of Medicine och gjordes av forskare vid bland annat University of Melbourne i Australien.

Läs abstract: New England Journal of Medicine 2011; 365: 1597-1604

Källa: Dagens Medicin

– ♥ –

Min kommentar:

Den gamla fysiologin och biokemin har kunnat det som varje grisbonde visste, överkonsumtion av kolhydrater leder till fetma.

Ät 100 g kolhydrater, dessa 400 kcal borde räcka i fyra timmar vid normal energiförbrukning (2 400 kcal/dygn = Livsmedelsverkets rekommendation för kvinna). Men eftersom P-glukos stiger så frisätts insulin som minskar tarmmotiliteten (så att glukosupptaget per tidsenhet minskar), stänger av all konkurrerande AcCoA-produktion från fett (här ska brännas AcCoA från glukos) som leder till ett överskott på AcCoA som polymeriseras till 10 g stearinsyra som lagras i lever och fettceller. Så efter två timmar tar glukosen slut, P-glukos börjar sjunka som inducerar hunger på grund av energibrist. Inget socker och allt fett fortfarande inlåst av insulin.

Det ger ett oemotståndligt krav på att äta ytterligare 100 g glukos som på samma sätt räcker i ytterligare 2 timmar och ger ytterligare 10 g lagrat fett. För att kolhydraterna ska räcka i 4 timmar krävs det 200 g glukos (800 kcal). Individen har alltså ”överätit” med 100 g kolhydrater, men tvingats till detta av sina hormoner.

Om individen hade ätit 44 g animaliskt fett (=55 g smör) så hade glukosnivån inte ändrats, fortsatt att bryta ned fett till AcCoA som bränsle i lagom takt, varit mätt hela tiden i 4 timmar.

Så med hjälp av denna gamla kunskap i fysiologi, biokemi, hormonlära samt grisbondens beprövade erfarenhet är fetmans gåta löst. Låt bli att äta tomma kalorier i form av kolhydrater tvärt emot våra myndigheters rekommendationer

– ♥ –

Signaturen ”Åsa” skriver:

Jag har alltid ätit mycket av allt inkl. kolhydrater och har BMI just under 20, hur är detta då möjligt? Hur är det vidare möjligt att en stor del av de människor som har t.ex. snabba kolhydrater som ris som sin största energikälla ändå är smala?

Jag svarar:

Åsa,

Grattis, du har en dålig verkningsgrad i din ämnesomsättning eftersom du inte går upp i vikt trots att du äter mycket. Den andra extremen öppnar en kokbok och läser i 5 minuter och finner att hon gått upp 5 kg i vikt. Det brukar jag kalla för god verkningsgrad.

Troligtvis har du tillräckligt mycket brunt fett som kan bryta ned överskottet av AcCoA till värme i stället för ATP alternativt omvandla överskottet av AcCoA till fett.

De som har kolhydrater som största energikälla har tidigare haft en energibegränsning, men nu går även dessa upp genom att de får råd att äta mer, men framför att att de äter mer fruktos som är fetmagenererande i betydligt större grad än glukos (stärkelse=polymeriserat glukos). Nu finns HFCS och sackaros, båda med 50 % fruktos, i stor mängd.

Samtliga viktminskningsmetoder innebär en begränsning av mängden kolhydrater i maten. Svältkost om 800 kcal SLV-kost = 50 E% kolhydrater = 400 kcal kolhydrater = 100 g kolhydrater. LCHF-kost om 2 500 kcal = 16 E% kolhydrater = 400 kcal kolhydrater = 100 g kolhydrater.

Båda går ned lika mycket i vikt under en begränsad tid. Medan svältkostaren ständigt går hungrig är LCHF-aren alltid mätt. Svältkostaren kommer att dö av sin svält om den inte börjar äta mer och därmed gå upp i vikt igen, medan LCHF-aren kan fortsätta njuta av gourmetmat och vara mätt och viktstabil resten av livet.

Denna kunskap har skickligt gömts undan genom propaganda av vissa politiker och myndigheter i samråd med livs- och läkemedelsindustrin.

– ♥ –

Signaturen ”schackmatt?” skriver:

Och Björn Hammarsköld för 3:e gången ställs frågan: hur kan alla asiater uppfödda på ris vara smala? Och svara på svenska utan facktermer, tack!

Signaturen ”kortikosteroid” skriver:

Björn Hammarskjöld: en av de första sakerna som slog mig när jag öppnade en bok i humanfysiologi var ett människan inte är en gris, även om hon ibland kan påminna lite om en. Det är hursomhelst inte möjligt att dra raka paralleller mellan människan och andra djur, eftersom alla arter har olika näringsbehov och metabolism. vidare ser jag inte riktigt poängen med att dra upp ett så extremt exempel som sumobrottare. det förklarar fortfarande inte hur den asiatiska befolkningen kan vara så förskonad från övervikt om det nu är kolhydraterna som är ensam bov i dramat.

Jag svarar:

Bäste ”kortikosteroid” och ”schackmatt?”

Glöm snabba och långsamma kolhydrater. Det är den absoluta mängden kolhydrater i gram räknat som avgör om man går upp i vikt eller ej. De risätande folken har haft tillgång till annat än ris, men också att det varit en begränsning i mängden ris som gjort att de håller vikten.

Se på sumobrottarna, de äter 80 E% kolhydrater i form av ris, det blir 4 000 kcal vilket motsvarar omkring 3 311 g kokt ris med salt (Fineli.fi) om dagen samt 56 g fett och 125 g protein (=500 g kött) om dagen för att fylla upp till 5 000 kcal. Så de risätande sumobrottarna blir feta på riset, medan deras landsmän klokt nog begränsar mängden ris. Numera har de också tillgång till socker- eller HFCS-sötade drycker med 50 % fruktos som är mer fettbildande än glukos på grund av ökad giftighet jämfört med glukos.

Så därför är de risätande folken på snabb viktuppgångskurs och följer västvärldens viktuppgångskurvor hack i häl. Det verkar som om medicinalpersonal i alltför många fall behöver läsa mer fysiologi, biokemi och hormonlära samt göra studiebesök hos grisbönder eller gåslevergässuppfödare för att förutom vetenskapen, även förstå den beprövade erfarenhetens betydelse inom nutritionen.

– ♥ –

Signaturen ”schackmatt?” skriver:

Hmm tolkar Björns svar som att med måttlighet funkar det mesta, alltså ska man inte överdriva åt något håll 😉 … Schackmatt!

Jag svarar:

Bäste Schackmatt,

Glöm inte att hormonerna styr vår aptit.

  • Ät protein och fett, du blir mätt och håller dig mätt och håller din genetiskt styrda vikt utan att vara hungrig.
  • Ät kolhydrater och våra hormoner gör vad som krävs för att hålla sockernivåerna i schack trots att kolhydraterna vill orsaka kaos i kroppen. Så då blir en del av kolhydraterna omvandlade till fett som låses in av insulin och inte kan används som energikälla förrän insulinnivån återgått till viloläge. Detta gör att blodsockret sjunker ”för tidigt” (se inlägg nedan) vilket ger hunger och kroppens oemotståndliga krav på mer kolhydrater för att man ska överleva.

Så kolhydrater i överskott ger fetma och diverse andra sjukdomar som hjärtsjuka, diabetes, cancer och Alzheimer, känt sedan 150 år sedan. Sedan spelar det ingen roll om man är sumobrottare, gris eller gålevergås, alla djur har i princip likartad metabolism och vi tål inte socker i överskott.

– SCHACK MATT –

4 svar på ”Jojobantning står inte för dålig karaktär”

  1. Jag var i Japan för några år sedan, i tre veckor, och hade lyckan att hela tiden få äta traditionell japansk mat. Jag gick ner över två kilo på de veckorna.
    Jag såg inte en brödbit på hela tiden, inga mejeriprodukter, bara läckert tillagade grönsaker, goda soppor, ibland med nudlar, underbara grytor med kokt kött, mycket fisk, ägg i många former. Och så ris förstås, en liten skål vanligtvis. Och japanerna häller inte soja på riset.
    Japanerna äter normalt inga berg av ris. I övrigt är det väl mer intressant att tänka på vad de INTE äter: mejeriprodukter, mjölk är t ex en sällsynthet. Inte mjölsåser, inte bröd, inte efterrätter, inte bullar o kakor, inga mellanmål och inte en massa snask eller choklad. Och så vidare och så vidare. Nu talar jag om det traditionella köket. Sen vet vi ju att i takt med att samhälle och vanor förändras även i japan, till exempel att fler och fler kvinnor arbetar och inte lägger lika mycket tid på matlagning hemma, kommer snabbmat, färdigmat och annat med med tillsatser, socker, fel fetter, tomma kalorier etc etc. Coca Cola och läsk. Och då blir japanerna feta, precis som alla andra.
    Vill tillägga att jag alls inte är någon expert på japanska kostvanor, detta är vad jag såg och vad jag var med om. Och så mådde jag förstås utmärkt hela tiden!

  2. Du har helt rätt, kolhydrater i form av stärkelse i begränsad mängd är helt ok för de som är friska.
    Problemet kommer när man lägger till stora mängder fruktos, då går man upp i vikt.
    Ett annat problem är blandningen av ungefär lika delar fett och kolhydrater, 40-45 E% av vardera.
    Då är glukosmängden tillräckligt stor för att stänga fettnedbrytning, stimulera fettuppbyggnad på grund av kolhydratöverskottet och samtidigt har man ätit rikligt med fett som också måste lagras.
    Med andra ord den gamla grismaten som Livsmedelsverket rekommenderar här och liksom man gör i USA

  3. Lyssnade på ett matprogram i radio häromdagen, där berättade man om att på de gårdar där det ystade ost så fick grisarna den söta vasslan för bli feta. Hur kommer det sig sådana sammanhang är kända bland vanliga människor men att våra myndigheter inte förstår dessa självklara sammanhang. Det sådant som man kan grubbla ihjäl sig på.

Kommentera